I fredags lämnade jag två hyacinter vid mitt skrivbord – en som var min och som praktiskt taget låg ner vågrätt (den hade blivit hopklämd innan jag fick den i min påse på torsdagens julgille), och min chefs. Båda små, korta, knubbiga, outslagna.
Så kom jag imorse och möttes av dessa giganter!
Helt otroligt – jag trodde nästan att någon hade skojat och bytt ut dem – men insåg att alla som hade likadana fick ju dem samtidigt och kunde därmed inte ha några större att byta ut dem med.
Mailade en bild till chefen – hon är i USA, vilket är anledningen till att jag är blomvakt – och hon svarade ”Vilken blomvakt du är! Professionell sådan! :D” – vi kan säga som så att det där INTE är en mening jag någonsin trodde att jag skulle få skriven åt mig. Jag har liksom vattnat en plastblomma en gång, så gröna fingrar har jag.
Annars har jag varit trött idag. Kunde inte somna igår kväll – endast för att jag var vrålpigg, inget annat – klockan två var jag nog fortfarande vaken. Ting skojade och sa att jag måste ha börjat funka på kinesisk tid.
Men – jag åt lunch med Linda! Så härligt. Det är så underbart med vänner man känner riktigt väl och vice versa – det känns som om det var igår vi sågs, även om det såklart blir vemodigt att säga hejdå. Förhoppningsvis hinner vi ses igen efter nyår!
Ikväll har jag maratontvättat, fixat ett par julöverraskningar och nu står maten i ugnen. Det blir så mycket rester av den här steken alltså – otroligt ekonomisk matlagning, får man väl säga. Kilopriset på en helstekt fransyska – 89:-, i detta fallet – är minst hälften av vad det skulle kosta att köpa kallskuren rostbiff. Dessutom är det godare. Så snart middag och sedan soffhäng – och så ska jag visa vad som kom med posten idag! 🙂
Stories from the city, stories from the sea 