Kategori: Mat & Dryck

Jag lyckades med en strålande god linsgryta ikväll. Den var så god att jag glömde ta kort på det slutliga resultatet och nu är det för mörkt för att få till en vettig bild i köket. Det får bli imorgon.

Vitkål, morötter, lök och vitlök, krossade tomater, tomatpuré, röd currypasta, röda linser, kokosmjölk, cayennepeppar, grön curryblandning och…

…falukorv! Det kanske låter vansinnigt men det är hemskt gott.

Under förberedelserna satte jag igång Filip och Fredriks ljudbok Två nötcrème och en moviebox och den är verkligen fantastisk. Okej, de är sju respektive nio år äldre än jag vilket ju kan vara en del i barndomen men jag känner ändå igen mig i så himla mycket av deras observationer av ”DDR-Sverige”. Underbart. Jag har hört den förut, i vintras med tolv grader inomhus och mögel överallt, men den är betydligt trevligare en regnig kväll med cayennehet eftersmak i munnen, ett småklurigt korsord från i början på juli och en liten skvätt överblivet vitt från häromveckan.

Jag har ju nämnt det här med min besatthet av pizzasallad. Jag tycker att det är så fruk-tans-värt gott! Skrev om pizzasalladsmakeri senast i december 2008 och jag följer fortfarande samma recept – det eminenta på Extra God Pizzasallad hos Kryddburken med ett par mindre modifikationer…

Alltså:

½ vitkålshuvud (jag använde ett halvt halvt, ungefär ½ kg)
1 liter kokande vatten (fick göra mitt i omgångar då jag bara har ett pyttedurkslag men tog en liter till varje omgång)
½ dl neutral matolja (rapsolja i mitt fall, går lika bra med majsolja eller vanlig vegetabilisk)
5 msk vitvinsvinäger (jag tog nog 6 eftersom jag inte hade någon ättika – men om du har så ta i två korkar sådan)
½ dl vatten
1 msk strösocker (hade jag inte heller men jag tycker inte att det behövs direkt)
salt, svartpeppar, oregano (eller pizzakrydda) efter behag

Så.

Strimla vitkålen. Gärna med osthyvel i en plastkasse, det är väldigt praktiskt.  Jag använde en gammal Systemetpåse som mamma lämnat här någon gång (för att nästan aldrig gå på Systemet har hon en försvarlig samling påsar, hon måste ha sparat sedan åttiotalet) och den var lagom stor till två omgångar så att säga.

Lägg kålen i ett durkslag och häll det kokande vattnet över så den blir slakad. Låt rinna av medan du vispar ihop dressingen.

Lägg kålen i en lämplig burk eller skål (något med lock är praktiskt för att skaka in dressingen ordentligt, jag använde en enliters turkisk yoghurt-hink). Häll över dressingen och skaka om rejält. Låt svalna i rumstemperatur och förvara sedan i kyl i upp till en vecka.

SÅ GOTT.

Ett hett tips: om du känner att det är socialt tvivelaktigt att äta pizzasallad till frukost, ät frukost en halvtimme efter du tänkt och kalla den brunch.

Jag hade en faslig massa skinkspill att göra något med idag. Paj eller pizza var frågan – det blev calzone. Eller calzoni. Gjorde fyra små på degen till två portionspizzor så att säga – blev rätt lagom!

Ursäkta suddig bild – dåligt ljus, men jag kunde inte gärna bära runt på gallret när de var alldeles nygräddade. Och inte vinner de några skönhetstävlingar heller, det är jag fullt med på! Detta är de två större, jag åt de två mindre till middag. Önskar att jag hade haft sinnesnärvaro nog på ICA att köpa vitkål och göra pizzasallad också (min last, jag skulle kunna äta flera kilo om dagen) men så långt tänkte jag visst inte.

Tomatsåsen blev exceptionellt god, enkelheten till trots. En riven gul lök, en riven stor vitlöksklyfta, en burk krossade tomater (ganska grova, passata hade gått lika bra), salt, peppar, pizzakrydda (i brist på bara oregano, men det duger ju gott). Fräs lök och vitlök i olja (jag tog med chilismak). I med tomaterna. Krydda. Koka på låg värme i en kvart. Klar. Lika gott till pasta eller som sås till italienska köttbullar. Eller att äta direkt ur kastrullen, för all del. Med en stor sked.

I själva Calzone:arna (?) är det lite tomatsås, strimlad skinka (det var lite olika sorter i paketet, men något åt det källarrökta hållet, prosciutto och vad jag misstänker var rökt bog), burkchampinjoner (ja, jag ÄLSKAR burkchampinjoner, kan äta dem som de är utan att blinka), riven ost och lite mögelost i två som låg och såg förskrämd ut i kylen. Och så extra tomatsås och pizzakrydda ovanpå till serveringen förstås. Jag har snott fyllnings- och serveringsvarianten av min favorit-italienare i London, Osteria Appenino, men det kanske är det klassiska, jag vet inte riktigt.

Ett glas rött hade suttit som en smäck till, men idag nöjde jag mig med bubbelvatten. Aldrig fel det heller.

Och gott var det, och precis vad jag behövde efter dagens dekorerande, sorterande av DVD:er och CD-skivor, grundlig dammsugning och damning (vad dumt det ser ut, men man kan ju omöjligt dubbelteckna ”m” framför konsonant så det får väl vara så då), promenerande och vad jag nu mer har gjort. Jo, löst lite korsord förstås (eller ”gissat korsord” som en äldre släkting säger) – det fick bli vilopauserna emellan all action. Det är otroligt vad mycket man kan ha att göra när man inte har något att göra alls…

Som vi redan vet så har jag en försvarlig samling kokböcker – men kan man någonsin få nog? 😉

För några år sedan fick jag den ypperliga Bonniers Kokbok i julklapp. Den åkte aldrig med till England då den är så stor och tung, och sedan lyckades den försvinna spårlöst hos mamma och pappa för ett par år sedan. Mystiskt värre – tills jag hittade den på ett oväntat ställe i somras – i garderoben. Ja, jo.

Jag plockade med mig den hit i söndags och tog ett kort på den i eftermiddags då jag tänkte skriva lite om den, och medan fotona laddades över klickade jag runt på lite olika bloggar och får syn på exakt samma bok i ett ganska nytt inlägg hos Emelie. Sammanträffande som heter duga, fast hennes kort var mycket snyggare än mitt, som jag har tagit i mitt eget knä. Tja.

Ljuvliga foton och underbara recept! Jag följer ju som bekant sällan recept om det inte handlar om bakning utan använder böckerna mest för inspiration och lite tips (och såklart tittar jag om det är något jag inte vet vad man behöver eller hur man bär sig åt för att göra, t.ex såser, marinader och sånt, men mäter inte till punkt och pricka) och nu när hösten kommer blir jag alltid extra inspirerad att laga god och näringsrik mat. Typiskt att jag inte har råd att handla någon mat… men det blir ju bara mer av en utmaning att se vad jag kan hitta på med det jag har i skåp och frys! (Och nej, det är naturligtvis inte så att mamma och pappa skulle låta mig svälta, men jag kan ju inte direkt göra några utsvävningar heller!)

Sedan har varje kapitel en introduktion, t.ex Ris, Ägg, Pasta, Kryddor, Potatis, Asiatiskt, olika sorters kött, Såser, Ost osv. med lite basic info och kort och beskrivningar på olika sorter inom varje ”avdelning”. Intressant, jag hade nog inte kunnat nämna 12 olika sorters ris på rak arm och inte identifiera dem heller!

Det första jag tänker ge mig på är deras version av linsgryta tror jag bestämt, kanske redan imorgon! Recept? Okej!

Linsgryta
4 pers

5 dl röda linser
1 stor gul lök, skalad och hackad
2 vitlöksklyftor, skalade och skivade
1 msk olivolja
½ tsk salt
1 krm vitpeppar
1½ tsk spiskummin (har jag ingen och är inget stort fan, det blir chili istället)
6 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning (använder jag inte, det blir fond)

Skölj linserna väl. Fräs lök och vitlök i olja. Lägg i väl avrunna linser och blanda noga.

Krydda med salt, peppar och spiskummin. Låt allt fräsa tillsammans ett par minuter.

Häll på vatten och lägg i buljongtärning. Låt koka upp och koka sedan långsamt i ca 10 minuter.

För många herrans år sedan fick jag två små paket från Shonfelds (hemsidan fungerar inte) av Andys lillbrorsa i julklapp – ett med Vanilla Coffee och denna med Cocoa Mix som jag provade ikväll. Var inte säker på om det skulle smaka längre men den var hemskt god. Jag pytsade i en skvätt matlagningsgrädde för att få upp energiinnehållet lite grann då jag är rätt matt i kroppen efter dagens äventyr. Perfekt i regnrusket och vinande vindarna!

Ugnsbakar nu två färska majskolvar i sina blad, och värmer på gårdagens potatisgratäng / boulangère till middag och hoppas att det går bra med ordentlig mat i magen. Det ska det nog göra.

Gjorde en variant, eller kanske snarare kombination, av boulangèrepotatis och potatisgratäng till middag.

Skivade ganska fast potatis (de sista ”färska” antar jag) med skalen på (välskrubbade, naturligtvis) och varvade med pressad vitlök och salt och peppar. På med ungefär lika delar buljong och matgrädde, lite dragon och ett par smörklickar på toppen och så grädda i 45-50 minuter. Serverades med köttbullar och engelsk super-chilisås. Mycket gott och enkelt, inte mycket disk heller. Jag gjorde det i en limp-teflonform för enkelhetens skull.

Trogna läsare vet att trots att jag älskar att laga mat och fixa i köket så bakar jag väldigt sällan. Förmodligen för att man faktiskt mer eller mindre måste följa recept för att det ska bli bra – det är mer kemi än estetik i själva bakandet. Även om man förstås kan vara lite estetisk i efterhand.

Men till och med jag kan göra en någorlunda god sockerkaka, och jag tänkte att det kunde vara roligt att baka något när jag skulle få ”främmad”, som farmor sa. Så jag varierade mitt gamla favoritrecept på sockerkaka ur Vår Kokbok och ovan ser ni resultatet. Det blev bra, trots ett litet mishap då formen jag först hällde upp smeten i visade sig läcka… ho hum.

Hur som helst.

Annas Hallonsockerkaka
2 ägg
2 dl strösocker
50 g smör
1 3/4 dl mjölk
3 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver
1½ tsk vaniljsocker
lite citronsaft
några hallon eller andra bär om man vill

Sätt ugnen på 175 grader.

Vispa ägg och strösocker pösigt – gärna med elvisp, men det har jag ingen så lite vanligt jävlar anamma funkar också.

Smält smöret i en kastrull, försiktigt så att det verkligen bara smälts, inte bryns. Häll i mjölken i smöret och rör om så allt blir varmt. Häll sedan smör- och mjölkblandningen i äggblandningen.

Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en separat skål (detta gör man för att bakpulvret ska spridas ut ordentligt i mjölet) och rör därefter ner mjölblandningen i resten av smeten. Droppa i citronsaft efter smak (det smakar inte så mycket så var inte för snål om du gillar lite syrlig smak) och häll sedan upp i form (smord och bröad om det behövs – jag har teflonformar så jag struntar i det, det är bara bökigt och kladdigt). Ploppa i hallonen eller vad du nu vill använda, jag hade väl ungefär en näve.

Grädde i 40-45 minuter eller tills en provsticka inte är kladdig. Låt svalna en liten stund innan du skär, det kan bli lite kladdigt runt bären när den är kokhet men det stelnar fort i rumstemperatur.

Klart!

Avnjutes med fördel till en stor kopp Lipton Yellow Label och gott sällskap förstås!

Det är vida känt att Anna Larsson inte gillar havregrynsgröt. Eller nej. ”Inte gillar” är för svagt. Anna Larsson AVSKYR havregrynsgröt.

Döm då om allas förvåning – inklusive Anna Larssons själv – när detta visade sig bli dagens frukost:

Och med mandarinklyftor och lingonsylt var det ju till och med gott!!

Idag – Ullared med mamsen. Perfekt utflykt när man inte har några pengar… fast jag tror att ett litet bidrag kanske finnes innestående.

Löjligt enkelt och löjligt gott. Som jag sa till A när han förfasade sig över att jag inte tänkte krydda mina grönsaker med en massa underliga saker – ”Det smakar barndom!” – en av få rätter som jag inte häller Tabasco och kryddor på med andra ord.

Stek kyckling i olja. Häv i lagom mängd Findus frysta Wok Classic-grönsaker. Woka. Servera med kladdigt ris – jasmin eller basmati spelar ingen betydelse.

Häll soyasås på riset. Ät och njut.

Tänkte att jag skulle bli lite bättre på det här med matrutiner. Det händer alldeles för ofta att jag slarvar järnet och kommer på mig själv med att bara ha petat i mig någon riskaka här och ett päron där. Inte så lyckat, särskilt inte när jag tränar såpass många dagar i veckan som jag gör.

Så – okej, jag kommer aldrig att bli bra på mellanmål, det är ett som är säkert, så jag siktar på tre någorlunda ordentliga mål om dagen istället. Var till och med och bunkrade upp på billiga basvara igår kväll, det känns bra nu när jag typ inte har ett öre kvar på kontot och ingen inkomst heller. Hurra.

I alla fall. Igår eftermiddag gjorde jag en helt ljuuuuvligt god fransk löksoppa (blir en burk till pappa också, mamma avskyr det så det blir inte ofta han får äta det, han blev väldigt glad). Vacker var den inte och jag gillar inte när det är brödbitar i (geggigt bröd – no go), men jag rörde ner lite riven ost och så timjan och Tabasco på.

Det ser ju för farao ut som betfor – men som sagt, det viktiga är väl att det smakade gott. Vill man kan man med fördel ta en bit rostat bröd till. Årets första clementin (eller mandarin eller vad det nu heter idag) till efterrätt. Gud så gott.

Och morgonens stadiga frukost:

Naturell yoghurt med vindruvor i, ett perfekt kokt ägg med lite kaviar och lagom kryddad tomatjuice. Worcestershire sauce, Tabasco, citronsaft och svartpeppar. Den blev lite klen idag men men. Kaffe, radio och korsord (om Paolo Roberto…) till. Det tog två timmar att äta upp.

Försöker även planera dagarna lite grann eftersom jag just är så duktig på att slarva när jag är ensam.

Jag är ju ofta uppe ganska sent så att äta middag vid 17-18 passar vanligtvis inte mig särskilt bra för då är jag ju jättehunrig framåt småtimmarna. Så idag blir det nog ungefär såhär: en skål soppa vid 16-tiden, rostad macka till om så önskas, ev. ett päron eller emellan. Och middag vid 20-21 sådär – det finns en risk att det blir korv stroganoff för det var så vansinnigt gott när jag gjorde det hos mamma och pappa häromdagen – plus att jag har falukorv så jag skulle kunna sälja, det är ofta så himla billigt att jag inte kan låta bli att bunkra. Alternativt ugnsstekt med potatismos. Prisa gud för potatispressen!