Kategori: Viva la vida

Igår kväll gjorde jag en så himla knäpp grej.

 

Tittade på Kommissarie Lewis med pappa, och efter det kom Nya spår eller vad den nu heter och då somnade jag till efter en liten stund. Drömde om hotellet vi bodde på i Turkiet 1996 (jag vet, jag vet, jag är inte riktigt klok), vaknade till och började prata med pappa (jag minns allt detta, det är det som är så konstigt) om hur viktigt det är att ha bra receptionister ifall man gör sig illa, ”eller som när du blev stucken av den där getingen som var såhäääär stor”. Pappa förklarade att han inte riktigt fattade vad jag pratade om, och jag fick väl för mig att jag inte skulle erkänna att jag hade somnat, och påstod att jag hade kommit med den kommentaren för att det just hade varit reklam för någo nresebyrå. Eller något. Jag minns det som sagt men jag har inte den blekaste vart det kom ifrån.

 

Jag kan inte ha sovit någon längre stund heller för då hade pappa märkt att jag sov. Otroligt underligt. Jag fick förklara imorse att jag hade pratat i sömnen och det förklarade ju saken… vad knäpp man är alltså.

Vill påminna om att jag har nytt telefonnummer – 0734162884 – och att jag kan nås på annzah @ live.co.uk, inte Volvo-adressen.

 

Dessutom behöver jag en massa nummer för allting försvann när jag bytte telefon, så SMS:a eller maila eller skicka ett FB-mess så jag kan få tag på er, ni vet vilka ni är 🙂

Igår kväll somnade jag i soffan framför Midsomer Murders innan klockan ens var 22. Pappa skickade mig i säng. Hallå eller.

 

Men jag orkade i alla fall med På Spåret, som var mycket underhållande. Carl Jan är så konstig att jag varken vet ut eller in men sjukt rolig. Gillar samspelet mellan honom och Lotta Bromé. Katarina Mazetti är bara för härlig, och Stefan Holm är ju… Stefan Holm.

 

Men men. Tidigt i säng betyder tidigt uppvaknande – närmare bestämt strax före 5. Men det gör inte så mycket. Ska åka och hämta pass och ID-kort på förmiddagen, och sedan tänkte jag nog se om jag kan bli avsläppt på Backaplan och göra några ärenden. Julen närmar sig med stormsteg… och det är nog bra om jag gör något istället för att sitta här och fundera på intervjun på måndag!

 

Hittade några gamla Ture Sventon-böcker här igår och behöver inte gå upp på minst en timma så jag kanske skulle gosa ner mig under täcket och läsa lite om herr Omar och kamelen Juvel…

 

Vad ska ni hitta på i helgen?

Nu har jag pratat med konsultchefen för det nya uppdraget, hon verkar supertrevlig – och intervjun blir på måndag istället för idag. Vilket är skönt, för då hinner jag läsa in mig lite – det de sysslar med är helt okänt för mig. Nu spelar ju inte det egentligen någon roll när man är assistent, så länge man har liiiite koll, men det är ju ändå skönt att kunna svara någorlunda på frågan som alltid kommer – ”Vad vet du om oss?”.

 

Hon lät jätteentusiastisk och positiv och avslutade samtalet med ett spontant – lät det som i alla fall – Vad spännande!! – så det känns bra och optimistiskt och jag kommer inte direkt att ligga sömnlös hela helgen av nervositet. Det känns bara bra, varken mer eller mindre, och även om det inte blir något så har jag blivit personligen rekommenderad fick jag reda på imorse, och uppenbarligen är min profil / CV tillräckligt bra för att unna matchas mot uppdrag. Så!

 

Blir nog en lugn dag idag. Mamma är ledig och har åkt på shoppingrunda, men jag hade ingen lust med det, är lite uppe i varv faktiskt, nästan lite skakig i tassarna. Jag får inte ha för höga förhoppningar, det vet jag ju själv men det ÄR spännande. Dessutom ligger kontoret bra till, antingen 25 minuter med vagnen + en kort bit med bussen, eller vagnen och promenad om vädret är fint, samt nära till stan och sådär om man har lust med det. Volvo låg ju in the middle of nowhere om man inte hade bil, visst, det gick att promenera till en av lunchrestaurangerna men det tog ju praktiskt taget hela lunchrasten bara att gå dit och tillbaks… det är ju rätt skönt att ha möjlighet att knata ut och köpa en sallad eller så om man inte har lunchlåda med sig någon dag.

 

Men nu tar jag ut segern i förskott här!

Aaaaah, jag fick precis ett telefonsvararmeddelande från i eftermiddags gällande ett uppdrag! Hoppas nu att jag inte var för sen där, jag mailade vederbörande så fort jag hörde det och förklarade, och bad henne ringa igen imorgon när det passar henne. De vill nämligen intervjua mig IMORGON hallå eller?!

 

Men det var ju likadant med Volvojobbet, typ. Intervju på onsdagen, besked på torsdagen, kontraktsskrivning på fredagen och började jobba på tisdagen.

 

Jag gillar faktiskt att gå på intervjuer, jag tycker att det är ganska roligt. Klart man kan vara lite nervös, men det tycker jag inte gör någonting. Och sedan är det ju faktiskt så att man som intervjuare förstår att intervjuoffret kan vara lite nervös och sådär, så jag får inte direkt panik om jag stapplar över ett ord eller sådär.

 

Det är på ett superstort företag, större än Volvo trodde pappa, och det kan vara väldigt skönt med stora företag, de har så mycket rutiner och regler och grejer på plats.

 

Så efter att ha haft mötet med min konsultchef i förmiddags där jag fick intrycket av att jag kommer att vara med i den stora gruppen som kommer att bli varslade relativt snart så var det roligt att höra detta. Vem vet, de kan ju ha tillsatt tjänsten i eftermiddags, men det tror jag nog inte och jag är ju tillgänglig när som helst imorgon med reservation för kollektivtrafiken (i.e. – jag kan inte säga ”Jag åker nu” – jag får snällt vänta på bussen) – men om mamma är hemma så kan jag nog snacka mig till skjuts om det nu råkar vara i Mölndal, det kan ju ta lite tid att ta sig dit kollektivt från Backatorp. Krångligt är det egentligen inte, 19-bussen går härnere på platten, men det går ju snabbare med bil förstås, om det nu blir hets-hets-hets.

 

Men jag tänker inte jaga upp mig, varken över eventuellt varsel eller intervjun. Jag tänker försöka sova gott och se till att äta en rejäl frukost imorgon bitti och invänta Emelies samtal helt enkelt. Jag kanske inte får det, eller ens får en intervju, men det kändes bra ändå att min profil matchar ett uppdrag såpass snabbt, särskilt som jag har slitit i mitt anletes svett för att få den bra.

 

Så vi håller tummarna, OK? 🙂

Alltså. Jag är så trött på detta tjatet om skolavslutningar i kyrkans vara eller icke vara.

 

När jag gick i grundskolan hade vi skolavslutningarna, både jul och sommar, i kyrkan – för i låg- och mellanstadiet hade vi ingen aula eller tillnärmelsevis en stor nog lokal att knô in alla 300 elever i och vi tyckte det var mysigt att vara tillsammans allihopa och då blev kyrkan ett självklart alternativ. På högstadiet hade aulan precis byggts om till balettsalar, så det var inte riktigt läge då heller – då tog vi kyrkan som alternativ helt enkelt.

 

Jag la aldrig några särskilda värderingar i det faktiskt. Nu ska nämnas att underligt nog för att vara i Backa var vi bara svenskar i klassen (med undantag av någon med t.ex finska föräldrar) till femman eller sexan, så jag kan väl inte säga så mycket om hur människor ur andra religioner reagerade just då – men det var ju inte direkt så att det var något sorts väckelsemöte när vi firade avslutning i kyrkan. Visst, prästen pratade lite men han hade inte på sig kåpa och allt det där, vill minnas att han hade skjorta med prästkrage och jeans och snackade mest om lovet och att vi skulle äta mycket glass / pepparkakor beroende på säsong… det är möjligt att han bad Gud att vara med oss eller något åt det hållet, men det var inga böner eller trosbekännelser eller ”officiella” välsignelser eller så.

 

Psalmer däremot. Det verkar inte som om alla dessa hysteriska kyrkomotståndare tycker att det är något fel på att sjunga Den blomstertid nu kommer, I denna ljuva sommartid och En vänlig grönska, eller hur? Så länge vi inte dristar oss till att traska in i en kyrka och göra det? Eller för den delen att vi sjunger Gläns över sjö och strand på Lucia?

 

Jag tycker i alla fall att det är tramsigt, och hade inte tagit det minsta illa upp om vi hade använt en moské eller synagoga eller katolskt kloster för att fira våra avslutningar, om de nu hade varit de närmaste lokalerna som var stora nog.

 

Och så var det med det. Jag blir lite grinig när jag inte har sovit… men jag KAN inte förstå hur det kan bli en så himla stor grej av det. Men jag kanske är ovanligt tolerant eller naiv eller curlad eller nåt.

Alltså. Denna sömnsjuka! Igår somnade jag på soffan och stapplade iväg till sängen klockan halv tio… nu är jag visserligen vaken väldigt tidigt (men ska sova en stund till strax) – men det är som om jag skulle kunna sova mer eller mindre dygnet runt just nu. Jag vet att det är medicinen kombinerad med mörkret, men det är helknäppt. Jaja, det är bättre än att INTE sova. Och jag har fått tillbaks aptiten, hurra hurra, det gör allting lite bättre och lättare att tas med. Det är liksom inte så bra att inte äta någonting mer än buljong i fem-sex dagar. Särskilt inte när man ska orka jobba också… men nu är jag tillbaka på banan, det släppte förra veckan och nu äter jag normalt igen.

 

I fredags åt vi räkor, rökt makrill och krabba. SÅ gott. Det kanske jag redan har skrivit om? Lördag var laxfiléer med pressad potatis, romsås och haricots verts… söndag gjorde vi rostade rotfrukter (potatis, morötter, palsternacka och kålrot) med nötfärsbiffar med fetaost i, och en kall sås på turkisk yoghurt med örtkryddor och lite smulad feta. Och igår pyttipanna med stekt ägg och rödbetor. Ibland är det allra enklaste det allra godaste. Jag glömmer hur mycket jag tycker om pytt. Jag var inget fan när jag var liten för jag var lite rädd för ägg tror jag, men nu, inga problem. Jag äter till och med ketchup till (i brist på HP Sauce, som gör sig väldigt bra till pytt!).

 

Det kanske låter underligt att vara så överlycklig över att äta när man inte direkt är någon fotomodell i kroppen, host host, men äta bör man annars dör man och det är ganska farligt. Eller kan bli. Jag ska erkänna en sak. Mina sista sju veckor i London ungefär åt jag kanske tre bitar vitlöksbröd och en gång middag hos Cicci. Annars ingenting. Jag drack vatten i massor så jag överlevde ju, och nu när jag tänker efter ljuger jag för jag petade nog i mig en två-tre Varma Koppen också och äppeljuice, men annars ingenting. Jag mådde så dåligt att jag bara inte fixade det. Jag är inte sådan heller att jag kan äta för att jag vet att jag måste om jag inte har någon matlust, och då kan det bli väldigt fel om det blir fel, så att säga. När jag flög hem sista gången fick jag åka rullstol på flygplatsen. Mina ben bar mig inte från parkeringen in i terminalen, så illa var det.

 

Och det vill vi inte vara med om igen, så därför är det BRA att äta. Och jag ska försöka äta mer frukt och grönsaker under vintern också, det ska väl vara extra viktigt under den kalla mörka årstiden.

 

Nä hörrni. Nu går vi och lägger oss en stund till va?

Igår gick jag och la mig efter Solsidan.

 

Med andra ord klockan halv nio.

 

Herregud.

 

Och sov med bara ett par avbrott till kvart i sex, eller något åt det hållet.

 

Fy fan vad skönt det var. Jag känner mig som en helt ny människa. Lite tråkigt att jag inte orkade vara med på ljuständning och glögg och sånt men jag kunde knappt sitta rakt i fåtöljen för jag somnade till var tionde sekund. Och jag hade bara druckit ett och ett halvt glas vin till maten 😉

 

Det har snöat inatt. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför detta faktum.

 

Så. Om ett par timmar åker jag in till stan, träffar konsultchef samt någon rehabmänniska, och pratar om Min Framtid. Gud så roligt.

 

Fast i och med att jag – hittills – mår rätt så bra idag, så kanske jag orkar med att gå på stan en sväng och med lite tur får jag lunchsällskap.

 

Sedan hem och hämta plånboken – äntligen – och fixa lite i lägenheten för det känns som om den blivit lite försummad, så att säga… om inte annat behöver jag nog plocka ur ett och annat ur kylskåpet, någon trött tomat och sådär.

 

Nu – frukost!

Står lite i valet och kvalet över hur jag ska göra i veckan… eller, jag vet att jag ska hem till Högsbo efter mötet i stan för jag ska äntligen få hämta min stackars plånbok, men sedan vet jag inte. Jag har mått väldigt bra av att vara hemma hos mamma och pappa i en vecka, det ska sägas, och jag skulle nog gärna köra en vecka till, men jag vill inte vara i vägen och jag tycker så synd om pappa som sover på en uppblåsbar säng så att jag ska kunna ha mitt gamla rum.

 

Notera att jag har erbjudit mig att sova både på soffan, golvet och den, men han vägrar så det är inte jag som är bortskämd och elak.

 

Jag får konsultera värdparet helt enkelt 😉 Imorgon måste jag nog åka dit hur som helst för jag kan omöjligt släpa med mig fyra väskor ensam på bussen och till mötet och sedan på vagnen, så där har jag skjutit upp det beslutet lite grann i alla fall…

 

Har varit ganska avslappnande att vara här i ett par dagar, även om jag kanske inte sovit så bra, så med lite tur kanske jag till och med orkar med att gå på stan en liten sväng imorgon. Det ska ju bli jul liksom… plus att jag bara har ett par hela strumpbyxor kvar (de andra är bara trasiga i fötterna och nu har jag ju kängor på så det är ingen katastrof men det vore ju skönt att slippa tvätta upp det hela paret varenda jefvla dag) så det hade ju varit bra att fylla på det förrådet lite grann, och… det var något annat men min minneskapacitet 05:28 på söndagar är… sådär, i bästa fall 😉 Jo, jag vet vad det var, jag hade för mig att det var på lördag jag skulle på glöggkalas men det var det inte.

 

Nu ska jag försöka leta upp mailadressen till min fackrepresentant och se om det fortfarande finns platser kvar på julbordet på torsdag!

Jorå, typ tio i fyra vaknade jag. Hurra. Fast jag ska försöka somna om igen strax. Fick bara för mig att jag lika gärna kunde göra i ordning en grej som jag behövde fixa till mötet imorgon nu istället för ikväll då det faktiskt är lite roliga saker på TV, så nu är det gjort, uppstått har Jesus hurra hurra.

 

Ser riktigt fram emot lite andlig spis idag, jag gillar kyrkor och har inte varit i en sedan påskdagen. Denna är dessutom så fantastiskt vacker och ljus inuti. Och det är väl aldrig fel att sjunga lite Hosianna och Bereden väg. Hoppas bara att de inte är lika förtjusta i vimplar på advent som på påsk… det är så skämskuddigt när hela kyrkan står och vevar med färgglada tygband på pinnar. Jag kan inte riktigt med sånt.

 

Tittade med ett halvt öga på X-Factor-reprisen igår eftermiddag när mamma tittade – svenska versionen då alltså – är det någon som följer det? Jag är SÅ imponerad av Isak och Awa, vilka underbara kids.

 

Anyway. När jag gick i lågstadiet (mellan också kanske? Minns inte nu.) hade vi ett ljuståg i kyrkan varje år på fredagen innan första advent. Lucialinnen och levande ljus i händerna, och så sjöng vi Ett litet barn av Davids hus och någon annan adventssång, och så var det allsång på Hosianna och Bereden väg medan ljuståget stod runt altarrringen. SÅ stämningsfullt! Det hela sköttes av Fröken Eivor, som hotade med att sätta sig på en om man inte gjorde som hon sa. Fast hon var rätt vänligt inställd till mig, jag var skolans Lucia i ettan och var ganska rädd för henne så jag skötte mig nog på alla våra private sessions.