Jag har gått förbi The Black Rock flera gånger men tyckt att det såg väldigt dyrt och tjusigt ut därinne… men så i eftermiddag kom jag på att jag måste försöka boka något, det är ju ändå lördag, surfade lite och hittade både meny, som visserligen inte var billig men inte löjligt dyr heller – och onlinebokning.
Det regnade när jag gick ner till stan och fortsatte så fram till, tja, alldeles nyss egentligen. Sådant där fint sommarregn som man nästan bara märker på glasögonen – fast man blir ganska blöt om man vistas i det någon längre tid. Det var fotboll på TV och därmed knökat nästan överallt, men jag hittade ett hörn på Wetherspoons där jag kunde dricka kaffe och San Pellegrino och läsa. Det blev mysigt det också.
Restaurangen, då! Servitrisen var svensk – hon gissade sig till att jag också var det i och med namnet på bokningen. Supertrevlig tjej som hade hamnat här via Kanarieöarna. Och tänk – ägarinnan är också svensk!
Till förrätt åt jag rostade päron med buffelmozzarella, basilika och rostade pinjenötter. Otroligt gott – så mycket smaker! Fläder i glaset, förstås… det börjar nästan bli löjligt 😉
Till huvudrätt – havsforell med grapefrukts- och körvelsmör, serverat på en bädd av strandsläta – googla det! – blandat med vitt krabbkött. Alltså…! Så himla gott. Strandsläta, eller samphire, nämns i Kung Lear – ”Hangs one who gathers samphire – dreadful trade!”
Kaffe på maten och sedan skjuts uppför backen med min favoritchaffis. Och nu är det läggdags – jag är helt slut och har, av någon anledning, en underlig värk i större delen av överkroppen. Kanske är jag spänd eller något, eller så är sängen lite för mjuk.
Sov gott – ses imorgon!
Stories from the city, stories from the sea 