sweet saturday

Andy spelar rugby, jag har varit ute och promenerat i det vackra vädret samt handlat lite grann, och håller på att fylla frysen med matlådor. Nu när våren kommer är risken större och större att vi äter ute eller jobbar sent, och således inte får till bra lunchlådor, eller ens bra middagsmat – och så åker vi ju båda bort nu om ett par dagar, så jag försöker använda upp allt i kylen – då passar det bra att göra massa matlådor förstås!

Jag har just frusit in fyra lådor med köttgryta och vermicelli (typ Bourguignon, men utan shalottenlök och med palsternacka istället), gjorde två påsar med "kinamix" förut (överblivit spicy rice från igår som innehöll grön och röd paprika, rödlök och goda kryddor blandat med stekt nötfärs kryddad med Worcestershiresås, soya, Chinese Five Spice och spiskummin, en liten burk majs och några nävar frysta ärtor) som även blev en försvarlig lunchportion åt mig. Gott med ketchup, kan jag meddela 🙂

Nu puttrar en spansk kycklinggryta på spisen, med chorizo, purjo, lök, vitlök, paprika, saffran, tomat och massa annat smaskigt, ska göra ris till den och det blir minst tre portioner där också – får se vad jag har plats med efter denna omgången, kanske gör en grekisk fiskgratäng också men sedan får det nog räcka 🙂 Jag har superroligt när jag planerar och lagar mat, särskilt när jag får laga massa olika saker och inte behöver äta dem just då!

Och nu är det Come Dine with Me på Channel 4 och jag har precis lite tid att sträcka ut mig i soffan och njuta extra mycket av min härliga, lediga lördag!

kissie

Detta inlägg är något av det mest komiska jag någonsin sett. Killen i trainer socks med en ananas på huvudet… dearie me, jag trodde att jag skulle avlida där ett ögonblick. Och kompisen Amirs ansiktsuttryck? Underbart, det här är humor – fast nog inte med flit.

Inget Saturday Kitchen idag, det är Grand Prix istället. Fruktansvärt dålig stil av BBC, visa det på BBC3 eller BBC4 eller något, det spelar inte mig någon roll, men varför ska veckans enda vettiga program utgå för att folk ska köra bil så fort som möjligt och filmas?

Fick ett reklamblad på Budgens igår när jag köpte rödlök – de brukar inte vara speciellt billiga, men har ett ganska bra sortiment – nu har de helt vansinniga extrapriser över helgen, så jag får nog gå dit och fynda lite till frysen sedan. Ekologisk nötfärs för halva kilopriset är inte fy skam!

Vad gör ni i helgen?

plagiatmat?

Idag blir det plagiatmat till middag. Med det menar jag att jag försöker efterapa Nandos egen mat, i och med att jag marinerar kycklingfilé i deras marinad, har gjort någon sorts kopia av deras spicy rice med deras Wild Herb Piri Piri-sås och har curly fries i ugnen till Andy.

Jag tänkte till och med försöka efterapa deras pirinaise-sås. Det ni!

Men gott blir det, det tror jag. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med kycklingen, steka i panna, ugnen eller grillpanna? Kanske skulle inviga grillpannan och se hur det går ändå 🙂 Det borde bli ganska snyggt med grillränder på…

ord

Oaptitliga ord på mat som faktiskt är god irriterar mig.

Mitt värsta är ryggbiff. Det låter förfärligt. Torsk tycker jag också låter äckligt (associerar till svampsjukdomen småbarn får och hallickar, fast även lite till Greger i NileCity 105.6 och det blir ju lite roligare då). Sausage och porridge är två engelska ord jag inte gillar (fast jag gillar visserligen inte gröt i alla fall).

Drycker: skumpa. Okej, det är slang och inget jag säger, men det låter ju förfärligt. Tycker jag.

Det finns fler som jag inte kommer på just nu. Watch this space.

jaha då ja

Det satt en massa sittstrejkande demonstratörer (protestanter?) mitt på St Paul’s Churchyard när min buss skulle igenom. Men det var en gammal Routemaster så jag klev av, trodde att jag hade missat tåget, men prisa Gud, det var försenat! Så jag hann med, om än i helt fel ände.

När jag hoppade av hemma i Crofton Park ringde telefonen, och det var en gammal kär vän, Ian, som ringde för att kolla hur det var med mig efter dagens nyheter. Jotack, jag hade haft för mycket att göra för att se att Southampton FC har blivit officiellt deklarerat bankrutt och klubbens framtid ser mindre ljus ut. Så jävla tråkigt.

På sätt och vis är det nästan bra om vi hamnar "in administration", blir nedputtade per automatik och kan börja om på ny kula, men vi var en av de rikaste klubbarna i England för bara ett par år sedan, enda skulden var amorteringarna på stadion och det räknas som en kontrollerad skuld, ungefär som om man amorterar på sitt hus eller häst.

Men nu ser det ju ganska kört ut.

Det var ändå mycket trevligt att höra från Ian och fint av honom att ringa, han är ett Leeds-fan som hade samma erfarenhet häromåret, och då ringde jag honom i samma ärende. Nu höll vi de sorgliga nyheterna korta och planerar istället att få till en träff med Antony, Tara, och våra respektive, vilket vore underbart kul 🙂

adrian mole

I och med det intressanta stoppet på tåget igår kväll läste jag ut Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction igen. Lika bra som sist, om ännu lite roligare varenda gång. Alla Sue Townsends böcker är underbara, det har jag sagt förr och det säger jag igen, och jag rekommenderar att alla läser dem. Nu!

Jag har beställt The Lost Diaries of Adrian Mole – förhoppningsvis dyker den upp idag, men när den är klar har jag läst allihop utom Ghost Children – det känns faktiskt nästan lite vemodigt – men som tur är tål de att läsas om.

Imorse glömde jag att ta med mig en bok, men jag tänkte börja på Murder at the Vicarage av Agatha Christie. Får bli imorgon det – om nu inte Adrian dyker upp här under dagen för då börjar jag nog på den på tåget hem ikväll. Vem vet, om Southeastern Trains fortsätter att sköta sig som igår kväll kanske jag hinner läsa ut den också, det är bara en 400 sidor eller så?

phew!

Igår kväll var min plan att ta tåget hem 1803 från City Thameslink, vara hemma halv sju, handla lite, laga mat och sedan ta det extremt lugnt.

Det blev inte riktigt så, kanske.

För det första gick det inga bussar. Okej, det gör inte så mycket, det går bra att gå, så vi gick ner till Thameslink, hoppade på tåget som bara var någon minut sen, result.

Sedan stannade tåget mittemellan två stationer. I över en timme. Och när det hade stått klart där så inte körde det vidare inte, nej då, det VÄNDE, men det körde inte ens tillbaks från utgångspunkten, så där stod vi strandade vid Denmark Hill. Visst, det går bussar där också, men bara en som var överhuvudtaget intressant för oss, och den kom inte på en halvtimme i alla fall.

Sagt och gjort, vid det här laget var vi hungriga, törstiga och kissnödiga, så vi tog en annan buss till East Dulwich och åt underbart god mat på en meze-restaurang på Lordship Lane. Det var absolut lyckat!

Vägen hem? Inga bussar. Okej. Taxi? Nej, ingen taxi. Okej. Promenera genom ett kolsvart och heldött Forest Hill där de enda livstecknen är ungdomar med stora hundar? Ja, vad ska man göra? Så sagt och gjort, till slut kom vi hem, ungefär fem timmar efter att vi gick från jobbet. Jag avskyr när det blir så, alla planer raserar och så står man där uppgiven och frustrerad.

Middagen var bra, såklart, och det är alltid kul att hitta nya ställen, men det var inte den bästa kvällen i mitt liv annars.