Kategori: Litteratur

Föga förvånande – det är Tant Agatha och det är And then there were none, som den officiellt heter numera (Tio små negerpojkar, tidigare). 

 

Jag har aldrig blivit så förvånad över ett slut. Någonsin. Och jag undrar om jag kommer att bli det igen. 

 

Så otroligt skickligt. Det är precis såhär som en perekt pusseldeckare ska vara – och den är förmodligen måttstocken för många av Tant Agathas efterträdare. 

 

Internetpinnen lade av igen och idag har jag varit på Frölunda Torg och skällt lite. 

 

Men det är klart – det är faktiskt inte deras fel, det handlar ju om master och sådant där strunt. Och jag skällde faktiskt inte, egentligen, jag bara ifrågasatte varför fyra stycken pinnar har lagt av under dryga två år. 

 

Men nu funkar det och det får vi väl vara glada för! 

 

Jag läste ut I stundens hetta av Viveca Sten inatt och har nu börjat på Spinnsidan av Marianne Cederwall. Utmärkta, båda två, och mer om det senare. 

 

Har mycket på gång i veckan så ska försöka ta det lite lugnt i eftermiddag och under dagen imorgon. 

Nu skulle jag naturligtvis kunna ta lätta vägen ut och börja tjata om Gömda-debatten igen, men jag orkar faktiskt inte riktigt med det. 

 

Därför säger jag Ego Girl och Ego Woman av Carolina Gynning! 

 

 

Jag bodde ju inte i Sverige när hon var med i Big Brother och allt vad det var, så hade väl fått något automatiskt intryck av att hon bara var värsta bimbon. Det är hon ju inte alls, upptäckte jag när jag läste hennes böcker! Visst har hon gjort saker som kanske inte känns så genomtänkta, men hon är ju ärlig om det och står för sina handlingar und so weiter. 

 

Och det beundrar jag! 

 

Dessutom tycker jag att hennes konst är fin, och att hon verkar vara en jättefin mamma. Hennes blogg finns här. 

Oj, vad svårt! 

 

Fast – som jag känner mig just nu, i behov av något projekt, något att göra för att känna att jag har någon sorts ”sense of purpose”, så kan jag identifiera mig med Julie Powell i Julie / Julia. 

 

Nu är ju hon en riktig person, men även karaktären i boken och filmen, så jag bestämmer att det är okej. 

 

Dessutom – blogg + matlagning = sant i min bok! 

 

Medeltidsveckan pågår i Visby, och i samband med detta pågår ett vampyrlajv i St Clemens kyrka, med deltagare ifrån 22 till 62. 

 

 

Under samma period körs en kvinna, Blenda, på av en rattfyllerist. Föraren är gift med Maria Wern (polishuvudpersonen)s bästa vän Jonatan och mamma till Malte. Hon hamnar på sjukhem där hon ligger som en grönsak, oförmögen att röra sig. På hemmet finns sjuksköterskan Gloria som även hon är involverad i lajvet, en nyfiken gammal tant mittemot i korridoren, sjuksköterskan Jörgen som bär på en hemlighet, samt bland andra patienter Evert, som har för vana att vandra omkring utan kläder och gå in i damers rum. 

 

På en utflykt med sina barn till Lilla Karlsö möter Maria den sextonåriga flickan Malva och hennes far Mikael. Det visar sig att Malva är Blendas dotter, och att hon tar väldigt avstånd från sin far. Hon blir inbjuden att vara med i lajvet – men för att få delta måste hon ligga i en grav under en natt och sedan ta sig ut för egen maskin. 

 

Strax efter detta är hon spårlöst försvunnen. 

 

En död kropp hittas på en stenig strand – vem kan det vara? 

 

Det är snabbt och rafflande och sjukt jefvla asbra. Min första Anna Jansson / Maria Wern och det lär bli fler. Det var en chansning att jag plockade upp denna på Konsum i Hunnebo när de sålde 2 pocket för 49:- och jag skulle ha tre till mamma och pappa. God instinkt! Hade ingen aning om att det var Anna Jansson som skrivit om Maria Wern – namnet är ju bekant. 

 

Dessutom – det är ganska trevligt att det inte är just polisen som står i centrum boken igenom. Hon blir nästan en bifigur – hennes privatliv får minst lika mycket plats som hennes yrkesliv, och det kan ju vara betydligt intressantare ibland än bara en massa polisjargong. 

 

Tio tummar upp, som vi brukar säga! 

Ännu en bok som alla vuxna läste och jag inte förstod mig på när jag var yngre. När jag läste den igen för några år sedan förstod jag dess storhet. Man skrattar så man DÖR åt Betty MacDs memoarer, delvis på en kycklingfarm, det blir så absurt och är så långt ifrån vad hon är van vid att man liggre dubbelvikt. 

 

Tyvärr tror jag inte att den blev så populär här? Det finns en svingammal upplaga i Hunnebo, men annars har jag nog aldrig sett en – eller för den delen hört någon annan prata om den. 

 

Kommer du över den på ett eller annat sätt så läs, för all del, för det kommer du att njuta av! (Dessutom lär man sig faktiskt ett och annat också, om man inte är så van vid kycklingfarmar. Comme moi.) 

Årets första! Jag läste ut den vid 2-rycket inatt, så den får faktiskt räknas till det nya året. 

 

I Oskarshamn hittas en äldre kvinna brutalt mördad i tvättstugan i ett hyreshus. Varför? Är det bara grannkäbbel som gått för långt, eller något djupare? 

 

11-åriga Viktoria bor tillsammans med sin mamma i närheten. När hon cyklar vält efter majblommeförsäljning får hon hjälp av en kvinna som sköter en verkstad i hyreshuset där Doris samma dag hittades mördad. Kan hon ha sett något? Vad är det hon döljer? 

 

Claes Claesson är föräldraledig med dottern Klara, och Louise Jasinski tar hand om utredningen i hans ställe, trots en massa strul i privatlivet. Men såklart är Claesson ändå med på ett hörn. Han gör ett makabert fynd – och i samma veva anmäls Viktoria försvunnen av sin mor. 

 

Det handlar om relativt vanliga människor här, vilket nästan gör det mer creepy. Särskilt vad gäller tvättstugor i hyreshus 😉 Nädå, men jag gillar verkligen Claesson och frun Veronika, det är mysigt att läsa om deras liv – likaså Louises. 

 

Någon skrev på en sida att man lätt kan röra ihop Veronika, Erika och Louise och jag förstår vad hen menar. När jag bara måste läsa ut den inatt så var jag inte särskilt koncentrerad och fick bara så god att bläddra tillbaks både en och två gånger. 

 

Jag vill läsa mer av Karin Wahlberg! 

 

Jag gillar ju som bekant böcker som utspelar sig i Göteborg med omnejd så det var en självklarhet att denna fick följa med hem från Väjern häromsistens, då den till och med delvis utspelar sig på Hisingen! 

 

En kvinna hittas yxmördad i en lägenhet i Länsmansgården. Mannen sitter bredvid kroppen med yxan i hand o

ch erkänner genast brottet. 

 

Sören Högström anser därmed fallet löst, men hans kollega Fatima Wallinder vill fortsätta. Hon är säker på att det finns en koppling mellan tre flickors försvinnande från ett fosterhem i Dalsland och Karl Leandersson, hustrumördaren. Det visar sig dessutom att det inte är första gången Leandersson slår ihjäl en fru med en yxa – och förra gången var hans dotter närvarande. Är hon en av de flickor som försvunnit? 

I Nödinge utanför Göteborg bor Oskar Lagerström, en alkoholiserad änkling som förlorade sin fru och dotter i en bilolycka tio år tidigare. En dag dyker en ung tjej upp hemma hos honom. Hon är vansinnigt lik dottern Felicia och Oskar blir genast mycket förtjust i henne och vill vara en fadersfigur för henne. Flickan flyr från något eller någon, men vad? Hon vägrar att berätta vad hon egentligen heter. 

 

En recensent har skrivit på framsidan att denna bok är som Millennium-trilogin koncentrerad i en bok – just om män som hatar kvinnor – dessutom om offer och de som lider i det tysta. 

 

Det finns en lite underlig kärlekssaga med här som jag inte riktigt ser meningen med, men det kanske blir tydligare om jag läser fler böcker av Ahlstedt. Vilket jag tänker göra för denna var kanon. 

 

Nu är det dags att köra igång på Bokmässans community, gå med ni också! 🙂 

 

Hands down. Jag har velat läsa den sedan jag gick på högstadiet. Jag har bara inte lyckats! Förmodligen har jag börjat vid helt fel tidpunkt och därför bara fastnat. Jag tror till exempel att jag köpte den när jag pluggade – fat chance att hinna läsa den när man redan har två romaner och fyra pjäser plus lite sorterade dikter och texter i veckan! 

 

Men jag vill verkligen läsa den. Jag känner ju till grundhistorien för filmerna har jag sett (och tycker om) – och vår mellanstadielärare läste Bilbo högt för oss minns jag, så jag kan ”förhistorien” ganska okej också. 

 

Men jag har bara inte lyckats med Ring-trilogin! 

 

Jag måste naturligtvis göra det, och jag kanske skulle sätta som mål att göra det i januari, eller något sådant. Jag har fått tips från experterna om att det är ett antal sidor som helt enkelt är krångliga att ta sig igenom men att när man väl gjort det så går det strålande. 

 

På’t igen! Någon gång måste jag ju för höge farao lyckas läsa den.