Kategori: Litteratur

Veckans ord – P

 
Jag har lyckats hoppa över både N och O i Veckans ord, ser jag – jag får ta och skärpa till mig! Och nu är jag flera dagar försenad också, men så länge man hinner före torsdag borde det väl räknas… eller? 😉 
 
Orden på P är: 
 
partner
 
pensionär
 
pris
 
publik
 
pärla
 
När jag tänker på partner i litteratur hamnar jag automatiskt i deckarnas värld. Ett ”partnerskap” jag gillar, som väl även blev ett privat partnerskap, är Anders Knutas och Karin Jacobsson i Mari Jungstedts böcker. En ännu mer intressant partnerrelation om du frågar mig är Vera Stanhope och Joe Ashworth i Ann Cleeves serie. 
 
En pensionär som har väldigt svårt för att hålla sig borta från arbetslivet är Samuel Rosenbaum i böckerna av Olov Svedelid och Leif Silbersky. Min moster lånade mig tre av dem en sommar när jag var 13-14 någonting, det var mina första riktiga deckare och jag fastnade totalt. Otroligt spännande rättegångsdeckare, med en rejäl injektion judisk kulturhistoria. Efter ett tag blir det lite tjatigt när han ska tacka nej till fall efter fall som man vet att han till slut åtar sig, men de är ändå riktigt bra. 
 
Jag har ännu inte hunnit läsa Meg Wolitzers Hustrun, men har läst mycket om de och förstår att den inleds när paret i huvudrollerna är på väg till Helsingfors, där maken ska ta emot ett prestigefyllt pris. Hoppas verkligen hinna med den nu i höst. 
 
En av många som drog storpublik på Bokmässan i år var Jonas Gardell. Jag älskar alla hans böcker, men en som kanske inte får så mycket uppmärksamhet är Så går en dag från våra liv och kommer aldrig mera åter. Den är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, allt på en gång – och det är väl just där som Gardell excellerar. Man sätter skrattet i halsen, sedan sätter man gråten i halsen, sedan skrattar man igen… ja, ni vet ju. 
 
En av mina favoritböcker från pluggtiden är Köksgudens hustru av Amy Tan, som vi läste i kursen Post-Colonial Fiction. Huvudpersonen heter Pearl, och får vara min pärla här. 

Vem är du i… Mumindalen?

Jag hoppade över flera utmaningar förra veckan – jag hade för mycket annat på gång – men kanske kan jag ta igen ett par stycken ändå. 
 
I fredags var det dags för Vem är du? hos Lyran och denna veckan är frågan Vem är du i Mumindalen? 
 
Nu är det så att jag nästan inte läst någonting om Mumintrollen. Oklart varför, men antagligen har det med att göra att jag började läsa så tidigt själv, och när jag blev stor nog för Mumindalen valde jag väl annat helt enkelt. Men jag kommer ihåg Vem ska trösta knyttet? från dagis. 
 
Men jag gjorde testet på den officiella Muminsidan – två gånger, eftersom jag inte alls förstod första resultatet, och antingen är jag Muminpappan eller Snusmumriken. 
 
 
Först blev jag alltså Muminpappan, för att jag har ett så vilt förflutet med en massa äventyr och grejer. Nja, det stämmer väl inte riktigt. Fast det är klart, jag har många minnen! 
 
Sedan Snusmumriken, då jag tydligen hellre skriver en dikt än har ägodelar. Nja, kan vi väl säga om det också – på sätt och vis är det helt korrekt, på andra sätt och vis är det alldeles uppåt väggarna… 
 
Jag har faktiskt tänkt att jag ska läsa Mumin nu i vuxen ålder, då jag förstår att det är en stor favorit hos många. Nu blev jag påmind! 

Smakebit på söndag, 16 oktober 2016 – Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten

 
Jag fick den underbara samlingsvolymen av Bodil Malmstens loggböcker – som heter just Loggböcker 2005-2013 av Modernista som recensionsexemplar för ett tag sedan. Det fina danska bandet har sedan dess ömsom legat på mitt nattduksbord, ömsom på köksbordet, ömsom på soffbordet… men jag blir lite överväldigad av böcker på 540 sidor. Men jag vill så gärna läsa! Därför har jag nu beslutat mig för att läsa dem en i taget, dock i samlingsvolymen – det blir lite mer hanterbart på det viset. Och lustfyllt! Och jag vill ju verkligen inte att läsning ska kännas tvungen, och särskilt inte då när jag verkligen vill läsa. 
 
Därför behandlar jag dem som fem böcker, nu, åtminstone på Goodreads och eventuellt även i bloggen för enkelhets skull. 
 
Veckans smakebit kommer således ur den första loggboken. Året är 2005 och utdraget råkar vara väldigt lämpligt just denna vecka, när Nobelprisets litteraturpristagare just tillkännagivits. Det var faktiskt inte det minsta planerat – ibland när det är dags för Smakebit bläddrar jag lite framåt eller bakåt så att texten inte ska bli för lösryckt eller oförklarlig, eller mitt i något jättelångt resonemang som tar upp flera sidor. Detta är snarare kärnfullt och mycket lämpligt. 
 
   

 
 
 
Bästa Bodil Malmsten
 
Vem ska få årets Nobelpris i litteratur? 
Hela den nanomikroskopiska minoritet av mänskligheten som orkar bry sig om det, håller andan inför tillkännagivandet. 
Jag tillkännager att det blir Ryszard Kapuscinski. 
År 2004 var det Elfriede Jelinek. 
En tidningsredaktör bad mig skriva en notis om pristagaren och det gjorde jag. Mest för att Elfriede Jelinek liksom många andra nutida österrikiska författare blivit kallad för Thomas Bernhards barn. 
Vilket jag skriver i notisen som avslutas att – enligt mig – Thomas Bernhard lika gärna kunde ha fått priset postumt direkt.
 
Ur Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig av Bodil Malmsten
 
Just det året vann Harold Pinter priset. Jag hade just läst honom i någon kurs på universitetet, jag tror att den hette Post War British Drama, och det var hemskt roligt att ha läst pristagaren, och dessutom verkligen gillat det, särskilt i faktiskt samband med prisutdelningen. Det brukar inte hända mig, så att säga… 
 
Jag njuter verkligen av Bodil Malmstens texter. Betydligt mer nu när jag har tagit bort stressmomentet. Nu kan jag plocka upp boken och läsa några rader – de flesta textsegment är bara några rader – för njutnings skull medan kaffet blir klart eller riset ångar färdigt. 
 
Nu ska jag iväg på Choklad, lakrits och delikatessfestivalen i Eriksbergshallen med Sofia strax. Ska bli intressant, jag har aldrig varit på någon livsmedelsmässa tidigare. Matllagning är ju faktiskt ett av mina största intressen. Jag gillar både choklad, lakrits och delikatesser, även om de inte är mina stora intresseområden (nå, det beror på hur man definierar delikatess, förstås – är det ost och sånt så absolut!) och jag kan tänka mig att det finns mycket vackert att titta på om inte annat. Säkert att smaka på också. 
 
Önskar er en riktigt härlig söndag! 
 

Forever young av Bob Dylan

Mitt besökarantal har skjutit i höjden sedan i torsdag – jag förstod att det antagligen hade något med Nobelpriset att göra, men kunde inte riktigt komma på vad – så mycket har jag inte skrivit om Bob Dylan tidigare. Men nu kom jag på det – självklart! 
 
I februari 2014 fick nämligen en av de vackraste texterna jag vet, Forever Young, vara Dagens dikt hos mig. Vi kan gott ta en repris av den, för den är underbar. 
 
== 
 
May God bless and keep you always

May your wishes all come true
May you always do for others
And let others do for you
May you build a ladder to the stars
And climb on every rung
May you stay forever young
 
Forever young
Forever young
May you stay forever young
 
May you grow up to be righteous
 
May you grow up to be true
May you always know the truth
And see the light surrounding you
May you always be courageous
See the light and be strong
May you stay forever young
 
Forever young
Forever young
May you stay forever young
 
May your hands always be busy
May your feet always be swift
May you have a strong foundation
When the winds of changes shift
May your heart always be joyful
May your song always be sung
May you stay forever young
 
Forever young
Forever young
May you stay forever young
 
== 
 
Min favoritinspelning är av Pretenders, som dessutom är ett av mina favoritband: varsågoda. 
 

Bob Dylan får Nobelpriset!

 

Många starka och blandade känslor när vinnaren av årets nobelpris i litteratur tillkännagavs för en timma sedan! 

 
Vi satt i bilen på väg från en lunch och pratade om det, M undrade varför det alltid måste vara så tunga namn och jag sa att ja, visst hade det varit roligt med någon som alla vet vem det är. 
 
Och så blev det! Jag blev först väldigt glad, sedan lite förbryllad och kanske lite störd. Det känns lite banalt, lite barnsligt? 
 
Men – jag bestämmer mig för att det är roligt ändå. Att musiklyriken får ta plats även i de finare salongerna, och trots allt tycker jag väldigt mycket om Dylans texter. Jag ger inte mycket för hans sångröst, men vad gör väl det? 
 
Jag vågar gissa att Dylans texter kommer att ges ut i alla möjliga format framöver och det är inget negativt. 
 
Så – låt oss glädjas åt texter som: ”You might think he loves you for your money / But I know what he really loves you for / It’s your brand new leopard-skin pill-box hat” 

Smakebit på söndag, 9 oktober 2016 – Avskedsfesten av Anna Fredriksson

 

Veckans Smakebit kommer ur Avskedsfesten av Anna Fredriksson, som tidigare skrivit Tisdagsklubben, Sommarhuset, Lyckoresan och Augustiresan. Jag har bara läst Tisdagsklubben tidigare och tyckte att den var trevlig – det är denna också. Det tog lite tid för mig att komma in i den, men nu börjar det likna något. 

 
Rebecca jobbar som fristående filmproducent, och nu är det dags för visning av hennes första långfilm. 
 
 
 

”Rebecca tittar in genom dörren till den lilla visningssalongen. Nu har nog alla kommit. Ett tjugotal personer har gått in och stt sig i de svarta skinnsätena. Där i mängden, bland finansiärer och andra, kan hon se Ann och Måns och Filip. Och så Otto, som ännu inte har sett vad som har hänt med hans manus. 

 
Beata är visst försenad. Det vore tråkigt om hon inte dök upp. 
 
Längst ut på främre raden sitter Bengt, författaren till boken Inga kommentarer. Det är en liten tunn man i sextioårsåldern med rött skägg, före detta kvällstidningsreporter som övergått till att skriva satiriska romaner. Nu är han djupt inne i sin nästa bok och har inte alls engagerat sig i filmen, inte flrrän nu. När Rebecca ringde och bjöd in Bengt till visningen blev han tacksam och ville gärna komma. Han undrade också om hon inte vill gå på den stora litteraturgalan om några veckor, han skulle följa med en nominerad kollega och kunde ordna en inbjudan. Hon svarade svävande, har ingen större lust att umgås med Bengt på tu man hand.” 
 
Ur Avskedsfesten av Anna Fredriksson, Forum: 2016 
 
 
Idag är det kyligt och ganska mulet i Göteborg, men jag tycker mig se lite ljusning söderut. Vi får se – jag ska hålla mig inomhus och dricka varmt och försöka undvika att det blir något av den förmodade förkylningen. Jag ska bland annat på teater i veckan vilket jag absolut inte vill missa så det är väl klokt att ta det lugnt. 
 
Fler Smakebitar finns hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 
 
 

Månadens bästa bok + Spänningsutmaningen, september 2016

   

 
Månadens bästa bok för september blir Björnstad av Fredrik Backman. Det fanns många konkurrenter om titeln, men det är ändå den som verkligen har stannat hos mig även såhär ett par veckor efter läsningen. 
 
   

 
Spänningsutmaningen ”vinns” av Den första lögnen av Sara Larsson. Även här fanns det många i toppskiktet, men detta var en riktigt bra bok. Och framför allt en viktig sådan. 
 
 
Båda dessa strålande böcker berör ett och samma ämne och i förlängningen har de många gemensamma nämnare. Jag vill inte riktigt säga vilken nämnaren är eftersom det är många som inte hunnit läsa Björnstad ännu, men ni som har läst förstår nog hur jag menar. Det är så viktigt att prata om. 

Tematrio: Kroppsdelar i titeln

 
 

Dags för veckans Tematrio och Lyran ber oss: 

 
Berätta om tre böcker med kroppsdelar i titeln! 
 
Ja, det ska jag göra med nöje! Jag fastnade för samma kroppsdel, men det går väl också bra 🙂 
 
                          

   

 
Jag har skrivit om Anita Eklund Lykull flera gånger på sistone, i diverse utmaningar, och har fått massor av kommentarer där folk inte alls hört talas om henne! Så jag fortsätter att skriva om henne, med hopp om att många söker upp hennes böcker på biblioteket. Jag tror inte att hon skriver längre, men vem vet vad som kan dyka upp? Böckerna är i alla fall helt underbara. Hjärtat i översta lådan är första boken om Nella, som hittades övergiven i en telefonkiosk som spädbarn och adopterades av en stor, bullrig och något dysfunktionell familj i Prinsbacka söder om Göteborg. Nu är hon nästan vuxen och drömmer om livet och kärleken. Jättefin bok. 
 
Jag är djupt förälskad i Morgan Larsson, ni vet han på radion? Hans första bok, Radhusdisco, var helt underbar! Det opålitliga hjärtat är inte en lika stor favorit, men jag tyckte mycket om den ändå. 
 
Camilla Grebe och Åsa Träff är systerparet som skriver otroligt spännande deckare om psykologen Siri Bergman. Mannen utan hjärta är den fjärde boken i serien och en av mina favoriter. Jag tycker att Grebe och Träff lyckas så otroligt bra med att skriva tillsammans – i många fall (host Kepler host) märks det väldigt tydligt när författarna skriver olika delar var för sig, men det gör man inte här. Jag är imponerad och vill ha mycket mer av Siri, en intressant, trasig och komplex huvudkaraktär. 

Smakebit på söndag, 2 oktober 2016 – Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll

 
Jag fick denna boken som recensionexemplar av Modernista för ett bra tag sedan – men det har kommit så otroligt mycket emellan att jag inte hunnit med den förrän nu. Men jag hoppas bli klar redan idag och nu när jag har kommit in i den är den svår att lägga ifrån sig. 
 
Smakebiten är huvudpersonens tankar när hon fått reda på att hennes fästman och alla hans vänner röstade på Mitt Romney. 
 
 
 
 
 

”Det kommer aldrig att hända”, sa Luke skrockande.

”Men även om det inte gör det”, sa jag. ”Hur kan du rösta på någon med den inställningen?” 
”Därför att jag inte bryr mig, Ani”, suckade Luke. Min fåniga feministvrede hade varit gullig en gång. ”Det påverkar inte dig, det påverkar inte mig. Men vad påverkar dig och mig? Att Obama beskattar oss hårdare för att vi tillhör överklassen.”
”Men det där andra påverkar mig.” 
”Du äter p-piller!” dundrade Luke. ”Vad ska du med abort till?” 
”Luke, om det inte hade varit för Planned Parenthood kunde jag haft en trettonåring nu.” 
”Jag ställer inte upp på det här”, förklarade han, och sträckte sig efter kontakten på väggen. Han marcherade iväg till sovrummet, smällde igen dörren efter sig, och lät mig sitta kvar ensam och gråtande i det mörka köket.” 
 
Ur Världens lyckligaste kvinna av Jessica Knoll, Modernista: 2016
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
Idag är det höst! Jag har fått rota fram en varm tröja och elementen är på, men jag fryser ändå. Men man vänjer väl sig. Det är bara att koka en kopp kaffe till och krypa upp i soffan med den, tröjan och tofflorna. Önskar er en härlig söndag! 

Vem är du i… Jane Austen?

 
Dags för Vem är du? hos Lyrans Noblesser igen! Denna veckan lyder frågan: 
 
Vilka av hennes romaner har ni läst? Och vilka av hennes karaktärer känner ni igen er i? Vem är du i Jane Austens romaner?
 
Jag är pinsamt dålig på Jane Austen – och har bara läst Northanger Abbey och lyssnat på Stolthet och fördom. Och så har jag läst Curtis Sittenfelds Eligible, en modern version av just Stolthet och fördom som jag bara älskade. 
 
Men den karaktär i hennes universum som jag allra mest kan identifera med är ju Catherine Morland i Northanger Abbey – bokmalen bland bokmalar. Nu är jag inte lika nativ och lättskrämd som Catherine, tack och lov, men just hennes kärlek till böcker kan jag ju spegla mig ganska exakt i. 
 
Från Northanger Abbey kommer ett av mina favoritcitat på samma tema: ”The person, be it gentleman or lady, who has not pleasure in a good novel, must be intolerably stupid.” Inte för att jag helt och hållet håller med Mr Tilney där, men det är ett roligt citat! 
 
Jag gjorde ett test denna veckan också, för skojs skull, och enligt det är jag Elizabeth Bennet. Jag kunde i och för sig känna igen mig i Liz i Sittenfelds roman, så det kanske inte är helt fel heller 🙂