Kategori: Litteratur

Min dator har haft en mindre nervkollaps, men det verkar som om jag har lyckats få igång den nu. Om vi säger som så att det tog 2½ timme att se ett avsnitt av På spåret igår så förstår ni nog. 

 

Har bjudit in mig själv på söndagsmiddag hos mor och far ikväll, as per use på söndagar och jag har massor av böcker att skriva om förresten. Blir väl kvar över natten minst, så imorgon kanske jag kan få tid till att skriva ordentligt. 

 

Jag fick hem min första bok från Booked igår, Kanuld på Mammutslätten. Sjukt charmig! 

TV-serien med samma namn var har varit i topp 5 dramaserier de senaste åren för min del (vid sidan om Molanders och Våra vänners liv, till exempel) – jag visste att den var baserad på en riktig story men hade inte fattat att boken har blivit nyutgiven. Men det har den, och den dök upp som förslag på CDON, så jag kunde naturligtvis inte låta bli att köpa den. 

 

Lika trevlig, rörande och rolig som serien, definitivt – men vissa bitar blir ju plötsligt extremt kliniska. I serien pratar de ju inte så tydligt om anatomiska saker, men i boken känns det nästan lite läkarbok här och där. Men det gör inte så mycket. 

 

I serien kände jag förstås igen hur gatorna såg ut, men det var inte direkt i min hood. Men i boken nämns både ställen och gator som jag verkligen kan se framför mig – till exempel Commercial Road, Cable Street, Dock Street… och som vi vet tycker jag om sådana miljöbeskrivningar. Skarpt! 

 

Jag tyckte hemskt mycket om denna, man ler och gråter lite om vartannat och den är jättebra skriven – och bra översatt, vilket inte alltid är fallet när det ska återges dialekt – i detta fallet cockney. 

 

Heja! Jennifer Worth har skrivit lite fler böcker såg jag, så jag ska se vad jag kan hitta. 

 

Det har hänt mycket på Saltön sedan sist. MacFie är död och Sara har flyttat till Göteborg med lilla Selma. Klasse Kock har flyttat in i MacFies hus och har hand om alla hönorna. Kabben ska gifta sig med Gertrud MacFie. Blomgren har öppen ateljé och ska gifta om sig med Emily. Lotten kämpar med Tommy och hans drickande – och sina egna helvilda idéer. Magnus har skaffat DVD-uthyrning och Baskermannen sköter Blomgrens Tobak och aktar sig för konstnärinnan Denise. Johanna har gift sig med sin ostronfiskare Bengt vars tonårsson Ludvig kommer för att bo hos dem… och en turkisk familj har flyttat till ön från Hammarkullen! 

 

Familjen öppnar kebab- och pizzahak med fullständiga rättigheter – hur ska det då gå för Lilla Hunden? Och för äkdsta dottern Sakine, som inget hellre vill än att flytta hem till Göteborg igen. 

 

Samtidigt ska årets Saltöbo koras och Gamla Greta sätter in kontaktannons och upptäcker något hon ärvt efter sin far men glömt bort… 

 

Med andra ord – en himla massa action! Jag vet att många tycker att Saltö-böckerna är lite banala men jag håller inte med för jag tycker att de är helmysiga. Kanske delvis för att miljöerna är så bekanta. 

 

Jag är i alla fall helförtjust och läser om dem med jämna mellanrum. Är väldigt förvånad över att jag inte skrivit om denna i detalj förut utan bara som del av 2009:s läslista. 

 

I like a lot. 

Ah, en härlig 50-talsdeckare utan mobiltelefoner och mail och datorer. Underbart ibland! 

 

Denna klassiska Trenter utspelar sig i travmiljö. Först är huvudpersonen Harry Friberg i Genoa för att fotografera för ett travlopp. Där träffar han sin gamle bekant, reklammannen Halkan, som dessutom är mytoman.samt ett antal personer runt den svenske travaran Flying Boy, eller Pojken, som ska löpa i Neapel.

 

Ett par personer blir misshandlade av en man med batong och ett halvt vänsteröra. Vem?  

 

Vid återkomsten till Sverige efter ett mindre fiasko på travbanan hittas Halkan mördad – av någon i Kasperuniform som försvunnit över taket på hans hyreshus, med tre personer i huset som vittnen. Då är det dags att kalla in Vesper Johnson, polisintendent… 

 

Härligt och lite puttrigt och trevligt! Förvånande upplösning som vanligt 🙂 

 

Veckans tema hos Bokpotaten är ÖGON! 

Detta är en bok som jag läser om med jämna mellanrum, för jag tycker att beskrivningarna om popscenen på 60-talet är så söta. Men jag hade glömt att Olsson skriver om stjärtar och ändor på nästan varenda sida. Okej, inte riktigt, men det är ett fasligt tjat om stjärtar och ändor. Jag är verkligen inte pryd, men det blir tjatigt. 

Kanske att det är lite charmigt när huvudpersonen Richard går i högstadiet och tror att han är sjuk i huvudet som föredrar ändor framför bröst. 

 

Men, I digress. 

 

Början är i alla fall gullig – fem unga killar som startar ett band. De ställer till med kalabalik i skolaulan på sin första spelning, som för övrigt basisten får spela med en galosch på ena foten då han har tappat basen på den. Polis tillkallas och… tja, på den vägen är det. 

 

Richard och Thomas är bästisar. De ringer varandra varje söndag för att diskutera veckans topplistor och efter att de äntligen vågar gå på popklubb i Malmö är det klart. De ska starta ett band! 

 

Och den biten är ju söt, men sedan blir det tragiskt. Dock uppskattar jag gästspelet av Cornelis Vreeswijk, och en bit i slutet är så rolig, en beskrivning av någon som blivit lite galen och tror att han är Yassir Arafat ibland och Bengt Westerberg ibland. Sådant är ju roligt. 

 

Jaja. Jag vet inte riktigt om jag tänker läsa om den mer. Jag har haft den i närmare femton år skulle jag tro, det kanske är dags att den får återvända till sina sälla jaktmarker. Eller ja, den kom från Åhléns… 

 

Det är liksom underhållande, visst är det det, men det blir tradigt också. Tyvärr, för boken är egentligen mycket välskriven. Och Per Gessle gjorde faktiskt ett soundtrack till boken. 

 

Oj oj oj. Nog för att jag visste vilket temat är i denna boken, men av någon anledning trodde jag inte att jag skulle bli så berörd av den som jag faktiskt blev. 

 

När Magdalena Graaf var 19 år blev hon gravid och med sin frikyrkliga bakgrund betydde det giftermål. Och sedan gick det åt skogen. 

 

Hennes man Jorma misshandlade henne grovt både fysiskt och psykiskt och gjorde hennes liv till en mardröm. Efter mycket om och men vågar hon lämna honom. Hon slussas runt på olika kvinnojourer och flyttar till slut till sin barndomsstad Göteborg för att komma bort. Hon och hennes lille son får byta namn för att minimera riskerna för att de ska hittas av svinpälsen. 

 

Det slutar lyckligt. Numera är Jorma och Magdalena vänner och kan umgås på ett hälsosamt sätt för sin gemensamme sons skull. 

 

Men det är helt fruktansvärt att läsa detta. Nedbrytningen av en annan människa, det är förfärligt. 

 

Dessutom är boken riktigt välskriven. 

 

En viktig bok!