Veckans bokbloggsfråga – vecka 46

 
 
Hur länge har du bokbloggat? Vad var det som fick dig att börja? Har du några tips att ge till de nya bokbloggarna, kanske finns det något du ångrar att du gjort eller inte gjort under årens lopp eller har du kommit på några smarta knep som du önskar att du visste redan när du började blogga? 
 
Jag har bloggat sedan 31 juli 1999, i olika format och på olika plattformar – men jag kan inte riktigt säga när det blev mer av en bokblogg. Eftersom litteratur är och alltid har varit ett stort intresse har böcker alltid funnits med i bilden. Numera är det ju mer av en bokblogg, men jag skriver ju mycket om andra saker också – mat, till exempel, pyssel och vardagsbetraktelser och roliga grejer. Och så lär det förbli. 
 
Just nu är jag inne i en period där jag somnar inom tre minuter efter att jag lägger huvudet på kudden, så jag läser inte riktigt i samma takt som jag brukar. Dessutom lyssnar jag väldigt mycket på både poddar och musik just nu, så det går inte så fort med ljudböckerna heller. Men det är helt okej! Jag skriver om det jag har lust med och det är så jag alltid har gjort. 
 
Knep och tips och sådant är jag nog inte rätt person att komma med, eftersom jag inte är så nischad och inte håller mig till knep eller regler – eller ens planering, egentligen. Vissa är supernoga med sina planeringar och sånt, men det hinner jag faktiskt inte hålla på med. Det brukar faktiskt bli bra ändå 🙂 

Tematrio: Titelkänslor och känslotitlar

 
Veckans Tematrio hos Lyran ställer frågan: Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln! 
 
    

   

 
Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius är en underbart vacker roman om vad som händer när kärleken tagit slut. Det är en uppföljare, som jag också rekommenderar och gärna då att man läser den först, Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket
 
Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson handlar också om när kärleken tar slut – men min favoritdel av boken är egentligen berättelsen om vänskapen mellan huvudpersonen och hans bäste vän. Kanske får vi mer om dem i en annan bok. 
 
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en litterär fantasi om Karin Boyes tid i Berlin. Jag föll pladask för den – så fantastiskt välskriven. 

Smakebit på söndag, 13 november 2016 – Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredson

 
Söndag igen! Om två veckor är det första advent, och idag är det Fars Dag! Jag har den stora äran att få bjuda mina föräldrar på middag, dock hemma hos dem, så jag har gjort i ordning allt jag har kunnat i förväg och packat ner i lådor och flaskor och gud vet allt. Som tur är blir jag hämtad, jag kan bara se för mig hur någon påse skulle gå sönder på bussen annars och det skulle vara mat överallt… 😉 Nu har jag just satt på mina första tvättmaskiner och efter en mycket produktiv morgon är jag parkerad i soffan med datorn i knät och har tänkte jag sitta i sisådär trettiotre minuter till. 
 
Veckans Smakebit är början av Karin Alfredsons Kvinnorna på 10:e våningen, som är vår cirkelbok till nästa söndag. Jag somnar så fort jag har lagt huvudet på kudden numera så det är nog bra att börja i tid! Det är andra boken om läkaren Ellen Elg, men det verkar som om det ska gå bra att läsa den fristående också. 
 
 
 

”Ett minne hejdar rörelsen ett ögonblick. Tyngden mot underarmarna och den salta rännilen mot överläppen. 

 
Den gången för länge sedan såg Soldaten det som avfallshantering. Diskret. En lealös hög av kött, ben och rätt mycket fläsk som så småningom skulle bokföras som MIA – missing in action. Försvunnet. Inget konstigt med det. En knuff över branten och sedan gjorde regnskogen resten. Den här gången kommer inget att försvinna. 

Soldagens blick sveper över rummet som runt en urtavla. Den öppna dörren till badrummet, den obäddade sängen, heltäckningsmattan med sitt gräddvita ludd, det inramade rispapperstrycket som hamnat aningen på sniskan – det gör ingenting – och ett ensamt glas på nattygsbordet. 
 
Hotellnyckeln i programmerad plast ovanpå minibaren och sänglampan med sin avskärmade belysning. Papperslapparna på golvet vid byrån kan ligga kvar. Kläderna vid garderobsdörren likaså.” 
 
Boken verkar väldigt spännande och intressant – den utspelar sig i Hanoi och är en kriminalroman, men det verkar som om den innehåller mycket mer än bara deckargåtor. 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar – och ha en riktigt fin söndag! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 45

 
Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen lyder denna vecka 45 i nådens år 2016: 
 
Läser du alltid ut böcker oavsett om du tycker om dem eller inte? Bloggar du även om de böcker du väljer att inte läsa ut? Skriver du även recensioner om de böcker du inte tycker om? Hur gör du ifall du får recensionsex som du absolut inte tycker om, läser du i alla fall eller lägger du undan boken? Och hur gör du med recension av de recensionsex du inte alls tycker om? 
 
Nej, jag läser inte ut böcker som jag inte tycker om. Ibland läser jag inte ut böcker som jag tycker om heller – fastnar jag så fastnar jag, och då får jag plocka upp den någon annan gång. Jag kan inte plåga mig igenom något som jag verkligen inte vill läsa. Det jag ibland kan göra är att byta medium och lyssna på boken ett tag istället och det kan funka väldigt bra. 
 
Det händer väl att jag bloggar om böcker som jag inte har läst ut, men isåfall är det väl främst för att berätta att jag inte har läst ut dem och varför… är det någon som jag tänker plocka upp igen längre fram så kan det väl hända att jag skriver någon rad om den saken, men inget eget inlägg. 
 
Det har hittills aldrig hänt att jag har fått ett recensionsex jag inte vill läsa ut, men skulle det vara ett som jag själv har bett om så läser jag såklart ut boken. Som man bäddar, och så vidare. Har det skickats till mig utan förvarning eller förfrågan känner jag inget direkt ansvar för att läsa eller recensera. 
 
Och recension av recensionsex jag inte gillar – tja, det har nu aldrig hänt att jag har fått någon bok som jag har tyckt var dålig, men mindre bra. Och då skriver jag såklart det. Jag ser recensionsex som en sorts ge-och-ta – rimligtvis skickar förlagen böckerna i utbyte mot en ärlig recension, och då är det ju mitt ansvar att skriva en uppriktig text. Vilket jag alltid gör, jag är inte den som förskönar eller fjäskar. 

Månadens bästa bok + Spänningsutmaningen

           

 
Mia Eggiman sköter utmaningarna Månadens bästa bok och Spänningsutmaningen – det är alltid roligt att utvärdera månaden lite grann! 
 
                                       

 
Det är dock väldigt svårt att välja – ibland går de ju i kors lite grann – Bodil Malmstens loggböcker var till exempel där uppe och bubblade, men det blir Glöm mig av Alex Schulman som blir Månadens bästa bok. Mycket välförtjänst. En fantastisk bok. 
 
Spänningsutmaningen ”vinner” En nästan sann historia av Mattias Edvardsson som var fantastisk. 

Tematrio: Träsk och djungel

 
Jag är lite sen med utmaningarna denna veckan men nu är det dags för Tematrio hos Lyran, som ber oss: 
 
Berätta om tre böcker/berättelser som utspelar sig i våta träskmarker, i djungeln eller i regnskogen (eller liknande blöta ställen)!
 
       

   

 
The Beach av Alex Garland blev jag ”påtvingad” av ett ex för många herrans år sedan. Han är ingen större litteraturkonsument, men detta var visst något i hästväg. Jag var inte särskilt sugen – jag hade nämligen på något vis fått för mig att filmen med Leonardo di Caprio var någon sorts romantisk komedi och var inte intresserad – men så fel jag hade. Jag sträckläste den och rackarns vad spännande den är. Den utspelar sig i Thailand, bland djungel och en hel del annan intressant växtlighet. En riktigt, riktigt bra bok. 
 
Heart of Darkness eller Mörkrets hjärta av Joseph Conrad läste jag i någon kurs på universitetet, antagligen Development of the English Novel eller Post-Colonial Fiction. Precis som The Beach handlar den mycket om moraliska värderingar och vad människor kan tänkas göra när de hamnar i situationer där dessa värderingar antingen inte ”behövs” eller ställs på sin spets. Ska man läsa en klassiker kan man med fördel välja denna kortroman. 
 
Mot ljuset av Elin Boardy handlar om en ung kvinna som reser med sin lillasyster på dennas bröllopsresa till nuvarande Malaysia strax efter andra världskriget. Såväl kriget som djungeln har fått och får Elly att känna sig isolerad och trängd, och hon börjar bryta sig ur sin traditionella kvinnoroll och ställa frågor om identitet och kärlek. 
 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 44

 
Jag är nyfiken på att se hur ni gör för att markera vart ni är i en bok. Så den enkla frågan är: viker du hundöron eller använder du bokmärke? Gärna bildinlägg denna vecka – jag vill se massor av fina bokmärken eller andra smarta lösningar. 
 
Jag är inte den som är militant motståndare till hundöron – men bara i pocketböcker, och aldrig i lånade sådana! Eller i nya, faktiskt – men många av mina pocketböcker är begagnade och redan vikta och lite medfarna. Då drar jag mig faktiskt inte för att vika ett öra. Jag tycker inte att det gör något att det syns att en bok har blivit älskad! I inbundna böcker använder jag flikarna på skyddsomslaget, eller om det inte går så är mina favoriter dessa fina små ”visitkort” som jag får med mina beställningar från Camillas butik:
 
 
De är lagom stora och himla käcka för ändamålet! 
 
Men – jag har inte alltid med mig ett sådant, och då kan man använda vad som helst. Visitkort, kvitton, jag har nog använt det mesta. Det viktigaste är ju  att man vet var man är 🙂 
 

 

Bridget Jones Baby – dagböckerna (eller vad ÄR detta nu då?)

 
Tittar in på Storytels kommande böcker när jag står vid kaffemaskinen och vad ser jag – Bridget Jones Baby. Som bok. Av Helen Fielding. Vad vara detta?! 
 
Ska man låtsas som om Mad about the boy inte finns? Eller är Mad about the boy en sequel som skrevs först? Jag vill ju gärna välja det första alternativet eftersom jag inte gillade den och det vore jättetrevligt om den bara var en dröm, men den finns ju. 
 
Oerhört förvirrande. Men naturligtvis kommer jag att lyssna! Nu ser jag i och för sig att den redan finns att lyssna på på engelska – jag borde ju egentligen lyssna i eftermiddag före filmen. Men… skrevs boken efter filmen? Det måste den ju nästan ha gjort, den kom ut 11 oktober. 
 
Men v a r f ö r har vi inte hört någonting om den? Det borde ju ändå vara en halvstor nyhet i bokvärlden, Bridget Jones är ju faktiskt en modern klassiker.
 
Frågor, frågor, frågor! 

Tematrio: Höga berg och djupa dalar

 
Oj, vad jag ligger efter med bloggen denna veckan. Det har varit fullt upp varenda kväll – förutom i måndags då jag bara var tvungen att gå och lägga mig – men nu jag väl kunna samla upp mig lite grann. 
 
Veckans fråga i Lyrans Tematrio lyder: Berätta om romaner eller andra texter som innehåller höga berg och djupa dalar! Temat kan tolkas både bokstavligt och bildligt. 
 
Jag tolkar det på ett helt annat sätt och landar i böcker av tre författare med berg i namnet. Det stod still! Men det får duga 🙂 

        

   

 
Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand var en mysig roman tycker jag, och jag har tänkt läsa resten av serien också. Den ska bli tv-serie i SVT:s regi snart om jag har förstått det rätt, och jag tror att den kommer att bli riktigt populär. 
 
Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt är en otroligt stark, fascinerande, hemsk och superviktig reportagebok om dödsstraff i USA. Helt fantastisk. 
 
Underbara dagar framför oss av Henrik Berggren har jag inte hunnit läsa ännu, men det är en biografi över Olof Palme som har blivit hyllad och som jag tror att jag kommer fastna totalt i. Måste bara hinna läsa… 🙂 
 
Trevlig fredag, kära vänner! 

Tematrio: Öar

 
Lyran hade tänkt sig en tematrio i relation till nobelpristagaren denna veckan – men det är inte så lätt att göra en tematrio om Bob Dylan! Därför blev det en annan fråga, som lyder: Berätta om en bok/berättelse som utspelar sig på en ö. Bebodd, eller ej.
   

   

 
Mary Ann Shaffers underbara The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society, eller Guernseys litteratur- och potatispajssällskap – eller rätt och slätt Potatisboken som jag och min vän K kallar den, dyker ofta upp här och det är förstås för att det är en av de finaste böckerna jag vet. Helt underbar! Jag köper den till folk i present med jämna mellanrum och rekommenderar den ännu oftare, och jag har ännu inte träffat på någon som inte gillar den. 
 
Jean Rhys Wide Sargasso Sea, eller Sargassohavet, skriver jag också om med jämna mellanrum. Rhys har skrivit berättelsen om Mr Rochesters första fru, alltså den om vad som hände före Jane Eyre. Vi läste den när jag pluggade och det är en av mina favoriter bland alla vi läste under åren. Vad har havet med Jane Eyre att göra, undrar du kanske – jo, den första Mrs Rochester, Antoinette – som blir Bertha i England – växte upp på Jamaica, som dotter till en rik vit man. 
 
Och detta är väl första gången ett seriealbum kommer med i någon av mina trios, men jag satt och funderade på Medelhavet och dess öar och då var det ju självklart – Asterix på Korsika av Goscinny och Uderzo! Jag älskade Asterix när jag var liten, det fanns några album i lägenheten mormor och morfar hyrde i Hunnebo, och Asterix på Korsika var ett av dem. Just detta är ett extra härlig album då det är en enda stor reunion av folk från andra album. Det är ju här vi träffar barden Ocatarinetabellachitchix för första gången, till exempel… 🙂