Kategori: Viva la vida

Jag har världens bästa pappa som erbjöd sig att komma och hämta mig imorse och köra mig till jobbet. Hade naturligtvis tänkt åkt kollektivt men han ville bestämt, så jag tackade och tog emot. Och tur var väl det när jag såg köerna efter Tingstadstunneln…! Åkte över Backaplan och det gick hur smidigt som helst, datorn igång före 07:30 vilket – om bron är öppen i eftermiddag – betyder att jag kan gå hem senast 16:30 om ingen behöver mig särskilt. Om bron inte är öppen däremot får jag väl åka hem till mamma och pappa över natten – har packat ombyte ifall ifall.

Men, om allt går som det ska kommer Linda och Camilla och fikar ikväll! Har inte hunnit förbereda något särskilt men man kan väl äta pepparkakor i januari också, eller vad tror ni? Vill minnas att jag har några mazariner som väntar på ett gott hem också, så det ska nog gå bra.

Var ganska duktig igår och stängde av datorn vid 22:30. Läste visserligen i någon timme efter det, men det är bättre än att sitta vid datorn till långt över midnatt, det är det. Och jag var rätt pigg när klockan ringde 05:30 imorse (ifall jag skulle ha åkt kollektivt hade jag behövt gå upp då), så jag travade upp och satte på kaffet och packade lite, fixade med lunchen och åt till och med ordentlig frukost, två ägg och en macka med kallrökt skinka och gurka. Mums. Fast jag är proppmätt nu. Det blev väldigt tidig frukost förstås så jag gjorde i ordning en liten burk med välkryddad keso till förmiddagsmellanmål 🙂

Blåsten är helt sanslös för övrigt. Jag vaknade inatt av vinandet och det var det värsta jag har hört hittills tror jag. Fy kattsiken. Fast det ösregnade också och jag brukar somna gott till ösregn, så egentligen var det väl rätt härligt när jag visste att jag fick sova tre timmar till!

Nu – kaaffe och Excel!

Gör just nu något jag aldrig trodde att jag skulle göra i hela mitt liv (efter Datakunskap A i ettan på gymnasiet) – skriver formler i Excel. Jag suger på Excel men detta verkar ju faktiskt fungera. =SUM(B2:CC8) och =(CD24*CE26) och allt möjligt och det kommer faktiskt ut riktiga nummer! Jag är i chock. Detta är nämligen inte alls likt mig.

Eftermiddagsdåsigheten har kommit smygande… tack gud för dubbel espresso macchiato i kaffemaskinen! Alla gnäller på kaffekvalitén men jag tycker faktiskt att det är riktigt gott. Det blåser och regnar så det står härliga till ute, måtte de inte stänga av Älvsborgsbron… jag är lite trött på stormar nu faktiskt, det var väl tillräckligt förra året(!)?

En tjej som jag bara känner ytligt på Buke har ”beställt” en kaffekoppshållare! Hurra vad glad jag blev, och hurra ännu mer när hon berättade att hon skänkt en hundralapp till Rädda Barnen i ”utbyte”. 

Nämnde det på Facebook, och då återkom en gammal förskolekompis som sysslar med en organisation för hemlösa katter i Göteborg och frågade om jag skulle kunna tänka mig att sticka några som de kunde sälja till förmån för katterna. 

Jag blev SÅ glad, och gör gärna allt jag kan för välgörenhet, även om jag just nu inte har möjlighet att bidra monetärt. 

Whee! 

Nu får jag nog äta lite, har stirrat på (och naturligtvis arbetat med) ett Excelark i ungefär tretusen olika färger i några timmar så jag är lite mör. Tror det är bäst att jag tar mig en promenad idag, det regnar inte och jag tror att jag kom ihåg att ta med mig den riktiga kameran också! 

Och hurra ännu en gång förresten, jag trodde att jag tog en låda med en lite halvunderlig korvgryta ur frysen imorse men det visade sig vara fylld lövbiff med smaskig sås! Ibland är jag bra duktig 😉  

Lite lättare att gå upp idag, men jag måste verkligen lära mig att gå och lägga mig i tid! Hur lär man sig det? Jag hade goda föresatser igår och planerade att vara i säng vid halv elva eller så, men klockan var nog halv ett innan jag släckte lampan. Blev alldeles för intresserad av att bli klar med första vanten… men jag stoppade mig själv när jag började sy ihop den för annars vet jag inte vad klockan hade hunnit bli!

Jaja. Jag sov rätt gott i alla fall och ännu en gång vaknade jag av mig själv några minuter innan klockan ringde. Gick upp, satte på kaffebryggaren och kröp ner i tjugo minuter till. Underbart skönt till kaffedoften och mjukt ljus från adventsstjärnan, så mysigt med dubbla täcken och en massa gosiga kuddar och veta att man kan dåsa lugnt en liten stund till.

Jag är ganska snabb med att göra mig i ordning så jag kan ofta unna mig lite extra sängtid ifall jag känner att det behövs. Tvättar aldrig håret på morgonen på vintern (fast det är ett moment 22 för när jag tvättar det på kvällen lägger det sig UPPÅT under natten även om det är torrt), så duschen går på ett litet pyttekick och jag har inte så himla många outfits att välja på när jag väl ska klä på mig. Sminkar mig gör jag till kaffet, så även om jag går upp trekvart innan jag ska gå så har jag oftast typ tjugo minuter till godo att dricka mitt kaffe och kanske till och med äta lite. Måste lära mig äta frukost igen, jag var så duktig för ett tag sedan! Men det är väl det här med att falla in i rutinerna igen förstås. Nästa vecka är jag nog normal igen 😉 Tillsvidare, blir det päron och kaffe till förmiddagsfikat!

PS – Tips från coachen: Häll inte handsprit i kaffemuggen. Kom på mig själv innan jag hällde kaffe i också (det luktar ju lite speciellt)… tack och lov. DS.

En annan sak jag gillar skarpt med nya jobbet är att saker och ting fungerar. Och gör de inte det så blir de fixade. Okej, det var lite krångel med min mobil då det inte fanns något SIM-kort med i lådan, men det är ingens fel, det är sådant som händer, jag fick ett nytt, det blev aktiverat i fredags och idag fungerade den som den skulle. Fick till och med trevliga pratiga mail från telefonsupporttjejen! Men när jag har haft tjafs med datorn till exempel – antingen ”tar de över” ens PC och fixar det som behövs, eller så kommer de faktiskt med vettiga råd och tips. Okej att de frågar om man startat om (d’oh) och tror att man inte förstår så mycket själv men i stort sett är de kanon. Det enda som är roligt är att de allt som oftast är engelsktalande och folk pratar så underbar svengelska på kontoret. Det är verkligen en fröjd att höra på.

Men idag, till exempel, skulle jag starta om datorn och ingenting hände. Absolut ingenting, bara svart skärm på den bärbara och ”Power Save Mode” på den stora skärmen (som är kopplad till laptopen). Hon ba’ ”Okej! Men då tycker jag att du ska ta loss den ur dockan och plocka loss batteriet och hålla nere Power-knappen i tio sekunder så sista batteristyrkan går ur och så provar vi igen!”. Quoi, liksom, har aldrig hört talas om att göra sådana åtgärder men det funkade ju! Att hon kunde identifiera det så plättlätt, jag är imponerad! Undrar om hon vill komma och titta på detta lilla åbäket också som bara bråkar med mig 🙂

Anyway. Har gett mig på att sticka fingerlösa vantar. Detta kan bli intressant. Någon borde dock komma och ta stickorna ifrån mig när det är läggdags, det är alldeles för roligt för att lägga undan arbetet!

Såg just av en slump att detta blir mitt 1982:e inlägg. Alla vet ju att 1982 är ett synnerliget bra tal och en synnerligen fin årgång!

Det var som sagt inte en käft på kontoret (knappt) och min dator bråkade så jag gick vid 14 och jobbar hemma några timmar nu istället. Håller på med ett gigantiskt kalkylark, så jag kan likaväl göra det här som där. Det är lite extra skönt också att kunna ha radion på, ta ett litet break och skriva ett FB-meddelande eller vad om helst. Testade den alternative resvägen hem också, helt okej även om hållplatsen där man byter liksom är mitt ute på motorvägen och det inte finns några bänkar eller egentligen tillräckligt med trottoar för att vara busshållplats (Bensingatan, för den insatte) – men en liten gångväg som leder upp på Älvsborgsbron, så jag promenerade fram och tillbaka där en stund – en kvarts väntan på anslutningen, som tar sju minuter hem, men att promenera över Älvsborgsbron finns tyvärr inte på kartan då jag får grav svindel av att åka bil eller buss där som det är (herregud, det räcker ju med viadukten till spårvagnen för att jag ska må illa). Om jag gick skulle jag förmodligen svimma och ramla av.

Välkommen för övrigt till mitt skrivbord. Väldigt välordnat uppepå för att vara jag, men jag hade inte riktigt tänkt på den groteska sladdhärvan förut… herregud. Det är klart att det blir en del med tre datorer på varje bord, men detta var kanske lite väl avancerat.

Killen längre bort i rummet tittade inte alls underligt på mig när jag tog fram kameran… 😉

Tänkte på nyårslöften och sånt där men jag vet inte jag. Fota mer, sticka mer, skriva mer, resa mer, spara mer, laga mer mat, läsa mer, städa mer och dansa mer, kanske?

Intressant morgon hittills! Busschauffören a) körde sent fast han stod tjugofem meter bort och läste tidningen och b) körde vilse. Först tänkte jag, i min egen lilla värld, att jag inte var så säker på att vi brukar köra förbi moskén… sedan kom vi till ett Hemköp jag aldrig sett förut och tog ett litet varv runt Fryktorget. Jaja, det var väl spännande på sitt sätt. Ännu mer spännande var det när han skulle försöka hitta till Kungssten utan att köra upp på Älvsborgsbron av misstag. Men det gick ju bra till slut, all’s well that ends well och turen var inte särskilt sen när allt kom omkring, jag hade igång datorn 0828.

 

Tog den senare bussen idag då jag inte kunde somna igår kväll. Men, sent och sent – jag tar ändå inte en hel timmes lunch, det finns inte direkt något att göra i en timme härute utan bil och särskilt inte i detta vädret. Till våren är det en annan sak när man kan gå och andas lite frisk ”havsluft” men nu är det bara grått och vått och industriområde utanför fönstret.

 

Har fått igång min jobbmobil här på förmiddagen, äntligen. Nu behöver jag bara få mitt passerkort and we’re in business.

 

Råkade sticka ännu en kaffekoppshållare igår kväll, vit-och svartglittrig. En sådan trevlig liten hobby (tre på en dag är roligt, man får resultat! Mina halsdukar kan ju som bekant ta arton månader), men vad farao ska jag göra med dem? 😀 Tänkte göra ett litet välgörenhetsprojekt på jobbet (ta en och lämna en tjuga till välgörande ändamål i fikarummet, typ), men det är jag kanske inte så sugen på att göra när jag varit här såpass kort tid. Förresten har väl ingen några pengar i januari? 😉

 

Anyway. Det var jobbigt att gå upp imorse men det är roligt att vara tillbaks på jobbet! Chefen är ledig och E jobbar hemma så jag är typ ensam här. Väldigt lugnt, jag trodde inte så många tog ledigt denna veckan men jag kanske har dålig koll som vanligt…

Världens tråkigaste väder inleder 2012, men det är okej för jag kan sitta inne med tofflor på. Sjukt disigt och dimmigt ute dock…

 

Mår mycket bättre idag. Fattar inte var dessa feber”topparna” kommer ifrån, men jag är glad att det är bättre idag i alla fall och hoppas att alla hade det jättetrevligt igår kväll och inatt 🙂 Jag gjorde det bästa av situationen, gjorde kasslergratäng med ädelost och lyssnade på The Big Bang Theory, och pratade med D på Skype när klockan slog över. Det var ändå helt okej.

 

Nu njuter jag av lugn och ro. Har haft en hel del action de senaste dagarna följt av gårdagens freaksjukdom, och det är väldigt lugnt och skönt här hemma. Jag har stjärnan tänd i fönstret och myser lite grann bara.

 

Ser fram emot jobbet imorgon! Känns kul att känna så, det är det inte alla som har turen att göra!

För det första höll några skojiga människor på att smälla av raketer hela natten inatt så jag somnade inte förrän klockan var nästan halv sex, och för det andra har jag vaknat med nästan 40 graders feber igen. Kanon. Inte.

Melodikrysset föll mig dock i smaken idag, jag kunde alltihop. Eller, jag gissade på en grej men det blev rätt hur det än var… lösningen kommer så fort jag orkar!

Strålande trevlig lunch med Camilla och Linda idag! Jag har knappt varit utanför huset under julhelgen (vilket i och för sig har varit skönt på sitt sätt) förutom kyrkogårdstrippar, och definitivt inte inne i stan, så det var otroligt skönt att komma ut och jag tog till och med lite halvdåliga kort på busshållplatsens natur när jag väntade på bussen. Det stod 5 minuter när jag kom dit och 4 strax efter, så jag sprang runt med kameran och knäppte lite krafs.

Skogen ner mot gångvägen hem.

En sorgsen plastpåse i ett träd. Jag blir så ledsen av saker som hänger i träd, det påminner mig om när folk hänger upp tappade barnvantar och sockar och gosedjur i träd som barn tappat ur vagnar.

Skog och radhusområde i någon sorts symbios. Hela Backatorp var skog och mosse och ängar innan de smällde upp första husen där någon gång på 80-talet. Nu finns det idrottshall och skola. Förr fanns det även affär och café, vi trodde nog att det skulle bli lite som i Tre Kronor. Det blev det aldrig.

Vacker vårhimmel mellan tallarna. Jaja, jag ska väl inte klaga över vårväder i slutet på december, jag som hatar halka…

Efter detta lilla shoot stod det 18 minuter till nästa buss. What liksom. Då skulle bussen ha kommit tre-fyra minuter innan. Alla andra på hållplatsen bestämde sig för att promenera ner genom skogen till Körkarlens Gata som ligger nedanför där ett par andra bussar går, men det tar lätt tjugo minuter bara att gå dit och då ska man lita på att det kommer en buss också – så jag beslutade mig för att vänta och halade upp mobilen för att SMS:a Camilla. Hann just skriva ”Hej darling! Bussen 07 kom inte och nu står det 17 minuter på displayen, om jag inte är där fem över halv så gå någonstans och säg vart ni” – och så kom bussen. Hurra hurra. Jag tänkte liksom att om GPS:en kunde ge så mycket som fyra-fem minuter kvar så borde den ju vara i hooden.

Och det var den! Och jag fick träffa Camilla ❤ och Linda ❤ på Valand bara några minuter efter utsatt tid!

Vi fick oss en liten promenad i sökande efter lämpligt ställe och hamnade till slut vid bästa bordet (enligt mig, lugnt och stillsamt i förhållande) på Le Pain Francais på Västra Hamngatan och hade det ypperligt trevligt i ett par timmar med god mat och särdeles gott sällskap (om jag får säga det själv ;)).

Min kamera gillar som bekant inte halvdunkel så här blev det action shot! Förlåt, mina damer, men jag kunde inte låta bli, det blev så himla roligt i bättre upplösning.

Linda fotar mig och Cam i samma pose. Jag bjuder på mina sjutton dubbelhakor och intressanta ansiktsuttryck och halkande halsband för Camilla är så söt!