Jag är inte nästa Kepler

Kände ju lite för att köpa denna för att skriva en helt uppdiktad resedagbok om hur jag försvinner i möbler pga matchande kläder. Men det lär inte hända, om inte soffan är turkos. Mycket turkost i bagaget. Så jag tog Astrid istället. 
Om detta är oklart – googla Kepler helgintervju SvD. Och skratta gott 🙂 
Nu: 

Såååå redo. För både semester och min trippellatte! 

Mellan extremer

Jag var på yoga ikväll. Första träningspasset sedan 26 november tror jag – beständiga förkylningar har satt käppar i hjulen. Men så himla härligt det är! 

Och ute var det -17 – ganska svalt. Men samtidigt väldigt skönt. För att inte tala om vackert! 

Sedan blev det hetta vill jag lova! 

Fast så het är den inte – dock mycket god i tomatsoppa 🌶🍅🌶🍅🌶

Nobelmiddag done our way

Mamma lagade fantastiskt god pasta igår – spaghettini med rökt lax, vitlök och ruccola. Så otroligt gott – och snabbt! Spaghettinin är ju tunnare än vanlig spaghetti och klar på fem minuter, laxen och vitlöken med ruccolan i pannan i någon minut bara. 
C’est tout! Så deliciöst att det bör gå till historien. 
Efteråt – kaffe och Viennetta framför den där andra banketten på TV.  Mmm! 

Bingo!

Kavajen satt perfekt! Hur ofta händer det liksom, att man spanar in något i en tidning som sedan visar sig vara snyggt även i verkliga livet? 
 
Men. Jag måste gnälla lite på det reportaget. Det är jättebra att tidningarna gör plus size-specialer – särskilt numera, när plussortimentet startar på 44 som ju inte ens är sådär speciellt stort, jag har kompisar som är både vältränade och ser smala ut som drar 44.
 
Men. Titta på denna bild:
 
 
Ser modellen plus size ut? Nä, det gör hon inte. Hon är det – det är samma modell i hela reportaget och på de andra bilderna skulle jag säga att hon ser ut att vara en 46-48 kanske – men här känns det ju som om de verkligen ansträngt sig för att få henne att se så smal ut som möjligt? Det förtar liksom poängen. Och nä, jag menar inte att de valt slimmande kläder, utan att det känns arrangerat – och eventuellt till och med retuscherat på benen, för så ser de inte ut på sidan mittemot. 

Lite underligt, tycker jag. Ska man göra plus size-reportage kan man väl hålla sig lite till sak? Om jag fick bestämma skulle det inte nödvändigtvis vara uppdelat från början, men jag förstår att det kanske är enklast så så visst, jag köper det. 

 
 
Nu – kaffe och en saffransbulle. Jag började undra varför jag var så hungrig – jo, kanske för att det var fem timmar sedan jag åt frukost? Just det ja. Mitt tåg går om två timmar ungefär, så jag har gott om tid att botanisera på stan innan jag måste gå och hämta bagaget. 
 
Förresten hände en otrevlig sak på hotellet – det var utcheckning klockan 12, och jag kröp ju ner i sängen med Netflix efter frukost så duschade vid tiotiden först och satt och myste med handduk i håret och nattlinne på när städerskan plötsligt kom in, utan att knacka och trots att DND-skylten satt på dörren. Inte riktigt okej – jag hade kunnat vara både naken och annat. Jag sa till dem. Först och främst kan man ju kolla i repan om nyckeln är inlämnad, och för det andra tycker jag att man alltid ska knacka innan man går in på ett hotellrum med nyckel. Så gör de alltid när jag är på visningar, och då är det ju ändå dubbelkollat att rummet är utcheckat och ska vara tomt. 
 
Jaja. Det är ingen katastrof och jag hoppas att städerskan inte får för mycket skit för det, det var ju faktiskt ingen fara egentligen – men det var obehagligt.