Kategori: Viva la vida

Så fort luftfuktigheten går upp och jag har nytvättat hår blir det Monicavarning på mig. 

 

Som alltid flyr jag till Hunnebo. Hehe. 

 

Men det är skönt med lugn och ro och ordentlig mat och sällskap och sånt. 

 

Fast mindre skönt med folk som börjar gapa ASAHÖGT klockan halv fyra på morgonen… fattar man inte hur mycket man låter i tättbebyggt område? 

 

Fast det är klart. Jag har säkert gjort samma sak. 

 

Direkt efter detta äventyr började måsarna ILLSKRIKA. Jag tror aldrig att jag har hört en sådan kakofoni sedan morfar var på ”promenad” på Södra Grötö i närheten av måsarnas bon och de straffade honom genom att bajsa ner hela honom. Herregud, snacka om ett sådant där ögonblick när man inte BORDE skratta men verkligen inte kan låta bli. Morfar i shorts och solhatt, helt täckt i måsskit. 

 

A sight for sore eyes. 

 

Jag kom att tänka på en annan sak igår vad gäller sådant man inte kan låta bli att skratta åt, men det har ramlat ur huvudet. 

 

Anyway. Det är en miljon grader varmt, så det blir nog en rätt så lugn dag idag… minst sagt. Solen strålar men radion hotade med åskväder i eftermiddag så vi får väl se. Det vore faktiskt väldigt skönt med åska och jag har lite sådär tryckande huvudvärk, så det är inte omöjligt… 

 

För övrigt gör mamma Martini. Hela huset luktar som ett bryggeri… satsen är på tjugo liter så hon ska nog klara sommaren. Hehe. 

Var inne en veva på akuten igår igen. Jajamensan. Det visade väl sig att det var en vanlig svimning, men när jag ringde 1177 och berättade om min sjukdomsbild tyckte de att jag skulle ringa 112. 

 

Okej. 

 

Jag var inte därinne särskilt länge, tack och lov, men har mått illa hela natten och nu är de rädda att det är hjärnskakning och ska skicka in mig med sjuktaxi om en kvart. 

 

Snacka om att jag är TRÖTT på detta. 

Jag är ju ute och åker så mycket nuförtiden. Inte till några exotiska ställen, men här-Backatorp-Hunnebo skiftar rätt frekvent. 

 

Delvis betyder det att jag varje morgon när jag vaknar inte vet var jag är. Vilket häromveckan resulterade i att jag ramlade ur sängen här i Högsbo, slängde huvudet RAKT in i väggen i Backatorp (väggen på fel sida) och varje gång jag är i Hunnebo och vaknar och är kissnödig tänker att det bara är att gå rakt över hallen. 

 

Nä. Isåfall skulle jag kissa på balkongen. Och det är ju onödigt. Eller kissnödigt.

 

Dessutom betyder det att jag bär med mig så jäkla mycket grejer hit och dit. Inte så att jag packar tungt för det gör jag aldrig, jag har inga problem med att använda en klänning två gånger t.ex, så jag brukar inte ha med mig massvis av kläder direkt, men när jag ska hit hem igen har jag alltid lyckats utöka packningen. Antingen via shopping, eller kläder jag glömt, eller – särskilt – böcker. Ibland ställer jag ner en kasse och tänker att ah, den tar jag sedan. 

 

Och så GÖR jag inte det, och så åker jag bort igen och glömmer, och… äh. Så idag hittade jag t.ex min svarta kofta som jag trodde att jag hade slarvat bort någonstans, och två kilo spaghettini i en kasse jag av någon anledning ställt BAKOM gitarrstället. 

 

Jag blir så trött. Men varje gång jag kommer hit hem så brukar jag praktiskt taget vända i dörren, åka och träna eller gå och handla och med världens kortaste attention span tack vare min fantastiska medicin blir det bortglömt och eftersom jag aldrig är här behöver jag knappt städa och… ja.

 

Ofta gömmer jag även saker för mig själv när jag är här hemma. Eller nej, inte så. Men typ. Nya Allers kan ligga på dörrmattan, och så tänker jag ÅH vad bra, den ska jag ta med mig nästa gång jag åker hem eller till Hunnebo (jag och pappa delar på korsorden) och så lägger jag den uppepå en miljon kokböcker i hyllan i köket och glömmer av det – så det kan hända att jag dyker upp med tre-fyra splitternya tidningar. 

 

Ibland är jag dessutom jätteförutseende och packar ner något i en väska som jag vet att jag ska ha med mig nästa gång jag ska åka någonstans och letar frenetiskt efter tinget hur länge som helst, innan jag ger upp, plockar fram väskan för att packa allt annat… och tjena. 

 

Som väl tur är skrattar jag mest… annars hade jag förmodligen blivit psykotisk. 

Igår fyllde mamma år! Hon fick önska sig middag, men så fick jag ett infall på morgonen och bestämde mig för att överraska med förrätt och Prosecco också. 

 

Tyvärr var jag jättestressad då hon åkte från jobbet tidigt och glömde HELT att ta bilder. 

 

Men jag kanske kan berätta i alla fall? 

 

Bra. 

 

Till förrätten tog jag ut rundlar av lite finare rostbröd som jag smörstekte. Så flagade jag en överbliven stekt laxfilé från kvällen innan och blandade med cream cheese, lite turkisk yoghurt, ett par teskedar stenbitsrom och försvarliga mängder till. Citronpeppar. Klart! Och det blev rätt snyggt också. Och väldigt gott. Minns inte vad Proseccon hette men en halvflaska kostade kanske en femtiolapp. 

 

Till huvudrätt blev det en kycklinghistoria som mamma brukade laga när jag var liten. Man steker strimlad bacon och strimlad purjolök i smör ett tag. Häver i det i en ugnsform, på med en trea grädde av valfri fetthalt och krydda lite efter behag. På med kycklingfiléer (jag skar dessa i tre delar styck och brynte lite för det blir lite trevligare då), och täck med riven ost. In i ugnen på 225 grader i 35-40 minuter. 

 

Serverade med basmatiris, men det är ju en strålande LCHF-rätt i sig själv om man kör på det. Chill Out Shiraz till det. 

 

Presenterna blev också lyckade, jag köpte ju Glossybox Mors Dag-box till henne så hon trodde nog att det var allt, men hon fick även en flaska Limoncello (som hon älskar men aldrig köper själv), 200:- på KappAhl samt ett silverhalsband som säljs till förmån för Hjärt + Lungfonden. 

 

Hon skröt som en tupp för alla som ringde och gratulerade 😉 Så det blev ett superlyckat firande och det var roligt att kunna överraska med både förrätten och presenterna. Dessutom fick hon tre röda rosor av pappa så hon var jätteglad! (Hon reser bort med jobbet idag till fredag och sedan ska vi till Hunnebo, så det var ingen direkt idé att köpa fler…) 

 

Med andra ord var jag en duktig dotter igår och det tänker jag leva på ett tag. Precis som när hon var asförkyld i vintras och jag hade med mig en kasse med tidning och apelsiner och godis. Då låg jag bra till rätt länge. 😉 

Nä. Jag ångrar inte det jag skrev om värmen. Jag trodde – faktiskt – att jag skulle få värmeslag på Backaplan igår. Allting snurrade, det kändes som om marken försvann under fötterna, när jag gick in på Subway för att akutköpa en flaska vatten och sätta mig under luftkonditioneringen var det som om allting gick i slow motion och det inte alls var JAG som var där.

 

FY.

 

Och då var det ändå inte asavarmt. Men det är klart, situationen är ju jobbig som den är för mig, så… jaja. Det kanske blir bättre.

 

Nu ska jag strax åka hem, duscha kallt och sätta mig framför fläkten på högsta.

 

Vill inte ens veta hur varmt det kommer att vara därinne… huuu.

 

Au revoir, jag har en asbra bok att skriva om förresten.

Sov typ tolv timmar. 

 

Fortfarande trött. 

 

Haha. 

 

Ska en sväng till Backaplan nu. Pappa ska ge mamma en Limoncello i födelsedagspresent och jag tänkte köpa ett presentkort på KappAhl. 

 

Trött på värmen nu

…intervjun idag var jättetrevlig. 

 

Och nu ska jag gå och lägga mig med Kristina Ohlssons Tusenskönor som är väldigt spännande. 

 

Sov gott! 

Sorry – där skriver jag ingenting på fem dagar och så formligen sprutar det inlägg. Men nu är jag kanske ikapp med böckerna i alla fall… tror jag. Jag får titta hemma hos mig också. 

 

Men ha lite vårbilder till tröst. Eller snarare sommarbilder, det är riktigt vackert väder nu. Jag som inte gillar värme är jätteirro. 😉 

 

Inspirationen har failat mig lite grann igen. Men allt är bra. Eller ja, det är det inte riktigt för jag har inte sovit på två nätter. 

 

Dock har jag läst typ fem och en halv bok. 

 

Imorse somnade jag till framåt sjusnåret eller så, sov en kvart i taget eller så och hade just somnat ordentligt när kyrkhelvetet satte igång. 

 

De skjuter upp gudstjänsten till kl 11 på sommaren och jag tycker väl att de kan börja med det nu, men icke. Så klockan 9 FLÖG jag upp. 

 

Om vi säger så att kyrkan ligger kanske femtio meter bort och det inte finns något mellan mitt sovrumsfönster och klockorna. 

 

Det är rätt högljutt. Haha. 

 

Jag är i Hunnebo med pappa. Bara över natten, vi kom hit igår eftermiddag och åker igen senare idag. Men jag kände att jag behövde en liten time-out. Det har varit skönt. Igår lagade vi chili con carne (tyvärr ser bilden inte så aptitlig ut men det var asagott) vilket förutom en liten incident med en kockkniv och min pappas lillfinger…Midsomer Murders och korsord på kvällen. Perfekt! 

 

Nu, frukost. Jag hade nog tänkt att ligga i sängen fortfarande om jag ska vara ärlig, men jag är till och med påklädd…