Kategori: Litteratur

2014: 169 – Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald

Alltså, jag vet inte riktigt vad som hände här – för det var ganska längesen jag läste denna nu – men jag har uppenbarligen glömt av att skriva om den? Jättekonstigt, för jag tyckte om den väldigt mycket. 
 
Sara är 28 år, ett alldagligt biträde i en bokhandel i Haninge. Hon har brevväxlat med den äldre damen Amy i Broken Wheel, Iowa, under många år, och när bokhandeln slår igen och Sara blir av med jobbet bestämmer hon sig för att åka till USA och hälsa på sin väninna. 
 
Men, när hon kommer fram efter den långa resan visar det sig att Amy har dött – men lämnat huset åt Sara. 
 
Det är inte så vanligt med främlingar i Broken Wheel, men Sara tas emot av byns invånare, som alla hade en relation till Amy, på absolut bästa sätt – och hon finner plötsligt att hon faktiskt har vänner som inte bara är bokkaraktärer. Staden blir som ny, nya konstellationer skapas och Sara startar en bokhandel med alla Amys böcker. 
 
Men – snart är hennes tvåmånaders visum slut. Vad ska hända då? 
 
Ja, det är tyyyypiskt feelgood, och det är varmt och fint och roligt och trevligt. Är man bokälskare älskar man automatiskt Läsarna i Broken Wheel rekommenderar – och det får jag väl erkänna att jag är… 

2014: 168 – Adjö det ljuva livet av Camilla Henemark med Carina Nunstedt

Har varit lite nyfiken på Camilla Henemarks bok sedan jag hörde talas om den – hon är en fascinerande person som har levt ett minst sagt fascinerande liv.

 

Och därmed är ju detta en fascinerande bok om en fascinerande tid. Jag är född 1982 och kommer därmed inte ihåg så mycket av det som verkligen hände på åttiotalet – definitivt inte i nöjeskretsarna av naturliga skäl. Det är väldigt intressant att läsa om hur det egentligen var, en betraktelse från innersta cirkeln så att säga.

Carina Nunstedt har agerat spökskrivare, men jag vet inte – av det som jag tycker att jag har uppfattat om Camilla Henemark i intervjuer och t.ex Let’s Dance så känns det väldigt genuint, jag kan liksom höra hennes röst – och vissa formuleringar känns definitivt som hennes. Jag har en favorit, nämligen ”Efter den där kvällen kunde jag knappt hålla i en enkrona.”

Ja, det handlar förstås om kungen. Jag hade behållning av Den motvillige monarken, och detta går ju naturligtvis lite hand i hand.

Det är väldigt sorgesamt att läsa om hur fel det gick för Camilla – mycket på grund av att hon inte fått den hjälp och ”vård” för sin ADHD som hon skulle ha haft som yngre – men nu får vi väl hoppas att det går bättre. Jag hade förvånansvärt stor behållning av att läsa denna boken, och rekommenderar den gärna. Det är inte av sensationslystnad utan just – fascination. Och så är det ju alltid något speciellt med att läsa om eller titta på ett liv som är så långt ifrån ens eget…

Omslagsonsdag #64 – HÖST

Jag har inte varit med på någon Omslagsonsdag hos Bokpotaten på flera veckor, men denna veckan vill jag vara med, och temat är HÖST. Mycket lämpligt. 
 
Vissa av dessa vet jag inte riktigt varför jag kopplar till hösten, men vi kan väl kalla det för poetisk licens 🙂 Likaså är det sista omslaget förstås en tidning snarare än en bok, men omslag som omslag säger jag. 
 
      
 
      
 
    
 
 
      
 
 
     
 
 
 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – HÖSTRYSLIGHETER

 
Denna veckans tema hos Lyran är HÖSTRYSLIGHETER! Jag läser inte så mycket rysare och skräck, men jag ska försöka i alla fall. 
 
    

 
Smittad av Johanna Strömqvist läste jag i förra veckan, men har inte kommit mig för att recensera ännu. Det kommer! Den är både hemsk och haunting, men har även en väldigt speciell kärlekshistoria. 
 
Rebecca är för mig den ultimata psykologiska thrillern – den är helt fantastisk. Jag glömmer aldrig hur uppslukad jag var av den när jag läste den första gången. 
 
Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel dyker upp lite här och var i mina utmaningar, men den förtjänar det för herregud, så bra den är. Som jag skrev då så blir jag rädd bara av omslaget, och boken besviker inte. Så strålande. Och creepy. 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – PRISVINNARE

Usch, vad jag har varit kass på att delta i utmaningar på sista tiden – jag tycker ju att det är jättekul egentligen. Glömmer bort och blir distraherad, antar jag. Men nu vill jag vara med i veckans Tematrio hos Lyran, om än några dagar försent. Temat ligger rätt i tiden – det är nämligen prisvinnare, då Augustprisets nominerade blev offentliga i veckan! Jag har valt mina böcker just från Augustpristagare, för när jag började fundera på andra priser blev jag bara snurrig. 
 
      
 
Det var ju alldeles nyligen som jag läste Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Jag beskrev den som olik något annat jag någonsin läst, och det är den ju sannerligen. Jag ska säga att jag faktiskt har funderat ganska mycket på den i efterhand, vilket jag inte alltid gör. Mycket speciell. Vallgren fick priset för bästa skönlitteratur 2002. 
 
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell läste jag tydligen ungefär samtidigt som jag flyttade hem till Sverige. Det är och förblir en av de bästa ungdomsböcker jag har läst. Thydell är ofantligt skicklig – jag har läst Det fattas en tärning och Ursäkta att man vill bli lite älskad också – även de strålande. Thydell fick priset för bästa barn- och ungdomsbok 2003. 
 
Och så – självklart – en av de bästa romaner jag någonsin läst, Aprilhäxan av Majgull Axelsson. Jag har nog aldrig pratat med någon som inte har älskat den. För mig har den – allt. Såpass enkelt är det. Så otroligt fantastisk. 

2014: 167 – Mina hemligheter av Sophie Kinsella

Alla älskar Shopaholic-böckerna. Jag har bara läst den första och jag tycker inte att den är speciellt bra – så jag har inte lockats av att fortsätta. Men – jag tycker inte att Kinsella skriver dåligt, jag tycker bara att Rebecca Bloomwood är helt otroligt irriterande, och så låg Mina hemligheter i en hylla på loppisen i lördags och såklart att jag skulle läsa den. 
 
Och det gjorde jag och den var riktigt trevlig, faktiskt. Inget mästerverk men lagom underhållande. 
 
Emma Corrigan är tjugo-någonting, jobbar som assistent inom marknadsföring på ett stort globalt företag och ska snart flytta ihop med sin pojkvän, som jobbar på samma företag. Efter ett katastrofalt möte i Glasgow sitter hon på planet tillbaks till London där hon hamnar i business class bredvid en utländsk affärsman. Med tre vodka tonics innanför västen och en massa turbulens berättar hon en massa hemligheter för affärsmannen, som hon ju ändå aldrig kommer att träffa igen. 
 
Men – de landar levande i London, och naturligtvis dyker affärsmannen upp där hon minst anar det… 
 
Så, ja, det är ju en enkel och inte särskilt spektakulär historia, men den är charmig, rolig och rapp. Naturligtvis helt orealistisk på alla plan (!), men äsch, helt okej underhållning innan sovdags liksom. Jag kommer inte att fortsätta med Shopaholic-böckerna, men jag kan tänka mig att läsa någon mer fristående Kinsella. 

2014: 166 – Två nötcreme och en moviebox av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

Jag har lyssnat på denna flera gånger – det är som att lyssna på en väldigt lång podcast – men när jag hittade den i pappersformat kunde jag ju inte låta bli att köpa den för 2:-. Det gör man ju liksom. 
 
Underrubriken är ”Hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige” och det är ju verkligen en ypperlig sammanfattning. Filip och Fredrik är födda 1975 respektive 1973 så de är ju ett antal år äldre än jag (och dessutom killar), så allting kan jag inte känna igen mig i. Det har till exempel aldrig existerat några rökrutor på mina skolor, absolut inga rökintyg, och jag har aldrig sett en Betamaxkassett i hela mitt liv – men mycket annat kan man ju ändå känna igen. 
 
Och vissa saker kan man gapskratta åt. Och vid vissa tillfällen tycker jag synd om deras stackars föräldrar, haha. 
 
Det är så charmigt och trevligt skrivet och har verkligen allt det jag gillar med Filip och Fredrik. Jag vill nog ändå säga att jag föredrar att lyssna på den än att läsa, kanske för att jag ändå hör dem i huvudet när jag läser? 😉 
 
Och jag kommer att lyssna på den igen, och jag kommer med största sannolikhet att läsa den igen också. Och jag önskar lite att jag var åtta år äldre och kille uppvuxen i en småstad så att jag verkligen kunde känna igen mig i alltihop! 
 
Obs: Förordet är skrivet av Ian Ziering, Steve i Beverly Hills 90210! 

2014: 165 – Den vita massajen av Corinne Hofmann

Jag hittade Den vita massajen i Hvitfeldtskas södra aula under Bokmässeveckan efter en körövning, som del i #glömenbok-projektet, och blev jätteglad! Den har man ju hört talas om, att den ska vara så fantastiskt bra. 
 
Det är den inte. Den är förskräckligt dålig. 
 
Corinne Hofmann åkte på semester till Kenya med sin sambo 1987, fick syn på en massaj på en färja och bestämde sig genast för att lämna mannen i Schweiz och flytta till Kenya och bo i lite olika hyddor sådär. Massajen själv är väldigt tjusig men extremt svartsjuk, tuggar khat, dricker för mycket öl och är psykotisk som fasen, men han är ju hennes älskling! 
 
Naturligtvis får Corinne både malaria och missfall och lite hepatit och sådär, men det är ju inget som hindrar att hon ska bo i lerhyddor med massajens morsa, öppna butik, köpa Land Rovers och så vidare. Så gör man ju, helt naturligt! 
 
Ja, jag raljerar, men hon är så himla dum att man bara vill slå henne i huvudet med någon av alla dessa påkar som nämns i boken. Hon gör naturligtvis rätt i slutet, när hon flyttar hem till Schweiz med den gemensamma dottern då hotet om omskärelse kommer för nära, men sedan återvänder hon tydligen för det finns visst två böcker till… 
 
Och. Herregud. Det står ”koka chai” minst tre gånger på varje sida. Nästan i alla fall. 
 
Nä, fy katten. Jag glömde denna vidare med stor besvikelse, för jag trodde faktiskt att detta skulle vara en fantastisk bok. Hepp. 

2014: 164 – Det du inte såg av Patrik Sjöberg med Markus Lutteman

Det du inte såg kom ut ganska precis samtidigt som jag flyttade hem till Sverige, i april 2011. Jag kommer ihåg att det var en massa uppståndelse omkring det hela, men jag hade väl annat att tänka på just då för det blev inte av att jag läste boken. Men – jag hittade den på loppis och nu har jag läst den. Sträckläst, faktiskt. 
 
Jag gillar Patrik Sjöberg. Har alltid gjort, han är så himla opretentiös och verkar vara väldigt äkta rakt igenom. Boken är skriven tillsammans med Markus Lutterman (som nu skriver romaner tillsammans med Mons Kallentoft), men det känns som om man kan höra Sjöbergs röst rakt igenom. 
 
Alla vet ju vid det här laget att mycket av boken handlar om de övergrepp som Sjöberg och hans kolleger utsattes för av tränaren Viljo Nousiainen som mycket unga killar. Det behöver jag inte gå in på. Boken följer dock hela karriären fram till nu, mer eller mindre, och det är inte bara elände och hemskheter. Vissa bitar är otroligt roliga – berättelserna om Mästarnas mästare till exempel är riktiga höjdare. Dessutom – det är chosefritt – Patrik Sjöberg har gjort många dumma saker men han står för dem. Det är inte mycket som han försvarar sig mot, han erkänner att han har gjort puckade grejer och så är det inte mer med det. 
 
Mycket läsvärt och mycket viktigt. Jag lyssnade just på Sjöbergs Sommar från 2011 för övrigt – det kan jag också rekommendera.