Kategori: Litteratur

Tematrio: Höstfärger

 

Hösten är onekligen på ingång – vädret imorse var det höstligaste jag har varit med om på länge! Eller ja. Sedan förra hösten då, antar jag. Veckans tematrio hos Lyran lyder: Berätta om tre böcker som har någon av höstens färger i titeln! 

 
      

 
Jag tyckte mycket om Joanne Harris En doft av apelsin, eller som den heter i original, Five quarters of the orange. Mycket speciell bok med mycket speciella karaktärer. 
 
Röda vita rosen av Mariette Glodeck köpte jag av en slump, men blev väldigt förtjust. Rekommenderar varmt – en intressant och riktigt spännande relationsroman. Uppföljaren Den sista dagen i december är också mycket läsvärd. 
 
Ängel i grön klänning är en av mina favoriter bland Anita Eklund Lykulls ungdomsromaner. Jag gillar alla, men den är mästerlig. Vi följer Ann-Ida och lillebror TomTom som blir ensamma kvar när deras föräldrar dör i en trafikolycka. 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 39

 
Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen är inte riktigt mitt expertområde, men jag ska försöka svara utifrån vad jag själv tänker: 
 
Ska man styra barns läsning? Ska barnen få välja att läsa precis det de vill, eller ska man tvärtom jobba för att försöka få dem att läsa en viss sorts litteratur? Vad är viktigast, att barnens läslust bevaras, att barnen utmanas i sin läsning eller att barnen tar del av vissa välkända böcker beroende på sin ålder (klassiker, litteraturkanon). Och måste det ena verkligen utesluta det andra? Ska deras litteraturval skilja sig åt hemma och i skolan? 
 
Jag tror att det viktigaste är att barn läser, inte vad de läser. Och inte heller hur de läser – det må vara böcker, serietidningar, på iPad eller på datorn. Eller ljudböcker! 
 
Jag tror definitivt att läslusten är allra viktigast. Det är klart att man ”måste” utmana barn i läsningen också, annars blir det ju tråkigt och jag tror inte att det är jättebra om tioåringar fortfarande är fast i Max potta – men jag tror att barnen utmanar sig själva också, blir intresserade av svårare och kanske mer spännande böcker med åldern. 
 
Klassiker och litteraturkanon kan man ta itu med när man blir äldre tycker jag. Emma Hamberg berättade i SöndagsMorgan i söndags om när hon gick i högstadiet och ville skriva bokrapport om Jackie Collins istället för någon klassiker. Jag har en liknande erfarenhet – min svensklärare Karin lät mig slippa Trägudars land i åttan eller nian, hon förstod att det inte var den sortens böcker jag ville läsa och det hade hon ju alldeles rätt i. 
 
Och jag har allt tuggat i mig klassikerna ändå. Mer eller mindre motvilligt, visserligen – men vad spelar det egentligen för roll om jag har läst och uppskattat dem när jag varit 25+, eller om jag hade plågat mig igenom dem och avskytt dem på högstadiet eller gymnasiet? 
 
Litteraturvalet i skolan och i hemmet skiljer nog på sig ganska spontant, skulle jag tro. De böcker som vi hade som högläsning på låg- och mellanstadiet var i somliga fall sådant jag hade valt själv (Bert och Sune) och i andra sådant jag definitivt inte hade plockat upp (Bilbo, Oliver Trist Twist och Robinson Crusoe) men ändå hade stort utbyte av. Men annars läste jag gärna Britta och Silver och Nan Inger Östman, som kanske inte lämpar sig för allas intressen i skolan. 

Smakebit på söndag, 25 september 2016 – Björnstad av Fredrik Backman

 

Jadå, jag hinner allt vara med denna veckan också! Har haft en helt fantastisk helg, mer om det senare. Dagens Smakebit kommer ur Björnstad, Fredrik Backmans rykande nya roman. Jag blev så full i skratt av första raden och detta är ingen rolig bok såsom Backmans tidigare, men man känner igen hans säregna humor ändå. Som här. 

 
 
 

”Vad är det med män, har de en annan densitet än kvinnor eller? Hur kan det komma sig att snoppar alltid flyter upp till toppen i varenda hierarki? 

– Okej… men om din kund har gått med på villkoren så… 
– …så är det mit jobb? Dra åt helvete! Är det inte mitt jobb att se till kundens bästa? 
 
Kollegan hoppar upp och ner av ilska så att klackarna gör märken i Miras kontorsgolv. Mira gnuggar sin panna. 
 
– Ja, jo, men kanske inte när kunden VILL att du ska… 
– Mina kunder vet fan inte vad de vill!” 
 
Ur Björnstad av Fredrik Backman, Piratförlaget: 2016 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 

Veckans ord: M

Veckans ord hos enligt O har kommit fram till bokstaven M! 

Orden ifråga är: 
 
mamma
 
minus
 
modig
 
mördare
 
mörker
 
   

 
      

 
I oktober kommer Alex Schulmans nya bok ut, Glöm mig. Den handlar om hans mamma och hennes alkoholism. Det lär bli en hemsk bok att läsa, men samtidigt både viktig och fascinerande. Jag tycker att Schulman är en skicklig skribent och att döma av intervjuer jag har hört och läst om den är detta en ny sida av honom. 
 
Jag har ännu inte läst något av Stefan Ahnhem, men jag vill gärna göra det. Hans senaste bok heter Arton grader minus – nu blir det förstås inte den jag börjar med, men den verkar väldigt spännande! 
 
En hjältinna som genast kommer till mig när jag tänker på någon som är modig är Katniss Everdeen i Hungerspelen. Fantastiska böcker av Suzanne Collins. 
 
En de bästa böcker jag har läst hittills i år är Flickorna av Emma Cline, där en grupp unga flickor blir mördare under influens av en karismatisk ledare inspirerad av Charles Manson. Läs den, om du inte redan har gjort det! Jag är ju inte ensam om att älska den. 
 
Jag håller just nu på att läsa Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll. Har inte kommit så långt ännu, men det är ingen tvekan om att det finns mycket mörker i berättelsen. Åh, så välskriven den är! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 38

 
Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen lyder denna vecka: 
 
Vad föredrar du – att välja sådana böcker som du vet att du kommer att tycka om eller att läsa varierat för att utmanas i din läsning? Föredrar du alltså att läsa en genre du är van vid eller väljer du hellre nya genrer? Gillar du att prova böcker från för dig nya världsdelar eller böcker som handlar om för dig nya ämnen, eller föredrar du det hemtama som du vet är säkra kort? 
 
Jag är väldigt tråkig och läser väldigt homogent. Deckare, feelgood, chicklit, YA, lite historiskt, lite biografier – och det mesta utspelar sig i Sverige, Storbritannien eller USA. Kanske Frankrike, kanske Australien. Och ja, jag tenderar att söka mig till sådant som jag ”vet” att jag kommer att gilla. 
 
Men – bokcirklande har fått mig att läsa sådant jag annars inte skulle ha valt, såsom Flykten som vi just läste. Den och Den osynlige väktaren betyder att jag har läst två spanska böcker på ganska kort tid, vilket förstås fortfarande inte är så långt borta men ändå ett område som jag inte brukar hamna i. 
 
Jag vill väldigt gärna utmana mina egna begränsningar, och blev väldigt glad när Oskar bestämt att vi ska läsa sci-fi nästa månad eftersom jag verkligen måste bredda mig lite grann. Nu föll valet på en bok jag redan läst, Fahrenheit 451, men jag läste den för sexton år sedan ungefär, och vill gärna läsa om den. Kanske kan den få in mig på lite mer av den varan? Just sci-fi och fantasy är sådant jag egentligen inte ”gillar” – men visst har jag fallit pladask för Harry Potter, Engelsfors och Hungerspelen. 
 
Nästa år borde jag se till att läsa minst två böcker i månaden som inte befinner sig i min standardzon. Kom ihåg att jag har sagt det när jag börjar lista brittiska deckare och svensk chicklit igen i januari, okej? 😉 

Smakebit på söndag, 18 september 2016 – Flykten av Jesús Carrasco

 

Det är söndag igen! Jag tog ordentlig sovmorgon imorse – var visserligen uppe sent också – men har fått mycket gjort ändå. Pappa kom förbi för att hämta deras resväska och lämpa av servisen jag köpte på auktion förra sommaren (slow starter, moi?) samt lite grejer de köpte till mig i Ullared i veckan, bl.a ett par ugnsformar, så jag har roat mig med att möblera om i skåpen för att få plats med allt. Och det gick, tro det eller ej! 

 
Nu sitter jag och dricker kaffe, rekar bluetooth-högtalare och lyssnar färdigt på boken som blir veckans Smakebit – Jesús Carrascos Flykten. Det är dagens bok i bokcirkeln, nämligen, så det är i grevens tid. Utdraget jag bjuder på är början på första kapitlet.  
 
 
 
 
”Från gropen där han låg kunde han höra ekot av röster som ropade efter honom, och som om de hade varit syrsor försökte han avgöra var i olivlunden de olika männen befann sig. Skrik likt förbrända busksnår. Liggande på sidan och med uppdragna knän var det precis att han fick plats i gropoen, även om han knappt kunde röra sig. Armarna om knäna eller under huvudet, och så en ytterst liten nisch där han hade tryckt in ränseln med proviant. Taket bestod av avskurna olivkvistar, som han hade lagt över två kraftiga grenar som fick fungera som takbjälkar. Han spände halsmusklerna och lyfte huvudet för att bättre kunna höra, och med halvslutna ögon lyssnade han sedan efter den röst som hade tvingat honom att fly. Han kunde inte uppfatta den, och inte heller hörde han några hundskall, vilket gjorde honom lättad eftersom han visste att bara en väldresserad hund skulle kunna hitta hans gömställe. En jakthund eller en skicklig tryffelhund. Eller kanske en engelsk blodhund, en sådan med korta, kraftiga ben och slängande öron, som han hade sett en gång i en tidning någon hade haft med sig från provinshuvudstaden.” 
 
Ur Flykten av Jesùs Carrasco, Natur och Kultur: 2015. 
 
Det är en vacker, innerlig och fruktansvärd berättelse. Mycket välskriven. 
 
 
Nu ska jag hämta min sista tvätt, och sedan fixa lite lunch. Därpå blir det att göra mig i ordning och åka ner på stan. Kanske köpa högtalare samt glasburkar till marmelad, och sedan till Kopps för att träffa gänget. En härlig dag! 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar!
 

Vem är du i… Engelsfors?

 

Dags för Vem är du? hos Lyran – denna veckan är frågan vem vi ”är” i Engelsforstrilogin. Ni vet – Cirkeln, Eld och Nyckeln – den fantastiska trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren! 

 
Det är ett tag sedan jag läste böckerna nu, men ur minnet och med lite googlingshjälp tror jag att jag är, eller åtminstone var i tonåren, mest lik Minoo. Duktig i skolan och ganska ambitiös men med en rejäl dos prestationsångest och rädsla för att inte räcka till och vara bra nog. 
 
Jag har fortfarande en stor släng av duktig-flicka-syndrom, jag har svårt att säga nej till folk och vill alltid vara till lags – men jag är nog betydligt bättre på det än vad jag var när jag var yngre. 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 37

 
 
Vilken bok ser du mest fram emot att läsa bland höstens kommande böcker? Eller läser du någon serie där du ser fram extra mycket emot nästa del? Eller har du någon favoritförfattare där du knappt kan vänta tills hen släpper en ny bok? 
 
Oh, kära nån, vilken fråga! Denna hösten är nämligen helt otrolig vad gäller utgivning. Jag vet inte riktigt om jag ska skriva en jättelång lista nu, eller om jag ska försöka hålla mig koncis. 
 
Men äsch. De flesta av er som läser här är väl intresserade av såväl böcker som (förhoppningsvis) något om vad jag har att säga om saken, så… vi kör väl? Jag ska dock försöka hålla mig någorlunda kort – jag hade nämligen kunnat hålla på i timmar! 
 
 
Först och främst är jag otroligt sugen på Fredrik Backmans nya, Björnstad. Piratförlaget har varit snälla och givit mig ett recensionsexemplar, så jag ska läsa den här i dagarna. 
 
Likaså Mhairi McFarlanes Finns det en finns det flera – den plockade jag upp igår och ska också läsa inom kort, antagligen börjar jag redan ikväll. 
 
Mornitologen av Johanna Thydell ska bli väldigt kul att läsa. Har hört flera intervjuer med henne de senaste veckorna och jag är väldigt pepp på den. 
 
 
Mindfulness för losers av Christoffer Holst lär vara en riktig pärla. Mitt hjärta går på var ju helt otrolig! 
 
Trots att jag egentligen inte var överförtjust i Försoningen av Hannah Widell och Amanda Schulman ser jag fram emot del 2 i serien, Flykten. Det är väl just det – verklighetsflykt! 
 
Aftonland av Therese Bohman ser jag också fram emot – jag älskade Den andra kvinnan. 
 
 
En av mina absoluta favoriter, Jennifer Weiner, släpper en samling krönikor eller essäer som heter Hungry Heart i höst. Kan knappt bärga mig! 
 
Caroline Kepnes Gömda kroppar kom visserligen ut i augusti, men jag har ju inte läst den ännu så den får bli en höstlängtan. 
 
Jag har halkat lite efter med Jodi Picoult, som jag annars tycker väldigt mycket om. Jag läste House Rules (Jacobs värld) när den kom ut, men annars ligger jag bakom. Nu släpper hon en ny i höst som heter Small great things som ska bli kul att läsa. 
 
Wally Lamb, som skrivit den underbara She’s come undone släpper också en ny bok i höst, I’ll take you there. 
 
                                
Ser också fram emot att läsa, eller lyssna på, Sanna Brådings självbiografi För mycket av allt. Jag tror att hon har mycket att berätta! Andra självbiografier jag har tänkt lyssna på (just biografier är trevliga som ljudböcker) är Vad ska en flicka göra? av Annika Lantz, Riktiga Elsie av Elsie Johansson och Hela Kakan av Kakan Hermansson. 
 
På sex meters djup av Denise Rudberg, nytt om Marianne Jidhoff, blir också roligt. 
 
Och ja, som sagt. Jag skulle kunna fortsätta, men det är väl bäst att jag försöker sansa mig 😉 

Tematrio: Bokhandel, bibliotek, böcker

 
Lyran skriver: Berätta om tre bra fiktiva texter som handlar om läsning, böcker, bibliotek, bokhandeln osv!
 
                 

 
Man tänker väl att böcker som utspelar sig i en bokhandel är mysiga. Caroline Kepnes Du är allt annat än mysig – men den är helt fantastiskt bra. Det är intressant att läsa en psykologisk thriller som berättas av en fullfjädrad psykopat – jag kan knappt bärga mig för uppföljaren, Hidden Bodies. 
 
Bookends är en av Jane Greens bästa romaner, tycker jag – just Jane Green är en av de författare som jag tyckte var bättre i början av karriären. Kanske för att hon inte hade hunnit uttömma och återanvända varenda idé och kliché! Bokkaféet som Cath och Lucy öppnar låter som en dröm i norra London. 
 
84 Charing Cross Road av Helene Hanff är en underbart rar berättelse som delvis utspelar sig i en bokhandel – också den i London. Det är en brevroman där brevväxlingen sker mellan New York och – ja, du har gissat det – en bokhandel på 84 Charing Cross Road. För inte så längesen var Charing Cross Road fullspäckad med boklådor – både små indiebutiker och de stora kedjorna. Nu är det väl nästan bara Foyle’s kvar – som visserligen inte är fy skam, men de amerikanskinspirerade steak houses och brötiga kedjerestauranger som har tagit över gatan är betydligt mindre inspirerande. 

Veckans ord: K

Veckorna rusar förbi och det är redan dags för bokstaven K i Veckans ord hos enligt O. 
 
Orden är som följer: 
 
kamp
 
klagomål
 
komisk
 
kontrollera 
 
känsla
 
Jag har ännu inte läst Karl Ove Knausgårds Min kamp–svit, och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag borde göra det heller. Dels känner jag många som verkligen älskar dem, men dels säger en av de personerna att hon inte tror att jag skulle gilla dem – tro det eller ej så tror hon att jag är för ung för dem. Vi får väl se, jag tänker att jag kanske kan börja med att lyssna på ettan så smått. 
 
En av de böcker som får flest klagomål ifrån föräldrar och andra vänner av ordning i USA – var annars? – är Khaled Hosseinis underbara Flyga drake. Jag har inte sett filmen själv, men tänk att han som spelar huvudrollen numera är med i Icareklamen. 
 
Det mest komiska jag har läst på sistone kommer ur Miranda Harts bok Is it just me? och förtäljer historien om när Miranda i tonåren var på barnkalas, vände sig om för att lyfta upp sin gråtande lilla kusin utan att egentligen titta vad hon gjorde – förrän hon upptäckte att hon hade lyft upp den kortvuxna mamman till ett annat barn istället. 
 
En av mina favoritböcker i år är Du av Caroline Kepnes. Berättaren är en vansinnig psykopat som spenderar mycket tid och möda på att manipulera och kontrollera sin omvärld. Fantastiskt bra bok. 
 
Jag har inte heller läst Prins Charles känsla av Liv Strömquist ännu, men jag har stora planer på att reservera den på biblioteket inom kort och plöja den en regnig eftermiddag.