Kategori: Drama

 

Månadens språk hos Ugglan och Boken för juni månad var grekiska. Det var förvånansvärt svårt att hitta något hyfsat lättillgängligt, så efter en stunds funderande bestämde jag mig för att läsa en gammal grek istället för att försöka leta rätt på något samtida översatt. Jag har tänkt läsa Medealand av Sara Stridsberg i sommar, så just Medea kändes nära tillhands. 

 

Vi satt och pratade vid lunchbordet igår, om att läsa dramatik och om hur svårt det kan vara. Det allra första dramat jag läste på universitetet var Orestien av Aischylos och då blev jag livrädd. Så svårt! Men man får fokusera på att texten ska flyta, och läsa fotnoter och förklaringar i efterhand, vid behov. Känna rytmen och flytet, det är mycket trevligt. 

 

Medea upplever jag som enklare att läsa – kanske för att berättelsen om den försmådda kvinnan som vill hämnas sin tidigare älskare genom att döda deras gemensamma barn, är såpass känd – och att det är en hyfsat kort text. Det roligaste med Medea är, tycker jag, sättet som pjäsen liksom försöker få publiken att sympatisera med huvudpersonen, trots att hon är gräslig och brutal som få. 

 

Blodigt och dramatiskt och väldigt intressant. Ser fram emot att läsa Stridsbergs modernare adaption inom kort! Medea finns i en app nära dig, men just denna finns även att köpa för så lite som tio kronor hos de stora nätbokhandlarna t.ex här eller här!

 

Trollflöjten på GöteborgsOperan med Metta i onsdags. Mycket underhållande och ganska spännande för en person med vag höjdskräck att sitta på tredje balkong. Men det var en fantastisk upplevelse (och god kbt), det är flera stycken ur den som jag inte hade någon aning om kom just därifrån, så att säga. Der Hölle Rache kocht in meinem Herzen till exempel har väl ”alla” hört men kanske inte kan placera. 

 

 

Jag läste ut dagboksantologin som jag tipsade om förra veckan imorse, och ett utdrag ur Lars Noréns dagbok fick mig att genast vilja läsa Tennessee Williams igen. Det var Glasmenageriet han skrev om, men jag fick tag på en utgåva med tre pjäser i – dels just Glasmenageriet som jag inte läst förut, men även Katt på hett plåttak och Linje Lusta, som jag läste på universitetet och älskar. 

 

Jag har även haft den stora förmånen att se Katt på hett plåttak uppförd i London, för första gången med endast svarta skådespelare (den utspelar sig på en plantage i Södern) – med ingen mindre än James Earl Jones och Phylicia Rashad (ni vet, Clair i Cosby) i huvudrollerna. Filmen med Elizabeth Taylor har jag tyvärr inte sett ännu, men jag ska. Ska bara läsa pjäsen först… 🙂 

 

Detta är allra första biten – Brick, son i huset, talar med sin neurotiska hustru Maggie, pjäsens titelkaraktär, så att säga. Gooper är Bricks bror. 

 

MARGARET: Because they’ve got no necks! Isn’t that a good enough reason? 

 

BRICK: Don’t they have any necks? 

 

MARGARET: None visible. Their fat little heads are set on their bodies without a bit of connexion. 

 

BRICK: That’s too bad. 

 

MARGARET: Yes, it’s too bad because you can’t wring their necks if they’ve got no necks to wring! Isn’t that right, honey? Yep, they’re no-neck monsters, monsters… All no-neck people are monsters… Hear them? Hear them screaming? I don’t know where their voiceboxes are located since they don’t have necks. 

 

Ur Cat on a hot tin roof av Tennessee Williams. 

 

Ja, nu börjar det mesta så sakteliga återställas till vardag och icke-semestertid igen. Och jag klagar faktiskt inte det minsta! Det är ganska skönt med normala rutiner, och den senaste veckan har jag känt av den där sköna höstkänslan, trots att det fortfarande är varmt och ljust länge på kvällen. Det har väl kanske med att jag har varit sjuk att göra, det där med att dricka te och kura i soffan är ju höstbetingat. 

 

Och mycket som har pausat under sommaren sätter igång igen, bland annat Veckans ord hos enligt O! Bokstaven är I och instruktionerna är enkla: ”Jag vill att ni kopplar ihop följande fem ord på I med böcker eller författare på någon bokstav av något kön”.

 

Orden äro: 

 

 

När jag hör ihållande tänker jag genast på regn, och då tänker jag på oväder och landar till slut på Stormen av Shakespeare. Vill man ha en lättsammare version kan man med fördel se den tecknade filmen Resan till Melonia som jag minns som både rolig och spännande. Jag såg den på bio med fritids, antagligen under ett skollov för vi var väldigt få och det var roligt att få åka in till stan kommer jag ihåg. 

 

En i David Levithans fina roman Jag, En är just en individ. Hur man än vänder och vrider på det är En i slutändan sig själv, som individ, trots att hen bebor olika kroppar olika dagar. Det är en mycket intressant bok, det finns en hel del att fundera och diskutera kring. 

 

Min favorit bland intelligenta karaktärer är Christopher i Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. Christopher har Aspergers syndrom, det skarpaste mattesinnet man kan tänka sig och ett stort intresse för Sherlock Holmes och för att lösa brott. När grannens hund hittas mördad och ingen tar honom på allvar bestämmer han sig för att själv utreda dödsfallet. 

 

Det första jag kom att tänka på när jag såg is var omslaget till Jodi Picoults bok Handle with care. Boken handlar om en flicka, Willow, som fötts med osteogenesis imperfecta, extrem benskörhet, och hennes syster Amelia som är en framstående skridskoåkare – något Willow av naturliga skäl aldrig kan bli. Det är, som alla Picoults böcker, en tänkvärd och intressant roman. Det var länge sedan jag läste den men jag minns den tydligt. 

 

Ett översättningsord till ivrig på engelska är earnest, och då lyfter jag denna gång fram just The Importance of being Earnest av Oscar Wilde även om earnest i just det fallet kanske snarare syftar på uppriktighet. Vansinnigt rolig och underfundig pjäs som är lätt att läsa även om man inte är van att läsa just dramatik. 

 

Det är Shakespearetema på Kulturkollo denna veckan! Tisdagsutmaningen lyder därmed som följer: Nu är jag nyfiken – vilken är din bästa Shakespeareupplevelse? 

 

Jag skrev ju ett ganska ordentligt inlägg om Shakespeare i helgen, innan jag visste att det skulle bli veckans tema – så jag får hänvisa till det, i första hand! 

 

Men jag kom att tänka på en bit som jag inte berättade om, som är ett väldigt roligt minne – i kursen Re-reading Renaissance Drama fick vi i uppgift att välja en av pjäserna vi studerade under terminen och presentera hur vi skulle framföra den, om vi fick fria händer. Det kunde vara film, teater eller vad som helst – inte så att vi skulle agera själva, utan fundera på scenografi, om det skulle vara i traditionell tid eller samtida, kostymer, allt sådant. 

 

Jag, Verity och Lana (och en tjej till som jag inte kommer ihåg vad hon heter för hon var aldrig där) valde Köpmannen i Venedig – och för att presentera hur vi skulle göra med scenen, kostymer och dekoren använde vi oss av The Sims 2! Det var så fruktansvärt kul att sätta ihop det. Lana var experten som fick göra det mesta pysseljobbet, men vi hade så fantastiskt roligt när vi satt på Veritys takterrass och planerade och bestämde hur vi skulle göra. 

 

Professorn sov genom större delen av redovisningen (det gällde inte bara oss – han flög mellan New York och London tre gånger i veckan under en period när hans pappa var sjuk så han var konstant jetlaggad), men resten av gruppen var mycket imponerade och roade och jag har för mig att vi fick högsta möjliga betyg på den. Och det var ju härligt. Och ett riktigt trevligt Shakespeareminne! 

 

Önskar att jag hade några av bilderna här, men det har jag inte. Ska kolla om Lana mot förmodan har sparat dem någonstans – då lovar jag att dela med mig! 

 

Måste bara tipsa om denna fantastiska Netflix-serie! 

 

Jag fick den som rekommendation och tänkte ba’ vadåååå romantisk komedi… men så såg jag att Judd Apatow (ni vet, Girls och grejer) är en av medskaparna och producenterna, och då fick jag ju ge den en chans. Såg ett avsnitt för några veckor sedan och tyckte att det var bra – men glömde sedan bort det totalt. 

Tills nu i helgen, då jag har sett flera avsnitt – till frukost, till lunch, till middag, till läggdags… ja, nu finns det bara tio avsnitt, men ändå. Jag har inte sett säsongsfinalen ännu, tänkte spara den till ikväll. 

 

Men det är så himla roligt. Vasst, svärigt, feministiskt, spelar på könsroller så det står härliga till, och ja, det är helt enkelt sjukt kul. Ni måste titta!