Kategori: Litteratur

Kvinnoalfabetet – Bokstaven A

Linda, alias enligt O, har startat en ny torsdagsutmaning. Jag har inte hunnit ta itu med den förrän nu, men bättre sent än aldrig! 
 
Linda skriver: 
”Välkomna till en ny alfabetsutmaning. Ni som följt mig ett tag vet att jag har en förkärlek för utmaningar som innehåller alfabet eller geografiska platser och jag tyckte det var dags för en ny omgång. Denna gång blir det fokus på kvinnor, eftersom jag aldrig slutar förvånas över hur ojämlik den kulturella världen är (och resten av världen också förvisso). Tanken formades efter kampanjen #räknaryggar, då jag insåg att även jag har en ojämlik bokhylla.”
 
 
 
 1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på A?
 
Jag har inte läst någons svar förutom Lindas egna ännu, men jag misstänker att väldigt många kommer att ha svarat Astrid Lindgren – och det var det första jag kom och tänka på också. För visst är hon en stor favorit! Men om jag tänker mer på vuxenlitteratur, så svarar jag i dagsläget Anna Jansson. Jag tycker väldigt mycket om böckerna om Maria Wern, och ser fram emot att läsa hennes nya genre, med start på Ödesgudinnan på Salong d’Amour inom kort. 

 
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på A vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 

Kanske är jag förutsägbar nu, men mitt svar blir Amy Winehouse. Inte bara var hon en otrolig sångerska, hon var en helt fantastisk poet och ordkonstnärinna också. Jag har alltid gillat hennes musik, men efter att ha sett filmen och läst hennes pappas bok har jag lärt mig mer om henne och fått mer djup i kunskapen och uppskattningen av henne, känner jag. Fint. 

 
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på A, som är en stor favorit och som du tycker att fler borde upptäcka. 
Skagenmålarna är ju inte direkt okända, men när allt kommer omkring är det väl ändå männen som ställs fram mest och är de mest välkända namnen. Jag tycker väldigt mycket om Anna Anchers målningar. Hon anses ofta vara den mest moderna av hela gänget, och var faktiskt den enda av dem som faktiskt kom från Skagen – hon var dotter till hotelieren Brøndum. Hon studerade i Paris, vilket inte var sådär överdrivet vanligt på 1800-talet för kvinnor om jag har förstått det rätt, och hon målade ofta kvinnor i arbete vilket inte heller hörde till vanligheterna. Min favoritbild av henne, just idag, är Solskin i den blå stue som föreställer hennes och Michaels dotter Helga på just Brøndums Hotel. 
 
 
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på A har du ännu inte utforskat? 

Alltså, detta är heltokigt, men jag har fortfarande inte utforskat Chimamanda Ngozi Adichie. Trots att praktiskt taget alla vars litterära smaker jag respekterar och inspireras av älskar henne, så har jag inte läst något ännu. Men det ska bli ändring på det – jag ska köpa mig Americanah i födelsedagspresent nästa vecka, faktiskt. Så var det bestämt! 

 
Titta nu in hos enligt O och läs alla andras svar! Det ska jag göra 🙂 
 
 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – SÅN’T EN KAN ÄTA

 
Jag tänkte att detta skulle bli lätt som en plätt – men se, det var det inte! Jag är dock ganska nöjd med min nödlösning 😉 Fler Trios finns hos Lyrans Noblesser! 
 
      
 
Ja, jag är väldigt nöjd med den sista. Ni fattar väl? 😉 
 
Mintgrodornas återkomst av Karin Brunk-Holmqvist
 
En doft av apelsin av Joanne Harris
 
Lotus Blues av Kristina Ohlsson
 
Jag skriver detta fredag morgon men när det publiceras är det eftermiddag, så trevlig helg på er! 🙂 

2015: 111 – Mannen som gick upp i rök av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Ett brutalt mord begås i en suparkvart. Ingen har anmälts försvunnen. 
 
Martin Beck har semester. Han ska ut till skärgården med familjen och njuta av det vackra vädret och ledigheten. Och han får semester. I 24 timmar – tills det är dags att hoppa in och jobba. En svensk journalist är försvunnen i Ungern. Hans pass och tillhörigheter finns på ett hotell i Budapest, men inte han själv. 
 
Beck åker till Budapest för att få lite ordning i detta fallet, som eskalerat till minister- och Säponivå. Men väl där upptäcker han att han själv, om någon, verkar vara skuggad. 
 
Han får kontakt med ungersk polis och arbetet fortskrider… eller, gör det det egentligen? 
 
Denna är lite segare än de andra (få) Beck-böckerna jag har läst, men det gör inte så  mycket. Den är lagom lång och ganska lättläst ändå. Jag hade kunnat hyvla av ett par tre stycken ur persongalleriet, för vid något tillfälle tyckte jag att det var lite för många medelålders herrar inblandade (poliser, misstänkta… och så vidare) men man får vara lite selektiv med vad man väljer att fkatiskt minnas. Allt behöver man inte komma ihåg sådär jättenoga. 
 
Jag känner att jag skulle vilja se de här gamla Beck-filmerna när jag läser böckerna. Hoppas att de kan tänkas dyka upp på TV snart – gärna på statlig television, jag vill inte veta av att de dyker upp på fyran på söndagskvällar med ett stort reklamavbrott klockan 22. Jag börjar faktiskt jobba imorgon 😉 
 
(Ja, jag inser att det är precis det som kommer att ske nu. Självklart! ;)) 

2015: 110 – Systerskap av Katerina Janouch

Detta är del två ur serien om barnmorskan Cecilia Lund. Vilken succé den har blivit, och det är den förtjänt av. Det är riktigt bra böcker, som trots att de är så lättlästa har en hel del djupa och tänkvärda bitar. 
 
Cecilia lever nu varannan vecka-liv, vilket är otroligt ovant efter att normalt ha fyra barn och en make i huset. Huset ja, det ska ju säljas också förstås. Cecilia kastar sig in i jobbet på förlossningen, umgås med vänner och familj, men bär på en oerhörd ilska inom sig. Mamma Christina lyckas ordna med tider hos en framgångsrik (och dyr) parterapeut – kan John och hon dra nytta av att träffas och prata? 
Ett telefonsamtal ställer allting på huvud – och plötsligt vet Cecilia vad som måste ske. Eller? 
 
Parallellt med denna historia pågår drama i stan – en rad brutala övergrepp begås i stan – vissa filmas och dyker upp på nätet. Cecilias systerdotter Alex, den framgångsrika modebloggerskan försvinner, nätet blir en krigszon. Som Piratförlaget själva skriver: ”begreppet systerskap får en ny innebörd – vad händer när offret själv blir förövare” – mycket bra sammanfattning och frågeställning. 

Ja, jag gillar detta. Även id edna bok gillar jag vardagslivet och bitarna som utspelar sig på förlossningen allra bäst, men allt knyts ihop och fungerar bra tillsammans. Som så ofta kan man verkligen vilja fundera lite över det här med otroliga sammanträffanden, men egentligen ska jag inte säga så mycket om det för denna veckan har jag själv varit med om en fyra-fem stycken sådana. 
 
Ja, det är jättetrevlig läsning helt igeom, jag tycker om Janouch skarpt och ser fram emot nästa bok. Ja, jag har ju 6 stycken att läsa ikapp 😉 

2015: 109 – Istvillingar av S K Tremayne

Det var ett tag sedan jag läste en bok som jag skulle vilja läsa om i samma ögonblick som jag vände sista bladet. Men Istvillingar är en sådan. Wow, säger jag bara. 
 
Sarah och Angus är ett ungt, gift par som lever det perfekta livet i Camden, London. Förutom på ett plan. De sörjer djupt sin ena tvillingdotter, Lydia, som dog i en olycka fjorton månader tidigare, blott sex år. När Angus mormor dör och han ärver hennes hus på en ö i Hebriderna bestämmer de sig genast för att flytta dit. De måste bort från London och alla minnen, och starta ett nytt liv för sig och den kvarvarande dottern Kirstie. Kirstie och Lydia var enäggstvillingar, och så lika varann att föräldrarna var tvungna att måla en nagel på dem var som små för att kunna skilja dem åt. 
 
Men när de väl kommer upp till Skottland börjar Kirstie bete sig annorlunda än vanligt. Hon blir plötsligt duktig på skolämnen som hon tidigare kämpat med, hon börjar sjunga andra sånger – och till slut börjar hon hävda att hon faktiskt är Lydia. Att det var Kirstie som dog i olyckan. Och Sarah vet varken ut eller in. Kan sorgen och chocken ha gjort så att tvillingarna förväxlats? De har ingenting alls att gå på, förutom den levande tvillingens vittnesmål. 
 
Äktenskapet knakar i fogarna, gamla oförrätter kommer upp till ytan. Angus drickande eskalerar och Sarah snokar efter bevis på otrohet. 
 
Detta är, som lysande Bokdetektiven Kriss skriver i sin recension för Litteraturmagazinet, ”en hybrid av psykologisk thriller, spökhistoria och skräck” – ja, det är en strålande sammanfattning. Men, som jag lugnade en väninna häromdagen – det är inte blodigt, rått och läskigt som en del skräcklitteratur kan vara – inte en tillstymmelse till det. Och det gör ju faktiskt det hela läskigare. Jag tycker till exempel inte att splatterfilmer är det minsta skrämmande – det är det psykologiska och krypande som skrämmer mig… 
 
En oerhörd bladvändare och det bästa jag har läst i år – utan minsta tvekan. 

2015: 108 – Tre män i en båt av Jerome K Jerome

Sådärja! Äntligen har jag läst ännu en bok som jag tänkt göra i flera år. Och är nöjd med den saken 🙂 
 
Jag har haft någon sorts omedveten ihopblandning i huvudet av Tre män i en båt och Den gamle och havet tror jag – för jag har verkligen inte gått och tänkt att Jeromes lilla roman skulle vara rolig och underhållande. Men jo. Det är den ju. Den är fruktansvärt rolig. 
 
Den skrevs i slutet på 1800-talet med mening att den skulle vara en sorts histore- och guidebok till Themsen, men det råkade bli så att den blev för rolig för det. (Dock finns ju de bitarna kvar, och är väldigt intressanta tycker jag som ändå känner till landskapet någorlunda men inte vet särskilt mycket om det förutom städerna.) 
 
Tre unga superbritter – berättaren J, George och Harris – och glöm för guds skull inte hunden, Harris foxterrier Montmorancy! – skall för hälsans skull ge sig ut på en tur på Themsen. Leva lite fritt och vara lite ett med naturen och sådär. Det är lättare sagt för tre urbritter på den tiden. Men med gigantisk proviant och en gedigen utbildning ur läkarböckerna på British Library ska det väl ordna sig till det bästa? 
 
Vi kan säga så här – gillar man inte brittisk humor gillar man inte Tre män i en båt – det har jag erfarit när jag läst recensioner tidigare. Men gör man det är man i paradiset. I vissa bitar blir det där med läroboken lite väl tydligt, men det kan man hoppa över om det blir tjatigt. Jag har aldrig trott på det där att läsa precis varenda ord i en bok, om man inte absolut vill. Det finns bitar i mina favoritböcker jag hoppar över med glädje. 
 
Hunden är en stor behållning tycker jg. Berättelsen om varför han är som han är, eller kanske snarare om hur foxterriers är som de är, är underbar. 
 
Snabb, lättläst och passar mer eller mindre alla åldrar, vågar jag säga. Jag hade tyckt att den var rolig på lågstadiet likasom nu, och jag kommer säkert att läsa om den. Skulle gärna höra den som ljudbok uppläst av Stephen Fry eller Hugh Laurie, känner jag spontant… får forska i det. 

Smakebit på søndag – 9/8 – Kast med liten kniv av Sara Kadefors

 

 
Smakebitarna är tillbaks! Såhär sista semesterdagen känns det ganska bra att allting blir som förut igen 😉 
 
Veckans utdrag kommer ur Kast med liten kniv av Sara Kadefors. Jag började läsa igår eftermiddag och är redan nästan halvvägs – jag har verkligen sugits in av den och njuter i fulla drag! 
 
 
 

 ”De fortsätter prata. Jag vet inte om det handlar om Palmemordet. Vet bara att jag tycker att de ser fula och gamla ut. De har grånad skäggstubb och höga hårfästen, gulnande tänder och spännbuk. De spelar tennis och squash, ändå har de spännbuk. Jag borde slita av mig Joey Tempest-linnet och visa kroppen. På mig putar det inte det minsta, har aldrig gjort. Om alla män stod på rad här inne i bar överkropp skulle det bli tydligt att en av dem har karaktär. Han sitter varken på krogen och häller i sig öl på kvällarna eller trycker i sig feta middagar med viktiga kollegor. Han arbetar med kroppen, så som det var menat från början, istället för att sitta och jäsa framför en dator. Jag ser mig omkring efter Beata. Ingen reagerar när jag går.” 

 

Ur Kast med liten kniv av Sara Kadefors, Piratförlaget: 2012. 
 
 

Hitta och njut av fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! Och ha en riktigt solig, härlig söndag 🙂 
 

2015: 107 – Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt

Oooh! Äntligen har jag läst min första Hjorth / Rosenfeldt-deckare! Eftersom jag är lite kär i Hans Rosenfeldt kändes det ju rätt lämpligt att göra det. 
 
Och ja, det är jag glad för. Preecis som jag misstänkte var den mycket, mycket bra. 
 
Jag ska inte brodera ut texten särskilt mycket – men ja – detta är en deckare som har allt det där vanliga – mord, poliser, intriger, saker ur det förflutna – men även en ovanlig sak. Nämligen den före detta polispsykologen Sebastian Bergman (som är recovering sexmissbrukare, för övrigt) – som börjar arbeta med det aktuella fallet trots att han egentligen bara är i stan för att reda upp dödsboet efter sin mor. 
 
Min husgud Johanna Lindbäck (ja, jag vet, ni kommer att börja undra snart) skrev: ”Humor, driv, intressanta spänningar mellan huvudpersonerna, trovärdig historia, inte en kursiv mördare och inte ett flåsigt slut där hälften av trådarna lämnas oredovisade.” – och jag är ytterst villig att hålla med om alltihop. 
 
Svinbra debut och jag kommer att fortsätta att ta mig igenom böckerna. Sebastian Bergman har något visst, alltså. 

2015: 106 – Hey Dolly av Amanda Svensson

Hej Dolly. Vilken resa du tog mig med på! 
 
Jag läste Hey Dolly på en dryg timme. Dessutom på en telefon då plattan låg på laddning i ett hotellrum i Hufvudstaden. 
 
Vilken fart. 
 
Dolly är i tjugoårsåldern, rastlös, hyperaktiv, odräglig och skitsmart. I hennes närhet finns två syskon som hon inte förstår sig på, bäste vännen och grannen Marvin som är tio år äldre, en pojkvän, en gynekolog som är en väldigt stor del av Dollys liv kan man tycka och så några mer eller mindre tokiga vänner. 
 
Ja. Och en fiktiv rockstjärna också, som dyker upp lite varstans när Dolly får ångest och känner sig instängd. 
 
Det är väldigt svårt att försöka skriva någon sorts recension om Hey Dolly och jag misstänker att det är bäst att jag inte ens försöker börja med det för då blir vi sittande här hela dagen, men alltså – det är så oförutsägbart och bubbligt och irriterande och kliande att det är en fröjd åt det. Vad boken handlar om? Tja. Jag skulle säga att det är någon sorts sammanställning av allt som pågår i det där glappet mellan tonåring och vuxen. Som vissa av oss upplever betydligt senare än just runt tjugo, skulle jag tro. 
 
Det är egentligen tur att boken är så kort, för jag hade inte orkat med så mycket mer Dolly – men det menar jag på att ganska positivt sätt. Hon är så jäkla mycket – men det är väldigt skickligt av Svensson att skapa en huvudperson som är just så mycket på såpass få sidor. 
 
Detta är Amanda Svenssons debutroman – hon var bara 21 år när den kom ut. Respect liksom. Skitbra.