Kategori: Hemma hos Anna

Varje gång jag tittar på min hyacint tänker jag på Skenet Bedrar och får extrem lust att säga ”Mind the pedestrian, dear!”.

Present från mina dyra föräldrar. Jag hade ingen kruka, men eftersom det är en rosa variant tyckte jag att den fina skålen med marshmallows på och i som jag fick av Linda för längesen när jag flyttade till The Toy Factory passade alldeles utmärkt. Hittade även några kaffeservetter i rätt färg för att göra det hela lite snyggare, och nu väntar jag bara på att den ska slå ut och börja dofta! Min dyre fader älskar hyacinter så vi har alltid haft dem hemma hos mamma och pappa så tidigt som det har varit socialt acceptabelt 😉

Nejdå, jag har inte fått hybris av cyklamenberömmet, men jag tror nog att jag ska klara av denna lilla rackaren också.

Jag var inte riktigt säker på om det var för tidigt att sätta upp mitt lilla luciatåg ännu, så jag rådfrågade auktoriteten på sådant (mor) och hon tyckte inte det, så nu har jag för första gången pyntat med mitt lilla tåg. Jag fick det för många år sedan men ville inte släpa med mig det till London då jag vet mycket väl hur saker försvinner och går sönder i delade hus, men nu står de stolt bredvid Hacke, Beatles, foton på Karin, Strawberry Shortcake, en fladdermus, Lady och Lufsen och lite annat löst folk på bokhyllan.

De är så otroligt vackert gjorda och målade, dräkterna är lite glansiga, tärnornas glitter glittrar verkligen och de har rosor på kinderna och är så söta… love it!

(Ja, jag har ställt en kartong bakom som ”fond” för det var lite rörigt med andra grejer där. Och ja, jag är fullt medveten om att det blir väldigt mycket jul och ”hemma hos” idag – men det struntar jag i, skadar knappast någon fattig, eller hur?)

Helst skulle jag ju vilja visa kort på hur fina dessa är när de faktiskt är tända i mörkret, men jag försökte igår kväll och det gick åt skogen, blev jättesuddigt. Nu har jag hittat en manuell inställning på kameran som kanske kan funka så jag ska försöka igen ikväll, men så länge får vi väl ta det som det är…

Farmors gamla elljusstake. Jag har alltid gillar sådana häringa, så pappa tog vara på den när hon gått bort och de städade ur alla skåp och grejer. Den står i köksfönstret och där har jag inget annat ljus om jag inte sitter där och har taklampan tänd, så det blir helt underbart mysig stämning därinne när man går förbi.

Detta är alltså en lampa som blir en stjärna – man byter skärmar som det passar. Tror den kostade 99:- eller så på Clas Ohlson – Magdalena heter modellen. Hur praktiskt som helst! Tydligen var den jättevacker utifrån igår när mor och far gav sig av, jag får spana själv någon gång!

Jag har världens o-grönaste fingrar (nära nog i alla fall, jag vet att jag har visat bilder på växter här förr men de brukar dö inom ett par dagar – ibland mitt fel, oftast Andys ;)) men har faktiskt lyckats hålla liv i FEM krukväxter sedan jag flyttade in – och igår fick jag en till. Mer om den saken senare.

Men jag fick en smärre chock igår när mamma berömde mig för hur fina mina cyklamen är, och sa att ”dem har du skött om bra!” – whoa. Jag har hittat på en egen vattningsrutin för dem visserligen (ställer dem i kallt vatten på en plåtbricka och så får de suga tills de tröttnar, typ – istället för det jag lärt mig om att de bara ska stå i en halvtimme), och jag har två av dem i fönster som oftast står mer eller mindre öppna – de är de två som blommar mest och ser piggast ut.

Jag kanske också blir vuxen och lär mig ta hand om krukväxter någon gång?

Det vansinniga är att jag faktiskt tycker att det är lite roligt att ta hand om de små liven, och klivian och tändsticksblomman också förstås men de blommar ju inte än. Gud, man kan undra vad mer den här medicinen ska hitta på… 😉

Har jag visat min älskade plafond som jag har som taklampa i hallen?

Faktiskt tagen mitt på blanka dagen men det blev lite intressant ljus utav det 🙂 Jag älskar den! Det är farmor och farfars gamla – jag har inget minne av vart i lägenheten den satt, om någonstans, men det är så roligt att ha små minnen överaööt av de som gått hädan. Alla Helgona-helgen får mig alltid att tänka på dem lite extra. Vi var förbi och ”satte på värmen” hos farmor och farfar igår (läs: tände gravlyktan) och diskuterade att ”röja upp på tomten” (läs: skura gravstenen). Haha. Sådant gör det lite mindre sorgligt att besöka gravar.

Jag köpte två porslinsknoppar på Indiska för ett tag sedan med syfte att fästa en av dem på Det Vita Skåpet. Nu var ”pinnarna” alldeles för långa, men pappa fick någon att kapa dem på jobbet (som sagt, allt finns på Volvo, från aceton till vit häftmassa till muggdrejare och soffbärare) och så bytte vi ut den gamla mässingsknoppen från artonhundrakallt (okej, jag skojar när jag säger det men det skulle inte förvåna mig om skåpet är ungefär så gammalt) mot den fina i blått och vitt porslin. Jag är jättenöjd!

Strålande vackert väder idag så istället för att stänga in mig på gymmet tänker jag ta en långpromenad och förhoppningsvis få lite kort på de ljuvliga höstfärgerna 🙂

Vem har sagt att man inte kan ha saker på väggarna i badrummet?

Jag undrar om någon hade smugit i något i mina havregryn imorse, för jag både dammsög, skurade spisen, målade naglarna och plockade fram verktygslådan (!) innan lunch.

De första tre är jag relativt van vid, men jag tror inte att jag har hållit i ett verktyg på sisådär arton år – förutom som handräckare… men visst blev det rätt bra, förutom att jag fick stoppa en skruv i ett spikhål då spiken böjde sig (vilket jag är säker på inte var mitt fel ;))

Tavlan är den jag köpte igår – lite svårt att ta ett bra kort då den är 90 cm bred och jag inte har så mycket plats att stå på på andra sidan köksbordet, men ändå.

Krokarna är från Gripsholms butik i Hunnebo (samma som vasen jag visade häromdagen), en födelsedagspresent från mamma och pappa!

Grytlapparna och handdukarna har pappas farmor gjort. Det är otroligt att de fortfarande är i så gott skick.

Jag satte även upp min Beatles For Sale-bild på klädkammardörren. Den fick jag av C efter någon Greklandssemester för hundra år sedan – någon på strandpromenaden tryckte upp affischer på fotopapper efter önskemål och på baksidan är det en halv bild av en totalt okänd bebis. Naturligtvis var det den första bilden jag såg när jag fick planschen och har aldrig varit mer förvirrad över en present tror jag… Men de sitter bra där.

Oj, vad snett jag fotade!

Jag har ju, som säkert bekant, alltid älskat The Beatles. När jag lånade The White Album av mamma och pappa någon gång i mitten på tonåren förälskade jag mig totalt i de fina bilderna som kom med alla LPs och bad så innerligt att få ha dem på väggen. Nja, det var de lite för värdefulla för förstås – men pappa hade en snäll kompis på jobbet som tog hand om dem, förstorade dem och skrev ut dem på fotopapper åt mig. Sedan dess hade de en trogen plats i mitt flickrum – och har så haft tills förra veckan sisådär.

Och idag fick jag låna white-tack av ännu en snäll kompis på pappas jobb så nu hänger de hos mig på sidan av bokhyllan, med andra ord det första jag ser när jag kommer in genom dörren 🙂

Inget strålande kort, jag vet, men det är så himla mörkt härinne (strömbrytaren till vardagsrumslamputtaget har ramlat av väggen och min vicevärd verkar ha ramlat av jordens yta). Men det är fint som snus!

Trots otroligt dålig sömn de senaste nätterna har jag fått väldigt mycket gjort. Förutom promenader och korsord då 😉 det mesta är inte särskilt intressant att visa upp, men jag har precis fått klart min hylla i köket som jag fick hem i söndags men inte hunnit / orkat helhjärtat fixa med. Den stod i mammas och pappas sommarstuga på sjuttiotalet och har därefter stått i mitt rum sedan jag föddes. Härligt va? Den har alltid hetat ”det vita skåpet” hemma hos oss. Som om det inte funnits några andra… eller det kanske det inte har när jag tänker efter. 

Bilden blev visst lite mörk men det får vi leva med 🙂 Jag är jättenöjd!

Det är (typ) alla mina kokböcker som huserar där. På översta hyllan står även en plåtburk med fyrar på som jag fyndade på loppis häromveckan, på nästa hylla min älskade gröna tekanna som jag köpte när jag var tolv eller något, framför den mina äggkoppar från Bloomingdale’s. Nästa igen har två plåtburkar från Emma Bridgwater samt barometern från farmor och farfars hall (ska hänga upp den när pappa kommer och hjälper mig slå bultar i betongväggarna för det gör jag INTE själv), och den nedersta min Hunnebo-bricka och en bricka från Emma Bridgwater som ni ser är i samma mönster som burkarna, mina Cath Kidston-muggar och min fina karaff (en av dem, jag har två till som jag tog efter farmor och farfar, denna är dock bara IKEA), en mugg full med sugrör (rolig touch tyckte jag så det inte blir FÖR shabby chic) och några anteckningsböcker, ”gör-din-egen-receptbok” och lite sånt där köksrelaterad skrivkrafs.

Skönt att ha det gjort, det är tungt att bära böcker och kokböcker är ju inte som pockets direkt – i alla fall inte Nigellas och Jamie’s…!