Författare: Annzah

Jag och mamma struntade i Hunnebo. Blev dålig IGEN när jag kom hit igår och idag var det så dåligt väder att vi bestämde oss för att stanna hemma, så får pappa komma imorgon och så är jag kvar till måndag morgon om det passar. Ny intervju på Volvo IT måndag klockan tio så jag får se hur jag löser det, som tur var tog jag med mig kläder ifall något skulle ha dykt upp idag eller imorgon.

Det här är ju bara det sötaste någonsin!! Hoppas nu extra mycket att febern ger sig till i eftermiddag så jag kan hälsa på Herbert i helgen.

Fortfarande kanonförkyld. Suger. Har plockat ner febern från 39,2 till någonstans runt 38 grader i alla fall.

Har en frusen fiskgratäng i ugnen som får agera tröstmat ikväll. Öste på en oanständig mängd riven ost och cayennepeppar, den senare för att få tillbaks lite luktsinne.

Gick faktiskt ut en sväng i eftermiddags för att kurera lappsjukan, jag blir galen av att inte göra något vettigt med min tid. Alltså frisk luft och att röra på mig lite grann. Det var skönt att komma ut men jag var helt totalt jävla slut när jag kom hem. Efter en promenad på max tio minuter. Good morning feber. Blev även lite förbaskad då jag ringde till ICA som är Nordea-ombud för att kolla om jag kunde lösa in mitt utbetalningskort hos dem, jajamensan, du är så välkommen sa killen på telefon, men tydligen inte när jag väl kom dit då det tydligen saknades en streckkod. What do I know. Jag får väl ge mig ner till Nordea på Östra Hamngatan imorgon förmiddag om jag har blivit av med febern.

Nu blir det sagda fiskgratäng och The Big Bang Theory till läggdags som nog kommer ganska tidigt. Hoppas hårt på att kunna komma med till ljuvliga Hunnebo imorgon kväll och då är nog inte lite vila helt fel. Som min gamla gympalärare sa, vila, vätska, värme och vänlighet. Det fixar vi. Jag vet inte hur mycket bubbelvatten (eller googlevatten, som det heter i min familj) jag har lyckats peta i mig de senaste dagarna, för att inte tala om grönt te och grapefrukt – och tomatjuice med Worcestershiresås, Tabasco, citronsaft och svartpeppar – men jag skulle tro att det är ungefär ganska lagom.

Ursäkta om detta är osammanhängande, jag har fortfarande feber, ont i hela ansiktet (thank you for the bihålor) och är inte helt på plats för tillfället.

Idag har vi 39,2 i feber. Får vuxna ens feber på detta viset? Jag blir galen – och så sjukt uttråkad. Det passar inte mig att ligga till sängs en sådan här strålande vacker höstdag… det är till och med frost i gräset ute ser jag. Jag vill gå på långpromenad med tjock halsduk, min gamla duffel från gymnasiet och kanske till och med vantar, inte ligga här som en invalido!

Jag är så förkyld att jag knappt vet vad jag heter. 38.5 i feber innan engelsk mirakelmedicin intagits så jag får väl vara så god att stanna i sängen idag och hoppas att jag är bättre till intervjun imorgon. Har haft ont i halsen i flera dagar redan men trott att det varit för att jag pratat för mycket på jobbet, men det kanske inte var så enkelt.

Det känns som om mina bihålor ska explodera vilken sekund som helst. Tack gode gud och D för Sudafed och Lemsip som levererades i en Bootskasse häromveckan. Brukar funka!

Jag är redan uttråkad. Inte bra på att vara sjuk.

Förmodligen dagens viktigaste händelse, eller så, jag vet inte. Brev från den gode överläkaren på Neurologen på Östra.

”Hej Anna!

Jag kan meddela dig att EEG-undersökningen som gjordes 19/10 var normal. Du kommer att få en återbesökstid till Neurologen.”

Ja, det var väl fint – även om jag inte riktigt förstår varför det var underskrivet med SAHLGRENSKA SJUKHUSET för det var inte där jag och Björn Runmarker sågs, men okej.

Det är väl bra antar jag att jag uppenbarligen inte har epilepsi, men man kan ju ändå inte riktigt låta bli att undra varför jag fått två anfall på ett halvår.

Jaja, whatever. Jag fortsätter att peta i mig medicinen tills det blir dags för återbesök och hoppas på det bästa.

En oproduktiv dag. Skulle åkt hem till mamma och pappa i eftermiddags men hade totalglömt att jag hade tvättid i kväll så det får bli imorgon. Mamma jobbar runt hörnet så jag kan åka hem med henne, om jag inte vaknar tidigt och ger mig av via kollektivtrafiken. We shall see.

Så tvättat har jag gjort, och pratat med D, och tittat på fredagens Doobidoo (ett mycket trevligt program) som innehöll både Ringo Starr på skidor, Michelle i textremsorna och David Bowie!

Snacka snygg.

Snart blir det nog läggdags för denna unga fröken, jag är så trött! Fråga mig inte varför men jag misstänker en mindre förkylning.

Gud så trött jag är.

Jag vill åka tillbaks till New York. Har en desperat känsla att jag vill återuppleva den underbara staden. När jag var där fick jag ju vara så god att anpassa mig lite efter vad Andy ville göra och se, men jag känner starkt att jag måste göra det jag vill också en sväng. Kanske barnsligt men sant.

Hade den stora äran att prata med Cicci förut och även om hon säkert inte är så förtjust över det så får jag alltid Cecilia av Simon and Garfunkel i huvudet när jag tänker på, eller pratar med henne.

Dock är det inte S&Gs bästa låt, för det är denna:

”Toss me a cigarette, I think there’s one in my rain coat – we smoked the last one an hour ago”

Eller, jag undrar i alla fall.

I fredagens GP – ja, jag är lite efter, jag har jobbat som en häst och läsa tidningen är väl kanske inte prio ett på dagarna – berättas det om brudpar som vill gifta sig 11/11/11. Kanon, jag fattar att det är kul! Jag skrattade gott i telefon med min dyra moder igår åt faktumet att jag jobbade 11 timmar och började klockan 11 den11/11/11.

Men om ”Anna och Marcus vill vara lite hemliga” förstår jag faktiskt inte varför man väljer att berätta om sin ”hemlighet” i GöteborgsPosten?

(Sedan kan vi ta att jag blir vansinnig av den uppenbarliga missbefintlighteten av korrekturläsning i GP en annan gång – igår är ETT ord, inte två.)