Författare: Annzah

böcker och design

Hade tänkt göra om lite här idag men kan inte få xHeader att funka på den här datorn, otroligt frustrerande när jag faktiskt kände mig lite inspirerad! Är tyvärr inte begåvad nog att göra egen grafik alls och har varit nöjd med xHeader hittills. Suck. Får göra en räd och se om jag kan hitta adaptern till min laptop, kunde svära på att jag hade lagt den på ett bra och tydligt ställe när jag åkte härifrån i maj (vet nämligen till 100% att jag köpte en ny då) men kanske Andy packade ner den utan att jag märkte det.

Har läst så vansinnigt mycket den senaste veckan att det är inte riktigt klokt. De allra flesta är omläsningar (alla Saltöböckerna av Viveca Lärn inklusive Sanningen om Saltön och Till bords med Saltöborna, Mian Lodalens Trekant, Linda Skugges Ett tal till min systers bröllop, Mark Levengood och Unni Lindells fina barncitatböcker, Bedragen av Katerina Janouch, Privat – Mejlkorrespondens av Alex Schulman och Carolina Gynning, Kärleksbarnet av Hillevi Wahl, Sanningen om Gömda av Monica Antonsson, Miljonären Mårtensson av Viveca igen, Himmel och Helvete – Mord i Knutby av Terese Cristiansson och säkert några till som jag inte kommer på nu) – men ett par nya också som jag hittade snorbilligt på Bokia i våras men inte hann läsa när jag var hemma och inte ville släpa med mig.
Först ut – Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge. Jag tycker hemskt mycket om hennes böcker, även om jag läser dem med lite skräckblandad förtjusning då och då.
Det är en helt sann historia om författarinnans relation med en yngre man, om misshandel, makt och familj. Vissa kapitel är skrivna ur Unnis äldste sons perspektiv vilket gör det hela extra intressant då han är vuxen och vinkeln därmed väldigt annorlunda. Objektivt subjektiv, där har vi en fin oxymoron. Rekommenderas, jag sträckläste den en tidig morgon.
Sedan har vi Katerina Janouchs Sommarbarn – vackert skriven och lärorik! Jag visste väldigt lite om politik o.s.v i forna Tjeckoslovakien, men här får man lite utbildning i kombination med en jättefin läsupplevelse.
Det handlar om barndom, främlingskap, anpassning och känslor av att inte höra hemma. En fantastiskt fin bok som också rekommenderas varmt!

Sedan har jag på någon vänster missat att läsa Viveca Lärns Vi ses vid Röda Sten, så den klippte jag inatt när jag inte kunde sova.

Det är ju knappast någon hemlighet att jag älskar Viveca Lärn, och en stor anledning till att jag tycker så hemskt mycket om hennes böcker är att hon beskriver landskap och liknande som jag känner till så väl på ett så fint sätt. Mimmi-böckerna i Kungälv och Göteborg, Saltöböckerna på västkusten och även dem i Göteborg, och denna söta historia i underbara delar av Göteborg – Älvstranden, Majorna, Haga, Vasastan… det är ren njutning, den är otroligt rolig men även tänkvärd.

Har önskat mig Johan Theorins nyaste, Blodläge i julklapp, samt Ninni Schulmans debutroman Flickan med snö i håret i julklapp, så förhoppningsvis blir det ännu mer läst här den kommande veckan 🙂

resultat

Det var riktigt skönt att komma ut en sväng i eftermiddags. Jag var bara på Backaplan i en dryg timme, men fick handlat nästan allt jag skulle – ett par grejer återstår men de kan jag klippa på onsdag, jag vet precis vad jag är ute efter och vart jag behöver gå så det är ingen katastrof.

Vill inte att Våra vänners liv snart ska vara slut alls! Sista avsnittet börjar om 40 minuter, jag hoppas att det blir en ny säsong men vi får väl se hur denna slutar.

Har hur som helst krupit in i min nya gosiga pyjamas som mamma köpte till mig häromdagen, filt över axlarna och varma sockar på – ska se om jag kan snoka rätt på lite saftglögg när jag ändå är i farten…

det går åt rätt håll

Fötterna är tack och lov MYCKET bättre nu *ta i trä* – värker inte alls lika mycket, det värsta nu är att jag ju har belastat konstigt i en vecka eller så för att undvika att tårna och trampdynorna skulle få för mycket tryck, så nu gör det ont i vaderna och knäna istället. Är det inte det ena så är det det andra 😉 nej, men jag ska i alla fall våga mig ut på en kortare shoppingrunda i eftermiddag, som tur är har jag snälla föräldrar som bistår med skjuts. Jag kan gå på platt mark utan större problem så just att promenera i affärer borde inte vara några problem, men just snö och is, backar och trappor går bort och jag skulle förmodligen dö om jag var tvungen att stå på en krängande full buss i tjugofem minuter. So there, fingers crossed! Jag har ju knappt kunnat handla en enda pinal ännu, tur att det är några dagar kvar till julafton i alla fall.

Hur har ni det med julklappshandlingen?

våra vänners liv

Har ni sett denna underbara serie på SVT? Sista avsnittet av 10 går imorgon kväll – det var min fina kusin Fredrik som tipsade om den häromveckan och jag fastnade på en gång – alla avsnitt finns på SVTPlay och jag rekommenderar dem å det allra varmaste.

Fyra trettio-någonting killar som har känt varann i många herrans år och deras intressanta familjekonstellationer och liv. Det är roligt som sjutton, ganska tragiskt av och till och här och där, och det finns massor av tillfällen att känna igen sig, även om man inte är en trettio-någonting kille – vilket jag då inte är. Det är kärlek, hat, bitterhet, sjukdom, barn, relationer, otrohet och en hel del skratt – ungefär allting man kan önska sig av en serie som denna.

Titta!

mormorskängor

Ååååh, dessa kängor är precis vad jag skulle vilja ha, älskar lace-up-kängor som ser ut som om de skulle kunna vara med i Bullerbyn… finns på ASOS för £24 (nedsatta från £48) men tyvärr finns det bara storlek 41 kvar och det går inte hur många sulor jag än lägger i misstänker jag. Om du har den stora turen att ha större fötter tycker jag att du ska kasta dig över dem på en gång!

Min snälla mamma köpte ett par superfina svarta ballerinaskor till mig igår (inte riktigt lämpligt i dagens väderlek nej ;)) men tyvärr finns de inte på hemsidan, ska försöka fota dem i eftermiddag.

Sedan hittade jag just dessa på Din Skos rea:
En typisk Anna-sko – hoppas att jag är bättre i fötterna imorgon (det går åt rätt håll, tack och lov) så jag kanske fixar att ta mig ut en sväng – det börjar kännas lite instängt…!

snowy sweden

Nu var det alldeles för längesen jag skrev igen. Magsjukan har tack och lov givit med sig – även om det är snart fyra veckor sedan det satte igång har jag lite svårt att äta och blir mätt på ingenting – men det är roligare att äta här hemma i sällskap och i lugn och ro, så det går åt rätt håll. Ikväll tänkte jag till och med ge mig på äkta svensk pizza… och nu sitter jag och smaskar på Salta Bilar som min snälla pappa köpte. Inte så salt som man kanske skulle önska men betydligt saltare än något annat jag har fått tag på på sista tiden 🙂 Sopp- och buljongdiet i några veckor gör att jag tänker vara ganska avslappnad vad gäller gratuitous calories nu när jag är hemma…

Nyaste krämpan är att jag har fått den mest fruktansvärda smärta i fötterna, av alla ställen. Det började i söndags – jag kunde verkligen knappt gå på två dagar då – och har *peppar peppar* äntligen börjat bli lite bättre – nu kan jag nämligen gå upp- och nerför trappan ett steg i taget utan att börja gråta och/eller krypa på alla fyra. Det är sjukt konstigt hur kroppen kan reagera på olika situationer – det värsta har ändå varit värken på nätterna och det verkar gå åt rätt håll så vi får hålla tummarna. Resan gick väldigt smidigt i alla fall vilket var skönt, jag fasade för långa köer och långa promenader inom flygplatserna – mindre roligt när man knappt kan stå – men det var inte så farligt till slut.
Göteborg är snöigt och vackert och även om jag har varit lite inomhusfånge de senaste dagarna börjar det kännas som jul.

uppdatering

Jag söker jobb som en demon och var på två möten i torsdags med rekryterare – båda gick väldigt bra tror jag förutom audio typing-testet som jag gjorde på andra stället – jag har aldrig gjort det förut så under omständigheterna var det nog helt okej men tja. Jag har varit magsjuk i veckan men kände mig ändå tuff nog att gå på mötena. Det första klarade jag utan större problem men jag var tidig till det andra, gick och tog en San Pellegrino Limonata på ett café bredvid kontoret innan för att få i mig lite socker åtminstone (har inte fått i mig något vettigare än ett antal koppar Marigold-buljong med tesked sedan i söndags) och det slutade med att jag spydde bakom ett elskåp mitt på Bloomsbury Street mitt på blanka eftermiddagen mitt bland en massa turister :S – charming! Så jag var väl lite skakis på andra mötet i största allmänhet, men men. Hon visste att jag inte mådde så hundra så det var väl okej, ska följa upp med henne på måndag.

Känner mig bättre nu, om än vansinnigt svag och skakig i knäna och armarna – men det ska väl rätta till sig så fort jag vågar äta ordentligt igen. Hade nog klarat något nu men jag är lite skraj och det är sent, så det kanske är bättre att vänta till imorgon bitti och då försöka med något med mycket protein i så musklerna får lite energi inför Karins födelsedagskalas på eftermiddagen. Som det är nu så har jag delvis haft värk i höfter och knän ett litet tag och delvis är kroppen slutkörd så jag blir helt slut av att bara gå upp för trappan eller, som i torsdags, promenera några hundra meter. Men det ordnar ju upp sig så fort jag frisknar till lite grann – och så länge det finns någonstans jag kan sätta mig ner / stanna och hålla i mig i något.

Jag har egentligen ingen aptit men jag drömmer om mat, alltifrån IKEAs varmkorv till svenskt bröd med prästost och källarrökt skinka och paprika… oj oj oj, 10 dagar kvar!

landat

Har inte mått så bra i veckan. Värk i axlar, höfter, knän, skenben och fotleder plus en enorm yrsel har ställt till det en del – men idag känner jag mig piggare och orkar faktiskt gå till köket (tio steg) utan att behöva sova en timme efteråt 😉 som Karin sa, det är väl klassiska utmattningssymptom och jag tror i kombination med otrolig lättnad över jobbsituationen så har det blivit såhär. När jag var yngre fick jag alltid eksemanfall och/eller migrän (den har växt bort, tack och lov) så fort skolan  och proven slutade, efter tentorna på universitetet blev jag alltid sjuk – det är ju uppenbarligen så att kroppen kör på adrenalin när det är mycket och sedan rasar man ihop när det plötsligt blir lugnt.

Men – nu känner jag mig som människa igen, eller åtminstone mycket bättre än förut. Vilar idag då jag fortfarande har rätt ont i höfterna, men när jag sitter skräddare i sängen känns det faktiskt inte så förtvivlat så det är väl en plan då 😉 det är även svinigt kallt härinne så det är ganska skönt att vara under täcket!

Imorgon ska jag skriva om min CV, söka en massa jobb och sedan äta middag med David på kvällen. Sounds like a plan!