Kategori: Viva la vida

Bloggar för mycket idag? Kanske det. Är lite halvsjuk, inte sjuk nog att vara sjuk-sjuk och ligga till sängs, men inte riktigt frisk nog för att ge mig ut på äventyr. Fast jag får väl gå och handla lite om ett tag. 

 

Hur som helst. 

 

Sock-lock-businessen? Denna gjorde jag på första försöket igår kväll vid 21-tiden och till skillnad från tidigare donuts behövde jag bara använda fyra hårnålar. Mitt hår är uppklippt, så det blir automatiskt lite bôs runtomkring, därmed måste jag nåla ihop det. 

 

Och den ser ju för farao nästan likadan ut trots att jag har sovit med den. Fantastiskt! 

 

Hittade denna hos Bloggkommentatorerna och i brist på annat att göra en lite halvrisig dag som denna så… 

 

Hur länge har du bloggat?

– Fjorton år i juli. 

 

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?

– Det hette inte blogg då, men jag tyckte att reload-gänget var så himla roliga och coola. Vissa bloggar fortfarande och flera har jag kontakt med på Facebook. Jättekul! Vivi, Eponine, Annica Tiger, Tobbe, Jontas, Marina på Tjejringen, LiS, EvaP… för att inte tala om alla som dök upp på de coola domänerna när de väl kickade igång! Även där har jag fortfarande kontakt med många på Facebook och några stycken har jag träffat IRL också. Det var väl bara jag och Emma på miramis.org som var svenskar, och vi hade en otroligt skojig dag i Tufnell Park 2004… 

 

Vilken var den första bloggen du förälskade dig i?

– Jadu. Den första jag läste var väl Annica Tigers. 

 

Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

– De allra flesta är tyvärr försvunna, men jag kan garantera att jag skulle skämmas ögonen ur mig. Det räcker att läsa inlägg på LJ från 2005 för att jag ska vilja dö av genans. Cheezes vad jag var tramsig när jag var yngre. Fast jag kan imponeras av hur mycket man orkade med som yngre person. 

 

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

– Många! Men flera tittar jag på kanske en gång varannan vecka max. 

 

Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

– De allra allra flesta är dagboksbloggar även om vissa är lite nischade så att säga. 

 

Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

– Jockiboi. 

 

Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

– Jag kan känna igen mig i flera på olika plan, men jag vet inte någon som verkar vara ”väldigt” lik mig. Faktiskt. 

 

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

– Mina allra närmaste – e.g. mina föräldrar – har nog ingen aning om att jag bloggar alls, men vänner och kusiner och sånt löst folk verkar tycka att det är kul. 

 

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

– Det tror jag nog. 

 

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

– Tja. Jag har liksom ingen satt gräns. Vissa grejer var jag mer öppen med när jag skrev på LiveJournal och kunde bestämma vem som kunde läsa utan att lösenordsskydda hela baletten, men nu skriver jag det jag har lust med, med respekt för eventuella medverkande då. 

 

Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

– Hm. Jag försöker formulera något bra här men får inte riktigt till det… jag skulle inte pika någon som jag vet läser om något som jag stör mig på hos personen. Jag kan gärna skriva om sex ur ett objektivt perspektiv, men skulle inte skriva om det på ett personligt plan. 

 

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

– Inte så stor. Även om jag har en helt okej läsarkrets får jag sällan kommentarer. 

 

Tror du att en kan lära känna en person genom att läsa hens blogg?

– Ja och nej. Jag har lärt känna så himla många människor genom bloggandet. De allra flesta har varit precis som jag förväntat mig. 

 

Har du träffat folk irl efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

– Ja, massvis! Jag försöker räkna men det går bara inte. Men det är minst 50-60 stycken. Delvis, ska nämnas, på grund av en LJ-träff 2005 – där kände jag inte alla innan, men det var ju tack vare bloggen vi träffades så att säga.  

 

Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

– Ja, det tror jag definitivt. 

 

Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar?

– Nja. Jo, det har jag väl, men egentligen mest förbannad. LJ var ett fantastiskt forum för ”viskeleken”, något händer och innan man vet ordet av skriver någon HELT orelaterad person om dig på ett otroligt förvanskat vis. 

 

Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

– Ja, det har jag väl gjort. Inte i andras som jag kan komma på nu, men jag kanske har varit onödigt hård ett par gånger. 

 

Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

– För egen del, ingenting egentligen. Jag har liksom ingen press på mig att blogga eller så, jag har inte så många läsare och det ”värsta” som kan hända om jag inte skriver på ett par dagar är att någon blir orolig och skickar ett mail eller SMS. Men jag tror att bloggandet kan vara ganska destruktivt för många, särskilt yngre, som delvis har ett stort bekräftelsebehov och delvis tar åt sig personligen av troll och andra dumma. 

 

Tror du att du fortfarande bloggar om två år?

– Ja. Jag kan liksom inte hålla mig ifrån bloggandet. 

Idag skulle George Harrison ha fyllt 70 år. Tyvärr fick han bara bli 59. Jag vet att jag har tjatat om det förut, men dagen då han dog var en av de… fem värsta i mitt liv. Jag låg platt på rygg på en äcklig heltäckningsmatta i flera timmar och lyssnade på Something på repeat och storgrät. När Biba berättade vad som hade hänt trodde jag att jag skulle svimma där och då. Vansinne.  

 

När jag såg Paul McCartney i Hammersmith påskafton 2003 sa jag till Andrew innan att vad fantastiskt det vore om han spelade Something, men det fanns väl ingen chans. Men det gjorde han. På ukulele. Och jag grät så att jag trodde 

 

Idag lyssnar jag istället på Here comes the sun och hoppas att han följde solen. 

 

Requiem in pace, fantastiske George. 

 

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till att detta tyget sitter uppe på en vägg på ett konsultbolag jag besökte igår. 

 

Duschade i en reklampaus under Ullared – min dusch har sådant sprut att man kan duscha grundligt på tre minuter – och fick för mig att socka upp håret. 

 

Vivi has created a monster. Jag kan inte sluta öva! 

 

Var tvungen att ta ett kort och förevisa för mästarinnan. Gissa hur många gånger jag fick ta om kortet? Jesus. Det är så pinsamt att jag inte ens kan skriva det. Men det är faktiskt rätt svårt att ta kort på sitt eget huvud bakifrån. Men jag blev rätt nöjd, även om jag faktiskt bara ska sova med rackarn. 

 

Två roliga nyheter! 

 

Imorgon ska jag köpa min första smartphone! Whee! Anniz assisterade mig och hittade en begagnad (fast bara en gång) rackare på Blocket, så jag ska träffa flickan som säljer den imorgon förmiddag. Tjohosan, det ska bli spännande. 

 

Och! I förra veckan skickade jag en spontanansökan gällande ideellt arbete för agoodtshirt.com som ”redaktör” eller liknande för deras nyhetsbrev (delvis vansinnigt intressant, delvis väldigt bra merit) och de vill träffa mig och fika på tisdag. 

 

Taggad? Mais oui! 

Lite halvhektisk dag. Eller ja, inte så farligt, men tillräckligt. 

 

Upp strax efter 6 och skjuts hem med pappa. Tog det lugnt en stund, sov någon halvtimme (fast jag sov minst åtta timmar inatt, jag fattar inte riktigt vad det är med mig) och åkte sedan ner till stan för ett möte med en supertrevlig tjej på ett bemanningsföretag gällande ett sjukt intressant jobb. Hon vill sälja mig till kunden, hurra hurra, och extra roligt är att jag var på en av kundens ”verksamheter” i helgen, och såg flera böcker av personen jag skulle arbeta närmast med. Lustigt! 

 

Sedan kastade jag i mig en sallad på Gullans – borde ha tagit någon av dagens rätter istället för en väldigt ihopstressad skinksallad med ett jätteberg isbergssallad, tomat och gurka i gigantiska bitar, fem hoprullade runda skinkskivor, lite rödlök och lite purjo och ett överhårdkokt ägg toppat med en klick gräddfil – men nu gjorde jag inte det och får skylla mig själv. Skulle ha tagit kålpudding! Mitt spån. Men strunt samma. Ramlösan var god. 😉 

 

Så iväg till Sahlgrenska och magnetkameran. Lite rörigt att hitta dit kan man lugnt säga, men väl där gick det bra. Fick ha en underbart skön sjukhusskjorta på mig, jag hade gärna velat ta med den hem men det vågade jag inte. Hoho. Fick ligga i röret i en dryg halvtimme med hörselskydd och öronproppar och ett susigt P1 i hörselskydden. Hörde inte sådär asmycket kan jag säga, det är otroligt högljutt inne i röret. Såhär ser det ut: 

 

Jag ska sluta tjata om mina giftermålsplaner med Pontus. Men herregud vad jag älskar honom. Igår släckte jag lampan vid halv elva. Vaknade en timme senare och gick på toaletten, tänkte att nu kan jag ju drömma om att somna om. Jorå, det gjorde jag. Och sov i åtta timmar i sträck. 

 

Det ä himmelskt! Visst, jag är trött hela dagarna i alla fall och gäspar som en demon större delen av eftermiddagarna, men det gör liksom inte så mycket. Hellre sova och vara trött eller inte sova och vara dödstrött. 

 

Jag är liksom inte så van vid att känna mig utsövd och utvilad, om man säger så. Det var väldigt längesen sist. Hur skönt? Asskönt. 

 

Återfärd till Göteborg i eftermiddag, jag stannar på middag och övernattning förstås. Imorgon möte och magnetkameraundersökning och förhoppningsvis träning också, måste bara få tid att åka hem och hämta kläder. Av någon anledning tog jag inte med dem, tänkte inte på att jag inte skulle hem emellan, men jag kanske hinner med det ändå om pappa har lust att skjutsa mig på väg till jobbet imorgon bitti. 

 

Nä, nu får det nog bli frukost och några liter kaffe här. 

 

Återkommer med kommentar på en av de bästa böckerna jag har läst på ett par år i alla fall. 

Avskyr begravningar. Avskyr. Men det var hemskt, hemskt fint idag, även om det var vissa grejer som verkade lite… konstiga. T.ex slutade kantorn spela under de sista avskeden, och det blir ju jättekonstigt när folk står framme vid kistan och säger ett par ord, eller för den delen gråter högt eller vad som helst, om det är knäpptyst i hela kyrkan och varenda litet ljud hörs. 

 

Men det var fint. 

 

Prästen var min första konfirmationspräst (lång historia men han bytte ut sig själv efter en lite jobbig diskussion som jag tyvärr ledde) och han vigde även mina föräldrar. Han har blivit väldigt mycket bättre de senaste åren, förut stammade han något så vansinnigt och det är klart att det inte var hans fel, men det kunde bli lite konstigt när det gällde att vara allvarlig. 

 

Hur som helst. Helt vansinnigt roligt att träffa sysslingar och andra som jag inte har sett på jag vet inte hur länge, men tråkiga omständigheter att träffas, förstås. Dock får jag säga att det var som det brukar vara – när allt var över i kyrkan hade vi det riktigt trevligt över landgång och Ramlösa och kaffe och prinsesstårta. Många kramar och skratt liksom många rörande och fina ögonblick. 

 

Hoppas att vi kan svänga ihop någon sorts släktträff på den sidan snart under lite gladare former. Det vore hemskt trevligt. 

 

Hur som helst, vi åkte hem och bytte om och åkte direkt till Hunnebo efteråt. Det blev betydligt senare än vi hade trott, men det gjorde ingenting. Vi fattade det kloka beslutet att hämta pizza till middag istället för att ens tänka på att gå och handla, och det var jättegott. Har inte ätit pizza på närmare ett halvår tror jag och ibland är det ju så vansinnigt gott! Särskilt med ett glas Some Zin i glaset. Sedan löste jag och pappa korsord till ögonen gick i kors och nu tänker jag försöka bli färdig med Tusen strålande solar. 

 

Hoppas på en god natts sömn (gud vilka originella ord jag har använt för att starta de senaste styckena ;)) och en fin dag imorgon. Kanske lite loppis? Och förhoppningsvis en lång härlig promenad. Det blev mycket stillasittande idag. 

Oplanerad bloggpaus. Igår hade jag verkligen fullt upp hela dagen, och blandat med en migränliknande huvudvärk på eftermiddagen och lite annat bôs så bara… blev det inte. 

 

Idag är det begravningsdags. Snacka om att jag inte är sugen. Men ibland måste man göra sådant man inte vill. Det är väl det man gör när man är vuxen. 

 

Men efteråt åker vi till Hunnebo. Det ska bli skönt med lite frisk luft och promenader och så. 

 

Och inatt har jag sovit typ åtta timmar utan att ens vakna till. Hur skönt? Jag tror att jag är kär i neurologen. 

 

Så. Förhoppningsvis blir det en del skrivet i helgen, jag har några böcker jag inte har skrivit om ännu till exempel och förhoppningsvis lite vackra vinterlandskap från Bohuslän att dela med mig av. 

 

Ska förbi gamla jobbet en sväng nu på förmiddagen och hämta mitt keyboard. Intressant!