Hej vad heter du och var kommer du ifrån?

Vi lade om planerna. Nog ett bra drag. Man får inte bli så impulsiv att man flippar ur. Haha. Därför ska vi ses om en knapp timme på – gissa vart? – Condeco Prinsgatan. Hahaha. Jag är tidig as is my style. Sitter och skriver lite och äter en fralla för jag glömde helt av allt vad frukost hette imorse. 
 
Detta känns rätt spännande. 
 
Körde gult igen. Känns somrigt när det är höstväder ute… eller ja. Det är väldigt varmt, men mulet och regnet hänger i luften. Kanske åska också. 
 
 
Fortfarande blöt i håret. Får sätta mig under en AC-ventil och föna lite. Hihi. 

Asså ba’…

Mailade med en kille förut. Skällde på honom för att han mailade på SMS-språk och bestämde sedan att vi skulle ses om han skärpte sig. 
 
Han föreslog att vi kunde ses och fika men kanske prata i telefon först? 
 
Visst. 
 
Så vi pratade i telefon. 
 
Allt jag visste var att han bodde i Göteborg. 
 
Tror ni inte att han bor på samma gata, fast lite längre ner? 
 
Herregud. 
 
Ibland blir jag rädd för mig själv. 
 
Hur som helst ska jag traska över till honom på lunch imorgon klockan 14. 
 
Fuck tvättstugan liksom. 
 
Hur gick det här till då? 
 
Och vad i hela farao ska jag ta på mig? 
 
Nu måste jag genast gå och lägga mig. 
 

Macken och felhörning.

Tittar på Macken på YouTube med ett öga och spöar järnet av folk i WordFeud.
 
Närå. 
 
Men lyssna här. Det är Suzanne Alfvengren som sjunger introt. 
 
 

 
Ni kanske minns hennes När du tar mig i din famn
 
Texten går typ ”Nu vill jag ta dig i min famn, till du ropar högt mitt namn” och jag trodde som barn att hon sjöng ”till du RAPAR högt mitt namn”
 
Detta är populärt att recitera i min familj. 

Hem ljuva hem

Haha. Har planterat mig på Condeco Prinsgatan. Det känns lite som mitt andra hem, jag är här jätteofta. Eller, inte så ofta egentligen kanske men det är så mysigt här. Bra musik på lagom volym, obegränsade påtår (!!), gratis WiFi och fri tillgång till eluttagen runtom i lokalen. 
 
Me likey. 
 
Blev akuttvungen att ta en stor Cola Light. Jag vet inte vad som flög i mig där men jag blev så fruktansvärt sugen. Det brukar inte ske före 10 på morgonen, så kan vi väl säga. Men whatever. Jag är inte rädd för varken sötningsmedel eller E-nummer inom riimliga gränser. 
 
Lite omläggningar i planerna förresten, om en timme åker jag, Linda, Philippe och Lina hem till Camilla i Alingsås på visit! Ska bli jättekul. Ullaredstripp blir därmed på måndag istället. Passar ju bra för då har a-kassepengarna kommit. Höhö. Nejdå, jag skojar bara. Det ska dessutom bli fint väder, kanske borde vi åka ett par extra kilometer ner till Ätrafors och bada i Dammen… 
 
 
Roas av att webcam:a mig själv bland folk. Men varför ser jag så ledsen ut? Det har nog med faktumet att jag inte gillar att gå upp tidigt att göra. Ja, vi säger det. Egentligen är jag faktiskt jätteglad idag! 

Men som om det inte var tröttsamt nog…

…att ta en massa mediciner. 
 
Nu försökte jag boka tid för att byta min p-stav, barnmorskan sa att jajamensan, det är bara att skriva ut ett e-recept så hämtar jag den och kommer dit den 5:e augusti. 
 
Score. 
 
Sedan råkade jag avslöja vilka mediciner jag tar och därmed måste jag komma på minst tre olika besök. Ett inskrivningsbesök, ett möta-läkare-besök och sedan någon som kan utföra operationen och sätta in en ny. 
 
(Obs: Med avslöja menar jag naturligtvis inte att man ska hålla tyst om vilka mediciner man tar! Det var mest ett dumt uttryck) 
 
Lite tröttsamt klockan åtta på morgonen? 
 
Ja. 
 
Nu ska jag hetsduscha innan det kommer lite gubbar som ska byta min toalettstol (kissa i källaren? JA vad KUL!) och sedan tror jag att jag ska åka någonstans och sätta mig och skriva lite. Jag hatar att ha gubbar i lägenheten. 
 
Obs: Jag gillar inte att gå upp klockan halv sju heller. 

Naturligtvis…

…matchar jag naglarna med min favoritpenna. 
 
 
Fattas bara annat! 
 
Maten blev vansinnigt god. Tyvärr hade jag ställt in mobilkameran på ”Sport” så det blev inga bra bilder, men fantastiskt gott. Skippade vitvinssåsen och hällde vinet direkt i foliepaketet med kapris, citronsaft och pepparrotssmör. YUM. 
 

2013: 96 – Nancy av Elsie Johansson

 
Så var jag klar med trilogin om Nancy då. Det känns lite vemodigt faktiskt. Nancy är en sådan där figur som det känns som om jag lärt känna på riktigt. Inte som en bästis, men kanske en arbetskamrat som man umgås lite med då och då eller en bekants bekant eller… något. 
 
Så. Som i Glasfåglarna och Mosippan följer vi Nancys utveckling från flicka till kvinna, genom kärlek och sorg, glädje och förtvivlan, löften, svek, förändringar till både det bättre och sämre… ja. Sådär som livet är helt enkelt. 
 
Språket flyter trots att det ibland är lite dialektalt, man förstår vad som avses och det är väl ändå det viktigaste ((säger jag som får utslag av särskrivningar och felsyftningar)). 
 
Jag kommer nog att behålla denna trilogin, och jag kommer definitivt att tipsa andra om den. Böckerna är inte alls svårlästa, tvärtom går de rätt snabbt att läsa, men de innehåller väldigt mycket på relativt få sidor, så att säga.