Kategori: Litteratur

2014: 107 – En man som heter Ove av Fredrik Backman

Det börjar dra ihop sig till ett år sedan jag läste En man som heter Ove för första gången och jag har tänkt läsa om den ett bra tag. Igår blev lagom, för jag var för trött för att börja på något tyngre, och jag blev färdig redan imorse, trots att jag har sovit rätt bra inatt. 
 
Och jag menar. Den är ju hysteriskt rolig denna gången också – men jag får nog säga att jag tänkte mycket mer på det vemodiga i berättelsen denna gången. Saken är ju den att Backman är så fruktansvärt stilistiskt stark att det går att blanda något jättesorgligt med något helt hysteriskt komiskt och komma undan med det. Eller, inte bara komma undan, men verkligen lyckas med att få fram båda budskapen. 
 
Jag älskar alla karaktärerna och jag älskar Oves uttryck och grannfejden och Parvaneh med temperamentet och katten. Och så Sonja förstås. Hon är med mycket även om hon inte är med. Och relationen till Parvanehs döttrar… äh, jag gillar allting utom det blonda mähät. Och pappan till ”bögpersonen” innan han skärper till sig. 
 
Detta är en helt fantastisk roman och jag kommer att fortsätta att läsa om den med jämna mellanrum. Dessutom är den signerad, inklusive Saab! 

2014: 106 – Sjöjungfrun av Stieg Trenter

Jag skrev så sent som i torsdags att Stieg Trenter aldrig blir rörig. 
 
Det fick jag ju ångra. Haha. 
 
Sjöjungfrun är helt vansinnigt krånglig. Den är bra och den håller intresset uppe, men den är helt vansinnig också. 
 
Harry Friberg kommer till sin studio och hittar ett spädbarn tillsammans med ett telefonnummer som han ska ringa om han inte kan ta hand om flickan. Numret går till bårhuset – och där vet man ingenting. Hastigt och lustigt samlar Harry ihop lite blandade barnsköterskor som ska ta hand om Sjöjungfrun – som han kallar flickan då hon har en sjöhäst i en länk om vristen. 
 
Och så blir det hela till en historia inom Sveriges redarelit, där Friberg och vännen Vesper Johnson reser runt lite grann och löser mordgåtor och motiv och arvstvister och… Ni vet. 
 
Nä, men det är inte så att det är en dålig deckare. Det är bara så att man blir alldeles utmattad. Här finns en sammanfattning, som i och för sig också är utmattande, men ni ser hur mycket olika karaktärer det är, bara till att börja med. 

Smakebit på søndag – 25/5 – Mot ljuset av Elin Boardy

 
Jag är en dag försenad med min smakebit – enbart för att boken jag läste igår var så dålig att jag inte ville tvinga den på någon, och klockan var mycket när jag började läsa nästa och den blev jag klar med imorse. Så – det får bli den jag börjar på i eftermiddag, nämligen Mot ljuset av Elin Boardy. Jag läste hennes Allt som återstår förra sommaren och älskade den, så jag blev glad när jag hittade denna på Akademibokhandelns pocketrea för ett tag sedan. 
 
Mot ljuset handlar om två systrar på resa till Sydostasien i efterdyningarna av andra världskriget. 
 
 
 

”Elly lägger handflatorna mot fönsterglaset, lutar pannan mot rutan. 

Härifrån ser hon bara blad: utbredda flikiga handflator, smala dolkar, vippande vasseggade. Rankor och grenar, slingrande griparmar som söker efter fäste för nästa blad, nästa krök av stammen. Vinden rör löven, det är en vägg som rasslar och raspar av rörelsen. En böljande yta som är stilla men aldrig helt stilla. Utanför fönstret syns kortklippta gräsmattor och tennisbanor, solstolar och promenadstigar. Där bortom är det grönt, ett snett ljus som faller över den väldigt massan av grönska. 
 
Det är livet som väntar på henne, äventyret!
 
Mitt i hennes tankar knackar det på dörren. 
 
– Ja? ropar hon. Yes?” 
 
Ur Mot ljuset av Elin Boardy, s.11, Månpocket: 2011
 
 
Fler Smakebitar finns hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 
 


2014:105 – Hypnotisören av Lars Kepler

Ja – jag misslyckades ju rätt kapitalt med det där att inte läsa mer Kepler, så nu tänkte jag att jag kan ju sluta cirkeln och läsa om Hypnotisören – den första superhajpade boken om Joona Linna. Jag läste den 2009 men mindes väldigt lite, förutom att det var väldigt våldsamt och hemskt. 
 
Och det är det ju. Det börjar liksom med en stor jäkla familjemassaker med lite lösa fötter och sånt, och så fortsätter det. I typ 700 sidor. Visst är det spännande! Och fascinerande. Men lite dåligt researchat kanske – det är väl inte sådär jättetroligt att det går att få tag på lite skalpeller och sprutor i ett öppet skåp i ett sjukhusrum, till exempel. 
 
Men. Jag googlade på boken förut idag för att kolla lite andra åsikter och ramlade över denna recension som jag har skrattat högt åt idag. Spoiler alert, typ, om någon inte har läst den. 
 
”Hypnotisören är en enastående blandning av ologiska samband, osannolika händelser och dåliga person- och miljöbeskrivningar. Några exempel: en pojke med punkterad lunga springer ifrån poliser och fortsätter hugga ihjäl folk till höger och vänster, ”pokemonbarn” mördar och hotar människor i en hamndocka samtidigt som mamman till ett nyligen kidnappat barn ägnar sig åt sex med en okänd man samtidigt som det kidnappade barnets pappas hypnospatienter ringer på mobilen! (suck). 
Slutscenen är bara den värdig ett nobelpris i litteratur, hör bara:
 
Hypnotisören hotas i den norrländska iskalla natten av den sinnessjuka kvinnan som utan anledning just klippt av nästippen av sin kvinnliga kamrat, samtidigt vill den store galne Bosnien-Serben ha sex bakifrån med den kidnappade pojkens fru utomhus i en snödriva (!) samtidigt som han hotar hypnotisören med ett gevär, och under tiden har den lille blödarsjuke kidnappade pojken vaknat och lyckas få igång en stor linjebuss som stod infryst under lager av snö och kör den i full fart rakt emot de andra! ” 
 
Liksom. Pokémonbarn? Nä, detta är faktiskt ingen bra bok. Men jag fick ju ett gott skratt i alla fall. 

2014: 104 – Drottningen och jag av Sue Townsend

 

Det är dagen efter parlamentsvalet i Storbritannien och kungafamiljen har blivit avsatt. De blir därmed förvisade till ett council estate, allihop inklusive drottningmoder och hovcorgin Harris. 

 
En helt otroligt rolig och dråplig historia om hur det går för dem med anpassning och nya bekantskaper. Sue Townsend var en av de roligaste författarna som någonsin skrivit ett ord, om du frågar mig. 
 
Många herrans år efter kom uppföljaren, Queen Camilla, som också är rolig men lite väl lång. Drottningen och jag är alldeles lagom på alla sätt och vis och jag rekommenderar den väldigt starkt. 

2014: 103 – Blocket av Karin Wahlberg

Ja – Karin Wahlberg levererar denna gången också. Jag gillar verkligen henne och hennes personer. 
 
Jag har ju läst böckerna i helt konstig ordning, och har undrat vad det är som har hänt Veronikas dotter Cecilia som gjort att hon blivit så illa medfaren – det är i denna boken som svaret på det kommer. På väg hem en sen kväll blir Cecilia attackerad och svårt misshandlad. 
 
En man åker från Oskarshamn till Lunds lasarett (där Cecilia ligger) för att undersöka sin oförklarliga yrsel. Han kommer aldrig mer tillbaks – vart kan han ha tagit vägen? 
 
Och vad är det egentligen som pågår i Cecilias umgängeskrets med unga läkare och studerande? 
 
Man listar ut vem mördaren är förhållandevis tidigt. Irriterande, kanske många tycker – men jag tänker såhär. Om du tittar på ett avsnitt av Columbo vet du vem mördaren är från första stund. Ibland är ju det intressantaste att förstå varför och sedan hur polisen eller vem det nu kan vara har kommit fram till sin slutsats. Någon tyckte att hela denna boken var ett antiklimax – det håller jag inte alls med om. 
 

Omslagsonsdag #45 – Hunden efter håren

Veckans tema hos Bokpotaten är hunden efter håren – snygga omslag, helt enkelt. 
 
Jag försökte hitta en bild på min utgåva av Lolita som jag älskar… och upptäckte att det finns massor av snygga omslag till just den boken. Därför har jag samlat snygga Lolitor, helt enkelt! Fantastisk roman, för övrigt. Många har lite fördomar om den, men det ska man inte ha för den är verkligen underbar. 
 
 

      

 
      

 
 
      

 
 
      

 
Mitt är det i mitten på undre raden! 
 

Tematrio hos Lyrans Noblesser: Norge!

Denna veckan har Lyrans Noblesser Norge-tema på trion! 
 
Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare. För svenska deltagare gäller att berätta om norska böcker/författare och för norska deltagare gäller då så klart att berätta om svenska favoriter. För er som möjligen inte vet om ni är mest norska eller svenska är valet fritt. 
 
 
 

Först och främst vill jag nämna Gerd Brantenberg och den underbara romanen Egalias döttrar. I romanen beskrivs ett samhälle där män är underställda kvinnor, och Brantenberg använder sig av språk för att påvisa alla skillnaderna. Pojken Patronius är huvudperson och vi följer honom genom livet, från att han inhandlar sin första PH med sin far, genom drömmarna att en dag bli sjökvinna, och till slut när han bestämmer sig för att slå sig fri från det utpräglade kvinnosamhället och gå med i en maskuliniströrelse som kämpar för alla människors lika värde. Boken kom ut 1977 och är en härlig feministisk historia – med ett viktigt budskap! 
 
För massor av år sedan lånade en kär kusin mig Naiv. Super. av Erlend Loe – en mysig liten roman om en man som får 25-årskris när han förlorar en krocketmatch, flyttar in i sin brors lägenhet när denne är bortrest, hoppar av universitetet, köper en bultbräda, leker med en boll och blir kompis med den lille pojken Børre som bor på samma gård. Han skriver listor och skickar fax och funderar väldigt mycket på det här med livet. För ett tag sedan läste jag Blåst av Loe, som är en helt absurd historia om en ung man som upptäcker att en kvinna börjar komma hem till honom sent på nätterna. Innan han vet ordet av har hon flyttat in. 
 
Och så förra årets kanske bästa läsupplevelse för mig – Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg. Jag skrev om den här. I vintras läste jag tredje boken om Jarle (har missat andra), Jag reser ensam som också var mycket bra – men inte i klass med Yngve. 
 
 
 

2014: 102 – Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert

Nu minsann ska jag skriva något som varken ni eller jag trodde att jag skulle skriva i förmiddags. 
 
Men – jag gapskrattade faktiskt åt sista delen av denna bok, som under del 1 (Italien) bara gjorde mig vrålhungrig, under del 2 (Indien) bara fick mig att somna alternativt drabbas av svår klåda – men som under fel 3 (Indonesien) verkligen blev riktigt bra. Den är naturligt rolig till skillnad från de andra delarna som kändes lite sit-com-skrivna på sina ställen (typ nu har jag pratat om pasta i fyra meningar, bäst att slänga in ett skämt). Jag läste en bit ur den på bussen i eftermiddags och började riktigt skratta så att jag fick behärska mig åt en bit där en medicinkvinna berättar om sina fertilitetsutredningar. 
 
Tiden som Elizabeth spenderar med en medicinman och senare kvinnan ovan är riktigt härlig att läsa om. Livet är så otroligt annorlunda, men till skillnad från Indien som kändes mest jobbigt så är det en skön blandning av det spirituella och det väldigt jordnära. Det är så mycket som är annorlunda men som till och med för en sådan som jag som inte riktigt tror ordentligt på någonting spirituellt känns väldigt inspirerande. Mycket av Indientiden kändes rigid. Jag kan inte se det nyttiga i att sitta still i tio timmar (!). Men – jag kan få en mycket bättre känsla av ritualerna på Bali. 
 
Originaltiteln är Eat, pray, love – och den är mycket lämpligare. Jag vet inte vem som satte den svenska titeln faktiskt. Men i Italien äter hon, i Indien ber hon och i Indonesien lär hon sig, till slut, att älska. 
 
Jag kommer aldrig att läsa om den och jag kommer aldrig att rekommendera den särskilt, men jag kommer heller aldrig att glömma sekvensen om bananvattnet på Bali. Som helhet är jag dock glad att min uppfattning ändrats till något ganska positivt till skillnad från förut. 

Smakebit på søndag – 18/5 – Blocket av Karin Wahlberg

 

Söndag igen och dags för smakebit! Nu var det väl egentligen meningen att jag skulle läsa Gösta Berlings saga eller Boktjuven härnäst, men med en Wahlberg i väskan som jag ännu inte läst, och som behandlar en händelse i serien som jag undrat över i senare böcker, så blev det Blocket i alla fall.

 
Denna smakebiten kommer ifrån prologen då jag alldeles precis börjat. Läs andras Smakebitar hos Mari här! 
 
 
 
”Frihet, tänkte han. De är fria. Brunbrända nakna armar, solblekt hår som spretade ut ur hårspännen och gummiband och blottade tunna nackar med mjuka gropar vid skallbasen. På något sätt värnlöst. Att mjukt lägga handen över, smeka försiktigt med fingertopparna. 
 
Den ena tittade plätsligt upp, såg rakt genom rutan på honom. Som om hon känt sig iakttagen. Han behöll kaffemuggen framför ansiktet, fixerade henne över kanten men log inte, fast det fanns all anledning. För hon såg bra ut och hade det där sällsynta suget i blicken. 
 
Strax därefter krokade väninnorna arm och gled över Kyrkogatan in i Lundagårds skugga. Han betraktade deras ryggar. Den söta gick kalvigt och en aning kobent i platta rosa skor. In under almarna förssann de mot Akademiska Föreningens rödteglade borg.” 
 

Ur Blocket av Karin Wahlberg, s. 9, Wahlström & Widstrand: 2006

 
 
 
 
En liten bonusgrej som jag upptäckte först nu är att boken är signerad av författaren! Jag som ondgjorde mig lite över att handla böcker på loppis när jag upptäckte att någon rivit ut halva första kapitlet i en bok i förra veckan är nu snarare nöjd… man kan ju bli positivt överraskad också!