Kategori: Dagens dikt

Det finns lite småsmygiga idéer om att Marlowe och Shakespeare egentligen var samma person. Jag har svårt att tro det för jag släääääpade mig igenom Marlowes Edward II, jag höll på att DÖ av uttråkning. Det gjorde jag inte med någon av Shakespeares pjäser. 

 

Men – denna dikten dök upp i en kurs jag läste innan jag ens läste Edward II – så där har vi den. Ni har säkert läst den förut! 

 

==

 

Come live with me and be my love,
And we will all the pleasures prove
That valleys, groves, hills, and fields,
Woods, or steepy mountain yields.
And we will sit upon rocks,
Seeing the shepherds feed their flocks,
By shallow rivers to whose falls
Melodious birds sing madrigals.

And I will make thee beds of roses
And a thousand fragrant poises,
A cap of flowers, and a kirtle
Embroidered all with leaves of myrtle; 

A gown made of the finest wool
Which from our pretty lambs we pull; 
Fair lined slippers for the cold,
With buckles of the purest gold; 

A belt of straw and ivy buds,
With coral clasps and amber studs; 
And if these pleasures may thee move,
Come live with me, and be my love.

The shepherds’s swains shall dance and sing
For thy delight each May morning:
If these delights thy mind may move,
Then live with me and be my love.

Ja, det är Burns Night, så då får vi väl ha oss lite Robert Burns till livs! 

 

==

 

Wee, sleekit, cow’rin, tim’rous beastie,

O, what a panic’s in thy breastie!

Wi bickering brattle!
I wad be laith to rin an’ chase thee,
Wi’ murdering pattle.

I’m truly sorry man’s dominion
Has broken Nature’s social union,
An’ justifies that ill opinion
Which makes thee startle
At me, thy poor, earth born companion
An’ fellow mortal!

I doubt na, whyles, but thou may thieve;
What then? poor beastie, thou maun live!
A daimen icker in a thrave
‘S a sma’ request;
I’ll get a blessin wi’ the lave,
An’ never miss’t.

Thy wee-bit housie, too, in ruin!It’s silly wa’s the win’s are strewin!
An’ naething, now, to big a new ane,
O’ foggage green!
An’ bleak December’s win’s ensuin,
Baith snell an’ keen!

Thou saw the fields laid bare an’ waste,
An’ weary winter comin fast,
An’ cozie here, beneath the blast,
Thou thought to dwell,
Till crash! the cruel coulter past
Out thro’ thy cell.

That wee bit heap o’ leaves an’ stibble,
Has cost thee monie a weary nibble!
Now thou’s turned out, for a’ thy trouble,
But house or hald,
To thole the winter’s sleety dribble,
An’ cranreuch cauld.

But Mousie, thou art no thy lane,In proving foresight may be vain:
The best-laid schemes o’ mice an’ men
Gang aft agley,An’ lea’e us nought but grief an’ pain,
For promis’d joy!

Still thou are blest, compared wi’ me!The present only toucheth thee:
But och! I backward cast my e’e,
On prospects drear!
An’ forward, tho’ I canna see,
I guess an’ fear!

==

Oj oj, ännu en gång har jag gjort bort mig genom att tro att en person har fel kön! Stevie Smith var kvinna och det har jag fattat nu. Boo, jag är ju värre än Billie Holiday-mannen! 

 

==

 

Nobody heard him, the dead man,
But still he lay moaning:
I was much further out than you thought
And not waving but drowning.

Poor chap, he always loved larking
And now he’s dead
It must have been too cold for him his heart gave way,
They said.

Oh, no no no, it was too cold always
(Still the dead one lay moaning)
I was much too far out all my life
And not waving but drowning.

Ännu ett mästerverk jag har missat! Läs denna högt – gärna jättehögt – den är fantastiskt fin i rytmen. 

 

==

 

THAT crazed girl improvising her music.
Her poetry, dancing upon the shore,

Her soul in division from itself
Climbing, falling She knew not where,
Hiding amid the cargo of a steamship,
Her knee-cap broken, that girl I declare
A beautiful lofty thing, or a thing
Heroically lost, heroically found.

No matter what disaster occurred
She stood in desperate music wound,
Wound, wound, and she made in her triumph
Where the bales and the baskets lay
No common intelligible sound
But sang, ‘O sea-starved, hungry sea.’

Nu vet jag säkert att vi läste något av Erik Lindorm i skolan, förmodligen redan på högstadiet, men jag har inget minne av det. Nu ramlade jag över denna av en slump, så vi tar den för jag gillar den! 

 

==

Jag önskar dig inte guld mitt barn

 

== 

Denna dikt känns lite oväntad för Karin Boye, men det är fint att den skrivits för den är väldigt vacker. 

 

==

 

Späda nymåne,

vita nymåne,

blekskimrande låga, 

tänd i nattens vita rum, 

 

skira blåvinge,

sköra blåvinge, 

yrvaken och väntansspänd

då skymning faller ljum,

 

spröda blomklocka, 

klara blomklocka, glasbräckliga flarn, 

 

alf och vårväsen, 

sylf och vårväsen, 

lycka må ske dig, barn! 

 

 

==

Alltså – hade det överhuvudtaget varit möjligt (pga död) hade jag väldigt gärna velat gifta mig med Spike Milligran för han är en alldeles fantastisk skribent. 

 

==

 

Jag har gjort ganska ordentlig research när jag har samlat ihop mina dikter till denna kategorin. Här är en som jag inte läst förut. 

 

==

 

The life that I have 
Is all that I have 
And the life that I have 
Is yours 

The love that I have
Of the life that I have 
Is yours and yours and yours. 

A sleep I shall have
A rest I shall have 
Yet death will be but a pause
For the peace of my years 
In the long green grass 
Will be yours and yours and yours.

 

==

 

Jag läste på lite nu om Leo Marks och som ni kan se på länken ovan var han kryptograf! Hur coolt?! 

Varför glömmer man så mycket man läst? Nu var det i och för sig sisådär nio år sedan jag läste denna sist (!) men nu kom den tillbaks 🙂 

 

==