Bloggen har blivit lidande denna veckan – det har varit fullt upp! Och när det inte har varit fullt upp har jag bara velat kolla på Broadchurch 😉 Men jag kommer igen, förstås, men ni vet hur det är. Det går upp och ner – och just nu går det upp. Men på ett bra sätt, alltså, det är roliga saker som händer och jag gillar att ha mycket att göra. (Och kolla på Broadchurch.)
I måndags hade jag tvättstugan, och fick maskinerna som går så fort att man inte hinner göra något emellan förutom att möjligen kolla på Broadchurch.
I tisdags kväll var jag och såg The Misfits på Backa Teater – fantastiskt bra föreställning. Det berättades bland annat om Backa Teaters uppkomst – med bilder från Selma Lagerlöfs torg från 70-talet! Det var ju före min tid, men det såg exakt likadant ut på 90-talet, jag lovar. Sedan berättade skådespelarna vad jag antar delvis är deras egna berättelser – ett par från Backa, som talade om Powerhouse-discot på Backa Kulturhus, om ”rivaliteten” mellan radhusen och höghusen längre bort i Backa, och om branden, förstås. Och en hel del andra berättelser – bland annat en om tolv axolotlar. Mycket fint och viktigt.
Ulf Dohlsten känner jag ju som Hasse i Vita lögner, men det är ju inte bara det han gjort – och Maria Hedborg som också var en av grundarna kände jag igen så himla väl men kunde inte placera – förrän jag insåg att hon spelade ju Agnes mamma i Fucking Åmål! En av de andra tjejerna har jag dessutom ridit eller spelat fotboll med på forntiden, jag minns inte vilket.
Och musikerna! Fantastiska. Gå och se den, om ni får chansen – det är riktigt, riktigt bra.
Något annat som är riktigt bra är Broadchurch, som ni kanske har förstått. Jag såg sista avsnittet av första säsongen igår kväll och är fortfarande lite omskakad – det trots att jag råkade se en spoiler häromdagen när jag googlade något helt annat. Det var så… starkt, alltihop. Och Olivia Colman är helt fantastisk. Jag har ju mest sett henne som Sophie i Peep Show och det är lite… skillnad på de rollerna. Jag var tårögd och gåshudad genom hela näst sista och sista avsnitten och det är jag inte direkt åt Midsomer Murders eller liknande. Men det är klart – man kommer ju mer på djupet när åtta avsnitt hanterar samma fall, och en massa annat runt omkring också.
Så gillar du brittisk krim och har Netflix eller liknande så titta på Broadchurch för det är så himla bra.
Stories from the city, stories from the sea 