Kategori: Dagens dikt

Vi läste den 1300 år gamla dikten Alone and drinking under the moon – här är en annan, kortare, liten text av Li Po på 700-talet. 

 

==

 

En gammal fling of mine var ett jättestort fan av Ezra Pound och lurade naturligtvis in mig på den vägen också. Detta är nog min favorit. 

 

== 

 

The tree has entered my hands,
The sap has ascended my arms,
The tree has grown in my breast –
Downward,
The branches grow out of me, like arms.

Tree you are,
Moss you are,
You are violets with wind above them.
A child – so high – you are,
And all this is folly to the world. 

När man läser böckerna om Alice kan man ju börja undra vad Lewis Carroll käkade till frukost egentligen. Detsamma gäller väl denna underbara, helgalna dikt! 

 

== 

 

He thought he saw an Elephant
That practised on a fife:
He looked again, and found it was
A letter from his wife.
”At length I realize,” he said,
”The bitterness of life!”

He thought he saw a Buffalo
Upon the chimney-piece:
He looked again, and found it was
His Sister’s Husband’s Niece.
”Unless you leave this house,” he said,
”I’ll send for the police!”

He thought he saw a Rattlesnake
That questioned him in Greek:
He looked again, and found it was
The Middle of Next Week.
”The one thing I regret,” he said,
”Is that it cannot speak!”

He thought he saw a Banker’s Clerk
Descending from the bus:
He looked again, and found it was
A Hippopotamus.
”If this should stay to dine,” he said,
”There won’t be much for us!”

He thought he saw a Kangaroo
That worked a Coffee-mill:
He looked again, and found it was
A Vegetable-Pill.
”Were I to swallow this,” he said,
”I should be very ill!”

He thought he saw a Coach-and-Four
That stood beside his bed:
He looked again, and found it was
A Bear without a Head.
”Poor thing,” he said, ”poor silly thing!
It’s waiting to be fed!” 

Kort och koncist och sant som det var sagt. 

 

== 

 

Men hoppsan vad jag hade glömt av denna! Jag tyckte jättemycket om den när jag var yngre – och det gör jag ju nu också när den återvänt till mig 🙂 

 

==

 

En misa har jag varit i alla mina dar,
miserabel var min mamma, misären var min far.
En misa har jag varit och en misa vill jag bli;
det är så skönt att sjunka i mild melankoli.

Och om jag vore vacker och min näsa underbar,
beundrad utav alla och dyrkad av envar,
så skulle kanske någon, som vore stor och rik
tillsända mig en ros i cellofan från en butik.

Men allting har en ända och lyckan flyr sin kos;
det finns för många taggar på varje liten ros.
Jag går i månens skimmer invid den svarta älv
och plockar anemoner – och tänker på mig själv.

Nu vet vi var Stjärnor utan svindel fått sin titel 😉 För övrigt måste jag läsa om den, det var alldeles för längesedan. 

 

==

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer…

Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp…
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli…
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

Edith Södergran

==

 

Alla som minns fotbolls-VM 1994 med kärlek i hjärtat har säkert sett SVTs VM-krönika – som inleds med en läsning av denna fina dikt av Karin Boye. Jag är väldigt förtjust i den. 

 

==

 

Den mätta dagen, den är aldrig störst

Den bästa dagen är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd

Men det är vägen dit som är mödan värd

 

Det bästa målet är en nattlång rast

Där elden tänds och brödet bryts i hast

På ställen där man sover blott en gång

Blir sömnen trygg och drömmen full av sång

 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr

Oändligt är vårt stora äventyr 

 

 

== 

 

Jag minns att den andra versen ur denna dikt fanns med i en Bamse-tidning när jag var liten. 

 

==

 

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Gustaf Fröding

==