Jag gillar verkligen Annika Lantz. Hennes bok 9½ månad är en av de absolut roligaste texter jag någonsin har läst. Det hör inte till vanligheterna att jag gapskrattar när jag läser, men det gör jag åt den.
Men är det inte konstigt att hon aldrig gjort ett Sommarprogram förut? Hon har ju jobbat på Sveriges Radio sedan tidernas begynnelse! Helkonstigt. Kanske finns det någon förklaring till det som jag inte fattade.
Hur som helst – jag vet att vissa tycker att hon är flamsig och lite för mycket men det tycker jag inte att hennes program var, även omm hennes humor naturligtvis är höggradigt närvarande. Det är ju sådan hon är. Humorn behövs dessutom när man berättar om – eller lyssnar på – berättelser om cancer och andra eländigheter. Jag tycker att det var rörande och proffsigt – mycket bra.
Och ja – det låter utav bara helvete när man åker magnetkamera (jag säger också ”åka magnetkamera”!). Helt sant – det går inte att föreställa sig om man inte varit med om det, helt galet! Oklart varför man ens får hörlurar och erbjudande om radio i dem för man hör verkligen inte ett barr.
(Jag kommer högst troligt inte att skriva kommentarer om alla Sommar i sommar – eftersom jag har svårt att tro att jag ens kommer att lyssna på alla. Men nu får jag ju dem direkt i mobilen och jag tycker om att lyssna på något när jag lagar mat och stökar på kvällarna, så kanske blir det betydligt fler program än jag tror. Det är ju dessutom, för mig, förnämligt bra att musiken är förkortad. Det finns inte många vars musiksmak matchar min – det var väl Fredrik Wikingsson häromåret och, faktiskt, Lars Ulrich häromnatten som har kommit närmast…!)
Stories from the city, stories from the sea 