Kategori: Dagens dikt

En bortglömd pärla! ((Och ja – det ska vara citationstecken runt titeln, så är det med alla Teasdales dikter!))

 

==

 

I am not yours, not lost in you,
Not lost, although I long to be
Lost as a candle lit at noon,
Lost as a snowflake in the sea.

You love me, and I find you still
A spirit beautiful and bright,
Yet I am I, who long to be
Lost as a light is lost in light.

Oh plunge me deep in love — put out
My senses, leave me deaf and blind,
Swept by the tempest of your love,
A taper in a rushing wind.

Detta tycker jag är en sådan där liten kort text som kan vara perfekt en sådan där dag när man känner sig lite däven och ensam. Egentligen är man aldrig det. 

 

De två sista raderna är ju dessutom välkända – kanske mest tack vare Hemingways roman For whom the bell tolls – men här är originalet, sisådär 400 år tidigare… 

 

==

 

Hur har jag glömt Spike Milligan ända hit? Han har skrivit en av mina favoritdikter, det är inte denna (även om den inte ligger långt efter) – men den kommer! 

 

==

 

Roger McGough var en av ”The Liverpool Poets” och en stor del i ”The Mersey Sound”, som även The Beatles och deras kontemporärer var med och skapade. Denna dikten är ju bara för härlig! Påminner mig lite om Jenny Josephs Warning som vi läste i förra veckan, n’est-ce pas? 

 

==

 

Let me die a youngman’s death
not a clean and inbetween
the sheets holywater death
not a famous-last-words
peaceful out of breath death

When I’m 73
and in constant good tumour
may I be mown down at dawn
by a bright red sports car
on my way home
from an allnight party

Or when I’m 91
with silver hair
and sitting in a barber’s chair
may rival gangsters
with hamfisted tommyguns burst in
and give me a short back and insides

Or when I’m 104
and banned from the Cavern
may my mistress
catching me in bed with her daughter
and fearing for her son
cut me up into little pieces
and throw away every piece but one

Let me die a youngman’s death
not a free from sin tiptoe in
candle wax and waning death
not a curtains drawn by angels borne
‘what a nice way to go’ death

En dikt ur Sagan om ringen – som jag ännu inte lyckats ta mig igenom – men dikten minns jag fast jag tror faktiskt inte att jag visste att den kom ur romanen när jag hörde den första gången. 

 

++

 

1:a december och 1:a advent! Naturligtvis tar vi detta på tema. 

 

* * * * * * * * * * 

 

We have tested and tasted too much, lover-
Through a chink too wide there comes in no wonder.
But here in the Advent-darkened room
Where the dry black bread and the sugarless tea
Of penance will charm back the luxury
Of a child’s soul, we’ll return to Doom
The knowledge we stole but could not use.

And the newness that was in every stale thing
When we looked at it as children: the spirit-shocking
Wonder in a black slanting Ulster hill
Or the prophetic astonishment in the tedious talking
Of an old fool will awake for us and bring
You and me to the yard gate to watch the whins
And the bog-holes, cart-tracks, old stables where Time begins.

O after Christmas we’ll have no need to go searching
For the difference that sets an old phrase burning-
We’ll hear it in the whispered argument of a churning
Or in the streets where the village boys are lurching.
And we’ll hear it among decent men too
Who barrow dung in gardens under trees,
Wherever life pours ordinary plenty.
Won’t we be rich, my love and I, and
God we shall not ask for reason’s payment,
The why of heart-breaking strangeness in dreeping hedges
Nor analyse God’s breath in common statement.
We have thrown into the dust-bin the clay-minted wages
Of pleasure, knowledge and the conscious hour-
And Christ comes with a January flower.

Jag borde naturligtvis vara dötrött på Shakespeare. Hittills har det faktiskt inte hänt. 

 

==

 

William Shakespeare (ur As you like it – Som ni behagar)

Oj, denna hade jag nästan glömt av! Den är ju himla bra, och himla rolig. Minns att vår engelsklärare i högstadiet läste den för oss och jag är helt säker på att hon har gjort precis så nu när hon är gammal. 

 

==

 

When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn’t go, and doesn’t suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we’ve no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I’m tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick flowers in other people’s gardens
And learn to spit.

You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.

But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.

But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple. 

Så underbart vackert. Ibland blir det lite dumt när det ska rimmas, men detta är inte det minsta krystat, om du frågar mig. Språket är lika mjukt som de tusen vindarna och diamantglittret och det lätta höstregnet. 

 

==

 

 

==