Kategori: Viva la vida

Linda, aka Eponine, skrev ett inlägg om hur roligt det är att kunna gå tillbaks till gamla blogginlägg. Och det är det! Om än lite ”cringe-worthy” då och då. Jag kunde inte låta bli att gå in och läsa mina inlägg från 2002, herregud vad jag var töntig när jag och Andrew precis hade träffats! (Inte Andy alltså, det var några år senare…) 

 

Fruktansvärt! Men jag får väl vara glad att jag har utvecklats som person under de senaste tio åren 😉 Jag kanske borde lägga upp lite gamla Livejournal-inlägg här, ja, det ska jag göra när jag kommer till 18:e januari 2003, det vore kanske lustigt. Fast vi får väl se vilken smörja jag har skrivit först… 

Idag var det 25 år sedan Got my mind set on you blev ett på Billboardlistan i USA. 

 

Jag har säkert berättat hundra gånger på bloggen om min reaktion när George gick bort så jag kanske inte behöver göra det igen även om jag har lust. 

 

Men jag kan lägga in denna videon i alla fall. Kanske helt onödigt men jag tyckte att den var fin. 

 

 

 

 

Gud vad jag kan bitcha om jag inte är på humör. Och det är jag oftast inte klockan tjugo över fem på morgonen. Så kan vi säga. 

 

Men jag blir så irro när folk ger andra människor helt fel tips och råd, vad är det bra för liksom? Jag säger inte att jag kan allt. Och om någon frågar om råd inom något ämne som jag är helt borta på så säger eller skriver jag ju ingenting, det tillför ju ingenting. 

 

Så när någon ber om råd om vilka gymnasiekurser hen ska läsa för att komma in på Oxford för att läsa ”english language and litterature (sic!)” och folk ba’ ”Ja, men ta Cambridge-proven, det är det viktigaste” – öh, nä. Det är assvårt att komma in på Oxford för det första, för det andra är det säkert bra att kunna stava till literature och för det tredje är nog IELTS-proven betydligt mer intressant än CPE. 

 

Mitt universitet – som var London Guildhall och rätt högt ansett när jag sökte men blev London Metropolitan preciiiis när jag började och därmed väldigt mycket mindre tjusigt – var väldigt tveksamma till att jag som tekniskt sett var utlandsstudent skulle klara av engelskakursen. Först vid intervjun gick de med på det. Jag hade CCPE och två års boende i landet men de var inte riiiiktigt säkra på att jag skulle fixa det. 

 

Med andra ord är det svårt som f-a-n att komma in på engelskakurser i England och jag önskar att det förstods. (Och naturligtvis en massa annat också! Jag förringar absolut inte andra utbildningar men nu var det just engelska som behandlades. Jag är superimpad av mina andra vänner som har gjort fantastiskt bra ifrån sig på massor av olika kurser!) 

 

Ja, man kan naturligtvis fixa att komma in på Oxford, jag säger inte det och jag vill inte avskräcka den här personen att söka, inte alls, men jag misstänker i detta fallet att personen ifråga tror att man får läsa lite sådär lättsam modern litteratur och diskutera det. Jag är rätt säker på – om de inte har ändrat riktlinjer de senaste tre åren – att det handlar om rätt mycket tyngre grejer. En f.d. arbetskamrat spenderade en hel termin – samtidigt som andra kurser – med att läsa och behandla ALLT av Shakespeare. Inte bara pjäserna med andra ord. Hon fick alltså skriva en uppsats om varenda pjäs, sonett och dikt (visserligen rätt korta sådana). Jag hade inte orkat ens LÄSA allt av Mr S på så kort tid. Har hans samlade verk i bokhyllan någonstans men orkar inte ens ta mig för att plocka upp den. 

Solnedgången idag var så otroligt vacker. Ett stort rött klot bland rosa och ljusblå och gula moln. 

 

Det var hopplöst att försöka ta ett kort från bussen tyvärr – hade jag åkt över Älvsborgsbron istället för Göta Älv dito så hade det kanske blivit bättre, men jag försökte i alla fall. Ni ser, himlen brinner verkligen. 

 

Mamma ringde för en liten stund sedan och undrade om jag var vaken. Jag halvljög och sa att jovisst är jag vaken – jag VAR vaken men försökte somna om. Hon frågade om jag hade varit vaken sedan innan fem imorse, jag fattade ingenting men sa att det hade jag inte varit – tydligen hade det kommit en JÄTTTEHÖGLJUDD plog- och skrapbil förbi härute som fick väggarna att skångra (ja, det är pappersväggar) – men jag och pappa som ändå sov i rummen utåt gångvägen hörde inte ett smack. Jättekonstigt. 

 

Överhuvudtaget är min sömn jättekonstig just nu. Vissa nätter sover jag ingenting, vissa (som denna veckan) har jag sovit minst nio-tio timmar per natt. OK, vissa avbrott, jag brukar vakna när mamma går upp och så vid fem, och då brukar jag läsa eller något till pappa går vid halv åtta, men då har jag kunnat somna om och sovit som en stock. Jag älskar de nätterna kan jag ju säga, gud så skönt det är att känna sig riktigt utvilad. 

 

I eftermiddag någon gång åker jag hem till mig. Fixa och pyssla lite. Stannar över natten i alla fall inatt. Kanske ett par nätter till, får se lite grann. Det är väldigt nyttigt för mig att vara här, men jag ska ju liksom inte flytta hem till mamma och pappa på riktigt. Det är väl delvis sällskapet, delvis att bli lite ompysslad (inte så, men liksom som man pysslar om familjen, en godnattkram här och en klapp på huvudet där), och delvis att det är så lugnt och skönt här när jag sysslar med jobbsökande och läsning och skrivning och så. 

 

Jaja. Om någon timme tänkte jag äta brunch – har snöat in på rostat bröd med stekt ägg på, SÅ GOTT! – sedan packa ner det lilla som ska packas (typ ingenting, nattlinne och ett par andra grejer, allt annat bor redan i Dramaten) och siktar på att åka härifrån senast vid 15-tiden, kanske tidigare. 

 

Det är vansinnigt vackert väder ute, -5° och strålande solsken, så det vore rätt skönt att ta en sväng till Slottsskogen i eftermiddag innan det blir mörkt. Igår var det nästan ljust vid 16:30, det går åt rätt håll! 🙂 

 

Mina blir inte alls lika bra. Men jag skrattade lite grann åt denna i alla fall. Osminkad, buskiga ögonbryn och iförd pappas nalletröja (familjenamn på myskläder). 

 

 

När jag ändå var inne i mammas rum för att ta kortet geom fönstret så kom jag på hur mycket jag älskar denna möbeln. Vet inte var den har kommit ifrån men den är SÅ söt. 

 

Jag skulle egentligen ha träffat min neurolog i eftermiddag, men en kombination av akut-VAB och faktumet att det är så mycket snö att bussarna inte kommer upp för backen här har liksom förhindrat den saken… på sätt och vis är det skönt att sliippa gå ut i snön med Dramaten efter mig. Skulle nämligen åkt hem till Högsbo direkt efter och hämta lite grejer (ja, jag typ bor hos mamma och pappa fortfarande, inte bor-bor som i ”har flyttat hem”, men… ja.