Kategori: Dagens dikt

En klassiker. Och åh så ljuvlig. 

 

==

 

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår 

och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt, 
ditt hjärta är mitt 
och aldrig jag lämnar det åter. 
Min lycka är din, 
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark, 
kuvas av intet i världen. 
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt, 
ditt hjärta är mitt 
och aldrig jag lämnar det åter. 
Min lycka är din, 
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Huvudet på spiken! 

 

==

 

==

 

I Centralens stora vänthall
ekar det av röster och förväntan
En gång skolkade jag från skolan
satt på en bänk rökte och tittade på klockan
Tåget mot kontinenten går 9:08.
Visserligen hade jag inget bagage
men för mitt högst speciella uppdrag
var bagage enbart en nackfel
(Mitt uppdrag var nämligen att fara till Genève
och medla mellan partnerna i Vietnam-kriget
Jag tittade ofta på klockan
fimpade och gick ut för att köpa New York Times
7 min. till tågets avång

(Jag tog bussen och åkte till skolan)

Anna-Clara Tjerneld (sedermera Anna-Clara Tidholm) 

 

 

==

Short and sweet! 

 

==

 

Mannen från Hökarängen

suckade stilla och sa

”Min fru äter skorpor i sängen

men annars är allting bra.” 

 

== 

 

Här behövs knappast någon närmare förklaring 🙂 

 

==

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Karin Boye

==

Det känns som om denna dikt ligger rätt bra i tiden med tanke på vad som skett i Malmö. Bland annat. 

 

==

 

First they came for the Jews

and I did not speak  out

because I was not a Jew. 

Then they came for the Communists

and I did not speak out 

because I was not a Communist. 

They they came for the trade unionists

and i did not speak out

because I was not a trade unionist

They they came for me 

and there was no one left

to speak out for me. 

 

 

==

 

Detta är väl strikt taget en sångtext snarare än en dikt, men Sonja Åkesson tänker jag främst på som poet… så. 

 

==

 

Ska bli sjuksyster jag, tralala
Syster är säkert tjusigt att va
Jag ska glittra och le som en strålande fe
Ja, det ska lilla jag tralala tralala tralala tralala.

Gå elev är nog pyton till knog
Teori tycker jag verkar nog
Inte ska en elev tvätta gummornas skrev
det är biträdets jobb tycker jag, det är sånt dom ska eller va.

Tänk när utbildningen sen är klar
Vilket vansinnigt ansvar man har
Dela ut medicin, vara prydlig och fin
Ändå fast som en mur eller hur ska man va tycker jag tralala.

Doktorn märker hur säker jag är
Och en dag är han allvarligt kär
Skymtar hud brun och len ovan knästrumpeben
Och en dag är han där eller va tror nog jag tralala.

Jag får sluta mitt yrke så klart
I vår villa ska vi ha det rart
Ett par barn vill jag ha och en barnflicka va
Som är stadig och bra ska jag ha, det blir bra tycker jag tralala.

Kanske gillar jag inte allt fläng
På ett sjukhus blir jag nog mannekäng
Eller fotomodell, alltid finns det nån snäll
Miljonär jag kan ta tror jag, och sen sticker vi till USA.

Finns mycket att tänka på i denna texten. Benjamin Zephaniah fanns med på The Times lista över de bästa 50 efterkrigsförfattarna 2008, och hade en mindre roll i Döda poeters sällskap. Dessutom är han rastafarier och ett stort Aston Villa-fan. Okejrå! 

 

==

 

Take some Picts, Celts and Silures
And let them settle,
Then overrun them with Roman conquerors. 

Remove the Romans after approximately 400 years
Add lots of Norman French to some
Angles, Saxons, Jutes and Vikings, then stir vigorously. 

Mix some hot Chileans, cool Jamaicans, Dominicans,
Trinidadians and Bajans with some Ethiopians, Chinese,
Vietnamese and Sudanese. 

Then take a blend of Somalians, Sri Lankans, Nigerians
And Pakistanis, 
Combine with some Guyanese
And turn up the heat. 

Sprinkle some fresh Indians, Malaysians, Bosnians,
Iraqis and Bangladeshis together with some
Afghans, Spanish, Turkish, Kurdish, Japanese
And Palestinians 
Then add to the melting pot. 

Leave the ingredients to simmer. 

As they mix and blend allow their languages to flourish
Binding them together with English. 

Allow time to be cool.

Add some unity, understanding, and respect for the future,
Serve with justice
And enjoy. 

Note: All the ingredients are equally important. Treating one ingredient better than another will leave a bitter unpleasant taste.

Warning: An unequal spread of justice will damage the people and cause pain. Give justice and equality to all. 

En söt liten godnatt-dikt! 

 

==

 

And I am very happy, for I know that I’ve been good. 

My bed is waiting cool and fresh, with linen smooth and fair, 
And I must be off to sleepsin-by, and not forget my prayer. 

I know that, till to-morrow I shall see the sun arise, 
No ugly dream shall fright my mind, no ugly sight my eyes. 

But slumber hold me tightly till I waken in the dawn, 
And hear the thrushes singing in the lilacs round the lawn. 

Är det inte en underbar titel? 

 

==

 

Call the roller of big cigars,
The muscular one, and bid him whip
In kitchen cups concupiscent curds.
Let the wenches dawdle in such dress
As they are used to wear, and let the boys
Bring flowers in last month’s newspapers.
Let be be finale of seem.
The only emperor is the emperor of ice-cream.

Take from the dresser of deal.
Lacking the three glass knobs, that sheet
On which she embroidered fantails once
And spread it so as to cover her face.
If her horny feet protrude, they come
To show how cold she is, and dumb.
Let the lamp affix its beam.
The only emperor is the emperor of ice-cream.