Kategori: Viva la vida

Lördag

En helknäpp vecka. Orkar inte ens gå in på det. Men jag kan rapportera att jag har världens största blåtira över vänster öga, samt ett jätteblåmärke på ena sidan käken. Och nej, det är ingen som har slagit mig, och nej, det var ingen fylleskada. Men jag ser verkligen inte riktigt klok ut. Ser att folk tittar på mig som om jag blivit misshandlad och det ser verkligen ut som om någon givit mig rejält på käften. Vet inte hur många gånger jag fått dementera det på jobbet. C var så söt och tog mig åt sidan och sa att jag var tvungen att berätta för honom om det VAR någon som hade slagit mig så att han kunde hjälpa mig att lösa det här. Gulle honom.
 
Så. Igår somnade jag i fåtöljen framför The Big Bang Theory innan klockan var 22. Förflyttade mig med mycket möda och stort besvär (och tandborstning då) till sängen och somnade med en gång. Sov elva timmar. Vände mig om och sov två timmar till.
 
Hade visst lite att ta igen ja.
 
Hade nog tänkt göra både det ena och det andra idag men jag bara orkar inte. Fortfarande SÅ TRÖTT! Hade tänkt städa och handla ordentligt och gud vet vad men det får bli imorgon för idag finns helt enkelt ingen energi eller lusta att göra något annat än läsa böcker och surfa lite och skriva lite och dricka buljong. Jag får väl säga att det är rätt skönt att inte gå ut i och för sig med tanke på hur jag ser ut. Kanske visar jag en bild sedan, hohoho, det är rätt speciellt. Jag blir lite rädd när jag ser mig själv i spegeln och då borde jag ändå ha vant mig vid det här laget…
störigt.

Torsdag

Ursäkta kass bloggning. Jag är sjuk (men jobbar) – vet inte riktigt vad det är med mig. Tappade rösten torsdag – söndag, hade feber under helgen, i söndags och måndags natt fick jag har skurhinken bredvid sängen för jag hostade så hemskt, har inte kunnat äta fast föda sedan i fredags och har inte sovit på fyra nätter.
 
Så jag är lite trött sådär.
 
Och mår illa hela tiden. Jag avskyr att må illa. Och det blir ju inte bättre av att jag inte kan äta något och inte har någon aptit överhuvudtaget.
 
Tur att det snart är helg…
 
Hur mår ni?

Sveriges 99 snyggaste män

 
Känns väldigt konstigt att Kjell Bergqvist till exempel ska ligga så högt? Riksslemmet?
 
Joel Kinnaman har jag aldrig sett i något men jag har ju läst att många är förtjusta i honom så han kanske förtjänar förstaplatsen då 🙂
 
Och det var väl en faslig tur att Anton fick bli tvåa i alla fall. 
 
Men liksom Andreas Weise? Jag tänker lite såhär att Johan Glans eller Rickard Sjöberg, till exempel, borde vara med på en sådan här lista snarare än Weise och Andreas Wijk. Fast vad vet jag. Jag känner ju knappt igen hälften av killarna på listan.
 
En söndagskvällsfundering under det tråkigaste inslaget i Partaj.
 

Lite tankar

När jag var femton (eller möjligen fjorton, kommer inte ihåg så noga) kom skolvärden till mig och sa något i stil med att ”Jag vet att du blir mobbad. Jag vet att det är Claudia som gör det. Jag försöker att lösa det”. Jag blev jättechockad. 
 
Jag visste aldrig att jag var mobbad. Även om jag visste att Claudia var en jävla bitch. ((Och det är hon säkert fortfarande, människor som hon tenderar att hålla fast vid sitt beteende. Ursäkta.)) Och att alla blev ganska missnöjda när vi fick reda på att hon skulle börja i vår klass i sjuan. Vi var ju vana vid att vara tillsammans allihopa. Många av oss hade följts åt sedan dagis. Men jag hade faktiskt ingen aning om att hon tydligen kallade mig för ”flygande fläsket” och gjorde andra väldigt otrevliga uttalanden bakom min rygg. Det är lite lustigt alltsammans, för jag är ganska säker på att jag aldrig gjorde någon illa i vår grupp, och definitivt ingenting som skulle förorsaka att någon blev så arg på mig att jag skulle förtjäna att bli mobbad. Jag höll en ganska låg profil tror jag, var kompis med de flesta och även med personer i andra klasser och årskurser, inget exceptionellt.
 
På sätt och vis hade jag nog föredragit att inte få reda på att det var som det var. I och med att allting skedde bakom ryggen på mig så kanske jag jag hellre bara hade gått vidare till gymnasiet utan att veta något. I övrigt hade jag ju det bra, jag hade nära vänner och kompisar, det gick bra i skolan, jag hade min pojkvän som jag varit tillsammans med i flera år, det var liksom inga konstigheter.
 
Men att få höra i sidled, så att säga, att man blir mobbad, är väldigt konstigt. Och inget jag brukar tänka på, men det slog mig ikväll att det är faktiskt en väldigt underlig situation.
 
Detta är alltså femton år sedan. Det är definitivt ingenting jag tänker göra en grej av. Men nog är det lite konstigt?
 
Den här tjejen är uppenbarligen en väldigt osäker person och det förstår jag nu också om jag tjuvtittar på hennes Facebook-presentation. Men nog förstår ni hur jag tänker? Det är jättekonstigt att få reda på att man blir mobbad utan att faktiskt känna att man blir det, och jag vet att många år har gått men jag känner väl lite som om jag inte riktigt kan ta till mig det då jag faktiskt aldrig kände att jag var mobbad.
 

Jag undrar lite nu. Borde jag skriva en rad till henne, nu när vi är vuxna? Eller ska jag låta det bero?

Lättad – igen

Och ännu en gång har jag jagat upp mig över något som visade sig vara… ingenting alls att oroa sig för.
 
Jag blir så trött på mig själv ibland alltså!
 
Så, från att ha varit spyfärdig av nerver hela förmiddagen är jag nu så lättad att jag är lightheaded och lite hyperaktiv i kombination med att vara så sömnig att jag håller på att dö. Hoho, är det inte det ena så är det det andra…
 
Förresten! Jag har ju tjatat om vilorummet på jobbet flera gånger. Igår tittade jag in där en liten stund på lunchen för att sträcka ut mig lite, och det är SÅ mysigt därinne! Trodde att det skulle vara som vilorummet i skolan, en sådan där brits med papper på typ, men det är en vilstol med mjuka goa kuddar på, ett litet bord, och någon sorts… hylla. Jag vet inte. Men det var otroligt skönt att sträcka ut sig i stolen, och eftersom jag verkligen borde gå ifrån skärmen åtminstone en halvtimme om dagen så kanske det är idé att ta för vana att gå in där en stund. Det är dessutom knäpptyst och lagom svalt därinne. Bra tänkt! Man kan ju till och med ta en power nap utan större problem, det är ju knappast förbjudet på rasten 🙂 
 
Nä, nu ska jag… jag vet inte riktigt vad jag ska för allas inlogg till inköpsprogrammet är döda så jag kan inte göra så himla mycket alls. Jaja, det är väl inget att klaga på egentligen när klockan är såpass mycket.
 

Tisdag, spännande

Igår tittade jag på TV mer än jag gjort på flera veckor. Haha.
 
Först trodde jag att Ensam mamma söker började 20, men då var det svenska Project runway som jag var tvungen att titta lite på. Sedan Ensam mamma, och sedan var det ju premiär för Mitt liv är ett skämt och jag älskar ju Glenn Hysén, och sedan TV-premiären för Schulman Show och sedan tittade jag på The Big Bang Theory av bara farten – och sedan ett gammalt 2½ Men som jag inte sett! Jag minns att det var ett avsnitt i första eller andra säsongen som inte funkade när jag hade laddat ner dem, och jag hade visst tur och träffade rätt. Älskar avsnitten när Jake är liten.
 
Om ett par timmar kommer min konsultchef på besök och som alltid är jag nervös. Vet inte varför men jag inbillar ju mig att det ska göras av med konsulter igen och är övertygad om att det är min tur härnäst.
 
Men jag får väl försöka peta i mig något att äta i alla fall. Jag har inte haft någon aptit på flera veckor, AP för det hjälper ju inte direkt energi eller sömn så det blir en ond cirkel… typiskt mig. Jag ska bli bättre på det här.

Daniel Paris

Alltså, jag såg aldrig Ung och bortskämd när Daniel var med där, jag har aldrig hört på Vakna med the Voice – det enda jag har sett med honom är när han lagar mat med Ana Gina.
 
Men jag tycker att han är SÅ SÖT. Jag vill ha honom hemma och klappa på på dagarna.
 
 
Sicket charmtroll!

Måndag

Alltså. Det här med sömnen. Jag orkar inte! Inte en blund inatt igen. Till slut släpade jag mig upp vid sjutiden, hade tänkt ligga en timme till men det är ju ingen nytta med att bara ligga där som ett fån. Och man blir ju lite piggare av dusch och tandborstning, förstås, så det kändes ändå helt okej.
 
Men på bussen, herregud, jag hade kunnat somna i grannens knä. Och nu är vilorummet på bottenvåningen sjukt lockande 😉
 
Närå. Soldier on, keep calm and carry on. Eller hur?

AWOL

Skrev ett långt inlägg förut men som vanligt har blogg.se grava AP och allt försvann. Fast det kanske var lika bra för det handlade mest om katastrofer av olika slag.
 
Det har varit en lite underlig vecka så jag får be om ursäkt, eller något, för dålig bloggning. Förhoppningsvis blir det lite bättre denna veckan 🙂
 
Hoppas att alla mår bra och får en fin start på veckan och månaden imorgon.