Kategori: Dagens dikt

Utmaningar Dag 13 – sammanfattning!

   

   

 

En mestadels lugn och skön dag idag. Vaknade tidigt men lyckades somna om och sov till 10 – helt underbart! Sedan en del läsning, en del skrivande, lite pyssel med ett och annat… matlagning, passiv bakning, TV… ja, det har varit härligt. 

 
Och jag har hunnit med mina utmaningar – och skrivit inlägget till morgondagens stafett! Det jag inte har gjort är att se på julkalendern – får se till att göra det innan läggdags. 
 
I alla fall! 
 
För #bokhorajulutmaning – Påbörjat många gånger men aldrig avslutat – blir Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Finns inget egentligt resonemang bakom det, för jag gillar den och jag har den i behändig och vacker pocketupplaga – men så är det. 
 
För #pocketshopjulutmaning – En bok som gör mig arg. Jag behöver knappast förklara varför Barnet som kallades det av Dave Pelzer gör mig så arg att jag klättrar på väggarna. Fruktansvärd. 
 
Och för #lmjulkalender / #lmfotoutmaning – Vintrig poesi. En kort, fin dikt av Robert Frost blev det där. ”The way a crow / shook down on me / the dust of snow / from a hemlock tree / has given my heart / a change of mood / and saved some part / of a day I had rued.” 

Dagens dikt: Romanska bågar av Tomas Tranströmer

Det är Nobeldagen! Ska vi fira med lite Tranströmer, kanske? Jag lyssnade på Lundströms bokradio imorse (ja, jag ligger långt efter med mina podcasts) och denna lästes upp – vacker, tycker jag! 
 
==
 
Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
 
 
== 

Tematrio: Anna, Karin, Elisabeth

 
Lyran har nyss haft namnsdag och ska snart ha det igen. Hon heter Anna Karin Elisabeth, och därmed baseras veckans tematrio på dessa vackra namn (jag heter själv Anna Karin): Berätta om tre böcker/texter vars huvudpersoner eller författare heter Anna, Karin eller Elisabeth! 
 
  
Först och främst har vi Anna Maria Lenngrens fantastiska, ironiska Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon. Den är lång, och vi ska inte läsa hela här, men en stanza kan vi ta: 
 
Med läsning öd ej tiden bort – 
Vårt kön så föga det behöfver, 
Och skall du läsa, gör det kort. 
Att såsen ej må fräsa öfver!
 
Läs den i sin helhet på Projekt Runeberg! 
 
 
 Jag hade kunnat köra poesi genomgående idag – det är inte så svårt att hitta en Karin som är poet – men nu känner jag att jag inte har tjatat om årets höjdpunkt, To my love av Karin Aspenström, på länge – så nu behöver jag göra det. Läs gärna vad jag skrev häromsistens här.
 
Helt fantastisk – jag går fortfarande och tänker på den, och jag lyssnar ofta på Spotifylistan som hör till boken – ni hör, bara en sådan sak – en bok med tillhörande Spotifylista! Och inte vilken Spotifylista som helst, utan en med Suede, Blur, St. Etienne, Belle & Sebastian och… ja, en massa annat på. 
 
 
 
Min Elisabeth får lov att bli en Elizabeth, och det blir Elizabeth Bishop. Här med dikten One art.
 
The art of losing isn’t hard to master; 
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster,

Lose something every day. Accept the fluster

of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn’t hard to master.

Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.

I lost my mother’s watch. And look! my last, or
next-to-last, of three loved houses went.
The art of losing isn’t hard to master.

I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn’t a disaster.

– Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan’t have lied. It’s evident
the art of losing’s not too hard to master
though it may look like (Write it!) like disaster. 

Här kan man läsa en intressant artikel om Elizabeth Bishop om man vill, som bland annat tar upp just denna dikt.  
 

 

#PrayersforParis

Jag har svårt att ta mig för saker idag. Försökte ta en långpromenad men det blåser så förskräckligt. Har lyssnat på Lundströms Bokradio och första delen av bokcirkeln om The Bell Jar, det var förstås mycket bra och intressant. Tänkte på den igår, någon skrev i en bokgrupp på Facebook att de läste Ett tal till min systers bröllop av Linda Skugge, men det verkade inte som om vederbörande hört talas om Sylvia Plath förut men ville väldigt gärna läsa ”hennes böcker” nu när hon ”omnämns” i Skugges bok, och det slog mig att är man inte förberedd på att det mest handlar om poesi kan man nog bli… besviken är kanske fel ord, men något sådant. 
 
Läste en fin text på två vänners Instagram. 
 
 
 
Så jag skriver några rader. Lyssnar på något. Kokar en disktrasa. Tar en kopp kaffe till. Går en sväng. Slår upp en bok. 
Det går rätt bra det med. 

Sylvia Plath, Girl Detective

I förrgår talade vi om Karin Boye på vad som skulle ha varit hennes 115:e födelsedag – en talangfull kvinnlig poet som tog sitt eget liv alltför ung. 
 
Igår skulle Sylvia Plath ha fyllt 83 år – ännu en talangfull, kvinnlig poet som tog sitt eget liv alltför ung. 
 
Därmed läste jag en del artiklar och annat som kom upp på den officiella Facebooksidan och hittade något som vaken var tragiskt eller melankoliskt – någon har gjort en videoserie i korta avsnitt som heter Sylvia Plath, Girl Detective och gör en glad och rolig spin-off på hennes år på Smith College! Hennes välgörerska Olive Prouty försvinner spårlöst – Plath blir relegerad och bestämmer sig för att lista ut var Mrs Prouty har tagit vägen… 
 
 

Jag har inte sett något av avsnitten ännu – upptäckte detta igår när jag verkligen borde sova redan eftersom det var uppstigning 05:20 idag och lyckades motstå frestelsen. Men idag ska jag titta. Känner genast att detta är något för mig – mysterium, collegemiljö, femtiotal – och Sylvia Plath! 

 
Vi tar väl en dikt på det. 
 
Mushrooms
”Overnight, very 
Whitely, discreetly, 
Very quietly 

Our toes, our noses 
Take hold on the loam, 
Acquire the air. 

Nobody sees us, 
Stops us, betrays us; 
The small grains make room. 

Soft fists insist on 
Heaving the needles, 
The leafy bedding, 

Even the paving. 
Our hammers, our rams, 
Earless and eyeless, 

Perfectly voiceless, 
Widen the crannies, 
Shoulder through holes. We 

Diet on water, 
On crumbs of shadow, 
Bland-mannered, asking 

Little or nothing. 
So many of us! 
So many of us! 

We are shelves, we are 
Tables, we are meek, 
We are edible, 

Nudgers and shovers 
In spite of ourselves. 
Our kind multiplies: 

We shall by morning 
Inherit the earth. 
Our foot’s in the door.

Karin Boye 115 år

Idag skulle Karin Boye ha fyllt 115 år om hon fått leva så länge. Vilket hon förmodligen inte hade fått även om hon inte hade gått ut ur Alingsås med en burk sömntabletter of en flaska vichyvatten, let’s face it. 
 
Karin Boye figurerar både i filmen jag såg i lördags – Det borde finnas regler – och i boken jag skrev om imorse. Jag har läst mycket av hennes lyrik, men något jag kom i kontakt med först här på morgonkvisten är Hjalmar Gullbergs gravskrift över henne – Död amazon heter den, och publicerades i Bonniers Litterära Magasin i maj, 1941. 
 
==
 
Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås !
Starka trupper ha enligt T.T. 
nått Thermopyle, Greklands lås 
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.

Mycket mörk och med stora ögon; 
klädd i resdräkt, när hon försvann. 
Kanske söker hon bortom sekler, 
dit en spårhund ej vägen fann, 
frihetspasset där Spartas hjältar 
valde döden till sista man.

Ej har Nike med segerkransen 
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag. 
Hyllningkören skall evigt handla 
om Leonidas’ nederlag.

För Thermopyle i vårt hjärta 
måste några ge livet än. 
Denna dag stiger ned till Hades, 
följd av stolta hellenska män, 
mycket mörk och med stora ögon 
deras syster och döda vän. 

 
 
==

Viralpoesi

Inte nog med att berättelsen om denna dikts spridning är lite speciell – själva dikten är ju ett litet mästerverk. 
 
 
Du följde väl instruktionerna nu? Riktigt häftigt konstruerat faktiskt! 🙂 
 
Vad jag gör uppe? Tja. Vaknade med täppt näsa och lite riv i halsen samt ett intensivt kaffesug, så jag gick upp. Ska till doktorn på förmiddagen så kan lika gärna vara uppe… fast det är inte så inspirerande, 13 grader och spöregn. ((Och nej, jag går inte till doktorn för att jag är täppt i näsan och har ont i halsen, det är bara en bonus! Det är en farbror dermatologen som ska få titta på mig.))