Kategori: Hemma hos Anna

 

Ni vet – ibland kan man ju känna att man klickar med någon men de kanske inte alls tycker likadant? Nu var det uppenbarligen ömsesidigt, och det är ju fantastiskt roligt när det blir så 🙂 Hon bor dessutom runt hörnet från Friskis, så jag går direkt till henne efter mitt pass och så går vi och handlar tillsammans. Superduper! Vad härligt det är när saker och ting faller på plats, nu behöver jag inte tänka. 

 

Istället kan jag tvätta ett par saker till, läsa klart Eleanor & Park, skriva lite, kanske lösa ett korsord, göra och avnjuta en riktigt fruktig smoothie till lunch och under tiden lyssna på ljuvliga Sarah Vaughan i en bra stund till utan att känna beslutsångest eller bli stressad för att jag inte gör någonting med min söndag. 

Jag har hört talas om folk som får intensiva känslostormar efter yoga, och börjar gråta eller gapskratta och sånt. 

 

Inte jag. Jag går tydligen och spontanklipper mig efter ett riktigt skönt pass. Jaja. Det skadar ingen. Jag är väldigt nöjd, dessutom! Jag går väldigt sällan och klipper mig, med resonemanget att det inte spelar så stor roll när det ändå bara är rakt avklippt… men ville jag ha det helt rakt avklippt? Tydligen inte, så nu är det betydligt mer liv i det. Ska försöka ta en bra bild, eller be E göra det på jobbet – har inte tillräckligt långa armar för att få till det med varken datorn eller telefonen. 

 

Ett par ärenden efter det, och så hem och lagade carbonara. Alltså. Hur snabbt kan det gå? Jag stekte baconet i ugnen medan jag fixade med andra grejer, typ packa upp väskan och sånt (225 grader, 10 minuter på bakplåtspapper, håll koll för det går fort!). Kokade färsk fettuccine, medan vattnet kokade vispade jag upp två ägg i en kaffekopp och öppnade parmesanpaketet. Samt hackade baconet. Går på tre sekunder om det fått rinna av. Slå av pastan. Rör ner äggsmeten och en massa parmesan och svartpeppar. I med bacon. Rör rör rör. Mer ost. Mer svartpeppar. Klart. Och så gott. 

 

Och jag har en matlåda till idag. Längtar redan. 

 

(Ja, jag hoppade över vitlöken. Anledning? Lättja och svår hunger. Detta fick liksom bara ta tre minuter.) 

 

Vaknade med huvudvärk idag. Det är aldrig okej. Finns det något surare? Men två Panodil och lika många koppar kaffe senare är jag på banan. Har gjort smoothie på banan, ett ägg, spenat, blandade frysta bär, mango och mandelmjölk – ett nytt påfund för mig men oj vad gott! – och ska strax gå ut i rusket och åka till jobbet. Ikväll blir det antingen cardio eller ett baspass, ser fram emot att ta i lite 🙂 

 

Dagens torsdagsfika kommer att bli något alldeles i hästväg. Vänta bara, alltså… 

Nä. Nu räcker det. Jag avskyr varma nätter, det känns ju som om någon har slagit en i huvudet när man vaknar. Inte huvudvärk, det har jag inte (eller jo lite känner jag nu när jag skakar på huvudet), men känner mig helt dimmig tills jag kommit i närheten av ett öppet fönster. Det får gärna vara varmt på dagarna, vi har minusgrader på kontoret, men nätterna kan hålla sig runt 8 grader. 

 

Tack. Det var mest det jag ville säga 😉 

 

Nä, jag ska säga att jag har ett miniträningsuppehåll, om någon undrade. I lördags blev det ju inget av förklarliga skäl, i söndags och igår var mina fötter så skavsåriga och eksemiga och idag – nja, mycket bättre, men jag intensivbehandlar hellre med aloe vera och kortison en dag till så att det faktiskt blir bra. Och när klockan ringde 5 var jag inte på något sätt redo att gå upp och klä på mig. Så enkelt var det. 

 

Men. Så lyssnade jag på Sanningsdan över första kaffekoppen och det var ett smart drag. Ett av mina viktigaste kriterium för musik är att den ska innehålla energi. Och det gör ju denna. Dessutom är vssa delar i texten helt geniala.  

 

 

Är du klar att gå ner på stan?
Jag är klar att gå ner på stan.
Är du klar att möta sanningsdan?
Som har byggts upp under så lång tid.
Falling down efter hela mitt liv
Vi går ner på stan

Hej gamla klasskamrat till mig,
nej jag vill inte gå på återträff och återträffa dig
Och sen en gammal tjej som är gift och har barn nu,
det var aldrig jag det var du,
nej vi passade aldrig ihop
För du passar inte ihop med nån,
vi går ner på stan

Nerför backen
Över torget
Finkammen efter alla som gjort dig ont
Jesus sa: vänd andra kinden
Vända kinder är det enda som jag gjort
vi går ner på stan

Hej du försvann en dag gamla vän
Du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
Att ha middag bara tjejer dricka vin
Prata om hur jobbigt det är och så,
när två Hydman Vallien-glas går sönder på sommarstället
Åååh!
Vi går ner på stan

Nerför backen
Över torget
åh, jag älskar, älskar den här stan
Rak i ryggen
Drick champagnen
Flanera över cykelvägen på sanningsdan
på sanningsdan

Ja, chefen du har rätt jag borde vara glad
för jag får ryggbråck och 80 öre per dag
och till julen får vi pennor med företagslogga på
Håll min jacka Madde när jag börjar slå
Djupa andetag så kan vi gå
Vi går ner på stan

Nerför backen
Över torget
Finkammen efter alla som gjort dig ont
Jesus sa: vänd andra kinden
vända kinder är det enda som jag gjort
Nerför backen
Över torget
åh, jag älskar, älskar den här stan
Rak i ryggen
Drick champagnen
Flanera över cykelvägen på sannings, sannings, sannings, sanningsdan

Jag hinner inte skriva! Men det är ju av en god anledning, att jag har fullt upp och livet leker – ja, förutom eksemen då. Att sådana små sår kan göra så infernaliskt ont?! 

 

Igår kom Linda över till Lindholmen och lunchade, vi var på mysiga Bistrot och åt fiskfärsbiff med dill- och kräftsås, citron- och chilimarinerade räkor och färskpotatis. Och en mycket intressant sallad som jag ska försöka återskapa – mycket tunt skivade rädisor med blekselleri och alfalfagroddar. Och goda biscotti – men först och främst trevligt sällskap! 

Ikväll hade jag tänkt mig yoga, men jag kör ett pass cardio nu på morgonen istället så jag får lite fritid medan det faktiskt är ljust ute 😉 Ha en go onsdag, le tous! 

På en bädd av babyspenat samsas en jägarrökt makrillfilé med en halv galiamelon, en avokado och lite västkustsallad. Färsk citron över alltsammans, samt rikligt med svartpeppar över allt utom melonen. Ofantligt gott! Prova! 

 

Du som tror att du inte gillar spenat kan ta vilka blandade löv du har lust med. Jag skulle nog inte välja ruccola, lite för vasst, men typ mâche eller varför inte romansallad skulle säkert bli jättegott. Men prova för all del spenaten. Den påminner inte ens om det där de kallade spenat i skolan, jag lovar! 

Imorse låg jag och tittade lite på Facebook i telefonen innan jag gick upp och plötsligt dyker det upp en alldeles för stor bild på mitt skräckobjekt numero uno – en lockespindel. Någon BBC-artikel om tio saker du inte visste om dem, eller något. Jag var rätt nöjd med att jag varken kissade ner mig eller skrek eller så. 

 

Så nu på väg hem satt jag under träden vid Backaplan. Hade flera gånger under utflykten slagit mig själv på armarna då mina hörlurar kom åt och jag trodde det var något djur. Och så kittlade det på armen och så gick det en stor lockespindel på min underarm. 

 

Alltså. Skräcken om detta hade hänt för ett halvår sedan eller så hade varit obeskrivlig. Nu ba’ viftade jag bort den med handen (okej, jag reste mig upp och gick några steg som säkert såg väldigt roliga och mindre stabila ut) och så… var det bra med det. Precis när jag stod och var som mest förvirrad kom en kille och frågade vad klockan var och jag lyckades ta upp telefonen och berätta det utan att känna att jag behövde gå minst femtio meter bort från brottsplatsen och gärna kräkas lite och så… lugnt. 

 

Vilket framsteg i livet! (Jo, faktiskt.) Nu kan jag både hantera lockespindlar och rulltrappor. Vad härnäst? En konsertpublik kanske? 

 

Att åka buss nu under Kulturkalaset är en upplevelse, för övrigt. Undvik det om du har din mentala hälsa kär. 

 

Träningen gick jättebra men luften var tung. Nästan 30 grader varmt när jag kom dit. Men jag körde min timme på högre lutning än jag brukar, tog god tid på mig i omklädningsrummet och duschen – och när jag kom ut HÄLLREGNADE det. Fy så skönt alltså. Luften behövde det! 

 

Åkte till Backaplan för jag hade tänkt att jag skulle köpa en kvart räkor i fiskbilen, men de hade just stängt. Typiskt, de har ingen manuell disk på Coop. Men jag köpte jägarkryddad rökt makrill och lite västkustsallad istället, som ska avnjutas med en avokado, lite melon och ett stort glas ”äppeldryck av ciderkaraktär” om ett tag. Kanske gör jag en liten äggröra.

 

Men först ska jag läsa lite ur Konsten att dö, dricka en kopp kaffe och få upp värmen – jag fryyyyser! Min tunna klänning blev ju genomsur i regnet och jag hade inte i min vildaste fantasi drömt om att det skulle bli regn så hade varken paraply eller tröja med mig. Men det spelar ingen roll. Det är rätt mysigt att dra på en kofta och kura ihop sig med en bok även om det inte är höst ännu, n’est-ce pas? 

Alltså, jag visste redan innan att yoga inte är någon husmorsgymnastik, men oj, vad passet ikväll tog! Är härligt öm lite här och var. 

 

Men, trots att jag gick upp före 5, tränade 6:30 och var på jobbet alldeles strax efter 8, jobbade till 17:30, åkte dit,  yogade, åkte hem och nu har gjort mina två smoothies till imorgon – en grön, med broccoli, spenat, avokado, lime, ingefära och grönsaksjuice (och lite vatten), och en fruktig med banan, persika, kiwi, yoghurt och lite Fun Light smultron / vattenmelon, lagat mat och ätit den (en helt fantastisk oxbiff med lite gorgonzola, en halv avokado och större delen av ett broccolistånd) och klockan nu är 21:40,så har jag någon underlig sorts bubblande glad energi i kroppen. 

 

Och ja, jag ger yogan mest cred för det. Visst var det jobbigt! Jag tycker att det är väldigt svårt att stå på knä länge, likaså hunden och plankan, men det går ju. Och poängen med yoga är att man gör det efter sina förutsättningar. Det får vara ansträngande, men det ska inte kännas jobbigt. Jag gillar den inställningen skarpt när det gäller en sådan här träningsform. 

 

Jag ger i och för sig jobbet lite cred för det också, för det var en väldigt bra, rolig och nyttig dag. Vi har fått igång några nya processer, bytt lite ansvarsområden och det var en kanondag. Jag trivs så bra med att jobba ihop med alla i mitt team, och särskilt just nu E som jag jobbar närmast ihop med och sitter bredvid. Synd att hon ska tillbaks till pluggandet i september – men hon kommer att finnas kvar på deltid. 

 

Nu hörni, ska jag skriva i Min dag på 3 minuter och sedan ta Sara Kadefors Kast med liten kniv med mig upp till bingen. Så får vi se vad kroppen skriker mest efter imorgon bitti – ett pass på Kvillebäcken, eller sova en timme till… onsdag blir vilodag för då ska jag på Kulturkalaset, så det vore rätt gött att gå imorgon. 

 

Sov gott gullisar! 

Det är underbart att vara igång med träningen igen – men idag var det faktiskt i tyngsta laget. Det var för varmt, mina byxor ville inte stanna uppe, jag har skoskav uppepå högerfoten som ligger precis mot en söm på skorna – och så var det ju faktiskt fjärde dagen i rad. Det gick bra ändå, jag nådde målet fast jag kände för att avsluta lite tidigare – men det blir nyttigt och lagom med en vilodag imorgon. 

 

Men – jag blev på gott humör igen när jag sprang på en gammal väninna, J, i omklädningsrummet! Och gammal är faktiskt rätt ord här, för vi har känt varann i 24 år om några veckor, räknade vi ut. Vanligtvis träffar jag mina kompisar påklädd, men detta gick också bra. ((Vi har alltså setts på senare år också, det var inte tjugofyra år sedan sist.)) Så vi åt lunch (påklädda) – très good bulgursallad – och snattrade ett par timmar och det var hemskt trevligt. 

 

Annars var stan mest kokhet, full av turister och försenade bussar och tanter med laxpaté, så nu är det skönt att vara hemma, ombytt till tunn sommarklänning och med jätteglaset Aron med vatten bredvid mig. 

 

Imorgon ska jag på utflykt och sedan vankas det ju jobb igen på måndag! Vilket enbart känns roligt och bra. Jag har haft en jättebra semester med undantag för ett par dagar då jag hade så förfärligt ont, men det kan man ju inte gå och hänga upp sig på. Tänk på alla som har sådär ont jämt – jag har sannerligen ingenting att klaga på.

 

Ja, det är nästan så att jag får kolla om jag har feber. Jag brukar som bekant inte baka särskilt ofta. Men – pappa och jag pratade om krusbär i förmiddags, och jag sa att det är ju himla gott men man kanske inte kan äta så himla många på raken utan varför inte göra paj på dem? 

 

Sagt och gjort! 

 

Smuldeg gjort på Lidls version av Bregott (Bordsguld heter det, jättegott) blir inte så smulig just, som om man hade använt kallt smör. Men strunt samma. Jag ”kokade” ner krusbären med ett par matskedar socker i en kastrull först. Blandade sedan ihop typ ½ dl strösocker med 1 dl havregryn och en knapp dl vetemjöl och sedan joxade jag i ”smöret”. Sedan var det liksom bara att klicka ut smeten med händerna ovanpå bären i den eldfasta formen. Gick finemang.