Här finns mest böcker och annan kultur, men även lite mat och stickning och resor och andra härligheter. Vill du komma i kontakt med mig? Maila gärna annzah@live.co.uk. Varmt välkommen!
1996. Strax efter min 14:e födelsedag. Första ”utlandssemestern” till ett varmt land – Turkiet med mamma och pappa.
Jag fick Oasis What’s the Story Morning Glory? i födelsedagspresent av moster, morbror och kusiner (inklusive världens roligaste kort med en tomat på som min kusin Emma skrivit en ”dikt” i som inkluderade alla låttitlar på albumet. Och jag lyssnade. Och lyssnade. Och lyssnade lite till.
Introt till Champagne Supernova kommer alltid att påminna mig om Side i Turkiet och hur vackert det var sent på kvällarna när vågorna slog mot stranden. Ah.
Lyssna här (går inte att lägga in klippet) och njut.
Nästan alla låtar som jag lyssnar på påminner om någon. Faktiskt. Jag har starka sinnen för minnen (woohoo, poesi!) – lukter, smaker, känslor, musik, ljud… oftast väldigt tydligt – så det är svårt att välja bara en. Så jag gör såhär – jag sätter Spotify på random och rapporterar löpande. Min blogg, jag bestämmer! 😉
1. Weezer – In The Garage Min första pojkvän i England, Richard. Vi hade känt varann i många år innan jag flyttade hit, via en brevvänssida som jag hittade när vi just hade fått internet hemma, 1997 tror jag. Han hade ett sånt där ”eget” rum i garaget hos sina föräldrar, plus att han var ett stort Weezer-fan. Eller är, gissar jag.
2. Fools Garden – Lemon Tree Oj, denna finns det en massa minnen till. Jag kan inte gå in på allt, men precis när denna kommit ut var vi på klassresa och hade så vansinnigt roligt – jag minns att vi allihopa satt längst bak i bussen och lyssnade på denna om och om igen. Och sjöng med förstås. Ljuvlig låt.
3. Catatonia – Mulder & Scully Denna påminner mig också om Richard då det var han som introducerade mig för Catatonia, men de starkaste minnena är från bussen till och från Frankrike i ettan på gymnasiet, och därför alltså Camilla och Linda. Och Spyfeldt, då 😉
4. Dubstar – The Day I See You Again Mitt ex Andrew (inte Andy) älskade Dubstar och spelade denna för mig en av de första gångerna jag var hemma hos honom i Finsbury Park. Så fin.
5. The Streets – Fit But You Know It Aaaah, den ljuvliga varma sommaren 2004 🙂 påminner mig om alla som bodde på 26 Parfett Street, likaväl som Maggie och Luke på Hog’s Head, då jag en gång gick med på att jobba en söndag och blev utskickad att handla isbergssallad och gick totalvilse i City då Lukes karta mot St Katherine Docks var… bristfällig, minst sagt. Till slut fick jag hoppa på bussen tillbaks till Whitechapel och gå till Costcutter för att köpa upp hela deras lager. Jaja. Hamburgarna uppskattades i alla fall.
6. Blur – Parklife Aaah! Reading 2003. Jag njöt stort av Blur men blev bortsläpad av Andrew att gå och kika på Billy Bragg istället – och missade Parklife! INTE okej. Den påminner mig om hans ex som dök upp i tältet, dyngrak med en flaska Malibu som hon spillde över hela stället… fast jag älskar fortfarande låten.
7. Lightning Seeds feat. Baddiel & Skinner – Three Lions VM 2002 och Mattias, Micke, Ewa, Malin och Karlarna såklart! Helt fel låt förstås om man ville ha lite patriotism, men låten är ju SÅ bra!
8. Jens Lekman – Black Cab Carys och Linda, hands down! Och för mycket rödvin.
9. Bran Van 3000 – Drinkin’ in LA Någon av mina kusiner fick denna singeln i julklapp ett år – misstänker att det var Jennie – och den lyssnades på flitigt under julaftonskvällen 🙂
10. Violent Femmes – Blister In The Sun Adam förstås! Världens förmodligen största Violent Femmes-fan. Också otroligt bra låt.
Ja. Som sagt så undviker jag allt vad deppmusik heter – jag ser helt enkelt ingen anledning att göra mig själv ledsen genom att lyssna på musik. Men – det finns många som får mig att gråta, av en eller annan anledning. Oftast rörelse, ibland minnen.
Till exempel sådant som spelades hemma när jag var liten. Absolut inga hemska minnen, inget sånt, men under alla åren långt ifrån mamma och pappa kunde jag lätt bryta ihop vid blotta ljudet av Björn Afzelius Bland Bergen i Glencoe eller Dire Straits Why Worry?. Likaså visor och låtar som påminde om Göteborg och om västkusten – mycket av Taube, och Känn Ingen Sorg för mig Göteborg, när man hör spårvagnsklockorna i slutet. Och Scarborough Fair, som jag brukade be pappa spela på gitarr i rummet bredvid ibland när jag skulle sova som liten. Väggarna är ingalunda tjocka hemma hos mor och far.
Naturligt kanske vore att bli ledsen av sådant som spelats på begravningar jag varit på – men det går faktiskt inte. Eller, lite. På morfars begravning, som var min första, spelades Så Skimrande Var Aldrig Havet – den är otroligt vacker och naturligtvis en av de Taube-visor som får mig att bli lite gråtmild. MEN. Den spelades enbart för att vi var tvungna att få ”de vuxna” att förstå att man INTE kan spela Ta Mig Till Havet på en begravning för den är snuskig – så det hela blev lite roligt ändå. Farfar ville absolut ha Livet i Finnskogarna på dragspel. Inte särskilt sorglig. Farmor? Billy Joel – River of Dreams. Mormor – något med Alice Babs som jag inte minns vad den heter. Alla dessa är med andra ord rätt lugna ur gråtsynpunkt.
Fairytale of New York är en liplåt för mig. Mest för att den får mig att tänka på julen antar jag, och många år i sträck kunde jag inte åka hem mellan påsk och jul – alldeles för lång tid emellan.
Anyway. Jag tror att jag har kommit fram till att den låt som jag gråtit mest till i mitt liv, varesig det har varit på grund av brustet tonårshjärta eller upphovsmannens tragiska död (och mitt i det att han var så vansinnigt lik min pappa i perioder) är detta mästerverk:
Det är Pattie Boyd som är med George i videon – hon lämnade honom för hans bäste vän Eric Clapton. Det är också sorgligt – men de fortsatte vara bästa polare, otroligt nog. Tänk att ha fått två av världens bästa låtar skrivna åt sig? Denna förstås, och Layla som ni kanske har hört…
När jag såg Paul McCartney 2003 hoppades jag SÅ att han skulle spela Something, fast det fanns ju egentligen ingen anledning. Men så framåt slutet plockade han fram en ukulele och började prata om sin älskade vän George – då brast allting, herregud vad jag grät. Inte lika illa som kvällen i Flat 14 på själva dödsdagen, men inte så långt ifrån. Och nog spelade han den på ucke. Underbart.
(När jag ändå är igång och tjatar kan jag berätta att vovven som Paul och Linda busar med i videon är självaste Martha som inspirerade Paul att skriva Martha My Dear.)
Jag försöker egentligen att bara lyssna på musik som gör mig glad. Har aldrig förstått mig på det där med att lyssna på deppmusik, särskilt inte om man redan är nere, det känns väldigt kontraproduktivt. Men. Var och en blir salig på sitt, och tur är väl det.
Jag blir glad av den mesta bra musik med andra ord – men det allra bästa är ju låtar som man kan sjunga med till JÄTTEHÖGT och bli glad och energisk och på gott humör även om man absolut inte var på det viset när man tryckte på Play.
Det finns ett antal bra. Charmless Man med Blur. Come on Eileen med Save Ferris (ledsen, men originalet duger inte). Puppet on a String eller Long Live Love av Sandie Shaw. Three Lions med Lightning Seeds. Atomic Beat Boy av Helen Love. Statuesque av Sleeper. Massvis av Magnetic Fields.
Fast låten, eller sången, eller textsättningen snarare som garanterat får mig att bli på bättre humör, är Bara Sport-texten till Percy Faith’s melodi Mucho Gusto av Galenskaparna och After Shave. Nja, det är väl egentligen bara After Shave, men efter Peter Rangmars tragiska död hoppade Anders Eriksson in så vi kallar dem så.
Man får sjunga snabbt och högt och fort och samtidigt förundras över hur otroligt duktiga de är. Alltid lika bra – men det gäller att ha tungan rätt i mun. Och allra helst texten framför sig också!
Vilket jag naturligtvis ordnat. Vad tror ni egentligen.
När man hör en klar Jättelik fanfar En som inte alls är kort Ja, då vet man strax Att det blivit dags För en jäkla massa sport Ja, det blir fotboll och hockey och curling och bandy och golf Och stav och häck Bara sport! Bara sport! Bara massor utav sport Ja, det blir bollar och klubbor och häckar och puckar och släggor och spjut och straff
Dom berättar hur det går och står och görs och förs Och bränns och känns och spänns och vänds Och sparkas och bökas och stångas och stökas Och kämpas om varendaste poäng Och det är lobbar och drivar och stötar och nickar och servar i nät och ut
Och överallt så springer dom och springer dom Och kämpar dom och kämpar dom Och hoppar dom och hoppar dom Och stoppar dom stoppar dom Och toppar dom och toppar dom Och tappar dom och tappar dom Hit och dit med flit Och sen sätter dom dit en pärla, Sen sätter dom sig i gräset Sen sätter dom nytt fantastiskt rekord
Bollen till Pucken, och Pucken till Klubba Och Klubba till Icing, och Icing till Isen Och Isen till Hästen, och Hästen till Råttan Och Råttan på Repet, och Repet på Grisen Och Grisen gör en strut, hej!
Och så över nu Till en intervju Med en tjej som har tatt medalj Och det känns väl bra? – Ja det gör det, ja Här är nästa Sportbatalj: Ja, det är skallar och krokben och hästar och kuskar och trav och liniment Bara sport, bara sport, bara massor utav sport
Ja, det är resultat Så man blir plakat Och tabell med kommentar Det är maraton Det är badminton Det är jättemycket kvar: Ja, det är rally och kula och skridsko och Salkov och till och med dubbel Lutz Bara sport, bara sport, bara massor utav sport
Ja, det är träning och tävling och sorg och förtvivlan och ramla och missa en port
Dom berättar hur det var och är och hur och när Och blir och blev och om det blir Varför och därför och utför och nerför Ja, varje liten fråga får ett svar Och alla krigas och svettas och fajtas och dödar och hatar varann och slåss
Och överallt så snackar dom och snackar dom och pratar dom och pratar dom Tackar dom och tackar dom och hatar dom och hatar dom Backar dom och backar dom och tjatar dom och tjatar dom Hit och dit med flit
Och sen sätter dom dit en strut! Sen hör man publikens tjut! Sen kastar man radion ut! (labadabadam!) Till slut! (la-pam!)
Nu tänker jag såhär att det är inte speciellt intressant att skriva om skräplåtar som bara ÄR skräp – det är roligare att nämna låtar som jag avskyr och ”alla andra” älskar.
Jag tror att den mest prominenta är Billie Jean med Michael Jackson. Jag står inte UT med Michael Jackson, tror inte att det finns en enda sololåt han gjort som jag tycker är ens acceptabel att lyssna på. Jackson 5, visst, inga problem, men hans sologrejer, nej, det går inte. Och Billie Jean är värst. Bara jag tänker på introt blir jag genast lite irriterad. Nej, usch. Den får vinna denna gången. Yuck!
Har till och med slagit mig som bara farao en gång för sjuhundra år sedan på Bedrock när jag kände att jag var tvungen att förflytta mig väldigt snabbt från dansgolvet när denna spelades och hela golvet badade i öl som alla Billie Jean-fans som vallfärdade TILL dansgolvet spillde omkring sig… det blev lite… halt.
Ja. Det börjar enkelt med andra ord. Eller inte… 😉
Jag har liksom inte EN favoritlåt. Det ändras varje dag, eller varje timme, eller varje minut om man nu vill det, beroende på humör, väder, sinnesstämning, situation, sällskap… ja, en massa inre och yttre faktorer.
Därför gör vi såhär. En nomineringslista på de som känns viktiga idag, Skärtorsdagen den 21 april 2011, så ska jag välja en till sist. Det är väl rättvist? Även om nomineringslistan skulle kunna se helt annorlunda ut i eftermiddag…
Så.
De nominerade är…: * Belle and Sebastian – Piazza New York Catcher * Black Box Recorder – Girl Singing in the Wreckage * Catatonia – Don’t Need the Sunshine * Dire Straits – Sultans of Swing * Dolly Parton – I Will Always Love You * France Gall – Poupée de Cire, Poupée de Son * Helen Love – Atomic Beat Boy * Joni Mitchell – Both Sides Now * Mark Ronson feat. Amy Winehouse – Valerie * P J Harvey feat. Thom Yorke – This Mess We’re In * Pulp – Lipgloss * Save Ferris – Come on Eileen * Simon & Garfunkel – America * The Beach Boys – God Only Knows * The Magnetic Fields – Absolutely Cuckoo * The Magnetic Fields – Reno Dakota * The Magnetic Fields – Papa Was a Rodeo * The Magnetic Fields – The Book of Love * The Pogues – Tuesday Morning * The Pogues – Sally MacLennane * The Smiths – There’s a Light that Never Goes Out * The Streets – Fit But You Know It * The White Stripes – Hotel Yorba * Warren G & Nate Dogg – Regulate * Sleeper – Statuesque * The Beatles – I’ve Just Seen a Face * The Beatles – Something * Squeeze – Up the Junction * Lush feat. Jarvis Cocker – Ciao! * Oasis – Half the World Away * Brainpool – Bandstarter * The Kinks – Waterloo Sunset * The Dawn Parade – Good Luck Olivia * Jonathan Richman – Just Because I’m Irish
Äsch, det där gjorde det knappast enklare! Men okej. Jag har tänkt lite och jag tror att den som håller i ur och skur är Sultans of Swing av Dire Straits. Den funkar till de flesta humör, den är inte överdriven åt något håll, och så påminner den mig om pappa, då det är en av hans all-time-favoriter också. Bonuspoäng för att den är lätt att sjunga med i även för en kontraalt som mig 😉 Prova!:
Jag vet att alla redan har gjort denna på Facebook och Livejournal och gud vet vad men jag halkade liksom efter då jag inte hade internet alls hemma mellan mitten på december och flytten – så jag tänkte köra på nu.
Dock tänker jag inte säga att det kommer en låt om dagen i trettio dagar i sträck, för så blir det inte – till exempel kommer jag inte direkt att kunna uppdatera bloggen under påskhelgen (förutom mobilblogg då men det är väl inte riktigt läge att skriva något längre då) – så vem vet, vissa dagar kanske det kommer fem, vissa ingen. Så gör vi.
Här är listan:
001 – Din favoritlåt 002 – Din hatlåt 003 – En låt som gör dig glad 004 – En låt som gör dig ledsen 005 – En låt som påminner dig om någon 006 – En låt som påminner dig om ett ställe 007 – En låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle 008 – En låt som du kan hela texten till 009 – En låt som du kan dansa till 010 – En låt som får dig att somna 011 – En låt av ditt favoritband 012 – En låt av ett band du hatar 013 – En låt som är guilty pleasure 014 – En låt som ingen tror att du skulle älska 015 – En låt som beskriver dig 016 – En låt som du brukade älska men nu hatar 017 – En låt som du ofta hör på radio 018 – En låt som du önskar att du fick höra på radio 019 – En låt från din favoritskiva 020 – En låt du lyssnar på när du är arg 021 – En låt du lyssnar på när du är lycklig 022 – En låt du lyssnar på när du är ledsen 023 – En låt du vill ha på ditt bröllop 024 – En låt du vill ha på din begravning 025 – En låt som får dig att skratta 026 – En låt du kan spela på instrument 027 – En låt du skulle vilja kunna spela på instrument 028 – En låt som får dig att känna dig skyldig 029 – En låt från din barndom 030 – Din favoritlåt från den här tiden förra året
När vi var på utbyte i Alsace för ungefär sjutusenfemhundra år sedan hittade jag och Linda de ultimata läppstiften på Sephora. Jag använder sällan läppstift då jag har en tendens att smeta ut allt över halva ansiktet, och även att se ut som en porrstjärna då min mun är ganska liten på bredden men jag har rätt så fylliga läppar + läppstift = porrmun.
Vann dock en auktion på eBay om fyra Sephora-stift häromdagen (£5 för fyra läppstift – can’t go wrong!) – ett i just rätt färg, ett rödare, ett mer rosa och ett… gult? De dök upp idag – trodde att det skulle se helt annorlunda ut men det är faktiskt helt illgult. Skumt – eller är det så att hepatitlooken är stor i år?
Hade tänkt sätta mig ner och se på gårdagens Desperate Housewives direkt from the US of A men det har inte kommit upp ännu, bu! Vi har kikat lite på hotell/venues till bröllopet samt diskuterat vilken låt vi ska ha som första dans… mer eller mindre seriöst.
Mina tre favoriter hittills – i all seriositet – är nog:
– Something av The Beatles – en av mina favoritlåtar alla kategorier och den är ju så underbart vacker. Tycker även att den passar väldigt bra just i bröllopssammanhang 🙂
– God Only Knows av Beach Boys – också en all-time favourite för min del 🙂 Kanske är lite Love Actually-ripoff men det struntar jag i. Den är så sjukt fin 🙂
– The Pretenders – Don’t Get Me Wrong – kommentar överflödig:
Föreslog även att det kanske skulle passa med Lily Allen’s F*** You men det var inte så populärt… 😉
De tu äro icke sammanfogade – men fy farao vad jag har mått illa idag, ungefär som i lördags fast med den lilla extra snärten – det kändes som om jag hade hög feber hela dagen. Jag var jättevarm och kände mig svag överallt… klarade dagen men fick skjuta upp middagen med Vivi. Nu slumpade det sig så lyckligt att vi båda är lediga nästa måndagskväll så vi skjuter på det helt enkelt. (Och nej, jag är inte gravid…)
Gällande bröllopsplaner börjar det ju bli dags att bestämma datum och sådant nu. Jag pratade med mamma igår om antal gäster och så vidare och hon kunde inte tänka sig att det skulle bli så mycket folk som jag tror.
Vi gjorde just en ”rough list” med alla som vi vill ha med på dagen (på kvällen blir det ju fler men man kan inte servera sittande middag till huuuur många som helst) – inklusive en del mentala strykningar är vi redan uppe i över 90. Hade tänkt begränsa det till 80 men som Andy sa, det kanske är lika bra att sikta på 120 och slappna av 🙂
Stories from the city, stories from the sea 