Kategori: Viva la vida

Igår kväll låg jag och tänkte på att jag bara har medicin med mig så att det räcker till och med ikväll, och att jag därmed typ måste vara försiktig att jag inte tappar en tablett i handfatet eller något lika intelligent. För att vara SÄKER på att det inte skulle hända tog jag med mig vatten till sovrummet. 

 

All good. 

 

Sedan när jag skulle ta mina sjuttioåtta piller imorse upptäckte jag att ett till kvällen saknades. GAH. Inte för att jag hade tappat något idag, men förmodligen tappade jag något när jag delade upp den. Fast jag tyckte att jag räknade och dubbelkollade så noga? 

 

Okej, tänkte jag, jag får antingen åka hem idag istället, eller åka till nåt apotek och hämta ut lite nytt… fast fem dagar före lön är det sådär kul att lägga ut över 600:- på medicin kan man säga. 

 

Så helt utan hopp tänkte jag att jag kan ju rota igenom handväskan, det har hänt mer än en gång att jag haft en hel karta däri innan jag köpte min dosett och någon tryckts ut utan att jag har märkt det (sedan jag dubblade medicinen är kartorna inte i synk). Så jag rotade och hittade ingen. Fan. 

 

Läste ut Order of the Phoenix, försökte somna om lite men det gick ju inte eftersom jag låg där och surade. Men så rotade jag en gång till. Och lo and behold! Där låg en! Rätt styrka till och med! 

 

Så jefvla skönt, jaga har dubbelkollat dosetten flera gånger om för att kolla att jag inte bara drömde lite… och lite ludd rensar magen. Ja, och salt, för en saltförpackning jag hade däri en gång (don’t ask) välte och jag har inte orkat skaka ur den. Så lat är jag. 

 

Men i alla fall. Score! Jag kan vara kvar i mitt Los Beatles-nattlinne (ska visa sedan!) ett tag till. Fyfan vad skönt. Denna medicinen tenderar även att vara slut på apoteken då den används till lite andra saker än EP också, och jag har defo ingen lust att åka runt halva stan. Både mamma och pappa har just haft influensa och jag är lite snorig och hängig så hellre mota Olle i grind och chilla idag, liksom… 

Alltså. Igår och idag har mamma varit hemma sjuk och vi har tittat på TV typ hela dagarna. 

 

Eller ja, i förmiddags löste jag två jättegrejer samt sökte lite jobb. Men annars vet jag inte HUR mycket skräp vi har tittat på. Gud. 

 

Ikväll lagade jag riktig Carbonara vilket gick hem stort! Det var mammas idé, jag tror att hon trodde att det skulle vara sådan där svensk med crème fraîche och paprika och svamp och grejer och blev nog lite förskräckt över äggsmeten, men de tyckte att det var jättegott och vi åt upp allt. Hoho. 

 

Jag stannar här imorgon också, blir ensam här under dagen så jag får se vad jag hittar på. Kan dock garantera att jag inte kommer att sitta vid TV:n hela dagen! Fast Wife Swap har jag mycket svårt att hålla mig ifrån 😉 

 

Kanske en veva till Backaplan och handla strumpbyxor. 

 

Hem torsdag morgon för att packa om, träna och fixa lite och sedan tar vi Hunnebo i helgen. Behöver lite frisk havsluft och sånt. Lugn och ro. Korsord. Det blir nog mycket av den varan för jag har glömt att ta med mig Allers till pappa i flera veckor, och inte har jag hunnit lösa dem själv heller. 

 

Hunnit, you say? 

 

Ja, det känns så ibland. Orkat kanske är bästa ordet egentligen. 

 

Jag ska försöka skriva om böcker också. Jag kommer knappt ihåg vad jag har läst på sista tiden, det är massor men många omläsningar. 

 

Ska försöka spåra upp vad jag har och inte har skrivit om – det ligger säkert ett och annat bara på nattduksbordet bredvid mig nu. We shall see…! 

…fast inte till mig 😉 

 

Stratocasterminiatyr. Nu har han tre 😉 

 

Jag soooov inatt! Fy vad skönt. Somnade sent men sov sedan utan större avbrott till strax efter 8. Helt okej. 

 

I lördags natt läste jag hela Harry Potter and the Goblet of Fire samt slutet på The Ex-Boyfriend’s Handbook. Nu var jag bara tvungen att läsa om Harry Potter and the Order of the Phoenix också! Den är… tjock. 

 

Minns när den kom ut och jag tjurade på LJ för att jag inte skulle ha råd att köpa den förrän typ några veckor senare, hade precis flyttat till Whitechapel och var utfattig. Dagen därpå kom ett stort tungt paket, då hade min kompis Joe köpt den åt mig på Amazon och fått den skickad till mig. SÅ gulligt! 

 

Men inatt gick det fint. Jag drömde att jag jobbade i ett forskningsteam som skulle ta fram vitare äggvitor. 

 

Utvilad? Haha. Nej, men betydligt piggare än jag varit de senaste dagarna. Även om jag tror att jag skulle kunna somna sittande. 

Jag SKA skärpa till mig med bloggandet, jag lovar. 

 

Idag gjorde jag en jobbig sak som jag tror har orsakat att jag inte mått så bra i skallen senaste… veckan eller så. Men nu är det GJORT! Är hos mamma och pappa i ett par dagar igen, tror att det blir Hunnebo i helgen, sedan är det ju nästan påsk! 

 

Ikväll skrattade jag så jag nästan kissade på mig. Det var längesen sist! 

Sömnlöst – igen. Som alltid när jag kan försöker jag kompensera upp lite på förmiddagen, men det brukar bara bli så att jag slumrar till i några minuter. Med andra ord är jag helt sluuuut. 

 

Men som jag har sagt förut, man får väldigt mycket läst 😉 Nu väljer jag inte direkt det tyngsta i bokväg för sådana nätter, men ändå, jag har läst om ett par gamla godingar, bl.a The Ex-Boyfriend’s Handbook av Matt Dunn – som jag minns ju att jag inte var så säker på första gången heller. Den är rolig, men det är så billiga skämt. Okej, bästa polaren är väl lite Barney Stinson-aktig och måste ta alla chanser till innuendo, men det blir helt enkelt för mycket. 

 

Plockade upp Birthday girls av Annabel Giles efter Dunn och jag hade glömt hur bra den faktiskt är. Minns när jag köpte den i någon charity shop i Golders Green – som så mycket annat i mina bokhyllor – och trodde nog att det skulle vara en ytterst klassisk chick-lit, men den ÄR inte det. Bitarna som berättas av nioåriga Scarlett är så sjukt roligt skrivna, både stavnings- och innehållsmässigt. När en äldre tuff tjej på sjukhuset frågar om hon har sugit av någon någon gång svarar hon typ  ”Jag vet inte riktigt, kommer inte ihåg…” – komedigenialt. Hon är även rädd att den äldre tjejen ska be henne att ”wanker off” och kallar sin pappa för pungkula. 

 

Jag ska skriva mer om den när jag är färdig, för jag är rätt säker på att det kommer att dyka upp ett och annat som jag glömt – det är nog tio år sedan sist. 

 

Mor och far har det bra i NYC, pappa åkte naturligtvis på något elakt virus på flyget men det har gått rätt bra ändå med lite vilopauser inslängda här och där. Han som aldrig är sjuk! Jag kan bli förkyld bara jag ser någon på TV som nyser liksom… sån otur. Men det kunde ju ha varit värre, maginfluensa eller så hade ju inte varit roligt eller för den delen migrän eller liknande – så det ska nog gå bra det med. 

 

Väntar på besked efter förra veckans intervjuer… aaah. Extra störigt för att jag måste gå och skriva in mig på Arbetsförmedlingen imorgon. Vilket förstås inte är något problem i sig, tvärtom, men det vore ju bra att veta… men strunt samma, jag år väl skriva ut mig igen 😉 Chattade med en fin pojk som heter Andreas och tydligen  måste jag inte åka till kontoret i Frölunda. Skönt. Det ligger så illa till när man kommer kollektivt, lätt en halvtimmes väntan på en buss som man ska åka typ 1 km med, men det går inte att ta sig dit till fots från Frölunda Torg – ligger på andra sidan motorvägen – så man är liksom så illa tvungen. Men nu kan jag åka till Västra Hamngatan istället, skönt. Och typ granne med Friskis! 

 

Är helförtjust i WordFeud för övrigt. Spela med mig! annzah82. Jag är kass som bara den men jag har väldigt roligt. 

Imorse vaknade jag UNDER mitt lakan med två täcken på golvet bredvid. 

 

WTF liksom. 

Okej, första drömgrejen som hände idag kanske är lite personlig att ta upp så blunda om du tycker att tjejgrejer är jobbiga, men jag drömde alltså att jag fick mens. Vilket jag inte har haft sedan 2010, så det är faktiskt rätt osannolikt. Och inte hade jag ont eller så heller, så det var inte psykosomatiskt. Men då vet vi det. 

 

Hur som. Tidigt imorse drömde jag att mamma stod och ropade på pappa att hon hade sett en hund, ”en sådan som vi såg i backen på Källö-Knippla, Frida!” och jag blev ASSUR för jag trodde att det var morgon på riktigt och tyckte att hon kunde väl vara lite tystare när hon visste att jag sov, men när jag tittade på klockan var hon bara 4. 

 

Första rummet vi passerade inne på arbetsplatsen där jag var på intervju idag hette – Källö-Knippla. 

 

Det var oväntat. Jag tror nämligen aldrig att jag har pratat om Källö-Knippla i hela mitt liv, och definitivt inte de senaste månaderna. Jag vet ju om ön, men det är liksom inget jag går och tänker på, särskilt inte nu när jag inte jobbar med någon från öarna. 

 

Så det var lustigt. Hoppas att det var ett tecken för intervjun gick asbra. Tjejen från Poolia som var med tyckte att det var otroligt imponerande. Så vi hoppas! 

 

Nu har jag precis duschat hett och länge. Ska titta på Sveriges mästerkock och Mia på Grötö och sedan undrar jag om det inte blir sängen med en bok eller ett korsord. Eller både och. Jag blir så trött av intervjuer, de tar all energi ur kroppen. Trodde att jag skulle svimma på Valand i eftermiddags av ren trötthet fast jag sovit så många timmar. Sån är jag! 

Jaja, jag veeet att det är tråkigt att höra om andras drömmar, idag ska jag inte berätta hela historierna dock. 

 

Jag drömde nämligen en ganska osannolik sak – eller helt osannolik egentligen – som visade sig vara sann när morgonen kom. 

 

Drömde även att jag fick jobbet jag intervjuades för igår – eller kanske det jag ska intervjuas för imorgon? – kan vi låtsas att det också var en sanndröm? Ja, det tycker jag att vi kan. 

 

För övrigt sov jag typ elva timmar inatt med vissa kortare avbrott och är ändå så trött att jag skulle kunna somna sittande, tror jag. Tur med andra ord att jag sov så länge, så att jag inte faktiskt hinner somna sittande vid datorn eller morgonkaffet. 

 

När pappa SMS:ade att han skulle gå och äta lunch och jag inte hade hunnit hälla upp första kaffekoppen än skrattade jag faktiskt lite åt mig själv. 

 

Ska träffa tjejen som ska med på min intervju kvart-tio i två. Jag åker härifrån 13:08 och är framme 13:37. Helt okej, knapp halvtimme inklusive byte är inte att klaga på mitt på dagen här (alltså, vagnarna och så går ju bra, men bussarna häruppe bara var 20:e minut på vardagseftermiddagar. 

 

Blir hem till Högsbo efter intervjun. Jag måste verkligen städa men jag har absolut zero lust med den saken kan man säga. 

 

Jaja. Nu ska jag läsa in mig lite. Jag vet vad jag ska ha på mig och jag har gjort i ordning håret så egentligen behöver jag bara sminka mig och packa lite. Piece of cake. 

 

Vi hörs sen! 

Jag somnade till i en knapp timme. 

 

Under denna timme lyckades jag 

 

a) träffa en kille som ska ”Jag äter bara pizza jag har hittat ute” 

b) fått ett engångsjobb via Malin där jag skulle åka på någon sorts kick-off och föra protokoll med ett företag till någonstans här i närheten (det skulle bland annat dansas och ridas), men det visade sig att tåget gick över Isle of Man. Med byte i Brunnsparken. Till slut slarvade jag bort mig i ett stort köpcentrum, typ, massor av restauranger men när jag just skulle gå ut så visade det sig att det låg en stor psykavdelning där. Men jag och en tant tog oss ut. 

 

c) hamnat på någon sorts fängelse eller annan anstalt då jag ville prata med någon om väpnat rån. Då plockade chefen på stället fram Tony Olsson från Malexandermorden (har ingen aning om hur han ser ut i verkligen men här hade han blont hår och skägg) som satte sig på andra sidan rummet från mig och läste en uppsats om ”Tidaholmsincidenten”

 

d) varit ute och åkt bil med mamma och pappa när vi plötsligt fick syn på en ponny som gick i vägbanan nere vid Åketorp. Okej, det är väl bara att köra lite saktare. Men plötsligt dök det upp massor av hästar, med och utan ryttare, som blev jättearga på bilen. Plötsligt var det en cabriolet eller något för hästarna med bakåtstrukna öron och klapprande tänder kom jättenära ansiktet och kroppen. Ett fult sto bet mig i fingret och en arg svart häst försökte klättra upp på huven. Men det gjorde ju visserligen en häst på denna filmen som jag såg för några veckor sedan så

 

Varenda en av dessa drömmarna kändes som den pågick i flera timmar, men det var 50 minuter ungefär. 

 

Känns som om jag borde göra mig i ordning, men jag vet vad jag ska ha på och var allting är, så det tar ju inte många minuter. Inte sminket heller, trots att jag har fått ännu en underlig finne på hakan. Jag undrar varför Gud straffar mig. Och särskilt varför han straffar mig på HAKAN.