Kategori: Viva la vida

SÄLISAR

Ännu en sömnlös natt. Men jag hann läsa en hel roman i alla fall, Svinhugg av Marianne Cederwall. Mer om den senare, men den rekommenderas! 
 
I alla fall. Här är mina små överraskningar som mamma handlat åt mig i lördags! 
 
 
Salt- och pepparströare i form av sälar! (Bilden blev inte så bra för jag lyckades ta bort den bästa av dem och orkade inte börja om, men de är lite större än de ser ut på detta kortet., kanske en dryg decimeter från huvud till stjärt.) 
Ikväll vankas det tacos här i hooden. Eller något åt det hållet i alla fall. Gott! Jag är sugen på något lite starkt efter en dag mer eller mindre i vågrät ställning. 

Akuten och sånt

Jag kan inte fatta varför jag tittar på sådana här program som Akuten. Visserligen intressant och rörande men lite väl rörande ibland kanske. Fast nu såg jag de gulligaste gubbarna någonsin och då blev jag mest glad 🙂 
 
Läkaren Katalin verkar också vara en riktig hedersknyffla. 
 
Men stackars fyrabarnsfadern Kevin som ramlade tre meter från en byggnadsställning och hamnade i medicinsk koma och hans lilla flicka stod bredvid honom och kramade honom så gott det gick och berättade hur mycket hon älskar honom. 
 
Åh! Nu ser jag att han överlevde till slut, herregud så skönt. Det är så läskigt med hjärnskador. 

Söndag kväll

Drog hem till mamma och pappa i eftermiddags och blev matad med riktig husmanskost. Stekt salt sill med potatis och löksås. Tror inte att jag har ätit det på minst tjugo år. Det var hemskt gott. Pappa som är sss-fantast av stora mått tyckte att den var lite dåligt salt men hade den varit saltaare hade jag nog inte tyckt att det var lika gott alls. 
 
Det är ju inte världens vackraste maträtt så jag tog inga kort, men såååå gott! 
 
Nu Men at work på TV, och sedan Akuten och med lite tur lyckas jag hålla mig vaken så att jag kan se på Outsourcing för det var riktigt roligt förra veckan. 
 
Förstår inte vad det är med det här huset som får mig att vilja titta på TV hela tiden! Denna veckan hade jag visserligen igång TV:n i tre hela timmar – På spåret, Sveriges Mästerkock och Mia på Grötö, jag kanske börjar bli normal? Visserligen har jag tittat på massor av QI-avsntt och ett par avsnitt av Beatles Anthology på datorn också, det torde väl räknas. 
 
Har försökt hjälpa till lite där jag har kunnat idag efter de senaste veckornas tragedier. Every little helps som de säger men jag önskar att jag kunde göra mer. Iställer försöker jag att fokusera på annat just nu samtidigt som jag kan vara där för de som behöver det. Eller åtmnstone försöka. 

Om kyrkan och sånt

Av relativt naturliga skäl har jag tänkt rätt mycket på sådana där skojiga saker som död och begravning de senaste dagarna. Och nu frågade en person på ett forum om hur det fungerar med begravningar och om man måste anlita en byrå och sådär, så jag googlade lite. 
 
Och slås av hur fantastisk Svenska Kyrkan egentligen är. 
 
Jag vet många som har gått ur kyrkan för att de vill slippa kyrkoskatten och kanske känner att de inte har någon koppling till kyrkan – och det gör ju alla som de vill förstås! 
 
Men nu läste jag precis att t.ex om anhöriga till en avliden inte är överens om hur begravning och gravsättning ska se ut så kan man kontakta sin församling för att få hjälp med medling. Är inte det otroligt? 
 
Jag är ju inte så aktivt kristen att det gör ont direkt, men jag är döpt och konfirmerad och har till och med varit fadder till konfirmanderna året efter. Jag gillar att gå i kyrkan på påskdagen och första advent och sådär om jag råkar vara i Hunnebo, för det är en så vacker kyrka att man dånar. ((Dessutom är det min gammelmorbror, eller vad det blir, som har smitt ljusbäraren och adventsljusstaken. Fact. Det var jag som lade till det lilla faktumet på Wikipedia-sidan.)) 
 
Och man kan ju verkligen vända sig till kyrkan med allting. Eller nästan, i alla fall. Man kan få prata med en präst i alla lägen, och det behöver absolut inte vara någon sorts predikan, man behöver inte ens blanda in Gud eller Jesus i samtalet alls. Du kan gå till en präst och bikta dig – det är ju inte riktigt så vi gör i protestantiska kyrkan normalt – men även om du har mördat någon har prästen absolut tystnadsplikt. 
 
Kyrkan kan ge dig matkuponger om det totalkrisar, eller en matkasse. 
 
En diakon kan finnas tillhands när som helst för vad som helst 
 
Kyrkans Barntimmar var ju asroligt när jag var liten för övrigt. 
 
Jag ska inte tjata. Men Svenska Kyrkan är fantastisk, Och jag betalar gärna de de där kronorna för att få vara med. 

Det blir lite mer verkligt

Idag står det om John i tidningen. 
 
Men det står ju inte om John, det står om en 32-årig man som tagit sig av daga. 
 
”Det är många som mår dåligt efter det som inträffat”, ja, Christer Krohn, det kan du ge dig fan på. 
 
 
Vi vet hur det gick till – han lyckades finna redskap eller material eller vad man ska säga, och hängde sig. Nog för att han måste ha gjort något jävligt för att ens hamna i häktet, men ingen ska dö på det viset. 
 
Hans storebror berättar att han hade talat med lillebrorsan i telefon kvällen innan detta fruktansvärda hände, de hade råkat i gräl och storebrorsan hade sagt till John att dra åt helvete. Han tar skulden för Johns död på sina axlar helt och hållet och fick söka vård på NÄL igår. 
 
Alltså, jag är så uppriven av det här. Ja, jag fixade att dona med Melodikrysset förut, det är inte så att jag är paralyserad, men jag tänker så på Thomas fru, Anette. Hon var inte Johns biologiska mamma, men så vitt jag vet bodde han och växte upp hos dem, som bonusson. Det gick åt skogen för både honom och hans bror, men att dö på det viset förtjänar ingen. 
 
Jag skrev en kort rad till storebrorsan igår kväll. Vi har inte setts på säkert 17-18 år men tänk er, att förlora sin pappa och sin lillebror på fjorton dagar, det är så fruktansvärt. 
 
Hans farmor fattar tydligen ingenting av vad som har hänt. Hon fick en stroke förra året någon gång och sedan dess är hon inte riktigt med i gamet alls. Hennes systrar – min pappas kusiner – har varit hos henne och det verkar tydligen inte som om hon ens har registrerat att hennes son har gått bort och definitivt inte hennes barnbarn. 

Så sorgligt alltihopa! 

 

Melodikrysset 3 – 2013

 
Då var det dags igen! Jag försökte att skriva inlägget medan jag lyssnade (det blev lite sent idag för jag var ute och lunchade och ni vet hur det är med duschande och iordninggörande och hela den biten). 
 
Anyway! 
 
Det var sjukt svårt idag tyckte jag. Rätt många grejer som jag fick trixa ihop. 
 
Men. När jag väl är klar och har skickat in tittar jag alltid på Enn Kokks blogg för att vara helt säker på att jag har fått rätt. Enn Kokk har för övrigt ställt till det med ett och annat missförstånd hos mig och min släkt. 
 
Men det är ju inte hans fel, det är vi som missförstår. 
 
Men missförstånden har varit vansinnigt roliga. 
 
Hur som haver. Det var Melodikryss vi pratade om. 
 

Första sången, L1, har jag aldrig hört förut, men det var rätt så tydligt rent röstmässigt att det var Lill LINDFORS. V7 har jag heller aldrig hört förut men kunde lista ut rätt så snabbt att dansen det handlade om var FLAMENCO. Och L4 blev jag glad av, som jag blir av allt av Beatles. Och särskilt Maxwell’s Silver Hammer, jag älskar den. Det är kanske inte så många som har koll på den? Hur som helst var förnamnet Eldeman var ute efter RINGO – men det var faktiskt inte hans förnamn, han hette Richard och inget annat. Ringo var hans artistnamn – och smeknamn – han brukade ha en massa ringar på sig och fick därmed smeknamnet som sedan blev hans artistnamn. För övrigt hette han Starkey i efternamn och inte Starr. Om man nu ska vara petig. Vilket jag är. 

V6  gissade jag hårt – och korrekt – på. Det var NÅGONTING – men jag hade inte en susning om vilken melodi det handlade om, det var ren logik. Eller något. V1 / L12 var fin, Det var Olle LJUNGSTRÖMs tolkning av Magnus UGGLAs Jonny the Rocker. Jag har inte direkt följt Så mycket bättre men av det jag har sett har jag konstaterat att jag nog är lite kär i både Olle och Magnus. För att inte tala om Darin! 

Trippel på L11 / V12 / L5, jag avskyr trippelfrågor men denna var inte så farlig, ALL OF ME. Av någon anledning kunde jag även L3, det var GUNWER Bergkvist som sjöng. Lustigt nog har hon även medverkat i en föreställning vid namn Ringo. V14 var en ”grannlandsartist” och innan låten ens började tänkte jag Kim LARSEN. Och jajamensan. 

På L12 skulle vi tänka på Björn Skifs och därmed fick vi svaret Vi bygger OSS en båt. V10 / L8  var The REAL GROUP. L13 var en favorit, Putting ON the ritz. Älskar den sången. V13 var väl ORUP. Världens tråkigaste artist men lätt att känna igen på rösten. Åsså blev det en instrumental version av ÄR du kär i mig ännu Klas-Göran som efterrätt. Voilà! 

Tragedi all over…

Ni vet att jag skrev om min syssling Thomas som dog för ett par veckor sedan? 
 
Nu har hans son John tagit livet av sig. I fängelset. 
 
Jag är så ledsen att jag skakar i händerna. Både för att han har förlorat sin pappa förstås, och för att han hamnat i fängelse. Och nu för att han lämnat oss för alltid. 
 
Hans kusin – och min syssling – berättade just att han hamnat i fängelse för att han misshandlat någon, och att han tydligen var en grov brottsling. Jag vet inte vad jag ska göra av informationen men jag tycker inte att någon ska bli av med sitt liv. 
 
Tydligen hängde han sig. Och jag förstår att det är det vanligaste viset att ta sig själv av daga i häkte och fängelse. Man river sönder lakan, kläder, allt som finns tillhanda. 
 
Pratade med mamma och pappa. Mamma säger att jag inte ska jaga upp mig. Men hur kan man låta bli? 
 
Här är John som kid, Blonde killen i randig kavaj,