Kategori: Mat & Dryck

Hemma hos mina föräldrar är det tradition att äta köttfärssås och spaghetti på söndagar, av någon anledning. När pappa lagar blir det lite mer experimentellt, tomatbaserat med oliver och jalapenos och goda grejer i – mamma och mormor gör / gjorde en som är lite mer klassiskt ”svensk”, av mina Husmorskalendrar att döma – mer som en redd brunsås-aktig sås än Bolognese-aktig.

Jag har aldrig provat själv – har tänkt på det men det har alltid blivit att jag öst i krosade tomater och gjort långkok. Men igår var det dags!

Riv gul lök och blanda med nöt- eller blandfärs. Bedöm själv hur mycket lök som är resonabelt, jag hade kanske 350g färs och använde en rätt liten lök. Salta och peppra – peppra ordentligt för det kommer fler salta ingredienser. Bryn ordentligt och ”hacka” sönder så färsen blir grynig. Sedan på med soya, vatten och fond eller buljongtärning, rör ihop ordentligt och låt koka på låg värme tills vätskan kokat in till största delen. Rör ihop en redning på vetemjöl och vatten (funkar säkert lika bra med t.ex maizena eller potatismjöl) och rör ner i såsen. Låt småkoka ihop tills såsen blir ”lagom”. Smaka av kontinuerligt, jag fick peppra på extra ett par gånger om, men tänk på att fonden blir rätt salt och soyan också så var inte för liberal med saltkaret innan du smakat. Jag hade i lite cayennepeppar också, oortodoxt men säkert ingen överraskning för de som vet hur jag beter mig i köket.

Det är inte det vackraste på jorden men något av det godaste! Den blev mer lik mormors i smaken men mammas till utseendet. Halvkass bild due to dåligt ljus över spisen.

Servera med spaghetti eller annan pasta du gillar – men helst spaghetti förstås. Fast jag har absolut inget emot köttfärssås med snabbmakaroner som man kan ta till en snabb lunch och äta med sked. Jag river gärna över lite ost också och svartpeppar om man vill. Vissa vill ha ketchup på – det slipper jag helst, av någon anledning har jag tappat smaken för ketchup, tror det är för sött.

Och det bästa av allt – det finns tillräckligt till idag också fast jag åt som en häst igår!

Jag visste inte vad jag skulle hitta på till lunch idag, förutom att jag ville ha något rejält efter en massa hårt arbete, och något varmt. Efter en snabb inventering av kylen hittade jag två saker som ville bli använda idag – ett paket gräddfil och en falukorv. Falukorven får vänta till middag, men gräddfil… hmm! Jag funderade på sill och potatis men orkade inte ens tänka på att koka potatis, så det fick bli en improviserad men väldigt god tonfiskpasta.

Gräddfil får ju inte koka, så jag rörde ihop allting i kastrullen efter att pastan var klar.

Medan spaghettin kokade hackade jag en halv lök och öppnade en tonfiskburk. Det var inte lätt kan jag säga. Särskilt som jag lyckades sprätta tonfisk över halva det nyskurade köket, haha. Typicalement.

När spaghettin var klar slog jag av den, hällde tillbaks den i kastrullen och stoppade i löken och tonfisken. Sedan gräddfil efter behag, och så massor av citronpeppar, lite cayennepeppar (okej, kanske liiiiite för mycket cayenne men det var gott) och så rörde ihop hela historien. I med det hela i en pastatallrik, svartpeppar och lite italienska örter på toppen och så är we good to go. Naturligtvis serverat med gaffel och sked 😉 Man skulle nog kunnat ha lite riven ost över också även om italienarna hade förfasat sig över ost till fisk och skaldjur, men det orkade jag inte med, jag var ju hungrig!

Blev kanongott!

Jättedålig mobilbild för jag har inga batterier till kameran – men detta är bara världens godaste frukost. Precis samma som jag åt sist jag var i Danmark, för övrigt. Jättegrovt rågbröd som är sådär saftigt att det nästan faller sönder med smör, lagom kokta ägg med kaviar och en jättekopp kaffe. Farao vad gott. Och man står sig ungefär tre dygn på det också…

PS: Nagellack, bankdosa och övriga föremål valfria.

Nej, jag har alltså inte ätit på vägkrog, men idag kunde jag bara inte motstå att öppna den där pyttipannan som har bott i min frys i flera månader. Tyvärr messade jag upp de stekta äggen. Smörgåsgurka och chilisås till. Mmm!

Detta är för övrigt inte vad jag skulle bjuda på i Halv åtta hos mig, om någon gjorde den associationen från förra inlägget…!

Sov så sjukt gott och tungt inatt att jag knappt har vaknat till liv ännu, trots en aktiv förmiddag – såpass aktiv att jag totalt glömde allt vad frukost hette. Därför blev det tvårätters lunch…

Älskar grapefrukt, men egentligen ska det vara de gula, sura ena. Men blodgrape går också bra.

Mmm pizzasallad. Har ätit upp hela hinken, får göra en ny laddning imorgon eller så.

Och som kronan på verket, något som jag inte tror at jag har druckit sedan jag kom hem till Sverige men som jag brukade konsumera flera liter av om dagen…

COLA LIGHT I LOVE YOU.

Okej. Disk, dammsugning, mellanmål, klä på mig och packa lite var det ja. Har ingen lust med någon av aktiviteterna. Boo.

Hade lite blandade rester att göra något med till middag (man kan visserligen äta min linsgryta fem mål på rad, men jag blev lite trött) så jag gjorde en paj med knaprigt bacon, lite hackad skinka, riven ost (som inte ens var riven, jag skar skivor med hyvel och strimlade dem), skivad lök och färsk tomat. Äggstanning med salt, peppar, cayennepeppar och paprikapulver ovanpå och så tomatskivor, svartpeppar och dragon överst. Gott!

Första projektet för eftermiddagens bak-fiesta och även det långrandigaste blev grekiskt olivbröd, inspirerat och löst baserat på detta receptet.

Jag har lite av en skräck för jäsdegar – tror att det stammar ifrån hemkunskapen i högstadiet då det alltid blev så stressat, för det tar ju TID att knåda en deg. Inget konstigt med det egentligen, och det visade sig vara ytterst terapeutiskt att knåda deg en stund.

En rar liten deg innan första jäsningen.

När den väl var jäst första gången var det dags att dela den per 75% och 25%, kavla ut den större biten lite grann och lägga på ”fyllningen”. Jag bredde grön pesto över hela kalaset (som man gör med smöret till kanelbullar typ) och sedan på med hackade oliver, smulad fetaost (okej, salladsost heter det väl egentligen för den var då rakt inte ”äkta”), torkad dragon och lite flingsalt med dillsmak. Rulla ihop och knö in ändarna bäst det går. Den mindre biten delar man i tre och gör en fläta uppepå limpan.

Jäs ännu en gång på plåten i en halvtimme, och sedan skjuts in i ugnen i en halvtimme på 200 grader. Låt svalna på galler.

Jag har inte smakat ännu men det ser ljuvligt gott ut.

Jag ”kan” ju inte baka. Men efter gårdagens lyckade kakor och efter att ha reflekterat över hur förbaskat dyrt det är att köpa bröd fick jag för mig att köra igång dubbelt brödbak i eftermiddags.

I icke kronologisk ordning tänkte jag börja med tekakorna.

Rör ihop två deciliter havregryn, två deciliter vetemjöl, en tesked salt och två teskedar bakpulver. (Ska vara 2 tsk socker också men det struntade jag i.) Rör ner en halv deciliter olja (jag använde en god en som agerat marinad till fetaost förut) och två deciliter mjölk. Blanda väl. Ser ut som en ganska osmaklig havregrynsgröt när den är färdigblandad. Rör ner smaksättningar efter behag, jag körde i lite torkad timjan, paprikapulver och cayennepeppar som jag tycker lyfter allt i smakväg.

Grädda i en kvart i 225 grader.

Såhär såg de ut när de kom ut ur ugnen. Inte riktigt som tekakor med andra ord, mer som hastbullar. Så jag tog ett exekutivt beslut och delade dem som frallor istället.

Betydligt mer lätthanterliga! Och goda som synden.

Naturell yoghurt med halvtinade osötade hallon. Himmelskt.

(Oj, jag glömde tydligen publicera detta förut, vi får ta det nu! Ursäkta ”tidigare-referensen” i förra inlägget med andra ord.)

Jag var löjligt hungrig när jag kom hem från stan och ville inte äta linsgryta till både lunch och middag. Sagt och gjort – Carbonara it is!

Koka spaghetti (eller spaghettini i mitt fall). Knaperstek bacon i bitar (jag tog ett halvt svenskt paket, alltså 70 g och klippte direkt i pannan) och låt rinna av på hushållspaper. Vispa ihop ett ägg med ett par teskedar mjölk direkt i en djup tallrik. Blanda ner bacon och pasta när pastan är klar och avrunnen så snabbt som möjligt och mal över ett par tre kilo svartpeppar och gärna lite riven parmesan om du har. Jag hade lite riven ost kvar från pizzabaket så jag tog den.

Så snabbt, enkelt och gott – och lagom mättande. Jag kikade på Alexandra Zazzis recept för kvantiteter och så (minns aldrig om det ska vara ett helt ägg eller bara gulan) men struntade i löken och hade ingen persilja hemma men det hade nog blivit gott!