Kategori: Viva la vida

…jag kan inte sova.

Årets häftigaste: Jag tror det var de sista skälvande timmarna den 30:e september, när jag och Tom satt i telefon och bara såg hur siffrorna gick upp nästan varenda minut, och vi förstod hur stort det egentligen skulle bli.
Årets värsta: Ett antal inskränkta tråkiga människor som jag trodde bättre om.
Årets utbildningar: Haha, ja. En endagskurs i Public Speaking, duger det? Det var något av det dummaste jag varit med om. Någonsin.
Årets skada: Jag har varit ganska intakt faktiskt, fick ett blåmärke på ena skinkan när jag gick in i mitt skrivbord baklänges och slog mig i axeln vid ett annat tillfälle när min sammetskjol hängde sig kvar i Andys skrivbordsstol fast jag gled framåt så att säga. Men det var inte så farligt.
Årets politik: All politik. Jag älskar politik. Nej, skämt åsido, det måste väl vara det amerikanska presidentvalet?
Årets resa: Det är ju alltid superkul att komma hem, men resan till Cambridge när vi gick på Trinity May Ball var något alldeles speciellt.
Årets Body Butter favorit: M&S Passionfruit har varit en favorit, men jag är väldigt sugen på att testa Pomegranate-versionen, och kanske Mango med.
Årets hemsida: Wikipedia. Sad but true. Vi har löst så många debatter med dess hjälp. (Och ja,  jag är källkritisk, det är mest för kartor och annat Wikipedia är sanslöst bra.)
Årets debattör: Inte är det jag i alla fall.
Årets förening: The Crazy Frank Appreciation Society. Fast den föddes tidigt på nyårsaftons morgon så tog den världen med storm. Helt otroligt.
Årets idrottsinspiratör: Jag vet inte, jag är inte inspirerad av idrott på det viset. Jag tänker säga Jesper Blomqvist, hörde att han dansade bra i TV, eller var det skridskor?
Årets film: Jag tror inte att jag såg en enda film som kom ut 2008. Neej, det gjorde jag nog inte. Jag såg Harry Potter and the Order of the Phoenix för första gången dock, räknas det?
Årets fight: Sam och Shaun på jullunchen! Men då var jag inte där.
Årets sämsta livsmedelbutik alla kategorier: Jag är ICKE imponerad av Co-Op Food. Alltså, grejerna är okej, men affären och hela verksamheten är så himla dåligt planerad.
Årets galnaste nyhet: Oj. Var det i år den där killen blev arresterad för att han älskade med en cykel? Den, i så fall.
Årets gnällmusik: Normalt hade ju Coldplay varit givet svar här, men jag gillar verkligen den där Rule the world-sången, så, jadu, jag vet faktiskt inte så säkert. Men musik jag gnäller PÅ är Katy Perry, till exempel. Jill Sobule gjorde en låt som heter I Kissed A Girl sjuhundra år tidigare och den är så mycket bättre.
Årets präktigaste: Blondinbella kanske?
Årets roligaste provokatörer: Hoho, bröderna Schulman.
Årets mest glädjande nyhet: Kan vara Obama-grejen. Det var otroligt stort.
Årets förort: Va? Brockley då.
Årets svenska skiva: Har väl inte hört några svenska skivor i år, så vitt jag vet. Men det är INTE den där låten med Helen Sjöholm, och INTE den med Lasse Winnerbäck och Miss Li heller. Den sistnämnda är bra, men så uttjatad, och då har jag bara varit hemma två gånger i år.
Årets TV-serie: Come Dine with Me, alltid!
Årets forum: Bukefalos såklart.
Årets melodifestivalminne: Något sådant har jag absolut inte.
Årets storm i ett vattenglas: Det finns så många. De flesta relaterade till VDn på företaget jag arbetar på, så ganska tråkiga att ta upp. Men han är rolig när han stormar in med håret på ända och illröda kinder för att fråga helt puckade frågor som är självklara, men sedan blir överlycklig när jag svarar rätt.
Årets mest ouppfostrade: Sam.
Årets mesigaste: Jag kan tycka att det är väldigt mesigt att låtsas vara tuff och argumentera när man egentligen inte har något att säga. Ni kan välja själva vem ni applicerar detta på.
Årets företagare: Tja. Jag vet faktiskt inte.
Årets bakverk: Jag försökte baka shortbread någon gång i november kanske. Det gick så käpprätt åt helvete att jag kan knappt skratta åt det nu eftråt, så det måste väl vara den incidenten.
Årets teknik: Ny laptop ❤ och ny kamera <3!
Årets smaksättare: Chili.
Årets hundras: Golden retriever kanske? Jag är inte så road av hundar.
Årets färg: Rött!
Årets bästa konsert: Havana Guns.
Årets grottbesök: Jag beger mig inte in i några grottor. Skulle vara hallongrottor i så fall.
Årets jobbigaste fråga 1: Och hur gör man dååååå? (Missförstå mig rätt. Jag svarar gärna på frågor, men inte samma fråga fjorton gånger på en kvart.)
Årets jobbigaste fråga 2: Och när ska du bli lärare och skaffa dig ett riktigt jobb då?
Årets jobbigaste fråga 3: Jamen, vad BETYDER din jobbtitel?
Årets häxjakt: Hoho, allt detta gnäll om ID-kort. Släpp kylskåpet, engelsmännen!
Årets initiativ: 99-initiativet eller? Eller var det 2007?
Årets tesort: Chai! ❤ En alldeles ny upptäckt för mig (ja, en vecka gammal), fy så gott det är!

==

Jag kommer faktiskt inte ihåg vart jag hittade den här listan första gången. Den låg på mammas och pappas PC, vilket betyder att det kan ha varit närsomhelst de senaste fem-sex åren. Om den är din, säg gärna till så ska jag länka.

…ett recept som mor och far fått i fiskaffären i Hunnebo. Tydligen är den försvinnande god – jag har inte provat själv än men det låter ju hemskt gott, och är garanterat något jag ska göra snart. Kanske slänger jag i några räkor när jag ändå håller på…

Fisksoppa à la Hunnebo
4 portioner

1 kg halvgrovt rivna morötter och 1 skivad purjolök brynes i lite olja.

2 burkar krossade tomater à 300 gram, 2 burkar vatten och 4 fiskbuljongstärningar löses i grytan.

Koka i fem minuter.

Tillsätt 400 g torskfilé (ev. hälften laxfilé), 4 dl crème fraiche, 8 pressade vitlöksklyftor, saften av 1 pressad citron, salt, timjan och dill som önskas. Koka i ca 10 minuter och servera direkt med färskt bröd.

Så lätt och gott det låter, eller hur? Jag tror att nybakta baguetter gör sig väldigt fint till denna soppa, lika god på sommaren som lätt middag, som på vintern till mustig och stärkande lunch.

Hunnebostrand, påsk 2005.

Mamma: "Är det där Rhett Butler?"
Pappa: "Nej, det är något med kött." 

Det är ett riktigt fint ord. "Nyårsdagen". Säg det högt ett par gånger. Känns ungefär som champagne på läpparna.

Varmrökt lax med pressad (stressad) potatis och romsås samt ett glas bubbel eller två. Mycket festligt och mycket mysigt.

Nyårsafton i bilder kanske? Vi firade som sagt i Hunnebo, bara mamma och pappa och jag. Jag har inga foton från tolvslaget då det var så kallt på balkongen att vi knappt kunde hålla våra champagneglas…

Trots denna bild var vi faktiskt mycket måttliga med alkoholen 😉

Några bilder från "mitt" rum. Sälsafari på nattduksbordet och pappas George Harrison-docka från sextiotalet. Jag tycker den är hemskt tuff, även om han har tappat sin gitarr och ser lite trött ut såhär på gamla dar. Han får ligga ner under festligheterna helt enkelt.

En bild från balkongen uppåt gatan, plus detta fönster som sitter i trappan. Skalen och båten står mellan fönsterglasen, alltså inte på en fönsterbräda. Det är jättefint.

Pappa hämtade humrar på Gåsholmen till kvällens diné. Har ni någonsin tänkt på hur äckliga deras känselspröt ser ut? Det hade INTE jag. De känns ungefär som råttsvansar.

Parmaskinka i bit, parmesan och lite kallpressad jungfruolja till lunch – julklappar på pappas jobb. Så jävla gott.

Sedan blev det kväll…

Nu är slutet nära. Nej, jag skojar bara. Han var redan död.

Hummer au naturel, vitlökssmör och franskbröd till förrätt.

Tournedos på Rostas, hasselbackspotatis, sallad och kantarellsås till huvudrätt.

En liten Carolan till kaffet. Detta glaset är otroligt vackert, grönt med slipade stjärnor i. Det var väldigt svårt att få det att fastna på bild, så jag får försöka igen nästa gång jag är däruppe och solen skiner.

Hoppas alla hade en lika fin nyårsafton som jag hade. Kyrkklockorna började ringa utav bara sjutton klockan tolv, det var riktigt magiskt!

Jag är inte speciellt road av nyårslöften, så jag tänker inte tjata om något sådant. Dock vill jag uppmuntra alla att lova att inför nästa år ta hand om sig och de sina. Kom ihåg att det är okej att säga nej om man har annat att göra som man värdesätter mer, eller som någon annan värdesätter mer att man prioriterar. Ja, jag jobbar mycket och hårt och det är viktigt för mig, men det finns mer i livet än bara jobb. De flesta andra saker är viktigare också.

Unna dig egen tid och lite extra då och då. Om du vill bada skumbad i tre timmar på en söndagmorgon, gör det. Dansa i köket när du diskar. Häng gärna tvätt i högklackade sandaler, det blir lite roligare då. Gör saker för din egen skull men kom ihåg att ibland mår du bra för att du gör saker för andra. Det är helt okej och tänk inte på det från det egoistiska planet.

Åsidosätt tid att göra sådant du tycker är viktigt. Vare sig det är att surfa, läsa, blogga, skriva, dansa, sminka dig, shoppa, promenera, gå på puben, sova en extra timme, sy, brodera korsstygn, whatever – planera in det lite löst. Du behöver kanske inte skriva in det i kalendern, men tänk till lite grann och frigör tid för det. Det mår alla bra av. Det är hektiskt att leva i dagens samhälle och det är främjande för hälsan att göra sådant man vill och mår bra av. Strunta i onödiga måsten. Man kan vänta med att dammsuga eller diska till imorgon om man känner för det. Låt inte vardagen och fritiden komma med extra stressmoment. Du har säkert tillräckligt att göra och tänka på och oroa dig för under jobbtimmarna eller pluggtimmarna eller vad du nu gör på dagarna.

Krama dem du älskar ofta. Eller om det inte passar så visa på något annat sätt att du älskar dem. Kom ihåg att ringa eller SMSa om ni inte ses så ofta. Kom ihåg en namnsdag eller något som överraskar.

Kompromissa när det behövs. Även om du ska göra allt du kan för att vara lycklig och tillfreds knyter vi tillbaka till punkten över – man mår bra av att göra saker för andra. Även om du inte är supernöjd med slutresultatet kan du säkert tycka att det är acceptabelt och veta att ni har varit mogna nog och mötts på mitten. Det är jätteviktigt i alla relationer – vänskap, familj och kärlek.

Försök att oroa dig så lite som möjligt. Antingen kan du göra något åt ett problem eller så kan du det inte. Ta itu med det om du kan. Kan du inte är det inget att oroa sig för. Det är inte lätt men det är ett måste. Och kom ihåg att det är okej att be om hjälp om man har hamnat på djupt vatten eller hal is. Man behöver inte klara allting ensam.

Ett jätteGOTT NYTT ÅR till er alla därute. Kram på er.

(Bilder och sådant från nyårsfirandet kommer snart.)

Firar nyår i Hunnebo i år. Tillbaks imorgon eftermiddag. Jag tvivlar på att jag kan hacka mig in på något trådlöst däruppe, datorn följer med men who knows.

Så Gott Nytt År allihop, ha en fantastisk nyårsafton!

❤

Detta glaset köpte farmor och farfar till mig på en dagskryssning till Fredrikshamn när jag var kanske sju-åtta år. Vi gissar på att glaset är runt femton år gammalt. Och still going strong. Mamma hatar det för att det är svårt att diska och hon tror inte att det tål diskmaskin. Jag tycker att det är vansinnigt vackert på ett lätt kitschigt vis. Men sån är jag.

Jag skulle aldrig påstå att jag är en riktig, äkta gourmand och gourmetkock, även om jag har ett stort intresse för mat och till viss del även vin. Jag äter fiskpinnar och färdig cauliflower cheese då och då, det är liksom helt okej, man måste inte alltid laga riktig mat och det är bra att uppskatta olika genrer av mat, om man kan säga så.

En sak jag alltid har varit och alltid kommer att vara svag för är svensk pizza. Det finns inget liknande. Ingenstans i världen, har jag hört. Det är en sådan sak jag längtar efter. Kanske äter två-tre gånger om året, så det är riktigt heligt när det är dags.

En kille jag bodde ihop med första året i London bad ett par andra lägenhetskamrater att köpa en pizza åt honom på en blixtvisit till Göteborg. En kebabpizza. De la den i resväskan, missade planet och det ena med det tredje men till slut kom de fram, med pizzan mer eller mindre intakt. Johan åt den utan att ens värma upp den. Så sugen var han på svensk pizza efter några månader utan.

Idag blev det Quattro Stagioni. Jag äter icke kanterna så om någon är hungrig kan ni ju komma förbi och hämta dem.