Eva vill dö. Hon försöker bara samla ihop modet att ta livet av sig. Hon har förlorat sin lilla dotter i en olycka, och fokuserar nu bara på det dagliga livet. Hon går till jobbet som sjuksköterska – där ingen vet vad som har hänt, utan tror att hennes dotter lever och mår bra – hon fortsätter helt enkelt med livet, ett litet tag till. Det får aldrig vara tyst. Aldrig.
En dag kommer Monika i vägen. Färgglada, högljudda Monika i grannhuset, som absolut ska prata på pendeltåget. Monika styr sitt eget liv, hon bestämmer själv. Fast gör hon verkligen det?
Det blir början på en ofrivillig och oväntad vänskap. De bor i likadana hus, på samma gata, men i helt olika världar. Monika kör carpe fucking diem i högsta hastighet, Eva funderar mest på hur livet ska sluta.
Vänskapen leder till en road trip till Hälsingland på Monikas motorcykel – och ingenting blir sig likt igen.
Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen. Den tar upp problematiken med hur mycket vi får tvinga oss på våra människor och involvera oss i deras liv – för det är en ganska svår balansgång. Underbara formuleringar, fantastiska karaktärer som jag verkligen fastnade för. Slutet var på sätt och vis givet, men det var inte alls givet åt vilket håll det skulle svänga.
Fantastiskt bra, helt enkelt. Mycket imponerad av den mångsidiga Felicia Welander!
Stories from the city, stories from the sea 