Kategori: Hemma hos Anna

Thanksgiving på mitt sätt

Jag lovade ju att berätta mer om min låtsas-Thanksgiving, så här kommer bilderna och lite annat. Bilderna är sådär – jag hade knappt någon juice i telefonen så jag var tvungen att vara snabb som bara den 🙂 
 
 
Kycklingen gjorde jag alldeles som vanligt. Smälte smör och blandade med soja, kryddor och saften från en halv pressad citron. Resten av citronen samt två hela vitlöksklyftor åker in i kycklingen, och så penslar man hela ytan med smörblandningen. Tid i ugnen beror på hur rosa du vill ha din kyckling. Nej, jag skojar bara – men googla utefter vikten på din fågel. Min vägde 1,1 kg och jag hade väl inne den i en dryg timme. 175 grader. 
 
 
Green bean casserole – ja, recepten jag läste verkade tycka en burk gröna bönor, en burk svampsoppa och en burk rostad lök. Jag gick ifrån det lite grann och gjorde en egen svamp”röra” – sautérade skivade färska champinjoner i smör med salt och peppar, blandade ner lätt-crème fraiche, soja och grönsaksfond och lät puttra. Ner med bönorna i en form, strödde rostad lök över och sedan svampblandningen och lite mer rostad lök och riven ost på toppen. In i ugnen tills det ser gott ut 😉 Jag ställde in den när det var en halvtimme kvar på kycklingen. 
 
 
Jag älskar sötpotatis högt och rent. Har mest ätit det antingen som ”vanliga rostade rotfrukter”, eller som för ett antal år sedan när jag hade pippi på att skiva dem och ugnssteka med massor av lime, flingsalt och piri piri. Denna varianten var ny för mig men OJ så gott. Kokade i kuber och mosade med elvisp tillsammans med smör, salt och vitpeppar. Och mjölk. Med andra ord som ett alldeles vanligt potatismos men helt enormt gott! 
 
 
Böngratängen ser inte så god ut här, men det är den. Allt var gott, även om kycklingen var lite tanig, det var inte mycket kött på brösten. Får operera lite närmare på söndag. 
 
Om en timme åker jag – det blåser och regnar som sjutton så jag har faktiskt beställt en taxi. Finns bara ett endaste bussalternativ och då hade jag varit framme typ trekvart före tåget går, så nä – det får vara värt ett par hundra. Om inte annat är det lätt värt det för min egen privata peace of mind. Jag är en nervös själ i vissa situationer… 

Fredagsmys på hög nivå

Utöver smärtan (the horror!) så har det varit en jättebra dag! En trevlig förmiddag med mycket skratt och härligheter, och sedan gick vi över till Radisson Blu Riversides restaurang, Cuckoo’s Nest, och åt lunch med deras säljchef – oerhört trevlig tjej som heter Therese. Jag åt halstrad röding med variation av morot och curry-beurre blanc – mmm! 
 
Så kom jag tillbaks till kontoret – de andra gick på en visning men jag behövde reda upp en grej före mötet kl 14 – och upptäckte detta! 
 
 
Fina lokalvårdartjejerna hade plockat fram adventsljusstakarna! 
 
Och på eftermiddagen åkte B och E iväg till Blomsterlandet och köpte en silvergran till receptionen. Om vi hade mysigt när vi klädde den? Jaa! 
 
 
Det är inte granen som är sned, det är jag. Det var stört omöjligt att få ett fokuserat foto så jag fick nöja mig med detta som åtminstone inte ser ut som… grön ärtsoppa. 
 
Ikväll har jag haft roligt i köket – jag visste att jag skulle göra helstekt kyckling, och så kom jag på att det kunde vara roligt att göra typiska Thanksgiving-tillbehör. Så sweet potato mash och green bean casserole blev det. Mer om det imorgon! 
 
Nu är På Spåret slut och jag ska gå och lägga mig alldeles snart. Rätt nöjd med min poäng, fast jag slutade räkna efter första staden insåg jag för sent. Måste få sträcka på ryggen innan jag blir tokig. Och imorgon ringer klockan halv sex – som vanligt – för det är ju dags för Varberg och Halländsk bokmässa! Ni följer väl med? 🙂 

Tassimo Gevalia Milea

 
Testar något nytt idag! Det är ganska mjukt, men ändå med bett och smak. Gott! Dessutom trevligt att det blir så mycket – nästan tre deciliter gör en sådan här kapsel. 
 
Det absolut bästa var ju ändå detta: 
 
 
Som att hälla upp en Guinness! Och till slut blev det, mycket riktigt, alldeles svart. Jättegott. Och av någon aledning blir ju kaffet godare med lite skum på. Gärna sådant här krämigt kaffeskum och inte bara mjölkvisp. Ja, det blev en bra start på dagen. Nu ska jag och Milea fortsätta umgås. 

Tisdagsutmaningen – Om hembygd och landsbygd

 
Denna veckan skriver Kulturkollo om landsbygden och hembygden. Jag är som vanligt lite försenad, men nu är det dags för Tisdagsutmaning, och Helena frågar: 
 

Finns det en skildring av din egen hembygd som du gillar (eller inte)?

Vilken är din favorit bland landsbygdsskildringar? Vilken film, bok, tavla, tv-serie eller vad det nu kan vara har gett dig en ny, eller en fördjupad, känsla för landsbygden? Berätta gärna också hur och varför.

Ja alltså – min hembygd är ju Hisingen. Och jag kommer bara på en författare, Mats Ahlstedt, som har skrivit mer utförligt om Hisingen – men det är mord och hemskheter. Men – detta hade jag helt glömt och kom precis på – i Smulklubbens skamlösa systrar eller Trekant av Mian Lodalen hamnar huvudpersonen på efterfest i en lägenhet på Virvelvindsgatan under en Göteborgstripp. Jojomen, det är gatan jag bodde på tills jag var 6. 

 
      

 
Vad gäller Göteborg i stort gillar jag verkligen Viveca Lärn och Åke Edwardsons skildringar. Edwardson är visserligen också mord och hemskheter, men det är beskrivningarna av Göteborg jag tycker allra bäst om. Mest för att de stämmer – detta gäller även hos Lärn – är huvudpersonerna ute och går i Vasastan, vilket de ofta är, så känner jag igen mig, för affärerna och gallerierna och hembagerierna ligger där de ska. Sånt gillar jag 😉 
 
Annars har jag rötterna i norra Bohuslän och landsbygden i Halland. Viveca Lärns Saltön är visserligen påhittad, och Hunnebostrand ingår inte ens i listan av orter hon inspirerades av – men nog känner jag igen mig i miljöerna ändå! Det har kommit ut en deckare som utspelar sig på Sotenäs också, men jag har inte fått tag på den. Och vad gäller Halland så var jag mycket förtjust i miljöerna i Tom Rob Smiths Gården – som till och med verkar utspela sig ganska nära mina faktiska rötter. 
 
Vad gäller landsbygd så har jag funderat ett tag och jag har väldigt svårt att komma på någonting. Men – så lät jag tankarna sväva från landsbygd till glesbygd till tomt och öde… och då hamnade jag genast på ön i Istvillingarna av S K Tremayne och insåg att på många sätt är det nog just så riktig landsbygd känns för mig – isolerat. Jag är uppvuxen i en medelstor stad, jag har bott i en jättestor stad i många år – landsbygd och glesbygd är inte platser där jag känner mig hemma – även om det förstås kan vara otroligt skönt att vara på landsbygden ett tag. Jätteskönt. Bara jag får komma tillbaks till stan snart 😉 
 
 
På landsbygden – eller ”in the bush”, som vi sa – i Petworth, West Sussex, 2006 kanske.
Det är Nic som har tagit bilden. 

Tassimo Gevalia Oreo och kulturkonsumtion

 
Jag hade förskräcklig huvudvärk sista timmen på jobbet – blev bättre när jag åt middag men blev sedan sämre igen. Det som till slut hjälpte var dubbla Ipren och en Tassimo Oreo. Jag säger bara OMG. Så gott. Liksom krämigt och lagom sött – mamma tyckte att det smakade ”glass” och det köper jag. 
 
Det absolut bästa? 102 kalorier per kopp. No joke. Det är som en banan ungefär. Med andra ord kan man unna sig en kopp med gott samvete! 
 
Annars har jag haft en bra dag – en ny tjej började i vår arbetsgrupp, supertrevlig – vilket innebar att vi drack kaffe ihop både morgon och eftermiddag. Det hör inte till vanligheterna men det är både trevligt och nyttigt. 
 
Upptäckte att jag har glömt att skriva om en av de bästa böckerna jag har läst i höst. Jättekonstigt! Jag tyckte ju att jag hade ett så bra system med att spara utkast istället för att anteckna i telefonen, men det fallerade tydligen någonstans på vägen… men det kommer. Nu är utkastet sparat, och det kommer att bli bok 199 för året! Ganska nöjd med att komma en bra bit över 200 böcker i år får jag säga. Det är tack vare plattan – jag läser så otroligt mycket fortare på den. 
 
Jag håller på att skriva ett inlägg som jag började på förra veckan om bra duetter. Snacka om att det är lätt att fastna i en massa YouTube-klipp när man väl sätter igång. 
 
Jag har börjat lyssna på Kulturens ABC – mycket bra! Cecilia var toastmistress på världens finaste bröllop i somras och det är roligt att höra mer av henne. Men. Det finns för mycket bra just nu och jag hinner inte konsumera så mycket som jag vill. Skulle behöva ta tjänstledigt i en vecka och bara lyssna på podcasts, läsa böcker, läsa tidningar, lösa korsord, lyssna på musik, se på film och TV-serier… och skriva om alltihop, såklart. Jag kan inte ens räkna hur många poddar som ligger i min lista över ospelade. Och ändå prenumererar jag på fler för jag vill hänga meeeed. 
 
Haha. Nädå. Man får ta en sak i taget. Och inse sina begränsningar. Jag ville verkligen lyssna på Gräspojken av Christer Lundberg för jag gillar hans röst – men det går för långsamt. När jag såg att jag hade lyssnat på 15% eller något och det var typ 8 timmar kvar lade jag ner. Jag vet att jag kommer att läsa ut den på ett par timmar liksom, hur trevligt det än är kan jag inte hålla på med ljudböcker, det håller inte. Om det inte är dagboksform, krönikor och eller korta, rappa kapitel,  som Född fenomenal för då går det tydligen. 

Tips: Gevalia Ebony

 
Jag kan ha tipsat om Gevalias Ebony tidigare, men det kan inte göras nog – om du gillar mörkrostat kaffe så måste du prova Ebony. Det är så himla gott! 
 
Det har funnits i alla fall sedan jag gick i gymnasiet, men jag tycker inte att det tar någon naturlig plats, är aldrig med i reklam och så. Ändå bär det sig uppenbarligen och har funnits i minst femton år. 
 
Och nu finns det förstås som Tassimokapsel och det är ännu godare än brygg- och pressvarianterna. 
 
Prova, vetja. Du kanske får oväntat besök… 😉 
 

Välkommen till familjen!

Pappa och jag var i Bäckebol idag. Skulle bara kolla lite på Media Markt och Elgiganten, eftersom jag behöver köpa en ny dator men snart är det ju Black Friday så det är ju dumt att köpa nu, kanske. 
 
Det slutade med att jag köpte en ny dator. Naturligtvis blev det så 😉 Den var sänkt med en tusenlapp eller så, och lär med andra ord inte gå ner mer i pris. Så – välkomna min nya familjemedlem! 
 
Den ser ju ut som en helt vanlig dator då va, fast den är RÖD (åh, så vacker!). Men det ÄR ingen helt vanlig dator, för den kan göra såhär: 
 
 

och bli en platta! Alltså så himla käckt .Och hur smart är det inte med touchscreen på en laptop, i största allmänhet? Jag sa till pappa när vi tittade på en helt annan dyring att vad lustigt det vor eom man hade det på jobbigt eftersom folk alltid petar på min skärm… nu ska ju denna inte vara med mig på jobbet sådär varje dag, men ändå! Delar av den är gjorde av Bang & Olufsen och det känns ju sannerligen som om det bådar gott. 

 
13,3 tum så större än min gamla men inte otymplig, väger under 2 kg och ska ha batteritid på sju timmar någonting – vilket är viktigt för mig. Inte just 7 timmar, men mer än en kvart eller så som den gamla har för närvarande. 
 
Mycket nöjd! 
 
Sedan en tur in på Coop Forum där jag köpte på mig Tassimokapslar så det räcker ett tag – de kostar 39:90 idag också istället för kanske 60-70:- paketet – cappuccino, café au lait, någon stark stor en, latte macchiato och en med varm choklad, Oreo-smak. Mmm! 
 
Sedan sladda in till stan och ett baspass på Friskis klockan 12 – ja, oerhört produktiv förmiddag, I know – den vanliga tjejen var inte där men denna var också bra, även om hon har med den där konstiga låten om soldater som jag avskyr – de måste ha lärt sig på något konvent att det är en bra Friskis-låt, jag vet inte – det är inte ”Jag vill vara din soldat” utan någon annan hemskhet – men hon hade även med Diamonds are a girl’s best friend (den från Moulin Rouge med Material Girl inbakat, kan ha varit en Gleeversion?) och New York New York (med Robbie Williams, tror jag?). Härligt att avsluta ett väldigt svettigt och tufft pass med lite jazz hands i luften! 
 
Nu har jag ätit en fantastisk sandwich aux crevettes – also known as räkmacka – till lunch och börjar bli människa igen. Men tjenare vad jag kommer att veta att jag lever imorgon. Särskilt i magmusklerna. Nu – cappuccino och lite söndagsnjut! Behöver det efter denna veckan, jag lovar. 

Ett recept i bilder

 
 
 
 
 
Camilla, ni vet från pensionerade Mind the Book, skrev igår på Facebook om sina måltider bestående av mozzarella och blodapelsin. Eller blush orange som hon så vackert skrev. Camilla har världens bästa smak på typ allt, så det var ju inget snack om saken. Jag fick seriös inspiration och grava cravings – har funderat på detta hela dagen – och nu har jag gjort en variant bestående av… ja, se ovan. Clementiner, mozzarella, ruccola, basilika och crema di balsamico. 
 
Väldigt gott. Fräscht och lätt men lagom mättsamt. Dessutom nyttigt, får man väl lov och säga. Jag känner att det skulle funka på julbordet, faktiskt, som ett avbrott med mycket arom och fräschör. 
 
Prova! 

Alltså jag blir så förbannad…

 
Tyvärr får jag inte leka med tändstickor när mamma och pappa inte är hemma. Detta får väl duga. Men vi ska inte riktigt nöja oss där. 
 
 
Som jag förstår det är det de stackars 500000 personerna som ska ta ansvar för bostäder, arbeten och fungerande skola för… sig själva? Det känns ju inte så bra. Det är nog bäst att det kommer lite invandrare och gjälper till, det där håller ju inte. 
 
Jag undrar så om det är stackars brevbäraren eller tidningsbudet som måste dela ut sådana här fruktansvärda saker. Jag mår illa på riktigt när jag ser lapparna. 
 
Häromdagen såg jag en idé om hur man kan störta SD; genom att alla går med och röstar bort alla SD:are. Det känns ju som en lika mogen modus operandi som deras egen. Let’s go, säger jag. 
 
((Ursäkta att bilden ligger på kant. Den är lika snedvriden som dess upphovsmän, är jag rädd.)) 

Backaplan levererar

Jag hade en väldigt lukrativ vända på Backaplan igår, där jag inte bara hittade Paulúns granola som jag letat överallt efter, utan även dyrt te till billigt pris och kokoschips – och några eminenta små matlådor för en tia. 
 
 
Hur käckt? Bara i med burken, lite granola, lite kokoschips, några valnötter och voilà, mellanmålet ordnat. Så kan man ju hälla ut kvargen i burken och blanda och äta, eller strössla över det lösa direkt i burken? Jag är väldigt nöjd med det här. 
 
Även nöjd med Cubus strumpbyxor som sitter uppe, håller och är sköna – det är inte ofta alla tre sker på en gång. Idag plommonlila. Dessutom är de 3 för 2 just nu, vilket betyder att du får sex par strumpbyxor för 198:-. Inte så himla dumt va? 🙂 
 
Jo, och så köpte jag en kalender för 2016, en sådan där inbunden dagbok ni vet. 39:-! Seriöst. De kommer att kosta ett par hundra på Akademibokhandeln inom kort. 
 
Och så var jag på Ur & Penn förstås, trevligt som alltid. Hittade ett par örhängen där som jag redan har, men som jag lovade en kvinna på jobbet att jag skulle hålla utkik efter för hon tyckte de var så fina. Vi har inte varit helt överens på sistone, men jag köpte dem ändå, såklart. Fredspipa, kanske? Vi har inte varit arga öppet på varandra eller så, så det är ingen stor grej egentligen. Det känns bra att göra så. Som Tori Amos sa, ”I believe in peace, bitch.” Ett och annat till mig själv också. Ett diadem med stjärnor, bland annat. Så fint, men jag vet inte om det är fint på mig. Vi provar. Jag har det på mig nu. 
 
Nä, nu är det dags att springa och möta facket på Lindholmen Science Park. Ska bli intressant att se om jag lyckas undvika att anmäla mig frivilligt till något… 
 
Puss!