Kategori: Viva la vida

 

Det här är Assar Gabrielsson, en av grundarna till Volvo. Och på Volvo kommer jag att spendera min dag.

 

Det kan hända lite allt möjligt här. Igår flyttade jag lite möbler, till exempel, för att i nästa stund lägga beställningar för flera miljoner kronor. Sedan började lite bussar brinna och det blev totalt kaos och krismöte och betald taxi om jag jobbade till 18. Och som idag händer… ingenting.

 

Eller jo, det har faktiskt hänt lite lustiga saker som verkar vara tankeöverföring då jag och Elisabeth skrivit nästan exakt samma saker på chatten exakt samtidigt, alternativt pratat om något och precis då fått ett mail om just den saken. Lite skojigt.

 

Folk får kasta sig iväg på krisresor när det går fel i någon av fabrikerna. Spetskompetensen, alltså ingenjörerna, sitter ju här – men går det fel i Säffle, Borås, Wroclaw (Polen), Sheffield eller Greensboro i North Carolina så får någon hastigt och lustigt åka dit. Ibland på obestämd tid. Fast jag slipper ju sådant, tack och lov!

 

Det är mycket möten. Väldigt mycket möten. Jag har bara några stycken i veckan, men många andra har dagar som är helt fullspäckade mellan typ 8 och 17 med en timme undansatt för lunch – som nog ofta praktiskt taget blir ett möte det också, för de flesta äter lunch på samma ställe, alternativt äter ihop i lunchrummet. Det verkar hemskt jobbigt tycker jag, jag är inget större fan av möten.

 

Min chef är världens bästa. Hon har sjukt mycket att göra och är nästan alltid upptagen med något – men hon har alltid tid för en. Jag vet att om jag behövde prata med henne om något så hade hon tagit sig tid till att prata med mig på en gång, inget snack om saken. Hon är otroligt duktig och det är fantastiskt bra att sitta som chef för 65 personer när man är 40 år och har en liten dotter tycker jag. Tror inte att det finns en människa som skulle kunna ogilla henne.

 

Jaja. Min dag var det, inte min chef.

 

Till lunch blir det lite underligt men gott, hoppas jag. Kylen gapade ganska tom, så jag tog ut två små laxbitar ur frysen och fyllde själva matlådan med frusna gröna bönor. Tänkte att de tinar väl under dagen, så kan jag micra och salta lite och ta turkisk yoghurt till som sås. Jag tror att det kan bli helt ok! Har för mig att en tjej på ett forum som är bussförare brukade göra så. Tyvärr tog jag inte med mig min hemliga last – citronpeppar – för det är ju alltid gott till fisk. Men man får taga det man hava. Vilket är, er, flingsalt… för pepparn är visst slut.

 

Ikväll händer… ingenting om jag får bestämma. Kanske tittar ikapp mig på Lilyhammer, kanske tittar på Vackra lögner som jag har hemma från LOVEFiLM. Kanske till och med köper ett halvt kilo räkor till middag. Fast inte om de kostar 199:-/kg som de gjorde förra veckan… fast det är ju bättre än hutlösa 349:- som de tydligen kostade under semestern. Helt sjukt!

 

Någorlunda tidigt i säng tänker jag mig för jag är trött. Jag känner i hela kroppen att jag är trött. Och det syns också, jag blir svullen runt ögonen när jag har sovit för lite.

Jag tänker ofta på det här med namn. Oftare än jag tänker på barn, haha!

 

Jag gillar inte hittepånamn, jag gillar inte engelska namn som ska uttalas på svenska, jag gillar inte ”originella” stavningar.

 

Mina favoritnamn just nu är förmodligen Olle och kanske Stella.

 

Eller så gör jag det enkelt för mig och kör på typ Roy och Roger eller Filip och Fredrik eller så, som ingen glömmer.

 

Nä. Vad fan. De får heta Chuck Bass allihop.

 

Jag har absolut ingenting att göra.

 

Tog lite sovmorgon för jag var sjukt trött imorse – man ska inte dricka vin mitt i veckan om man inte är van! – och tänkte att jag kommer väl in till en halvfull inbox redan då chefen jobbar hemma på förmiddagen, och då brukar ha tid att läsa och skicka mail – fyra stycken och inget från henne.

 

Och nu – heldött! Gruppen närmast mig har gruppmöte och gruppen bakom verkar ha försvunnit i tomma intet, så det är dessutom helt knäpptyst.

 

Jaja. Jag får väl… blogga lite då 😀

 

Gårdagskvällen med kusin F var strålande! Jag gillade verkligen Red Lion och maten var supergod – och mättande, vilket nog behövdes. Bordsservicen var jättebra, det var väl enda skillnaden mot en vanlig engelsk pub 😉 Trodde nästan att jag var tillbaka i London och det var nära ögat att jag började prata riktigt högt om de vid bordet bredvid. Men jag tror att jag lyckades viska *ganska* bra.

 

I eftermiddag har vi avdelningsmöte. Brukar vara ganska ointressant, men idag kommer en ”gästföreläsare” och ska prata om mailkultur och mötesdisciplin, vilket jag tror kan bli rätt spännande. Chefen kommer dessutom att ha med sig sin lilla dotter, som är så söt att man kan dö. Jag har bara träffat henne två gånger och då ganska kort, men tydligen pratar hon om mig hemma som ”min Anna”, hon har dessutom sina egna Elisabeth och Martin. Sist vi sågs gick jag hem lite tidigare för jag hade en jätteböld som nästan fick mig att gråta av smärta, så hon pratar fortfarande om att ”min Anna har ont i armen”. Jag får väl visa henne att jag inte har ont i armen längre, men jag kanske inte behöver nämna ordet ”stafylokocker” för en 2½-åring! 😉

 

Jag har till och med på mig mitt pedagogiska halsband med färgglada kulor och små frukter. Det är inte omöjligt att jag får agera barnvakt, då har hon något att plocka med. I och för sig är väl dagens ungdom endast roade av iPads.

 

Jag kanske skulle ta itu med den där utmaningen som jag har försummat. Det är verkligen sten-jävla-dött här.

En sjuårig kille har stoppat ett Playmobilsvärd i sin tvååriga systers snippa så det är blod typ överallt.

 

Här är en reaktion.

 

 

Alltså. Jag blir så matt.

 

Men om en dryg timme får jag gå på lokal med kusin F! Det är inte varje dag jag a) träffar F b) är på lokal c) äter mat som andra utom familjen har lagat två dagar i rad. 

Keen.

 

((Och för övrigt. Även om vuxna FÅR peta varandra i underlivet med Playmobilsvärd har jag svårt att tro att så HIMLA många gör det.))

 

Igår kväll var alltså mamma och pappa på besök. Delvis för att hämta fyra bärkassar med böcker, men också för att lämna av skönheten:

 

 

SÅ dåligt kort, jag vet inte vad jag höll på med där. Stå-och-knäpp, typ.

 

Vi åt i alla fall hämtmat och höll på att dö av värmeslag – det finns en anledning till att jag sällan sitter i köket under sommarhalvåret. Mamma erbjöd sig att gå medan jag och pappa gredde böckerna som ska sparas på vinden… två sekunder senare ringer hon på dörren och säger ”Men var ligger den?” – jag tänkte inte en sekund på att hon aldrig varit där! Hon tog även en sväng in på Ica och hittade en supertjusig kökshandduk till mig för en tia, samt en minikylväska för samma pris. Roligt att få komma ut på lite äventyr 😉

 

Min ost- och skinksallad räckte som vanligt till två portioner. Jag tänkte att jag öser i lite extra ost och kassler, lite lök och en tomat igår kväll till dagens lunch ifall ifall, men jag har bara ätit typ halva lunchlådan ändå. För att vara hämtmat blir det faktiskt väldigt billigt. Och de snålar inte på Lepanto heller, mamma fick ta med sig pizza hem och pappa fick lämna nästan hela kebabbrödet. Gott var det, trots att vi höll på att kollapsa allihop. Det är med andra ord trevligare att umgås i Backatorp eller Hunnebo.

 

Mamma försökte få pappa att ta ner ventilerna. Jag protesterade vilt och hon gav sig. Fattar ingenting.

 

Jo, vi hämtade ju paket också! Klänningarna var… sådär. Den randiga var fin, den rosa helt okej men den persikofärgade, eller aprikos kanske, såg helt grotesk ut på. Jag var i och för sig trött och lite irro så det kan nog bli bättre med andra tillbehör, samt strumpbyxor som inte tappade resåren efter fem minuter första användandet…!

 

Nä, jag får nog faktiskt äta lite mer sallad för jag känner mig inte helt mätt och i eftermiddag har jag ett möte som kommer att kräva koncentration och tankeverksamhet med lokala IT-supporten, vars uppgifter jag delvis ska ta över 🙂

 

Det känns så skönt att jag nästan börjar grina. Allvarligt. Ni vet den där underbara känslan av lättnad, när man vet att man gjort ett jävligt bra jobb och allting blivit jävligt bra till slut. SÅ känns det nu.

 

Det kanske låter jättebarnsligt, men jag har inte fixat med resor på egen hand förut och särskilt inte till fem personer från olika avdelningar, så att jag klarade av det känns verkligen jättebra.

 

Och att någon av en slump kom för att fråga mig om hela reseproceduren typ fem minuter efter att allt blev klart var ju också roligt, för då kunde jag ju faktiskt berätta för honom exakt hur man gör och vem man ringer och så vidare, utan att behöva skicka dem till Elisabeth.

 

Härligt när det flyter!

Läser folks tips på ett forum om hur man ska lära sig prata bättre engelska.

 

En person säger typ ”Ja, indier har ju väldigt bra ordförråd men dåligt uttal”. En annan tipsar om att ”åka till t.ex Indien där ingen kan språket”.

 

Nä, för engelska är ju inte huvudspråk i Indien eller så.

 

Det finns så många puckon.

Inatt fick jag tack och lov SOVA – men jag var tröttare imorse än jag varit de morgnar jag knappt sovit alls. Har nog lite av en sömnskuld till mig själv ja.

 

Håller på att gå upp i limningen för övrigt – försöker hjälpa tre besökande polacker att boka en parkeringsplats. För det första vill de inte behöva gå mer än sisådär max hundra meter. Helst tre.

 

För det andra tror de att jag bara kan ringa Gatukontoret och boka vilken parkeringsplats som helst åt dem lite där de tycker, gärna på Kaserngränd för det ligger nära deras lägenhet. Eh okej. Kan ju säga att om de hade gått med på att bo utanför Vallgraven hade detta problemet inte uppstått. Imorse gav han mig numret att hyra p-plats på Kaserngränd med – nädu, det där är numret man ringer om någon är felparkerad.

 

För det tredje tror de att jag inte har något annat att göra än att leta p-plats åt dem – när de faktiskt kan göra det själva. Jag hjälper gärna till men jag kan inte släppa allt jag har för händer – jag hittade ett bra alternativ åt dem innan de kom som låg kanske fem minuter bort – inte så illa för innerstan tycker jag – men det var otänkbart! Tänk om det regnar! Ja, tänk om det regnar, tänk på alla som åker kollektivt och får stå längre än så i ösregn.

 

För det fjärde vägrar de att prata med p-bolagen själva, så jag får liksom ringa, lägga på, hitta info, ringa igen, lämna info… ja. Ni fattar. Han fick ett nervsammanbrott nu när jag sa att han själv måste mejla en kopia på sitt pass för att de ens ska tänka tanken att hyra ut. Och det är de själva som ska betala – de hade ju inte behövt ta med bilen från Polen direkt – så jag kan inte stå på kontraktet.

 

Hoppas att det löser sig fort och att det blir lite lättare här under dagen för jag är så trött så trött så trött och hoppas på en trevlig kväll med kusin F!

Hoppsan vad snabbt en lugn men ångestfylld förmiddag kan bli en stressig och avslappnad eftermiddag!

 

Nu skulle jag önska mig en power nap kan jag säga. Promenaden var tärande i illblåsten – och sex sallader, tre liter vatten, frukt och en massa bröd väger fucking fläsk också. Och mina skor gör ont under fotsulorna, jag vet inte varför för egentligen är de ultrabekväma.

 

Och så fort jag kom tillbaks kastade jag mig över lunchen, då kommer chefs-chefsassistenten med superbrådskande grejer och jag bara jag ORKAR inte nu jag skjutsar över det på gruppcheferna. Vilket hon får lov att nöja sig med for now… nädå, hon är världens snällaste lilla tant. 

 

Jag fick beröm för min PowerPoint-presentation jag slängde ihop imorse. Särskilt streckgubbarna 😉

 

 

Och de är ju faktiskt sjukt söta.

 

Och på tal om det så OJ vad jag ångrar att jag inte tog hit min 85%-iga chokladkaka som ligger och dräller hemma i köket och har så gjort i flera veckor – skulle verkligen behöva den energikicken right about now.

 

Nä, nu ska jag stänga av skärmen och lösa lite korsord tror jag.

Tog med min egen dator till jobbet idag för att föra över foton på medarbetare till våra närvarotavlor och jag inte har någon minneskortsläsare till datorn som jag har nu. Skulle maila kortet till mig själv, det laddade upp och hela baletten, och skickade, och så försvann det! Och jag min idiot hade naturligtvis hunnit deleta fotot från minneskortet vid det här laget… lite pinsamt för jag känner egentligen inte den här killen så bra. Men han är väldigt trevligt, lite timid sådär men ändå glad och pratsam, så jag tror mest att han skrattar åt det.

 

Det blåser som FAN idag för övrigt. Jag tog på mig stickad halsduk imorse! Men det var ju tidigt också och faktiskt lite kyligt, så jag är glad att jag gjorde det. Men det är varmt i luften, eller kvavt snarare, jag blev helt slut bara efter en liten promenad på tio minuter till grannhuset…

 

Om en knapp timme ska jag promenera över till ett annat hus som ligger lite längre bort och hämta luncher till ett möte. Beställningen blev utökad så jag kanske skulle kunna få dem utkörda, men jag känner att det blir skönt med en promenad en sådan här konstig dag. Frågan är om jag ska äta lunch tidigt, eller vänta till efteråt? Har inte fått i mig mer än kaffe idag korkat nog (och naturligtvis ett glas tomatjuice med citronsaft och Tabasco) men jag har inte varit hungrig alls – men nu börjar jag känna mig lite lightheaded faktiskt.

 

Anyway, onwards and upwards! Tar jag havsvägen dit (är inte säker på vägen, hence tvekandet) så ska jag försöka ta lite kort 🙂