Kategori: Litteratur

 

Jag vet inte om det är för att jag är lite allmänt ovan vid deckare och thrillers för jag tycker uppenbarligen att allting är jättespännande för tillfället. Kanske för att jag inte har något eget spännande liv? 😉 

 

Detta är i alla fall den första Kristina Ohlsson-boken jag läste. Oj oj oj! 

 

Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet. Först utgår Fredrika Bergman och hennes kolleger ifrån att det är prästen som skjutit sig själv och därefter sin fru, då det finns ett avskedsbrev i lägenheten. Men det visar sig rätt snart att det kanske inte är riktigt så det står till. 

 

Samtidigt följer vi historien om flyktingen Ali, som blivit smugglad till Sverige från Irak. Det är bara en sak han måste göra som gentjänst… 

 

Och i Bangkok håller någon på att avveckla en svensk kvinnas liv. Hennes identitet försvinner. Hennes mailadress försvinner. Hennes saker försvinner från hotellet där hon bor, där de påstår att hon aldrig bott från början. 

 

Och på något vis knyts alla historierna ihop på ett alldeles otroligt sätt. 

 

SJUKT bra. Yes. 

 

((Jag läste mina två Kristina Ohlsson-deckare i ”fel” ordning, så jag skriver om dem i ”rätt” ordning.)) 

 

Varken Askungar eller Tusenskönor har en och samma huvudperson, även om man väl får säga att Fredrika Bergman tar upp rätt mycket av protagonistrollen så får vi lära känna flera av poliserna hon arbetar tillsammans med. Fredrika jobbar som utredare på polismyndigheten, men är akademiker snarare än polis. Hon ingår i en särskilt tillsatt utredningsgrupp tillsammans med sin chef Alex, kollegan Peder och assistenten Ellen. 

 

En julidag försvinner en liten flicka från ett X2000-tåg från Göteborg till Stockholm. Samtidigt som vi följer denna historien följer vi en kvinnas liv, en kvinna, Dockan, som lever gömd och instängd och är helt i Mannens våld. 

 

Detta är en barnsligt spännande deckare. Det är psykologiskt och har inslag av paranoia och skräck och ondska… otroligt bra debut. Man både älskar och hatar huvudpersonerna, men man får kalla i alla fall vissa delar för vardagsrealism – familjeliv och förhållanden, till exempel. Vilket jag gillar i en deckare eller thriller, det får liksom inte bara vara ond bråd död och rättegångar, det måste vara lite mer substans i det hela. 

 

Hur som helst, riktigt, riktigt bra. Ohlsson har skrivit tre romaner utöver dessa jag just läst, och snacka om att jag kommer att hålla ögonen öppna efter dem framöver! 

 

((Niceville på ”svenska”, av någon anledning.)) 

 

 

 

Detta är en fantastiskt bra och otrooooligt spännande deckare! Jag kan inte gå in på… någonting egentligen, men jag kan säga att jag är så sjukt imponerad av hur hon har knutit ihop det – på de sista sidorna tror man att alla är mördaren men när man väl kommer till sista sidan blir man ändå chockad. 

 

Underbar!!! 

 

Åååååhh så fin!! ((Det var Fannie Flagg som skrev Stekta gröna tomater vilket nog säger en hel del om hur charmigt hennes skrivande är.)) 

 

Den handlar om en pytteliten ort i djupaste Alabama, dit en äldre man flyttar från Chicago då han har dödliga lungproblem. Han är före detta alkoholist och får hyra ett rum hos en kvinna i byn. 

 

Och där händer både det ena och det andra. Karaktärerna är helt underbara och man skrattar och gråter om vartannat – Patsy och Jack är uppenbara favoriter 🙂 

 

Läs läs läs NU och ge den sedan till… alla ni känner, typ. 

 

 

 

Detta är väl en sådan bok som ”alla” har läst för massor av år sedan men jag har en tendens att ligga efter då jag är så förtjust i att köpa pockets på second hand. 

 

Inte den bästa deckare jag har läst kanske, men inte dålig heller. Jag tycker alltid att det är extra läskigt med djupt religiösa personer i deckare (se t.ex Predikanten av Camilla Läckberg) och sådana finns det en hel del av här. 

 

Den utspelar sig dessutom i mörkaste Norrland vilket blir en lite läskig miljö sådär. 

 

Bra? Ja. Läsa om? Nej, det tror jag inte. 

 

Det här är det konstigaste och roligaste jag har läst på väldigt länge. Jag plockade upp den under den sömnlösa natten i lördags och var tvungen att ha en kudde i knät att stoppa ansiktet i för att inte väcka pappa med gapskratt. 

 

Det GÅR inte att beskriva handlingen, men det är en satir över 2010-talet. Berättelser om huvudpersonens historia och släkt är så roliga att man får kramp. Till exempel – detta förstör ingenting för framtida läsare – när hans mamma kokar körsbärssaft som blir överjäst och alla tanter på gatan får åka in på torken med alkoholförgiftning. 

 

Fruktansvärt kul. Och läsvärd till hundra procent. 

 

Jag har svårt att komma ihåg allt jag har plöjt igenom de senaste veckorna, så det får helt enkelt komma som det gör. 

 

Hanne Vibeke Holst är ju ett känt namn, men jag hade inte läst något av henne förut. Jag köpte en av hennes romaner vid samma tillfälle vet jag, men jag tänkte att det kan ju vara lite kul att ha bakgrund. 

 

Kul var det inte. Herregud, vad jag tyckte att denna var seg! Visst finns det trevliga bitar och ett och annat litet skratt, men jag tyckte att den var tung. Jag har absolut – verkligen! – ingenting emot feminism, men varenda liten händelse i denna boken tar upp könsroller, typ, öppna mjölkpaket. Om ni fattar vad jag menar. 

 

Jag rekommenderar inte denna till någon – förutom kanske någon som läser genusvetenskap på högre nivå. 

 

Allmänt tröttsam med andra ord – men jag kommer ändå att läsa romanen jag köpte – eller i alla fall ge den en chans. Denna kommer i alla fall att åka tillbaka till tanterna där någon annan stackars själ kommer att köpa den för 2:-… 😉