Kategori: Litteratur

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Come live with me and be my love,
And we will all the pleasures prove
That valleys, groves, hills, and fields,
Woods, or steepy mountain yields.

And we will sit upon rocks,
Seeing the shepherds feed their flocks,
By shallow rivers to whose falls
Melodious birds sing madrigals.

And I will make thee beds of roses
And a thousand fragrant poises,
A cap of flowers, and a kirtle
Embroidered all with leaves of myrtle;

A gown made of the finest wool
Which from our pretty lambs we pull;
Fair lined slippers for the cold,
With buckles of the purest gold;

A belt of straw and ivy buds,
With coral clasps and amber studs;
And if these pleasures may thee move,
Come live with me, and be my love.

The shepherds’s swains shall dance and sing
For thy delight each May morning:
If these delights thy mind may move,
Then live with me and be my love.

-Christopher Marlowe

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

I shut my eyes and all the world drops dead;
I lift my lids and all is born again.
(I think I made you up inside my head.)

The stars go waltzing out in blue and red,
And arbitrary blackness gallops in:
I shut my eyes and all the world drops dead.

I dreamed that you bewitched me into bed
And sung me moon-struck, kissed me quite insane.
(I think I made you up inside my head.)

God topples from the sky, hell’s fires fade:
Exit seraphim and Satan’s men:
I shut my eyes and all the world drops dead.

I fancied you’d return the way you said,
But I grow old and I forget your name.
(I think I made you up inside my head.)

I should have loved a thunderbird instead;
At least when spring comes they roar back again.
I shut my eyes and all the world drops dead.
(I think I made you up inside my head.)

– Sylvia Plath

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Jag köpte ju på mig ett gäng pocketböcker nu när jag var hemma – alla av svenska författare utom Anna Gavaldas nya, Lyckan är en sällsam fågel. Karin lånade ju mig Tillsammans är man mindre ensam förra året och den var helt underbar så jag ser fram emot denna hemskt mycket.

Men hur som helst så läste jag två böcker de senaste dagarna och tänkte nämna och rekommendera de båda…

Först ut har vi Emma Hamberg – Mossvikenfruar ~ Chansen:

Jag avgudade Emma Hamberg när hon jobbade på VeckoRevyn, hon var ju SÅ cool och skrev så bra krönikor! När jag klippte mig kort för första gången vid femton års ålder var det hennes byline-bild jag hade med mig till frissan – hon var rödhårig då, och det ville jag egentligen också vara men det fick jag inte för mamma… 😉 

Hur som helst. Chansen är en myscharmig roman med lite surrealistiska undertoner, språket är helt underbart målande och roligt och Hamberg sätter så mycket starka känslor på pränt att man blir alldeles matt. Man skrattar och gråter och blir förbannad och glad på samma gång – ett gott tecken på en riktigt bra bok i mina ögon. Stundtals påminner den lite grann om Jenny S av Denise Rudberg men enbart de bra bitarna – man slipper namedropping och trams och får bara de romantiska, härliga bitarna. Epilogen är underbar, jag rös över hela kroppen någonstans över Danmark. Läs!

Sedan kommer då underbara, underbara Mia Skäringer med Dyngkåt och hur helig som helst – samlade krönikor och blogginlägg från när hon verkade på Mamas site.

Jag är kanonkär i Mia Skäringer. Har varit sedan jag började läsa hennes blogg som tyvärr varit kortlivad båda gångerna den varit igång, sedan jag första gången såg Mia och Klara… hon är en helt fantastiskt begåvad människa. Ännu en gång skrattar man åt en rad och gråter som en fontän åt nästa, det är naket, öppet, exponerat och otroligt berörande. Hon beskriver händelser i sitt liv med sin fantastiska uttrycksförmåga så att man blir alldeles matt och måste lägga ner boken en stund och reflektera.

Läs läs läs! Om någon vill låna någon av böckerna så säg bara till, jag vill sprida dessa härliga böcker!

Nu har jag, förmodligen sist av alla i hela världen, börjat på Hypnotisören av Lars Kepler. Den har redan fångat mig måste jag säga, ser fram emot att se vad som komma skall. Har ni förresten tänkt på vilket jobbigt ord det där är? Man faller i hypnos men man blir hypnotiserad. Hypnositör? Hypnotisör? Jag är asförvirrad redan.

Vi tar en liten dikt till tycker jag, vad säger ni?

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

It is not growing like a tree
In bulk doth make Man better be;
Or standing long an oak, three hundred year,
To fall a log at last, dry, bald, and sere:
A lily of a day
Is fairer far in May,
Although it fall and die that night—
It was the plant and flower of light.
In small proportions we just beauties see;
And in short measures life may perfect be.

– Ben Jonson

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Denna skrev jag min första akademiska poesiuppsats om, i jämförelse med en annan dikt med trädtema. Lite nostalgiskt med andra ord – jag älskar den.

Det här är den coolaste sidan jag har sett på länge, jag är helt fast! Kom till passagerare 24 på lunchen… helt underbart, läs, läs!

En av de saker jag saknar mest från unviersitetet är att läsa poesi – jag är väldigt dålig på att göra det själv, det blir bara skönlitteratur och lite småintressanta fakta här och där – så jag tycker att vi tar lite poesiafton här då och då, vad säger ni?

Går ut hårt med en gammal favorit av ee cummings… var så goda att diskutera!

~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ 

anyone lived in a pretty how town
(with up so floating many bells down)
spring summer autumn winter
he sang his didn't he danced his did

Women and men(both little and small)
cared for anyone not at all
they sowed their isn't they reaped their same
sun moon stars rain

children guessed(but only a few
and down they forgot as up they grew
autumn winter spring summer)
that noone loved him more by more

when by now and tree by leaf
she laughed his joy she cried his grief
bird by snow and stir by still
anyone's any was all to her

someones married their everyones
laughed their cryings and did their dance
(sleep wake hope and then)they
said their nevers they slept their dream

stars rain sun moon
(and only the snow can begin to explain
how children are apt to forget to remember
with up so floating many bells down)

one day anyone died i guess
(and noone stooped to kiss his face)
busy folk buried them side by side
little by little and was by was

all by all and deep by deep
and more by more they dream their sleep
noone and anyone earth by april
wish by spirit and if by yes.

Women and men(both dong and ding)
summer autumn winter spring
reaped their sowing and went their came
sun moon stars rain

Detta hade jag glömt – jag gick på ”pyssel” med min goda vän Veronica när jag var fem-sex år kanske – naturligtvis var detta organiserat av kyrkan så då och då brast vi ut i sång om Gud och Jesus och alla deras vänner.

<

Har precis läst ut My Cousin Rachel av Daphne de Maurier efter rätt intensiv sträckläsning och uppstigning kvart över sex imorse för att jag var så himla sugen…

WOW är allt jag har att säga! Läste ju hennes Rebecca förra året, och den sköt jag framför mig för jag trodde verkligen att det skulle vara något i stil med Middlemarch – som jag aldrig lyckades ta mig igenom men ändå skrev uppsats om på universitetet, haha – men det var det ju ingalunda.

Denna är SÅ bra, så otroligt välskriven och spännande, intressanta karaktärer, väl dold politik (bästa sortens politik vetni ;)), miljöer… allt! Underbar! LÄS!

🙂

Har hennes Jamaica Inn liggande på jobbet också så den kommer snart – fast först blir det A Prayer for Owen Meany av John Irving eftersom det är månadens bok i bokklubben jag tänkte gå med i om ett par veckor!

Hittade Tales from a Honeymoon Hotel av Olivia Ryan på biblioteket häromsistens och började på den på tåget imorse då jag hade den extremt stora turen att få sittplats.

Väntade mig något väldigt fluffigt och flickigt men den är superspännande redan, och faktiskt väldigt välskriven. Jag vet att man inte ska utgå ifrån att all chick-lit är taskigt skriven men det finns otroligt många exempel – detta är hittills inte ett av dem.

Man blir hemskt sugen på att åka på semester kan jag meddela 🙂

Är inte helt klar med Cat o’Nine Tales ännu – lyckades glömma den i sovrummet imorse och hann inte springa upp och hämta den.

När vi ändå har pratat en del om böcker den här veckan måste jag fråga er kompetenta, fina människor – är Sophie Kinsellas böcker någonting att ha?

Jag har läst den första Shopaholic-boken, hittade den i en charity shop för tusentals år sedan och visst, vissa bitar är rätt roliga (när hon påstår att hon kan prata finska på en jobbintervju och blir ställd framför chefen för nån finsk bank) men egentligen… nej. Jag har liksom inget behov av att läsa om den vilket betyder att den nog inte var speciellt bra.

Nu satt jag just och läste på ett forum (visserligen inte specifikt för litteratur, eller för den delen särskilt intelligenta människor) och ALLA rekommenderar Shopaholic-böckerna och till och med listar dem som sina favoriter of all time.

Nu måste ni alltså berätta – är de påföljande böckerna SÅ bra? Jag kan omöjligt tänka mig att det är så men gillar att bli överbevisad när det gäller litteratur.

(Om man kan kalla det så ;))