Kategori: Litteratur

Smakebit på söndag, 3 juni 2016 – Hälsningar från havets botten av Christina Lindström

 
Nu ska jag göra någonting jag aldrig gjort förut och ge er en Smakebit ur en bok jag faktiskt läst ut. Jag bestämde mig för Smakebiten redan igår, och hann sedan läsa ut den under dagen – men så får det bli. Nu vet jag ju i alla fall att jag kan rekommendera boken i sin helhet, och det kan man ju inte alltid annars 🙂 
 
Boken heter Hälsningar från havets botten och författaren är Christina Lindström, ni vet hon som skrivit den mästerliga Jack som kom ut i år. 
 
 
 

”‘Men jag ska på fest ikväll sa jag ju. Jag tar typ en macka med skinka innan jag går.’ 

 
Farmor anser inte att mackor är mat men hon blir lugn av skinka. Av tanken på proteinet som breder ut sig över brödet och tränger in i mina celler och får mig att växa och utveckla frontalloberna i hjärnan. Det är frontalloberna hon oroar sig för eftersom de utvecklas sist och går det fel med dem lär man sig aldrig att se konsekvenserna av sin ahandlingar. Hon säger det inte rent ut men man behöver inte vara tankeläsare för att räkna ut att hon är ganska besviken på farsarns frontallober.” 
 
Ur Hälsningar från havets botten av Christina Lindström, Wahlström & Widstrand: 2015
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 

Veckans ord – G

Ny vecka, ny bokstav, nya Veckans Ord! Vi är redan framme på G och orden är som följer: 
 
gata
 
givmild
 
groda
 
gråta
 
gröt
 
   

      
 
De fyra vindarnas gata är en prosabok av Evert Taube, om skaldens återkomst till sitt älskade Paris, sjungande en normandisk visa i taxin på väg till hotellet på Boulevard Raspail, nära Jardins du Luxembourg. Jag har inte läst den, men jag är väldigt nyfiken på Evert Taube i största allmänhet – allting utöver de visor och valser vi kan, alltså – människan, maken, fadern och vännen. Det kanske borde bli ett sommarprojekt! 
 
I Mary Ann Shaffers underbara roman Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap finns det många givmilda och varma karaktärer. Jag tänker särskilt på den småtokiga Isola, men även Dawsey, Sidney och Sophie. Hela boken är full av värme och generositet – även om det inte finns mycket att ta av på krigstidens Guernsey under ockupationen så delar man med sig av det man kan – vare sig det är potatisskal eller boktips. 
 
När jag var liten – och kanske än idag – hade mina föräldrar en bok som heter Samlade grodblad, full av felskrivningar och felsägningar. Jag älskar sådant, och har spenderat många timmar med den boken, och med olika websidor som samlar felhörningar i låtar – och med Lasse Anrells Sportgrodor. Det finns få saker som får mig att skratta så jag får kramp som några av Bo Hansson och Arne Hegerfors grodor. Jag menar – ”Och Sverige spelar med 4-3-3, trots att Stefan Schwarz är utvisad” och ”Thomas Gustafsson faller! Thomas Gustafsson faller! … Nej! Förlåt mig, han skymdes bara av en snödriva!” – ovärderligt, löjligt kul. 
 
Det finns inte så många böcker som fått mig att gråta – men det har givetvis hänt. (Jag brukar inte gråta så mycket till litteratur, jag gråter till bröllopstalet av prins Daniels pappa och sådant istället.) En, som jag är helt säker på att jag skulle börja gråta av även idag, är Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Detta lilla mästerverk. Så, så sorgligt. 
 
Och så gröt – jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att svara med Vilhelm Mobergs Utvandrarna på detta ord. Denna fantastiska svit, där korngröten spelar en stor och fruktansvärd roll i första boken. Ja, det äts en farlig massa gröt i alla böckerna, men det är väl just händelsen med Anna och gröten som man minns. Sorg och elände! 

Books on the Nightstand Sommarbingo

Nu har jag äntligen gjort min egen bingobricka. Jag tog en slumpad – men jag slumpade några gånger innan jag var nöjd. 
 
 

Största utmaningen lär väl bli graphic novel och klassiker jag inte läste i skolan fast jag borde ha gjort det – det finns ju en anledning till att jag inte läste dem i skolan. Och jag tänker ”skolan”, inte universitetet här – där finns det ju alldeles för mycket att plocka av, det ska väl vara lite svårt också. 

 
*tittar med fasa på Trägudars land* 

Smakebit på söndag, 29 maj 2016 – Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis

 
En lite sen Smakebit denna veckan – men bättre sent än aldrig, den som väntar på något gott… och så vidare 😉 
 
Veckans Smakebit kommer ur Millie Birds bok om döda saker eller Lost and found av Brooke Davis, och är en väldigt speciell liten berättelse om en sjuårig flicka och två pensionärer på rymmen. Ungefär så. 
 
 
 
”Karl ägde ingen dator, ingen skrivmaskin, inte ens ett tangentbord. Han skrev maskin på soptunnelock, i luften, på små barns huvuden, på sina ben. Han skrev frågor med fingertopparna innan han uttalade dem, bara för att kontrollera att han verkligen ville uttala dem. När Karl var ostörd i sitt eget hem, innan han flyttade hem till sin son, ritade han tangentbord på soffor, på väggar, på sitt duschdraperi. Han älskade händernas sätt att röra sig när de skrev, att fingrarna dansade gammeldans med varandra och gjorde hoppsasteg. Han hade tittat på sin mammas fingrar och senare på Evies, hur de studsade på tangenterna som vattendroppar på het asfalt, och tyckt att en kvinnas krökta fingrar när hon skrev maskin var lika eleganta och eggande som hennes fotvalv eller nacke.” 
 
Ur Millie Birds bok om döda saker, s. 73, av Brooke Davis, Månpocket: 2014. 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 

Veckans ord – F

Vi är framme vid bokstaven F i Veckans ord med enligt O, och orden att associera kring är som följer: 
fakta
farhåga
frihet
fylla 
förälskelse
 
   

 
      

 
Jag är dålig på att läsa faktaböcker, men jag älskar när jag får lära mig saker i skönlitteratur, där faktan helt enkelt är inbakad i berättelsen. Historiska romaner brukar ju vara väldigt bra på det där, så länge de är ordentligt researchade – men den bok jag tänker på som jag läst senast och lärt mig väldigt mycket ur är inte så historisk, bara drygt femtio år balåt – och det är Än finns det hopp av Karin Wahlberg. Där fick jag lära mig massor om polio som jag inte hade en susning om innan. 
 
I den utmärkta Granne med döden av Alex Marwood som jag just nu läser lever åtminstone en av huvudpersonerna med en ständig oro, ängslan, farhåga om att den som jagar henne ska hitta henne. Eller har han redan gjort det? Åh, det är så spännande. 
 
Jag har flera böcker av Jonathan Franzen i bokhyllan, men jag har ännu inte kommit mig för att läsa någon av dem. Den som står överst på listan är nog Tillrättalägganden, tätt följd av Frihet och Renhet. Som väl inte har någonting med varann att göra, utan bara råkar låta lika på svenska. 
 
Ernest Hemingway var ju inte direkt känd för att spotta i glaset. Och solen har sin gång innehåller både en och annan fylla – alkohol blir ett helt eget tema i boken, en sorts eskapism för karaktärerna. Men som vi vet är droger sällan rätt väg att hantera problem på… inte heller här. 
 
Den finaste skildringen av förälskelse som jag har kommit över i år är Det händer nu av Sofia Nordin. En så underbart fin berättelse om kärlek i unga år. 

Tisdagsutmaningen – Släktskildringar

 
Temat på Kulturkollo denna veckan är Tjocka släkten – bilden ovan är lånad från denna fina sidan och dök upp när jag bildgooglade just ”tjocka släkten” 🙂 
 
Tisdagsutmaningen följer såklart färg, och veckans fråga lyder: Har ni läst någon sådan där härlig roman som rymmer en hel släkts historia? Har ni sett någon film eller kanske kan ni tipsa om en TV-serie? Biografier om en släkt?
 
Jag är tydligen ingen jättefantast av släktskildringar och familjesagor, för det enda jag kunde komma på på rak arm var Sweet Valley Saga, ett par specialutgåvor av Tvillingarna som handlade om Jessica och Elizabeths förmödrar- och fädrer. Men det var ju ett tag sedan, och bättre kan jag nog. Så jag vände mig till trogna Goodreads och deras lista över populära familjesagor, och då kom jag på det självklara svaret – det är ju faktiskt en av mina absoluta favoriter alla kategorier!
 
   

   

 
   

   

 
Jeffrey Eugenides fantastiska Middlesex berättar historien om en grek-amerikansk familj. Calliope – Cal – föds som hermafrodit, och för att ta reda på var den genen har kommit ifrån behöver vi följa familjen bakåt. Det är fascinerande, vacker läsning – en helt otrolig roman som jag rekommenderar till alla och envar. Underbar! 

Sommarbingo!

Västmanländskan postade denna sommarläsningsbingobricka (säg det tio gånger snabbt medan du står på ett ben!) på Instagram igår och jag är frestad att haka på… visst ser det roligt ut? 
 
 
Jag har ju faktiskt lyckats fantastiskt bra med att hålla lästakten uppe i år, så jag kan ju bara tänka mig hur det blir i sommar, när man kan läsa längre på kvällarna eller bara plöja en hel bok i solen för att man… kan, vill och vågar. Typ. 
 
Hoppas förstås på andra sommarutmaningar också – Kulturkollo hade ju en riktig höjdare förra året med olika hashtags för varje dag – men det återstår att se vad det blir. Så jag hakar på bingon – men reserverar mig för att vissa böcker kanske även täcker upp Bokutmaningen och förstås Temaläsning 2016 också. 
 
Vilka som kommer att bli svårast att kryssa av? Science fiction, såklart. Men jag måste verkligen kliva ur min bekvämlighetszon vad gäller just science fiction och fantastik, jag är hopplöst inskränkt. 

Tematrio: Hemligheter

 
Veckans tema hos Lyrans Noblesser är hemligheter, och Lyran ber om texter som på olika sätt berättar om, speglar eller innebär hemligheter. 
 
Denna veckan var svårigheten i utmaningen att välja mellan alla dessa böcker som involverar hemligheter, på olika sätt! Jag valde snabbt bland mina första associationer och landade på tre favoriter: 
 
   

   

 

Rebecca var min första du Maurier – jag köpte den till råga på allt på anrika Strand Bookstore i New York och sträckläste den. Fantastisk spänningsberättelse med en hemlighet som lurar under ytan. 

 
Istvillingarna av S K Tremayne var en av mina favoriter under 2015. Oerhört bra – jag blev helt beroende av den och kunde knappt lägga ner boken för att typ duscha och göra andra aktiviteter som inte är förenliga med varken pappers- eller e-böcker… nu när jag äntligen fastnar för ljudböcker kan jag ju faktiskt lyssna i duschen, dock. Guld värt 😉 
 
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart är ett riktigt ärkeexempel på en familjesaga full med hemligheter. Extremt bra och också en stor favorit under 2015! 

Veckans ord – E

Veckans ord hos enligt O är denna veckan på bokstaven E, och är som följer: 
 
elefant
engagemang
envishet
epidemi
estetisk
 
   

 
      

 
Jag har varit småsugen på Sara Gruens Water for Elephants ett tag, då många vars omdömen jag brukar lita på och hålla med om hyllar den till skyarna – men så såg jag häromdagen att en god vän till mig som visserligen har lite annorlunda smak än jag men ändå brukar befinna sig på ungefär samma plats avskydde den. Antagligen kommer jag ändå att ge den en chans, men nog blir man lite osäker när man ser sådana totala sågningar? 
 
En karatktär som jag älskar och som visar ett stort engagemang i sitt yrke är Mr. Anderson, eller Bill, i The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky. Jag har själv haft turen att ha engagerade lärare under min skoltid när jag låg lite före i svenskan på lågstadiet – hade det inte varit för Monica och fröken Anna-Stina finns det en stor risk att jag bara hade varit totalt uttråkad i tre år och kanske tröttnat totalt på språk och litteratur. Så blev det, som bekant och som tur är, inte. 
 
Jag vet inte riktigt varför, men den första karaktären jag kom att tänka på när jag såg ordet envishet var Kate Ryan i Maeve Binchys fina roman Eldflugornas sommar. Hon drabbas av en olycka som gör att hon blir rullstolsbunden, efter att ha varit en extremt fysiskt aktiv person. Men hon ger minsann inte upp – hon ska inte förlora sitt liv bara för att hon förlorat kraften i sina ben. Hon var ganska envis innan också, ska tilläggas 🙂 
 
I Karin Wahlbergs första roman om Lasarettet, Än finns det hopp, härjar polioepidemin i Sverige. Jag blev väldigt fäst vid romanen även om jag tycker att det är lite väl mycket folk inblandade, och jag insåg hur lite jag faktiskt visste om polio. Fascinerande, lärorikt och mycket bra. 
 
Ännu en omedelbar association när jag läste ordet estetisk var till Sebastian Flyte i Brideshead Revisited av Evelyn Waugh. Åtminstone den unge Sebastian är en typisk estet – han vill inte veta av något som inte är skönt och vackert. Det är vin, arkitektur, blommor och konst för hela slanten för den unge Lord Flyte.