Kategori: Litteratur

Smakebit på söndag, 4 juni 2017 – Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

 
Imorse, bland allt brôt kring att försöka ta reda på hur det stod till med Londonvännerna, läste jag Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson – och blev genast sugen på att läsa om även denna, som jag läste för nästan två år sedan. Och det är jag glad för, för den är underbar. 
 
 
 
”Jag bestämmer mig för att möblera om. Byter plats på sängen och soffan, flyttar skrivbordet till fönstret och bokhyllan närmare badrummet. Det är tungt att släpa allting själv men det känns bra när det värker i armarna. 
Efteråt bjuder jag in Emma och Tor på omflyttningste. 
– Vad bra det blev, säger Emma. 
– Framför allt gillar jag ditt fantasifulla arbete med ljus, säger Tor och pekar på skrivbordslampan som sitter kvar på väggen mellan garderoben och bokhyllan. 
De flyttar först alla lampor, sedan tavlorna. 
– Det här måste vara värt minst en pizza, säger Tor. 
Jag rotar i frysen men hittar bara en påse lussekatter från förra året. 
– Dags att åka till Byxelkrok snart? säger Emma. 
– Nu låter du som mamma. 
Jag vaknar mitt i natten och undrar var jag är, alla miniljud känns nya och ljuset från gatlyktorna kommer från fel håll. Det tar flera minuter innan jag minns att det är hemma fast på andra sidan rummet. Bestämmer mig för att det verkligen är bättre såhär. Som nytt fast utan obehagliga överraskningar.” 
 
Ur Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson, Gilla Böcker: 2012 
 
 
Ja, det har varit en underlig dag. Jag såg flashen om London precis när jag skulle somna, och gjorde det också men vaknade efter ett par timmar och då var det ju lögn att försöka somna om. Så jag har mest läst och tagit det lugnt idag och det har varit skönt! Imorgon jobbar jag hemifrån, och så kommer mamma och pappa på besök efter lunch. Skönt att få lite sovmorgon! 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
 

Veckoutmaningen: Dålig stämning

Veckans Kulturkollo-tema är dålig stämning och veckans utmaning lyder förstås: I veckans utmaning vill jag att du berättar om en bok, tv-serie, film, låt eller annan kultur där dålig stämning råder. 
 
Ikväll kommer ett inlägg om en pjäs som är full av dålig stämning – men den första bok jag kom att tänka på när jag såg temat var Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper, som jag läste på inrådan av mamma för några år sedan. Av någon anledning verkar jag inte ha bloggat om den, vilket är mycket underligt för jag är stormförtjust i den. (Och filmen är också riktigt bra!) 
 
 
Det handlar om Judd och hans syskon, som när fadern dör återvänder till modern och barndomshemmet. Pappan har, av någon outgrundlig anledning, bestämt att de ska sitta shiva – en judisk tradition där de efterlevande sörjer i mer eller mindre stillhet, medan vänner, familj och grannar kommer och besöker dem. Naturligtvis river detta upp varenda liten konflikt och familjehemlighet som finns – otroligt dålig stämning, alltså – men en fantastiskt rolig bok med en beundransvärd energi i berättandet! 

Tematrio: Pojkar

 
Nu har jag inte varit  med hos Lyrans Tematrio på ett tag – men lite ordning får det bli och nu hakar jag på. Veckans uppmaning lyder: Berätta om tre bra romaner som handlar om pojkar! 
 
Det blir tre ”moderna klassiker” från mig: 
 
     

   

 
Jag tycker nog faktiskt att Looking for Alaska är en bättre bok än John Greens förstås mest kända, The fault in our stars eller Förr eller senare exploderar jag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det är nog för att jag tycker så otroligt mycket om huvudpersonen Miles och hans funderingar. Och den där explosiva första kärleken! 
 
Jag var med på en mailinglista som hette Body of a Venus i slutet på 90-talet någon gång – där diskuterades allt men den exploderade verkligen när The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky kom ut. Folk var som galna, vilket leder mig att tänka att den verkligen var revolutionerande i USA 1999. Jag läste den inte förrän en bra bit in på 2000-talet men älskade den – läste sedan om den i samband med att filmen kom ut. Så fin. Även här älskar jag huvudpersonens funderingar, det är så härligt. 
 
Boy meets boy är en favorit bland Levithans böcker – fast där gillar jag ju egentligen allt. Nästan. Denna berättelse om Paul och Noah, som utspelar sig i en utopiskt accepterande småstad i New Jersey, är helt underbar. Jag har till och med en version av omslaget som bakgrund på min telefon 😉 

Smakebit på söndag, 23 april 2017 – Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell

 
Kulturkollo läser börjar diskutera Sommaren utan regn imorgon – jag har glömt bort det, eftersom det tydligen är hopplöst att hålla ordning på datum denna vår. Men jag började i torsdags kväll och läste en hundra sidor någonting, och fortsatte idag. Trodde inte att jag skulle bli klar, men jag fastnade totalt och läste faktiskt just ut den. Detta partiet är från någonstans en bit före mitten. 
 
 
 
”Plötsligt kryllar vardagsrummet för en kort stund av kusiner och släktingar och folk han inte känner igen men inte riktigt kan placera. Han vill inte prata med dem, inte möta deras blickar, inte ta emot deras medlidande. Han känner sig i underläge bland moderns bekanta. De vet allihop vem han är, vet mer om honom än han skulle vilja, misstänker han, men han lyckas aldrig komma ihåg vilka de är. Grannar? Vänner från kyrkan? Möjligen både och. Ryktet har spridit sig och nu är de här allihop för att ge sitt ältande, mumlande stöd. Han önskar att de kunde dra åt fanders allihop, gå hem igen till sina förbaskade hus, och låta dem vara ifred. Han vill prata med Aoife, med modern, och försöka få någon rätsida på den här katastrogen. Han vet inte i vilken ände han ska börja, men han vet att steg ett är att bli av med de där förbaskade människorna. Man får ju inget gjort med huset fullt av okända människor som lagt beslag på varenda stol och förväntar sig kaffe och te. Hur står modern ut? 
 
 
Han går fram till dörren och kikar in i vardagsrummet. Inte så många som han hade trott. Bridie och hennes man, en av Bridies döttrar med en baby i knät. Några enstaka gamlingar som sitter och nickar med huvudena. Hur kunde de veta när de skulle komma så att alla kom exakt samtidigt? Finns det en oskriven lag som säger att man hälsar på en kvinna vars make försvunnit exakt halv elva på förmiddagen?” 
 
Ur Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell, Etta Förlag: 2014 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
 

Smakebit på søndag – 16 april 2017 – Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang

 
 
Är lite dagvill och dödstrött men det är ju faktiskt söndag och en liten Smakebit ska vi väl ha ändå. Jag är sen i starten med årets påskekrim, men bättre sent än aldrig – och så härligt att jag hittade en oläst Maria Lang! 
 
 
Besök gärna Flukten fra virkeligheten för fler fina smakbitar! Ordentlig länk kommer imorgon när jag har datorn framför mig. Fortsatt skön påskhelg! 

Tematrio: Omläsning

 
Denna veckan ber Lyran: Berätta vilka tre böcker ni gärna läser – igen och igen!
 
              

   

 
Jag är en omläsare av rang – dock inte lika mycket numer när jag sover på nätterna, men visst finns det en hel hög som jag hemskt gärna återkommer till! Här är tre stycken som jag säkert läst tjugo gånger var i min ungdom.
 
Nå, Kerstin och jag av Astrid Lindgren och Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson kan jag väl tänka mig att läsa nu också, Ridsommar på Västanås av Nan Inger Östman är kanske inte riktigt min grej längre, även om den är väldigt fin! 

Smakebit på söndag, 2 april 2017 – 365 dagar, utdrag ur kända och okända dagböcker av Emelie Perland och Anders Bergman (red)

 
Efter ett par mycket gråa och fuktiga dagar i Göteborg skiner solen idag! Får se till att komma ut en sväng innan hockeyn i eftermiddag, men är lite långsam i starten idag trots tidigt uppvaknande. Läste ut en bok och började läsa i denna, 365 dagar: Utdrag ur kända och okända dagböcker i redaktion av Emelie Perland och Anders Bergman. Jag har bara läst januari och februari ännu men har redan stiftat bekantskap med allt ifrån Cicero till Eva Braun, Wittgenstein till Byron, Plath till Fritiof Nansen. Otroligt intressant! 
 
Dagens primära utdrag är av Henry David Thoreau, 6 januari 1858:  
 
 
 
 
”Jag upplevde ett visst mått av upprymdhet, som inte gick att bli kvitt, bara genom att vandra genom Dennis kärr på andra sidan järnvägen där det växer rikligt med kornell. Jag får intrycket att det är den busken som ger mest frukt här i trakten, och jag kunde inte låta bli att bryta och ta med några granna kvistar hem. 
 
Ändå kände jag mig en smula billig som fick nöja mig med torra kornellbär. Få tecken på vare sig Gud eller människa uppenbarade sig just då, och livet kändes inte så rikt och inbjudande som det borde vara, när min uppmärksamhet fångades av en snöflinga på rockärmen. Den var perfekt, kristallisk, stjärnformad, med sex strålar, som ett platt hjul med sex ekrar men ekrarna var fulländade små granar som arrangerats kring ett centralt glitter. Det här lilla föremålet, tillsammans med många kamrater, låg på min ärm utan att smälta, så perfekta och vackra, och påmindre mig om att Naturen ännu inte har mist sin ursprungliga kraft, så varför skulle en människa känna sig nedslagen? Det här var i eftermiddags, och det har fortfarande inte slutat snöa (klockan 10 på kvällen). Det regnar och snöar ädelstenar på oss. Jag måste tillstå attjag kände mig uppmuntrad, för jag hade börjat tro att Naturen var fattig och snål men nu blev jag övertygad om att hennes skapelser var lika utsökta som alltid. En sådan värld vi lever i!” 
 
Ur 365 dagar. Utdrag ur kända och okända dagböcker av Emelie Perland och Anders Bergman (red.), Historiska Media: 2015 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
 

Tematrio: Tid i titeln

 
Jag har inte hängt på tematrion på några veckor pga fullt upp, men det är ju så trevligt så jag ska försöka skärpa mig. Denna veckan ber Lyran: Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid! 
 
Jag har valt tre böcker som jag har läst under det senaste året, och som alla har titlar som anspelar på en favorittidpunkt på dygnet som jag sällan upplever i vaket tillstånd, trots att jag egentligen är något av en nattuggla. Numera sover jag på nätterna 😉 
 
                                

       

 
 
 
 
 
Som stjärnor i natten av Jennifer Niven tog mig med storm när jag läste den i somras. Fantastiskt fin ungdomsbok. 
 
Vita nätter är andra boken i Ann Cleeves första Shetlandskvartett, om polisen Jimmy Perez. Älskar miljöerna och mordhistorian i denna var riktigt nagelbitig. 
 
In the all-night café – a memoir of Belle and Sebastian’s formative year av Stuart David är förstås något av en nördtitel – är man inte ett B&S-fan kanske man inte har något jättestort utbyte av den. Men – man kan även läsa den som en berättelse om hur det är att vara arbetslös, kämpande musiker boende i olika kollektiv i Glasgow under tidigt nittiotal, och om hur ett band blir till. Helt underbar var den i alla fall! 

Smakebit på söndag, 26 mars 2017 – Det nionde brevet av Catrin Ormestad

 
Veckans Smakebit kommer ur Det nionde brevet av Catrin Ormestad. Jag har inte kommit så långt och vet inte riktigt vad jag tycker ännu, men jag gillar språket i detta stycket. 
 
 
 
”Det var fortfarande mörkt när Walter vaknade. Han låg stilla på rygg och tittade upp i taket och lyssnade till tystnaden i huset. Han väntade på att taltrasten skulle börja sjunga och Fanny råma, men det enda som hördes var en kvist som skrapade mot söderväggen och någonstans en mus som prasslade. Han försökte tänka på dagen som låg framför honom och på slåttern som det var hög tid att han började förbereda sig inför, men det enda som fanns inuti honom var vetskapen om att dagen efter Leas begravning hade det rests ett tält i Sumpviken. Han satte sig upp på sängkanten och sträckte sig efter byxorna som låg slängda över sänggaveln. Hans mor hade rätt, ingenting gott kom av att man låg och drog sig. Bortifrån landsvägen hördes det första råmandet, men det var fortfarande tidigt och det var något han måste göra först, innan han gick ut till korna. Han klädde sig hastigt och gick ut i farstun utan att koka någon gröt. Marve stod redan vid dörren och stirrade på handtaget. 
 
Med hunden springande framför sig gick han in i skogen. Den var fortfarande försommaraktigt frisk och jungfrulig. Björkarna skimrade i det klara morgonljuset och ormbunkarna var ljusgröna och lätt krusiga. Han kände sig genast lugnare.” 
 
Ur Det nionde brevet av Catrin Ormestad, Wahlström & Widstrand: 2016 
 
Läs mer om boken och / eller köp den här, om du vill – annars finns den tillgänglig i diverse bok-appar nära dig. 
 
 
Fler Smakebitar hittar du hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 
 
 
Det har som sagt varit en väldigt intensiv vecka. Oftast brukar det vara antingen eller, mycket på jobbet eller mycket på fritiden – denna veckan har det var dubbelt upp. Men fantastiskt! Så jag beklagar mig inte, jag bara förklarar varför bloggen blivit så ruskigt lidande. Hade tänkt blogga ikapp lite igår, men så fastnade jag istället i läsning och sedan var det dags att ge sig iväg. Idag ska jag väl hinna lite grann, dock, men om en dryg timme ger jag mig iväg för att vårpromenera ett tag och sedan lyssna till Tjajkovskijs violinkonsert i Lundby Nya Kyrka. Det ska bli roligt – jag tror aldrig att jag har varit där, definitivt inte sedan den brann. 
 
Igår lyssnade jag på någon salig blandning av musik på Spotify och landade på Legal Man av Belle & Sebastian, där en del av texten går: 
 
”Get out of the city
and into the sunshine
Get out of the office
and into the springtime”
 
 
Det är väl inte så dumt att anamma? 🙂 Jag var på ”landsbygden” igår och försöker komma ut i vårluften varje dag också, så… ja, det är väl några rader en kan bära med sig 🙂 
 

Smakebit på söndag, 19 mars 2017 – Belgravia av Julian Fellowes

 

Bloggen har blivit lidande denna veckan – men bara av goda anledningar egentligen. Ullared i måndags, mycket att göra på jobbet, promenader istället för bloggande på luncherna och med flera sociala åtaganden blir de lediga kvällarna antingen upptagna med hemmagrejer eller reserverade för någon enkel matlösning och sedan tidigt till sängs. Men så är det ibland! Jag ska försöka komma ikapp med lite recensioner nu i eftermiddag. 

 
Veckans Smakebit kommer ur Belgravia av Julian Fellowes, som är månadens bok med Bokbubblarna. Det är inte riktigt min grej, jag är ju inte den som är såld på Austen och liknande och jag har aldrig sett ett helt avsnitt av Downton Abbey – det var Julian Fellowes som skrev manus till serien, som kuriosa. Men jag har läst ungefär hälften, det är tveksamt om jag hinner läsa ut den till på onsdag men ingenting är omöjligt. 
 
Det som jag har svårt för med Austen är samma sak som jag har svårt för här – att alla heter samma sak och att de dessutom har flera namn. Personer har för- och efternamn men även en adelstitel kopplad till ett område eller gods. Så finns det flera adelspersoner i samma familj fast de t.ex är ingifta och därmed har ett annat område, och man kan kalla personerna för alla olika namn… jag blir tokig på sådant. Nåväl! 
 
 
 
”As Lady Brockenhurst’s carriage pulled up outside the house in Eaton Square, Ellis could barely contain her curiosity. Standing at the window of Mrs Trenchard’s dressing room, her breath fogging the pane, she strained to see the activity in the street below. The Countess, in an elegant plumed hat and carrying a parasol, was leaning forward to give instructions to her coachman. Next to her in the barouche, also protected from the warm sunshine by a delicate fringed parasol, was Lady Maria Grey. She wore a pale blue and white striped skirt, finished with a tight, military-style navy jacket. Her face was framed in a matching blue bonnet edged with cream lace. In short, Maria looked, as she had fully intended, ravishing. They did not climb down onto the pavement. Instead, one of the postilions advanced towards the door and rang the bell. 

Ellis knew they had come to collect the mistress, and so she headed for the stairs as quickly as she could manage, carrying everything she’d need. Mrs Trenchard was already waiting in the hall. 
 
‘Will you require me any further this morning, ma’am?’ asked the maid, holding up a green pelisse. 
 
‘I won’t, thank you.’ 
 
‘I expect you’re ging somewhere nice, ma’am.’ 
 
‘Nice enough.’ Anne was too taken up with the prospect ahead of her to pay much attention to the question. And she had, after all, managed to conceal her destination from James, so she was hardly likely to give it away to her lady’s maid.” 
 
Ur Belgravia av Julian Fellowes, W&N: 2016 
 
 
Så ja – jag tycker att det är ganska seg läsning, även om vissa saker är lite spännande. Lite tjatigt, sådär. Dock älskar jag beskrivningarna av London i mitten på 1800-talet! Det var ju min hemstad i många år, även om jag inte bodde i Belgravia eller ens var där speciellt ofta om jag inte skulle åka tåg från Victoria. Men adresserna känner jag till! Och igår läste jag en bit där de befann sig inne i City, vid Poultry och Bishopsgate, och där är jag mer hemma! Här är ett par bilder från Belgravia, i alla fall – dessa tjusiga palatsliknande bus som egentligen mest är höga, smala radhus. 
 
 
Detta är Eaton Square, som omnämns i stycket ovan… 
 
 

…och detta är Belgrave Square, som också omnämns flitigt – med vad jag antar är Qatars ambassad! 

 
 
Kika in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar!