
Det råder till och med julefrid på Nils Ericsonsterminalen. Jöback sjunger Jul, jul, strålande jul. En gubbe berättar om sin förfader som var schartauansk präst i Ulebergshamn och ”bara stod och skällde i kyrkan”. En man har en svinarg katt i bur. Själv har jag julmust i handväskan och en känsla av, om inte riktigt julstämning så i alla fall av ledighet. Jobbmailen är få hittills och personen framför mig luktar Jägermeister.
Frid frid!
Ja, ser fridfullt ut! Uppskattar dina litterära observationer. 🙂
GillaGilla