Kategori: Viva la vida

Ja, klockan är långt över kvart över läggdags… kanske får ge mig på att dygna imorgon så jag somnar ordentligt på söndag och kan få ordning på rutinerna igen.

Det blåser så att jag får lock för öronen! Ventilen i badrummet ramlade ner pang bom förut och det susar i rören därinne också… nästan lite spöklikt. Jag är så orolig för mamma och pappas, de har inte bara ett gäng ganska slaniga björkar på baksidan utan även jättetallar i skogen bakom som lätt skulle kunna slå ett hus sönder och samman om de skulle falla. Jaja, så får man inte tänka.

En flashback till 9:e december 2005:

Exakt sex år sedan idag, hemfärd från världens kallaste fotbollsmatch i Norwich (det var nästan femton plus i London när vi åkte på förmiddagen – det snöade i Norfolk. Vi fick dela på ett par vantar och hålla varandra i handen med de fria för att hålla någon sorts värme). En av mina mer lyckade stickade mössor på Toms huvud, han hade på sig den jämt utom när han sov. Det ser även ut som om jag har något sorts mustaschproblem på höger sig – vilket inte stämmer, för mitt mustaschstrå sitter till vänster, så det så. T-shirten jag har på mig syns tyvärr inte och jag hittar inga bilder på den alls, men det var en hemsnickrad historia det också – jag fick en gammal vit t-shirt av någon, Danny kanske? som jag klippte av alla fållar på och så klippte jag ut bokstäver ur en gammal röd tröja och broderade fast SAINTS på framsidan. Undrar just vart den tog vägen!

Efteråt var det julfest hos 26. Och vilket kalas det var sen.

Det ringde på hemtelefonen tidigt ikväll när jag höll på att laga mat och jag hoppade högt – det är inte så många som ringer hem till mig, mamma och pappa hade jag redan pratat med, D var fortfarande på jobbet och likaså Karin – men det var min gullige lille farbror Hasse som ringde och grattade på namnsdagen! Inte hade jag trott att någon som inte själv heter Anna eller är mina föräldrar som har full koll på Anna-dagens vikt skulle minnas storheten av 9:e december, men minsann! Vi pratade lite om ditten och datten och jag fick ju berätta att jag har fått jobb också och han lät jätteglad över det. Han är så söt, en bit över 70 nu (12 år äldre än pappa) men har ganska nyligen skaffat sig ny tantfriend efter att han blev änkling för några år sedan, mekar med bilar och rumlar runt med kusinernas småttingar.

Även kusin Fredrik överraskade med ett FB-meddelande när jag vaknade. Det är roligt att bli ihågkommen 🙂

Blir det mycket bättre? Ja, det blir det, för om 40 minuter börjar På Spåret!

Det är konstigt förresten, jag har knappt haft något sötsug de senaste åren (missförstå mig rätt, klart att jag har ätit sötsaker och någon efterrätt och kaka här och där, men inte så att jag blir SUGEN på godis. Senaste veckan däremot, herregud! Särskilt saltlakrits. Jag hittade en burk igårkväll med lakrits som jag köpte i… jag vet inte, september kanske, om inte tidigare… lyckan var total.

Jaja.

Och nej, jag är inte gravid. Får vi verkligen hoppas i alla fall.

Idag gratulerar jag alla Annor därute, inklusive mig själv, på namnsdagen! Glöm för all del inte att lägga lutfisken i blöt och smaka av julölet, som seden bjuder.

Detta är fantastiskt.

Får jag ut någorlunda i lön från Coop denna månaden kommer jag absolut att köpa lite julklappar genom Unicef. Kanonbra initiativ.

Delar du med dig av ditt köp på Facebook skänker Apoteket Hjärtat även fyra malariatabletter.

Nej, det vore ett ljug att säga att buzzet blev till någon sorts lugn och ro igår, men jag släckte i alla fall lampan vid halv tre istället för halv fem. Sov som en stock till klockan ringde 10 (ännu en gång, bättre än att vakna omtöcknad vid 13-snåret) men snoozade tills det var dags att traska ner till tvättstugan. Ingen annan hade bokat tid mellan 11 och 14 så jag lånade två andra maskiner när ingen försökt boka tiden vid 12 och tvättar en massa som jag inte direkt hade tänkt – kuddar, täcken, filtar och sådär. Varför inte liksom.

Massor av nya läsare de senaste dagarna, välkomna välkomna, men presentera er för all del, jag blir ju nyfiken!

Drömde vansinnigt inatt och var tvungen att kolla min telefon om vissa saker faktiskt hade hänt… jag sov så tungt att det var inte riktigt saligt. Det är det här med att sitta och gå igenom gamla foton antar jag som får mig att minnas så otroligt mycket på en gång!

Tom och Nic F i köket på Parfett Street på Nics avskedsfest. E1-tröjan fick han av oss i avskedspresent eftersom han blev så avundsjuk på E1-linnet jag gjorde till mig själv, och whiskyn kom han på att det var bäst att han drack upp innan han åkte. Och det funkade ju. Vi åkte till Heathrow med honom typ… fem på morgonen, usch, det var sorgligt. Men detta kortet livar alltid upp, Nic som fyllefarbrorn och Tom ser ut som om han är 12 år gammal.

Nu – dammsugning!

ETA: Inte dammsugning. Jag skurade just av badrummet så golvet är genomblött. Lite dumt att ge mig själv en jätteelchock precis innan jag ska börja ett nytt jobb. Vi avvaktar med andra ord.

Ja, jag vet att jag tjatar, men idag har verkligen varit en helt otroligt konstig dag. Men på ett bra sätt! Jag är fortfarande lite som i en dimma, det är som om världens största tyngd har lyfts från mina axlar. Har fått så mycket gratulationer och lyckönskningar att det är inte klokt, de som har ringt (mamma, pappa, Karin och D) har låtit ungefär lika extatiska som jag är!

Och jag hoppas att jag kommer att kunna sova i vettig tid ikväll också – förhoppningsvis går buzzet över till lugn och ro så jag inte sitter uppe till fyrasnåret igen, det är jag alldeles för bra på på sista tiden.

Imorgon kommer Hanna över på kvällen för att fira lite, under dagen ska jag tackla kartonger, tvätta mammas kuddar och köra runt dammsugaren en vända då jag smulade ner köksgolvet med smörgåsrån inatt när jag skulle äta ”mellanmål”, orkade inte ta fram den då och idag har jag bara gjort saker jag har velat göra, det har varit mitt firande 🙂

Nu tror jag att jag får ta ett litet smörgåsrån till bara för det… inget fel med en nattmacka va? 😉

Alltså, jag är så uppe i varv att det är inte klokt! Blev väckt av telefonen – räknade lite halvt med att höra något idag eftersom de ville ha någon redan nästa vecka – och det var min rekryterare Sandra. Jag kan verkligen inte höra på hennes röst vad hon vill när hon ringer, alltså om det är goda eller dåliga nyheter. Vi kallpratade lite och så sa hon ”Jaaa, jag har fått lite feedback här ifrån Hanna och Elisabeth…” – farao tänkte jag, det låter ju inte så bra – ”…och om du fortfarande är intresserad så vill de jättegärna att du ska komma och jobba hos dem på Volvo Bussar!” – om jag är intresserad? OM?!

🙂

Så jag ska träffa min konsultchef Linus på fredag och skriva papper och ha mig, de har redan allt de behöver förutom just signaturen på anställningsavtalet, och så börjar jag alltså på tisdag om allt går som det ska.

Firar med en dag då jag får göra vad jag vill, med andra ord inte städa, äta blomkålsgratäng till lunch med löjliga mängder prästost på, kanske tar en promenad för det är rätt fint väder men annars får jag lov att göra ingenting alls.

Trots att jag är lite speedad så är det som om luften gått ur mig lite grann, det är väl all oro och ångest och stress som släpper lite grann på något sätt. Jag är helt slut i hela kroppen, huvudet hänger inte riktigt med och jag är halvt gråtfärdig – men av lycka – mest hela tiden.

Nu är maten klar! Jag vet att jag har upprepat mig lite i detta och det tidigare inlägget, ber om ursäkt om det blev tråkigt.

Jag fick jobbet som jag var på intervju för i fredags!!!

Är alldeles uppskruvad, skakar i händerna och kan inte sitta still, fy FAN vad skönt rent ut sagt och vad jag har längtat efter denna dagen. Jag har försökt vara positiv och optimistisk, det har jag verkligen, men det har inte alltid varit helt lätt att inte tappa modet ibland när allting bara känns som om man inte kommer någonvart.

Ska in till Adecco på fredag och träffa min konsultchef, och så börjar uppdraget förmodligen på tisdag. Det har tydligen varit lite ”turbulent” därute på sista tiden och de håller just på att avsluta ett annat uppdrag, så de behöver bara fläta ihop de sista sakerna och fixa i ordning saker som passerkort och så vidare till mig – men de hoppas ha allt sådant gjort till på tisdag.

Nu svamlar jag bara, jag har inte sovit tillräckligt inatt (men det är heeelt okej att bli väckt av telefonen med sådana ljuvliga nyheter) och sådana här stora saker gör mig alltid lite ”giddy” – men jag ska vänta på att mamma ringer och sedan sover jag nog en stund till. Lika bra att ta vara på det medan jag kan!