Om ”Vad läser du just nu?”

Jag funderade ju på det där med hur bra det är att ta fikapauser på jobbet igår, och har nu fattat beslutet om att säga JA när någon frågar om jag har tid att gå och dricka kaffe. Inte för att jag alltid brukar tacka nej, men jag drabbas ofta av Alfons Åberg-syndromet och ”ska bara”, och när jag har gjort det jag ska dyker något annat upp och plötsligt är alla på väg tillbaka… 

 

I alla fall. Vi tog en förmiddagsfika och jag och den nya tjejen, M, började prata om böcker på vägen tillbaks. Vi gick förbi bokbytarhyllan, nämligen – som tyvärr är ganska skral och tråkig. Om vad vi gillar att läsa och inte och sånt. Hon berättade att hennes pappa jobbade som inköpare för en bok- och pappershandel när hon var liten och hon har ärvt det där med att köpa massor av böcker. 

 

Jag frågade vad hon läser just nu och hon lutar sig fram och viskar ”Just nu läser jag Sune i Ullared!” 

 

Den underbara känslan när jag kunde svara ”Jaha! Den läste jag för några veckor sedan! Strax efter att jag läste Sune i Grekland!” – priceless. Och hennes ansiktsuttryck gick inte heller av för hackor. 

 

((Hon har liksom en sjuåring hemma. Lite mer legitimt än att jag som barnfri 33-åring läser Sune kanske. Jag tror INTE att det var svaret hon förväntade sig!))