Dagens dikt: The rose that grew from concrete av Tupac Shakur

Att ni inte hade väntat er att läsa en dikt av 2Pac här? Nä, det hade inte jag heller. Men jag blev rätt så rörd när jag läste denna. 
 
==
 
Did you hear about the rose that grew
from a crack in the concrete? 
Proving nature’s law is wrong
it learned to walk without having feet. 
Funny it seems, but by keeping its dreams, 
it learned to breathe fresh air. 
Long live the rose that grew from concrete
when no one else ever cared. 
 
 
==

Dagens dikt: Dikt tillägnad våra barn av Barbro Lindgren

Barbro Lindgren är en av mina hjältinnor. För så många olika saker. Kolla bibliografin på länken nedan till exempel. 
 
Detta är en av dem. 
 
== 
 
Vi är blommor driv oss varsamt. Vi är jordens hopp.
Låt oss växa vilda och få gå i knopp.
 
Vi är blommor, bryt oss inte. Gränslös är vår glöd.
Låt oss växa fria utan våld och död.
 
Ge oss mod att våga glädjas, glädjas tusenfallt.
Lita på oss ge oss värme för där ute är så kallt.
 
Vi är barn och vi är många, vi är jordens salt.
Lyssna till oss vi är starka vi kan allt, ja vi kan allt!
 
 
==
 
Så fint. Och jag hoppas att alla föräldrar läser så mycket som möjligt av Barbro Lindgren för sina ongar för hon är verkligen otroligt bra. För alla åldrar. Och vuxna med. 

Dagens dikt: Små barn ska njutas av Sandro Key-Åberg

Det kanske blir lite mycket barndikter, eller dikter till barn, här för tillfället, men det finns så mycket fint i den genren att jag inte kan låta bli när jag hittar de allra finaste! 
 
Jag har aldrig läst någon av Sandro K-Ås dikter förut tror jag, min högstadielärare visade oss hans ”prator”, men poesi tror jag inte att jag har kommit över. 
 
Men här kommer en! Som man naturligtvis får läsa på rätt sätt och inte som ett hot om barnkannibalism, obs. 
 
=
 
Små barn ska njutas
omsorgsfullt och långsamt
utan hafs och brådska
när dom är som mognast, 
fulla utav saft och sötma! 
 
Små barn ska njutas frikostigt och utan ängslan
så att dom riktigt känner
att dom är till lust
och bästa rätten
på livets knappa bord! 
 
 

 ==

==

Dagens dikt: Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon, av Märta Tikkanen

Märta Tikkanen är en av mina idoler. Och jag kan meddela att det är helt tack vare populärkulturen igen – det är nämligen Linda Skugge som skrivit om henne här och där och då var jag ju tvungen att låna Århundradetas kärlekssaga och Män kan inte våldtas och så var jag fast. 
 
==
 
Tro på möjligheterna
Tro alltid på dem, de finns
Men se gränserna för dina möjligheter
De finns också
Var dej själv 

Just du är bra just som du är 
Inte trots att du är född till kvinna 
Människa bland människor

Men tro inte på dem som säjer att du alltid måste vara stark 
Tillåt dej din svaghet 
Också den är du 
Den som inte kan ta emot också din svaghet 
Är för svag för dej 
Vänd din styrka åt annat håll innan det är för sent

Vägra välja 
Inse att du inte måste välja bara för att du är kvinna 
Du ska gå din egen väg 
Vara med i samhället 
Göra just du är bra på 
Det du känner att du kan och vill och måste göra

Du har rätt och skyldighet att göra det du kom till världen för att uträtta 
Du har ett ansvar för dej själv och det kan ingen annan lyfta av dej

Men inbilla dej inte 
Att du måste avstå från att leva nära kära människor 
Och att de har rätt att kräva hela dej för att du älskar dem

Låt för allt i världen bli ditt onda samvetet 
Låt bli att kräva det omöjliga av dej själv 
Det kräver du ju inte av andra 
Vänd upp och ner på saker då och då 
Se efter hur det då ser ut 
Kanhända är du inte orättvis och orimlig och hård och obegriplig 
Det ser du kanske bättre 
Om du iakttar alltsammans ur en motsatt sy än den som är din egen

Låt bli att hitta ursäkter för alla andra 
Bara aldrig för dej själv 
När din förnumsighet sedan blir outhärdlig också för dej 
Knip käft 
Tills du igen kan klara ljudet av din egen röst

Lär dej karate 
Den som vet sin styrka behöver sällan ta till den 
Den känns och syns 
Det räcket att du känner den 
Lär dej karate och gör sedan ditt allt för fred på jorden 
För dina barn, för dina barnbarn

Ta fram din humor 
Den behöver du varenda dag 
Och framförallt de dagar när du får höra att du ingen humor har 
Det är ett argument att ta till när inga andra finns

Vad skrattar ni då alltid åt, du och dina vänner 
Så länge ni kan skratta står ni ut 
Så gråt men torka tårarna och le igen åt allting och er själva 
Och gå vidare tillsammans

Tillsammans 
Hur ska du orka tro på gemenskap 
Den dag när ingen tar den hand du räcker ut 
Det vet jag inte 
Men jag vet att du ändå måste orka tro att det finns de som hör dej 
Som du betyder något för 
Som finns där ändå 
Nånstans 
Nångång

Men var finns styrkan säger du 
Var finns gemenskapen och framtidstron 
Och glädjen och vänskapen och möjligheterna i en värld av vapen 
I vardagen, i verkligheten 
I här och nu som rymmer då och sen 
Och i drömmar 
I vissheten att många finns som drömmer dina drömmar

Sluta aldrig upp att drömma 
Häng önskans träd i rött och blått och guld och grönt, orange och lila 
Ovanför ditt arbetsbord 
Dröm drömmar utan gräns 
Och låt dem synas i väven som du dunkar fram 
Då kan du kanske ändå vara till tröst och hjälp och glädje 
Trots ditt eget tvivel 
Trots din smärta

I såren växer blommor 
Plocka dem och känn att vi är många 
Som tror på dej och följer dej i våra tankar 
Ta emot ditt eget liv och lev det för din skull och ingen annans

 

LEV! 

 

Märta Tikkanen

 

==

Dagens dikt: När jag var liten… av Jonas Gardell

Allt som Jonas Gardell någonsin har producerat är underbart, och detta är också ett litet stycke underbart. 
 
==
 
När jag var liten kunde jag trolla. 
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny. 
 
När jag var liten kunde jag trolla. 
 
Det var innan de lärde mig att jag inte kunde. 
 
 
==

Dagens dikt: Dansa på min grav av Bo Kaspers Orkester

Jag älskar Bo Kaspers, men det finns ju inte en chans att man har hört allt de givit ut om man inte är hysteriskt fan. 
 
Denna hörde jag först ganska nyss – men den är så fantastiskt fin. 
 
==
 
Dom vill lära dig att krypa, att gå i takt.
Dom vill lära dig marschera, att stå givakt.
Stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med.
Lära dig hur vinden vänder, för sakens bästa gå på led.

Dom vill lära dig att ljuga, när det tar emot.
Lära dig bocka och att buga, för någon idiot.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nåt att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Dom vill lära dig att tvivla, på det du tror.
Gå omkring och vara rädd för, din syster och din bror.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nåt att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

 
== 

Dagens dikt: Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta av Harriet Löwenhjelm

Dags för lite svenskt nu känner jag efter gårdagens vackra text. 
 
==
 
Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand – för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. – Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

                *

I natt skall jag dö. – Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. – Vem, vem skall jag fråga,
vart jag skall resa – till vilket land?
I natt skall jag dö. – Och hur skall jag våga?

                *

I morgon finns det en ömkansvärd
och bittert hjälplös stackars kropp,
som bäres ut på sin sista färd
att slukas av jorden opp.

 
 
==

Dagens dikt: Strövtåg i hembygden av Gustaf Fröding

Denna känner vi ju nu igen genom Mando Diaos jättesuccé med den tonsatta versionen – här är texten till hela dikten. 
 
==
 

I

  
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
 
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! – Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
 
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
 
Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.
 
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
 
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.
 
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
”Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.
 
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.”

II

 
Och här är dungen, där göken gol,
små tösor sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

III

 
Här är stigen trängre, här är vildskog,
här går sagans vallgång vild och lös,
här är stenen kastad av ett bergtroll
mot en kristmunk långt i hedenhös.
 
Här är Vargens gård av ris och stenrös,
här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk,
här satt Ulva lilla, Vargens dotter,
ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk.
 
Här går vägen fram till Lyckolandet,
den är lång och trång och stängd av snår,
ingen knipslug mästerkatt i stövlor
finns att visa oss, hur vägen går.

IV

 
Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.
 
Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.
 
Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.
 
Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.
 
Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

 

Gustaf Fröding

 

==

Dagens dikt: I thought of you av Sara Teasdale

==
 
I thought of you and how you love this beauty,
And walking up the long beach all alone 
I heard the waves breaking in measured thunder
As you and I once heard their monotone.

Around me were the echoing dunes, beyond me
The cold and sparkling silver of the sea —
We two will pass through death and ages lengthen
Before you hear that sound again with me.

 
 
==

Dagens dikt: Love after love av Derek Walcott

Rytmen, takten, orden! 
 
==
 
The time will come 
when, with elation 
you will greet yourself arriving 
at your own door, in your own mirror 
and each will smile at the other’s welcome, 

and say, sit here. Eat. 
You will love again the stranger who was your self.
Give wine. Give bread. Give back your heart 
to itself, to the stranger who has loved you 

all your life, whom you ignored 
for another, who knows you by heart. 
Take down the love letters from the bookshelf, 

the photographs, the desperate notes, 
peel your own image from the mirror. 
Sit. Feast on your life. 

 
 
==