Kategori: Dagens dikt

==

Ja, visst är det en sång. Men vad kunde passa bättre idag på Valborgsmässoafton? 

 

==

 

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.

Forsen kastar sig i havets sköte,
se, hur vild, med vilken stämmas dån!
Är det ej, som hela Mälarn göte
åter på en gång sitt rika lån?
Och han är likväl så hög om kvällen
som om morgonen, och tusen år
fylla honom kanske än från fjällen
lika rik och härlig varje vår.

Och med varje maj hans holmar gunga
sina kronor i dess klara våg,
och i varje vår hans fåglar sjunga
lika ömt med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela världen svärmar,
sköna vår, blott jag ej le med dig!
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
var dock fordom nog att locka mig.

Nej, åt landet, bröder! Tjädern knäpper
nu var morgon i sin furulund.
Vad, om jägarn kopplet varsamt släpper
blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glade!
Friskt och härligt hornens toner gå.
Den som hjärta nu att jaga hade
endast på en timma eller två! 

När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky,
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny.
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom,
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom.

Jag tackar dig, du vårens ljus, för glädjen som du gav.
Blodsmörk och sträng står rymden än kring slaktingsplats och grav!
Dock är som sände du, o sol, en hälsning fjärran från,
som mitt i vapenbraket gick en nyfödd himlens son.

En himlens son, en fadrens son med ljust och lockigt hår,du väcker upp bland blad och ben allt gräset där du går.
Du kommer ej från hämndens gud till dyster räfst och dom,
men sår kring hatets gravar ut ditt rikes vita blom.

Bland järn som vittrar, kors som rests, du vandrar stilla hän,
och låter saven svälla högt i blodbestänkta trän.
Där tusen kroppar bli till jord i jättegravens ro
du låter vallmons vilda frön i fröjd mot solen gro.

Jag frågar ej vad hända kan mitt i ditt glada ljus,
om än skall gå från rymd till rymd ett dödens vingesus.
Blir det till döds, jag tackar dig dock för ditt ljus ändå,
mitt i mitt hjärta skiner du, fast döden själv ser på.

Av vilda dalar har du gjort till sist ett söderland,
där solen ler och vågen slår mot fruktbelastad strand.
Gå före dit och lys oss väg, o ljus, bland lövens gull, och
spela, vind, på harpan din min gård av toner full!

Kanhända når ditt ögas glans långt bortom tidens led,
där dödas skuggor röra sig i liljeängars fred!
Kanhända kan du läka sår, dem ingen hela vet, du
ögonljus från det som var och är i evighet.

Nu sjunger jag: kom, ljumma regn, kring blad och nya barr,
och spela milt på säv och strå din dämpade gitarr!
Mitt hjärtas port jag låtit upp för vind som dansar in,
i vår, i vår, o bröder, är all världens glädje min!

Dan Andersson

== 

Jag får aldrig nog av Sylvia Plath. 

 

==

 

Nämen! Såg nu att jag hade programmerat denna till fel dag! Jaja. Det är första gången det händer, i alla fall 😉 

==

 

Our garden is not very wide
And cars go by on either side,
And make an angry-hooty noise
That rather startles little boys.

But worst of all is when they take
Me out in cars that growl and shake,
With charabancs so dreadful-near
I have to shut my eyes for fear.

But when I’m on my back again,
I watch the Croydon aeroplane
That flies across to France, and sings
Like hitting thick piano-strings.

When I am strong enough to do
The things I’m truly wishful to,
I’ll never use a car or train
But always have an aeroplane;

And just go zooming round and round,
And frighten Nursey with the sound,
And see the angel-side of clouds,
And spit on all those motor-crowds! 

Jag tänkte inte använda mig utav hela Du ska få en dag imorgon utan bara refrängen. Den är så fin och… jag vet inte, hoppingivande och värmande om man är lite nere och allting känns lite tyngre än man kunde önska sig. Jag blir jätterörd av den. 

==

 

Naturligtvis måste vi ha en långfredagsdikt idag. Detta är nog den som jag tycker är enklast att ha med att göra… 

== 

 

Three o’clock. The bus lurches
round into the sun. ‘D’s this go –‘
he flops beside me – 'right along Bath Street?
- Oh tha's, tha's all right, see I've
got to get some Easter eggs for the kiddies.
I’ve had a wee drink, ye understand – 
ye’ll maybe think it’s a – funny day

to be celebrating – well, no, but ye see
I wasny working, and I like to celebrate
when I’m no working – I don’t say it’s right
I'm no saying it's right, ye understand - ye understand?
But anyway tha’s the way I look at it – 
I’m no boring you, eh? – ye see today,
take today, I don’t know what today’s in aid of,
whether Christ was – crucified or was he – 
rose fae the dead like, see what I mean?
You’re an educatit man, you can tell me – 
- Aye, well. There ye are. It’s been seen
time and again, the working man
has nae education, he jist canny – jist
hasny got it, know what I mean,
he’s jist bliddy ignorant – Christ aye,
bliddy ignorant. Well –' The bus brakes violently,
he lunges for the stair, swings down – off,
into the sun for his Easter eggs,
on very
              nearly
                          steady
                                      legs.

Ni vet underbara romanen (och filmen) The Color Purple, eller Purpurfärgen? Här är en av författarinnan Alice Walkers dikter. 

 

== 

 

Expect nothing. Live frugally
On surprise.
become a stranger
To need of pity
Or, if compassion be freely
Given out
Take only enough
Stop short of urge to plead
Then purge away the need.

Wish for nothing larger
Than your own small heart
Or greater than a star; 
Tame wild disappointment
With caress unmoved and cold
Make of it a parka
For your soul.

Discover the reason why
So tiny human midget
Exists at all
So scared unwise
But expect nothing. Live frugally
On surprise. 

Är mycket fascinerad av Ted Kooser men även hopplöst bortkommen. Men ju mer man läser… 

==

 

Naturligtvis inspirerad av Först när givaren är död! 

==

 

Får jag lämna några blommor

– ett par rosor, i din vård

och du må ej vara ledsen, min kära. 

Ty de rosorna är komna från en konungsgård, 

det vill svärd till att komma dem så nära. 

Det ena den är vit

och den andra den är röd 

men den tredje vill jag helst dej förära. 

Den blommar inte nu,

först när givaren är död 

Den är underlig den rosen, min kära

 

Den blommar inte nu,

först när givaren är död

– men då blommar den rätt länge, min kära. 

 

 

==