Ja, det blev sannerligen en intressant helg.
I fredags kväll var Anders här på besök och sov över och det var jättetrevligt. I lördags förmiddag dök kära kusin Fredde hit för Melodikryssande, brunch och lite TP och i lördags kväll kom Anders igen och tur var väl det, för vid halv fyra på morgonen märkte han att jag hade börjat krampa och inte fick luft ordentligt – så vilken jäkla röta att han var där, kunde vända på mig och ringa 112.
Jag fattade ingenting när jag väl vaknade till så att säga, visste inte vart jag var eller vem Anders var eller vad i hela friden ambulansgubbarna hade för sig men kvicknade uppenbarligen till tillräckligt för att kunna klä på mig själv och gå ut till hissen själv, så det gick ju snabbt åt rätt håll, men blev ändå sju timmar sisådär på akuten på Sahlgrenska med dropp, blodprover hit och dit, blodtryck, syresättning, EKG och skiktröntgen av hjärnan.
Så fort jag hade fått droppet var jag riktigt pigg igen faktiskt och största delen av tiden där pratade vi och skrattade mest hela tiden, det var otroligt snällt av A att följa med, stanna kvar och sedan när jag fick gå (för det fick jag då alla prover tydligen såg jättebra ut och man inte alltid kan förklara varför sådant här händer) följde han mig hem och så lagade vi supergod fisk- och räksoppa till middag. Smaskens var det, bild kommer!
Ska få remiss för att göra EEG på Sahlgrenska eller Östra också, men jag försöker att inte oroa mig. Om proffsen inte är oroade så tänker inte jag var det heller. Det är faktiskt något av en erfarenhet att sitta på akuten i en galonsäng med gula Landstingsfiltar en söndag morgon… och jag måste ju säga att magnetröntgenapparaten är supercool!
Men ja. Jag sov gott inatt, om än uppbrutet och inte så många timmar, så jag ska prova att somna om om en stund tror jag. Ska på intervju klockan fyra så det är ingen hets direkt. Och jag mår bra, har lite ont i handen där droppet satt om jag ”stöder” mig på den så att säga, men det är inte värre än om jag hade bränt mig lite eller något åt det hållet. Känns som om jag har träningsvärk i hela kroppen också men jag gissar att det är anspänning som jag bara inte märkte av igår – för jag, som hatar att gå till doktorn, var faktiskt lugn hela tiden. Skrattade mer än inte.
Måste även säga att jag var SÅ imponerad av personal och allting på akutmottagningen. Jag träffade ju massor med folk, det var läkare, sköterskor, uskor, vaktmästare, neurologläkare, röntgentekniker – varenda en jättetrevlig, glad och fin, även de som uppenbarligen jobbat hela lördagsnatten. Jättebra. Själva mottagningen var också hemskt fin, jag hade eget rum hela tiden där de gjorde alla undersökningar osv. utom magneten då och det var skönt så man kunde slappna av. Det enda som kändes obehagligt var när jag låg med blodtrycksmaskinen på en arm rätt länge och droppet i andra, även om jag kände mig pigg så är det en sådan bild av ”sjukdom” på något sätt.
Jaja. Som sagt. Om proffsen är lugna är jag lugn, men jag ska verkligen försöka att inte stressa upp mig, att sova ordentligt (eller åtminstone vila om jag inte kan sova) och bli bättre på att äta tre mål om dagen. Jag slarvar när jag är ensam, och det är inte så himla smart egentligen.
Igår senare på kvällen tog jag det bara lugnt, pratade med käraste Camilla och mamma och pappa ett antal gånger av förståeliga skäl, tittade på lite dålig TV och läste lite Stephen Fry – Moab is my Washpot.
Nu ska jag krypa ner och titta på lite halvdålig web-TV och sedan försöka somna om några timmar, det vore hemskt skönt 🙂
Hur har ni det?
